Hur man vet att Jesus var Kristus
FÖR mer än 1.900 år sedan bekände en fiskare vid namn Simon Petrus för Jesus från Nasaret: ”Du är Kristus, den levande Gudens Son.” (Matt. 16:16, NW) Var Jesus verkligen Kristus? Ett stort antal människor i alla levnadsställningar har varit övertygade om att han var det. Men varför? Är det inte förnuftigt att tänka att det finns bevis för detta som har övertygat dem och som övertygade Petrus?
Mer än 500 år före Petrus’ dagar blev en man vid namn Daniel inspirerad av Gud till att förutsäga Kristi ankomst. Det som han skrev utgör en del av beviset för att Jesus var Kristus. Daniel sade: ”Du bör veta och ha insikt om att från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor.” — Dan. 9:25, NW.
Detta avser inte sextionio bokstavliga veckor. Ifall det hade varit fråga om sextionio bokstavliga veckor, skulle de ha utlöpt 483 dagar efter det att Jerusalem och dess mur blivit återuppbyggda år 455 f.v.t. Men Kristus framträdde inte vid den tiden. Därför måste de sextionio veckorna svara mot en längre tidsperiod. Om vi räknar med att var dag svarar mot ett år, enligt Guds ord i Hesekiel 4:6 om profetisk tid, får vi en period av 483 år.
Enligt Daniels profetia skulle Kristus då komma 483 år efter 455 f.v.t., och det skulle bli år 29 v.t. När vi nu undersöker vad som hände det året, finner vi att Jesus från Nasaret då kom till Johannes döparen vid Jordan och blev döpt.
När Johannes lyfte upp Jesus ur vattnet, öppnades himmelen, och Guds ande sänkte sig över Jesus såsom en duva. Johannes hörde en röst tillkännage att Jesus var Kristus med de här orden: ”Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.” (Matt. 3:17) Ett liknande uttryck hade använts profetiskt om den utlovade Messias, Kristus, i Jesaja 42:1.
Här gav alltså Gud själv vittnesbörd om att Jesus var Kristus, och det skedde exakt vid den tid, då Daniels profetia sade att Kristus skulle framträda. Eftersom Petrus kände till detta, hade han goda skäl att erkänna att Jesus var Kristus, eller hur?
Vid tiden för hans födelse
Jesus föddes i Betlehem trettio år före sitt dop. En ängel förkunnade då för herdar: ”I dag har en Frälsare blivit född åt er, vilken är Kristus, Herren.” (Luk. 2:11, NW) Innan han föddes sade en annan ängel: ”Honom skall du giva namnet Jesus.” (Matt. 1:21) Eftersom änglar alltså hade vittnat om att Jesus från Nasaret var Kristus, hade Petrus mycket goda skäl att erkänna att han var Kristus, inte sant?
Men någon kanske frågar hur ett litet barn kan kallas ”Kristus”, eftersom det betyder ”den Smorde” och det inte finns några uppgifter om att Jesus blev smord av Gud medan han var ett litet barn. Han fick faktiskt inte titeln vid den tiden. Den kommer från det grekiska ordet Christos, som betyder ”den Smorde”. Messias betyder detsamma. Eftersom titeln betyder detta, kunde Jesus inte bära titeln ”Kristus” förrän han hade blivit smord med Jehovas ande vid tiden för sitt dop år 29 v.t.
Men hur kom det sig då att ängeln vid tiden för Jesu födelse talade om honom såsom Kristus, om han inte blev detta förrän trettio år senare? Tillkännagivandet betydde av allt att döma att det var Jesus som skulle bli Kristus, Herren.
Ytterligare bevis
När Jesus talade med en samaritisk kvinna vid Jakobs brunn, medgav han för första gången att han var Kristus, Guds Smorde. Vanligen lät han folk själva dra den slutsatsen av det som de kunde iaktta.
Av profetiorna visste den här kvinnan att Messias, som kallades Kristus, skulle framträda. Därför sade hon: ”Jag vet, att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.” Då svarade Jesus: ”Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.” (Joh. 4:25, 26) Genom profetior, som Jesus uppfyllde, bekräftades detta medgivande som han gjorde.
Alldeles som dessa profetior hade förutsagt i fråga om Messias föddes Jesus i Betlehem av en jungfru. (Mik. 5:2; Jes. 7:14) Han var av Juda stam och konung Davids ätt, hans som var Isais son. (1 Mos. 49:10; Jes. 11:10) Han blev förrådd för trettio silverpenningar. (Sak. 11:12) För Israels hus blev han en stötesten. (Jes. 8:14, 15) Han blev sargad, dog en offerdöd för att skaffa undan våra synder och begrovs bland de rika. (Jes. 53:5, 8, 9, 11, 12) Detta är bara några få av de många profetior om Messias som uppfylldes på Jesus.
Hur titeln användes
Aposteln Paulus var en bibelskribent som satte titeln ”Kristus” före namnet ”Jesus”. I äldre handskrifter använder Lukas den på det sättet en enda gång, i Apostlagärningarna 24:24, då han talar om Paulus. Genom denna ordföljd riktas uppmärksamheten i första hand på ämbetet och i andra hand på den som innehar ämbetet. Titeln ”Kristus” ger eftertryck åt den officiella ställning Jesus intar som Jehova Guds Smorde, en hedrad ställning som han inte delar med sina efterföljare, vilka också blir smorda med Guds ande.
I olikhet med kristenhetens religiösa ledare, som tycker om en rad titlar framför sina namn, lät Jesus aldrig många titlar radas upp före sitt. I bibeln används aldrig en kombination av titlar, t. ex. Herren Kristus Jesus eller konungen Kristus Jesus. När mer än en titel används, skils de åt, såsom i uttrycket ”Herren Jesus Kristus” och ”Kristus Jesus, vår Frälsare”. Det förefaller kanske någon som om 2 Timoteus 1:10 skulle vara ett undantag härifrån, eftersom vi läser där: ”vår Frälsares, Kristi Jesu, uppenbarelse”. Men i den grekiska texten är titlarna ”Frälsare” och ”Kristus” åtskilda av ett pronomen som kan återges med ”av oss”.
Det överväldigande vittnesbörd bibeln ger till bevis för att Jesus var den utlovade Messias, Kristus, stöder Petrus’ bekännelse att Jesus var detta. Dessutom hade Petrus med egna ögon sett vad Jesus gjorde och hade hört vad han sade och hade lagt märke till vad Jesus fick uppleva i uppfyllelse av profetiorna. Därför sade han: ”Det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse, utan vi hade själva skådat hans härlighet.” — 2 Petr. 1:16.