Människor av en god vilja undervisas
”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, ... lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” — Matt. 28:19, 20, NW.
1. a) Vad är den påfallande bristen hos undervisningssystemen i den gamla världen? b) Vilka steg tar människor av en god vilja för att undgå att tillintetgöras med den gamla världen?
ORIKTIG undervisning kommer att kosta denna världen dess liv i striden vid Harmageddon. Det är inte det att världens skolor underlåter att frambringa vetenskapsmän och ingenjörer i tillräckligt antal som utgör hotet mot dess varaktiga säkerhet. Det är dess underlåtenhet att lära människor att frukta Gud som vållar dess undergång. Lika tillämpliga på den nutida kristenheten som på det forntida Israel är de ord som vi finner i Hosea 4:6 (AS): ”Mitt folk varder tillintetgjort av brist på kunskap... . Eftersom du har förgätit din Guds lag, skall jag också förgäta dina barn.” Men hundratusentals människor av en god vilja lägger i dagen sin önskan att få undervisning från en högre källa genom att vända sig till Jehovas ”nya världens samhälle”. De säger: ”Vi vilja gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.” De önskar lära. Det som de kommer att bli undervisade om är de ting som Jesus ”har befallt”. Och det mest effektiva sättet att undervisa dem är det som Jesus och hans apostlar begagnade sig av. — Sak. 8:23, AS.
Jesu undervisning
2. Angiv några av de framträdande lärdomar som Jesus förkunnade.
2 Vad var det då, i korthet framställt, som Jesus lärde och förkunnade? Först och främst kom han för att bära vittnesbörd om sanningen om sin Fader, Jehova, för att förhärliga honom och kungöra hans namn. (Joh. 17:4, 26; 18:37) Han framhöll med stort eftertryck Guds rike såsom det som människor borde bedja om och vartill de borde sätta sin förtröstan, Han lärde sina lärjungar att söka det först. (Matt. 6:10, 33) De inhämtade lärdom om Guds frälsningsanordning. Behovet av kärlek och ödmjukhet inskärptes i deras sinnen. Han lärde dem att ådagalägga sin tro genom trosgärningar, att bli sanningens förkunnare. Och han lärde dem både att själva hysa och att hjälpa andra att hysa tro på den Heliga skrift.
3. Vad blir resultatet, om vi efterliknar Jesu metod att undervisa?
3 När vi omsorgsfullt studerar Jesu metod att undervisa, kommer vi med glädje att finna att vår egen duglighet som lärare förbättras och vår förkunnargärning blir mera fruktbringande. Vi bör inte vänta oss att alla skall lyssna; alla lyssnade inte på honom. Men fåren kände igen hans röst och följde honom, därför att han är den rätte Herden. Om vi förkunnar det som Jesus förkunnade och på samma sätt som han gjorde det, då kommer fåren också att kunna känna igen den rätte Herdens röst genom oss och kommer ivrigt att vända om och följa, inte oss, utan honom. — Joh. 10:16.
4, 5. a) Vad är skillnaden mellan att predika och att undervisa? b) Vad lärde Jesus sina lärjungar om Fadern?
4 Det är en sak att tala om sanningen för en annan människa, att predika för henne; det är en helt annan sak att undervisa någon, att hjälpa honom att förstå och tro. Jesus undervisade tålmodigt sina lärjungar om Fadern, emedan han visste att det skulle betyda liv, om de tillägnade sig kunskap om Honom. ”Jehovas fruktan är början till vishet, och kunskap om den Allraheligaste, det är förstånd.” (Ords. 9:10, NW) När de lärde känna Jehova och kom att hysa den rätta fruktan för honom, då skulle de ådagalägga vishet, de skulle veta vad de skulle göra med det som de lärde sig, ty vishet är förmågan att göra bruk av kunskap.
5 Jesus inte endast uppmanade dem att bedja till Fadern, utan visade dem också hur de skulle göra det. (Matt. 6:5—15) Han lärde dem att lita på Gud, att ta emot det som behövs för livets uppehälle såsom gåvor från deras himmelske Fader. (Matt. 6:25—34) Han byggde upp deras tillit till Skriften såsom Guds ord genom att citera från den och förklara den. För en samaritisk kvinna förklarade han att det skulle vara orätt att begränsa tillbedjan av Gud till någon viss stad eller något berg, då ju ”Gud är en Ande, och de som tillbedja honom måste tillbedja med ande och sanning”. (Joh. 4:24, NW) Med tanke på människans förhållande till Gud påpekade han att det endast är rätt att människan inte skall utföra sina gärningar för att upphöja sig själv, utan för att lovprisa Gud. ”Låt likaså edert ljus lysa inför människorna, att de må se edra rätta gärningar och giva ära åt eder Fader, som är i himlarna.” (Matt. 5:16, NW) Jesus hade kommit för att förhärliga sin Fader och för att hjälpa människor av en god vilja att inse sitt förhållande till Honom. Därför såg han till att dessa ting blev djupt inpräntade i hans lärjungars sinnen och hjärtan.
6. Med vilka illustrationer visade Jesus vad det innebär att först söka Riket?
6 Sök först Guds rike. Det är lätt att säga, men hur kan denna uppmaning förklaras på ett sådant sätt, att dess innebörd blir förstådd och den kommer att bli ett rättesnöre för dens liv som hör den? Jesus visste att om det som hans åhörare borde tillägna sig kunde illustreras med förhållanden i deras eget liv, sådant som gällde deras dagliga upplevelser, deras önskningar och deras vanor, så skulle de lättast fatta vad hans framställning gick ut på, därför att de som lyssnade till honom kunde liksom se de ting för sig som han talade om. Han liknade den intensiva åstundan man bör ha efter detta rike vid den åstundan en man måste hysa som hade funnit en dold skatt, en åstundan som kom honom att sälja alla sina tillhörigheter för att köpa den åker där skatten fanns dold. (Matt. 13:44) Han jämförde förmågan att känna igen det tecken som skulle utmärka hans närvaro i konungslig makt vid den förmåga en person har att iaktta årstidernas växlingar. Han skulle kunna tillägna sig den nämnda förmågan, om han ville. (Matt. 24:32, 33) Bristen på tacksamhet för inbjudningen eller kallelsen till Riket illustrerades av den likgiltiga hållningen hos män som av en konung blivit inbjudna till en bröllopsmåltid, men som var alltför upptagna av andra intressen för att komma dit. Deras respektlösa svar till sin härskare drog straff över dem. — Matt. 22:1—14.
7. Hur varnade Jesus för falska lärare och visade att alla inte kommer att ärva Riket?
7 Tydligtvis skulle inte alla ärva Riket. Jesus brukade inställningen hos två söner för att belysa saken. Den ene av sönerna var till det yttre respektfull mot sin far, men han lydde inte. Den andre var först en smula ovillig att göra som hans far befallde honom, men han ångrade sitt fel och lydde verkligen. ”Vilken av de båda gjorde sin faders vilja?” frågade Jesus. ”Den senare”, sade de. Vilken kraftfull inledning till framställningen om att de till det yttre rättfärdiga religiösa ledarna hade underlåtit att rätta sig efter Johannes döparens förkunnelse, men att syndare, som förut inte hade hörsammat Guds ord, verkligen gjorde ånger och bättring och nu hade utsikt att få ärva Riket! (Matt. 21:28–32, NW) Han visade hur föga önskvärt det skulle vara att gå till de falska religiösa lärarna för att få andlig föda, genom att han jämförde dem med smutsiga kärl, som ingen skulle vilja äta ur. Det är sant, sade han, att de ser bra ut utanpå, likt ”vitmenade gravar”, men ingen skulle vilja vara en del av förruttnelsen inuti. (Matt. 23:25—28) Andra kunde bättre förstå saken genom att han talade om fisk som kastades bort när en fiskare sorterade sin fångst, och därför använde han liknelsen om fisknoten. (Matt. 13:47—50) Genom sådana träffande illustrationer kom han budskapet att leva i sina åhörares sinnen.
8. Hur fick Jesus det att te sig angeläget och tilltalande att ta emot Jehovas frälsningsmedel?
8 En annan sak, som de måste lära sig, var att Jesus är den genom vilken Gud åvägabringar frälsning. Tanken tilltalade inte alla, och för många var Jesus ”en stötesten och en förargelseklippa”. (1 Petr. 2:8, NW) Men Jesus framlade mästerligt ämnet på ett sätt som skulle tilltala hans åhörare och bli till evig välsignelse för denne. I samtal med en strängt arbetande samaritisk kvinna, som dagligen hämtade vatten från en brunn, förband Jesus trons gagneliga verkningar med hennes dagliga arbete. ” ’Vemhelst som dricker av det vatten som jag skall giva honom, han skall icke alls bliva törstig mer, utan det vatten som jag skall giva honom, det skall i honom bliva en källa med vatten som porlar fram för att förläna evigt liv.’ Kvinnan sade till honom: ’Herre, giv mig detta vatten, så att jag varken behöver törsta eller hålla på med att komma hit till denna plats för att hämta vatten.’” (Joh. 4:14, 15, NW) Hon var intresserad, och han fortsatte med en närmare förklaring. För andra, som motstod honom, tecknade han en bild som skulle bli svår att glömma. Han jämförde deras förkastande av honom med det gemena handlingssättet hos vingårdsmännen, som vägrade att betala vingårdens ägare det som tillkom honom och som till och med mördade hans son, när denne kom för att se vad som kunde göras åt saken. — Luk. 20:9—18.
9. Hur och varför lärde han dem kärlek och ödmjukhet?
9 Jesus visste att kärlek och ödmjukhet är av vikt för att man skall vinna liv i den nya världen. För att dessa egenskaper skall kunna förvärvas, måste hjärtat fostras. De som lyssnade till Jesus kunde bäst tillägna sig lärdom genom att se dessa egenskaper ådagalagda, och därför riktade han deras uppmärksamhet på de otaliga uttryck för kärlek som Jehova hade överhopat dem med. De kunde också iaktta kärlek och ödmjukhet i Jesu hållning och hans tjänst, i den ”ömma tillgivenhet” han kände för dem som han undervisade, i hans böner till sin Fader i himmelen, när han tvådde lärjungarnas fötter och när han frivilligt utgav sitt liv för människosläktet. När de tänkte över det som de hade sett och hört, skulle denna undervisning börja tränga in till deras hjärta, mjuka upp det och förmå det att ge gensvar. ”Vi älska, därför att han först har älskat oss.” — Matt. 9:36, NW; 1 Joh. 4:19.
10. Vilka utmärkta exempel på vederläggning finner vi i skildringen av Jesu tjänst?
10 När Jesus sände ut sina lärjungar, gav han dem noggranna föreskrifter om hur de skulle utföra sitt arbete. Han talade om för dem vad de skulle säga och göra. Han beredde dem på det motstånd de skulle möta och inpräntade i deras sinnen vilket stort privilegium de ägde. (Matt. 10:1—28) De visste att deras undervisning skulle kräva både att de framlade sanningen för människor av en god vilja och att de slog tillbaka de oärliga angreppen från motståndarna. När de iakttog Jesus, lärde de sig hur han handlade i de olika situationer som uppstod. Hans ställning var stark; han hade sanningen. Ett exempel på enkelheten och kraften i hans bevisföring finner vi i Matteus 9:11—13. Fariséerna försökte få Jesu lärjungar att känna sig illa till mods genom att fråga dem: ”Hur kommer det sig, att eder lärare äter med skatteindrivare och syndare?” Jesus svarade själv på frågan: ”Friska människor behöva icke läkare, utan de som lida av någon plåga. Gå därför och lär eder vad detta betyder: ’Jag vill hava barmhärtighet och icke offer.’ Följaktligen har jag kommit för att kalla, icke rättfärdiga människor, utan syndare.” (NW) Vid ett annat tillfälle ifrågasatte man det berättigade i att han botade sjuka på sabbaten. Hans svar kunde inte vederläggas: ”Vem är väl den man ibland eder som har ett får och som icke, om det faller i en grop på sabbaten, fattar tag i det och lyfter upp det? Och när man tänker på det, av hur mycket större värde är icke en människa än ett får! Det är alltså lovligt att göra det som är rätt på sabbaten.” (Matt. 12:9—12, NW) När frågor inte framställdes därför att någon önskade lära, var hans svar mycket korta, men de formulerades på ett sådant sätt, att ärliga lyssnare skulle inse att han förkunnade sanningen.
11. Vad gjorde Jesu undervisning så övertygande?
11 Vad är det som ger sådan kraft åt Jesu ord? Varför är hans tal så övertygande? Först och främst därför att han förkunnade sanningen och att han hade Jehovas ande. Det var också därför att han framlade den i ordalag som hans åhörare lätt kunde fatta. Fiskare kunde lätt begripa tanken när han belyste den genom att tala om fisk och nät. Vem som visste någonting om jordbruk skulle inte förstå hans yttranden om skörden, om män som arbetade i en vingård, om en höna med sina kycklingar, om ett djur som fallit i en grop och om väderleken? De som hade vardagliga bestyr att stå i där hemma kunde bättre fatta budskapet när han illustrerade det genom att tala om lappar på slitna kläder, om jästens inverkan på bröd, om smutsiga kärl och om saker och ting som barn har för sig. För andra skulle exempelvis talet om arbetslöner eller om Gehenna, staden Jerusalems avstjälpningsplats, på ett levande sätt förmedla tankar. Jesus visade rörlighet och anpassningsförmåga i sin framställning av sanningen. Budskapet självt förändrades inte det minsta, men han förstod människorna som han undervisade, därför att han var intresserad av dem, och han nalkades ämnet från deras synpunkt. Han gav akt på reaktionen hos sina åhörare och tog hänsyn till den i sina vidare uttalanden. Han förband saker som var svåra att godta med sådant som de var väl bekanta med. Han kom sina råd och anvisningar att framstå klart och tydligt genom att göra bruk av en levande kontrastverkan. Han är en lärare som vi bör efterlikna.
Paulus undervisade judar och hedningar
12. Hur framlade Paulus frågan om tro på Kristus i en predikan för judarna, och vad skulle i synnerhet komma hans argument att vädja till hans åhörare?
12 Paulus, en nitisk Jesu Kristi apostel, ägnade sig helhjärtat åt arbetet att förkunna sanningen, och i skildringen av hans förkunnarverksamhet kan vi också finna många punkter som kan vara oss till hjälp. I Apostlagärningarna 13:16—41 är en predikan återgiven, som han höll för judarna, och här är ett utmärkt exempel för oss att följa. Den är vädjande, övertygande och träffar prick. Lägg märke till att Paulus i inledningen undvek varje meningsutbyte angående judendomens överlägsenhet genom att vända sig till dem såsom ett folk som fruktade Gud och sedan erkänna att ”detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder”. Men han var inte så taktfull, att han underlät att lägga fram sanningen. Han lade grunden för sin framställning om Messias genom att erinra om allmänt erkända historiska fakta som visade nationens egensinnighet. Genom att i sammanhanget tala om Johannes döparen visade han att en då bland allmänheten välkänd person hade accepterat Kristus. Han framhåller att de styrandes förkastande av Kristus inte kunde bringa Kristus i vanrykte; tvärtom utgjorde det en uppfyllelse av profetiorna och borde stärka deras tro på honom. Taktfullt knöt han samman tron på Jesus med godtagandet av den älskade konung David och visade sedan det överlägsna i Jesu ställning. Han byggde sin bevisföring på sådant som de visste och trodde. I en väckande avslutning manade han dem enträget att inte uppfylla de profetior som beskriver sådana som i otro skulle håna och bespotta. Ingen jude med ett ärligt hjärta, som är förtrogen med sitt eget folks historia och som uppriktigt tror det som är skrivet av Guds profeter, skulle kunna vända ryggen åt den bevisföring som framlades där.
13. Vad gjorde Paulus’ framställning av sanningen både tilltalande och effektiv till och med för dem som inte godtog bibeln?
13 Paulus talar om sig såsom den åt vilken Herren Gud anförtrott de goda nyheterna med tanke på nationernas folk. Att predika för dessa erbjöd problem helt olika dem man mötte bland judarna. Apostlagärningarna 17:22—31 innehåller ett exempel på hur de goda nyheterna kan frambäras till sådana människor, och det utgör en fin vägledning för dem som i våra dagar har liknande uppgifter. Paulus var intresserad av de människor han tjänade, och han gav akt på deras sätt att leva. Han började med att intresserat framhålla deras religiösa hängivenhet och talar om en av de platser där de utövade sin tillbedjan. Han förbinder inte sann gudsdyrkan med deras avguderi men väl med deras tillbörliga åstundan att dyrka en okänd Gud. Eftersom folket tillbad många gudar, förklarade Paulus omsorgsfullt vad han menade när han talade om Gud. Han resonerade som så, att den som är världens Skapare inte kunde vara en avgud och inte bor i ett människogjort tempel. Nu är tiden inne, gör Paulus gällande, då vi bör göra oss underrättade om hans uppsåt och rätta oss efter det, så att vi kan befinna oss i en gynnsam ställning på domens dag. Det kunde inte bli någon förväxling eller sammanblandning av detta budskap med det som de fick höra i sina tempel. Paulus’ framställning var taktfull, men samtidigt rakt på sak. Den gjorde klart vem Gud är, vilket hopp han förelägger oss och vad vi bör göra. Bygger du upp och framför dina predikningar lika bra som Paulus gjorde här?
Nutida förkunnelse av sanningen
14. Beskriv hur man taktfullt kan hjälpa de personer man träffar, som säger att de får lära detsamma i kyrkan.
14 Likaså besöker Jehovas vittnen hemmen i våra dagar i lydnad för Jesu befallning att alla nationer skall undervisas och de ”goda nyheterna om riket” bekantgöras för dem. Vittnena vill vara säkra på att människorna verkligen inhämtar kunskap, att de ser skillnaden mellan det budskap som Jehovas vittnen delger dem från bibeln och de läror som förkunnas från kristenhetens predikstolar i allmänhet. Om man säger till en vanlig kyrkobesökare, att vi måste ha tro, så svarar han att det får han höra också i kyrkan. Tala om för honom att han måste tillägna sig kunskap om Gud; han kommer då att försäkra dig att det vet han. Ja, han tror också på Guds rike, säger han. Den förkunnare, som är kvalificerad att undervisa, kan inte känna sig ha fullgjort sitt arbete genom att bara tala om dessa saker för den han träffar. Om personen i fråga är villig att lyssna, vill förkunnaren förvissa sig om att han verkligen förstår budskapet. Därför kan förkunnaren gå vidare och påpeka att den tro som behövs för att behaga Gud är mera än ett blott försanthållande. Den måste vara grundad på exakt kunskap om hans ord. (Hebr. 11:1, 6)När han talar om Gud, kan han påpeka att Gud har ett namn, Jehova, och att man måste förstå hans syften, som är framställda i bibeln, för att verkligen känna honom. (Ps. 83:19) Eller också kan förkunnaren klargöra att Riket är ett verkligt herradöme, som är verksamt från himmelen och som snart skall sopa bort ondskan från jorden, och att vi nu måste rätta vårt liv efter Guds fordringar, om vi skall vinna evigt liv under detta rikes styrelse. — Dan. 2:44.
15. Vad gör den undervisning effektiv, som Jehovas vittnen bedriver i våra dagar, alldeles som fallet var med de första kristna?
15 Medlemmar av kyrkor och sekter i våra dagar har bibeln, och många har hört vad den säger. Det är med dem ungefär som det var med judarna på Jesu tid; de hade de heliga skrifterna och hade ofta hört dem föreläsas. Men de begrep inte deras mening. När Jesus och apostlarna undervisade folket, blev åhörarna häpna över det. Jesus och apostlarna lärde inte så som de religiösa prästerna gjorde. De var uppriktiga, de visste att de förkunnade sanningen, och Guds heliga ande understödde dem. (Apg. 4:13) När Jehovas vittnen i vår tid utför sin förkunnargärning i människornas hem, använder de likaså bibeln på ett skickligt sätt, i det de läser upp lämpliga bibelställen och sedan tar sig tid att särskilt rikta sina åhörares uppmärksamhet på de lärorika punkter dessa ställen innehåller och tala om deras tillämpning på vår tid. De inte bara predikar; de är också lärare, som undervisar i Guds ord.
16, 17. Vilket utomordentligt råd ger bibeln oss om hur vi skall utföra vår förkunnargärning, när vi råkar personer som inte är intresserade, och vilken verkan har detta på vår undervisning?
16 När Jesus inte blev välvilligt mottagen i en viss samaritisk by, blev Jakob och Johannes förtörnade och sade: ”Mästare, vill du att vi skola bjuda eld komma ned från himmelen och förinta dem?” (Luk. 9:54, NW) Jesus tillrättavisade dem för detta. Vi gör väl i att allvarligt tänka över denna händelse. Det finns ingen anledning att bli upprörd, när vi möter likgiltighet eller rentav öppet motstånd. Paulus’ råd lyder: ”En Herrens slav behöver icke strida, utan behöver vara taktfull mot alla, kvalificerad att undervisa, i stånd till att lägga band på sig under onda förhållanden; han bör med mildhet visa dem till rätta, som icke äro gynnsamt inställda, då ju Gud kanske kommer att giva dem bättring, som leder till exakt kunskap om sanningen; och de kunna komma tillbaka till sitt sunda förnuft ut ur djävulens snara, då de ju hava blivit fångade levande av honom för hans vilja.” — 2 Tim. 2:24—26, NW.
17 Vi har blivit sända för att lära dem sanningen. En bitande, vass tunga är sällan någon god lärare. ”Den som är vis i hjärtat skall kallas förståndig, och den som har sötma på [sina] läppar lägger övertygande kraft därtill.” (Ords. 16:21, NW) Våra hjärtan öppnar sig för dessa människor, som har blivit utplundrade och drivna hit och dit, ”såsom får utan någon herde”. (Matt. 9:36, NW) Fastän de kanske helt kallt avvisar budskapet, när vi kommer till dem, tar vi inte illa upp. ”Kärleken är långmodig.” Den ”söker icke sina egna intressen, blir icke uppretad. Den lägger icke oförrätten på minnet.” (1 Kor. 13:4, 5, NW) Vi vet att det betyder livet för dem, om de kommer att omfatta sanningen. Vi tvingar inte budskapet på dem, utan söker ”med mildhet visa dem till rätta, som icke äro gynnsamt inställda”. På grund av denna kärleksfulla inställning hos Jehovas vittnen har tusentals människor lärt känna sanningen. ”Den vises hjärta kommer hans mun att visa insikt, och åt hans läppar giver det övertygande kraft.” (Ords. 16:23, NW) Eftersom han är vis, drivs hans hjärta, eller sätet för motivet, av kärlek. Detta hjälper honom att inrikta blicken på den situation, som de människor han tjänar verkligen befinner sig i, att visa insikt i sitt handlingssätt mot dem. Detta förmår somliga att lyssna till det han har att säga, att bli övertygade av det och att ”komma tillbaka till sitt sunda förnuft ut ur djävulens snara”.
Framåtskridande till mogenhet
18. a) Hur ådagalägger Jehovas vittnen verklig kärlek til] människor av en god vilja? b) Vilka förslag ges för att göra det möjligt för kristna förkunnare att förvissa sig om att den undervisning de ger verkligen fastnar?
18 När Jehovas vittnen finner någon som hörsammar den rätte Herdens röst, menar de då att nu har de gjort sitt? Inte alls. De hjälper honom att komma i kontakt med Herdens hjord av får och att växa till kristlig mogenhet. Regelbundet varje vecka går de tillbaka för att studera bibeln med den som har ett hörande öra, så att han kan inse vad bibeln bjuder honom att göra. Den som undervisar bör bemöda sig mycket för att vara säker på att den välsinnade personen verkligen inhämtar kunskap, att han förstår de saker som avhandlas och går framåt mot mogenhet. Alla gör inte framsteg i samma takt, men genom noggrann organisation kommer vars och ens andliga utveckling att bli föremål för tillbörlig uppmärksamhet. Uppmuntra den nye till att yttra sig. ”Må var och en som blir muntligen undervisad i ordet taga del i alla goda ting - med den som meddelar denna muntliga undervisning.” (Gal. 6:6, NW) Och om hans kommentar, när den ges, tydligt ger till känna att han inte förstår den punkt som avhandlas, visa dig då som en verklig lärare genom att dryfta saken ytterligare och få den du studerar med att göra fler kommentarer. Lär den studerande att resonera igenom framställningar och påståenden, att inse deras förhållande till sådant som tidigare har inhämtats, att i sina svar inbegripa de skriftställen som bevisar dem vara rätta. Repetera särskilt viktiga punkter, så att de inte blir bortglömda.
19. Vad bör vi också bemöda oss om att lära människor av en god vilja förutom exakt kunskap?
19 Men det behövs mera, om denne intresserade verkligen skall bli en Kristi Jesu lärjunge. Han bör lära sig att förvänta ledning från Jehova och att odla en stark önskan att behaga honom. Han bör förhjälpas till att inse och uppskatta den synpunkt psalmisten David gav uttryck åt, när han sade: ”Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Din ande är god. Må den leda mig i rättrådighetens land.” (Ps. 143:10, NW) Mer än att få svaren i sitt huvud bör vi hjälpa honom att få Guds lag skriven på sitt hjärta. ”Och detta är vad jag ständigt beder om: att eder kärlek måtte överflöda allt mer och mer, med exakt kunskap och full urskillning, att ni måtte skaffa eder visshet i fråga om de ting som äro viktigast, så att ni måtte vara felfria och icke bringa andra på fall fram till Kristi dag och kunna bliva uppfyllda av rättfärdig frukt, som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ära och pris.” (Fil. 1:9—11, NW) Ja, när sanningen sätter sig fast och utvecklas i den intresserades hjärta, då kommer han att börja bära frukt. — Matt. 13:23.
20. Hur kan nyintresserade beredas för att ta del i att lära andra sanningen?
20 Det dröjer vanligtvis inte länge förrän en människa av en god vilja börjar inse att de kristna har arbete att utföra. Men för somliga tar det längre tid än för andra att förmå sig till att göra det. Det sker inte med ens, men det finns mycket som en god lärare kan göra som en förberedelse därtill. Använd varje vecka någon tid till att göra dem bekanta med Jehovas organisation och hur den verkar. Gör dem bekanta med mötena och hur de leds. Inbjud dem att vara med. När du talar om för dem om din egen tjänst från hus till hus under veckan, bör du i all korthet visa dem från bibeln varför du utför den på det sättet. (Apg. 20:20) Längre fram kan du berätta någon uppmuntrande erfarenhet du haft, när du gjort återbesök hos en människa av en god vilja. Detta tillfälle kan användas till att visa att Jesus befallde att fåren skulle få föda. (Joh. 21:15—17) Vid ett annat tillfälle kan du tala om för dem om övningsprogrammet och berätta att nya förkunnare inte skickas i väg på egen hand, utan får kärleksfullt bistånd steg för steg, tills de känner sig kvalificerade att hjälpa andra. Mena inte att du måste inbjuda dem att vara med i tjänsten första gången du talar med dem om den. Bered dem för den. Allteftersom hela anordningen tar gestalt i deras sinne och de genom edra studier börjar få klart för sig hur absolut nödvändigt det är att andra får kunskap, kommer de att vilja hjälpa till. Kärlek grundad på kunskap kommer att tränga undan all fruktan för att tala om för andra det som de har lärt sig och kommer att ersätta denna fruktan med en brinnande önskan att visa Jehova sin uppskattning genom att tjäna honom. — 1 Joh. 4:18.
21. Vilket arbete är mycket nödvändigt att utföra nu?
21 I alla delar av världen råder ett starkt behov av lärare som kan förkunna de goda nyheterna. Är du såsom kristen kvalificerad att undervisa? Vidtar du de åtgärder som behövs för att skrida framåt från det kristna barnstadiet, så att du kan bli lärare? Är du villig att bruka de sanningar och de förmågor du nu äger till att hjälpa andra att lära känna sanningen, så att de kan vinna liv i Guds nya värld? I så fall är det nu tid att ta del i detta av Gud givna privilegium att tjäna. När du gör det, bör du — du må sedan vara ny eller erfaren i förkunnargärningen — följa det råd som finns nedskrivet i 1 Timoteus 4:16: ”Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning.” — NW.
(The Watchtower, 1 september 1958)