Den Högstes vilja måste ske

”Se, jag har kommit ... för att göra din vilja, o Gud.” — Hebr. 10:7, NW.

1, 2. a) Hur är Guds vilja förbunden med ändlöst liv för hans skapelser? b) Vad bör uppriktiga människor i våra dagar välja att göra?

DE SOM vinner seger kommer att få leva ändlöst, enligt Guds suveräna vilja. (Upp. 2:10, 11; 21:6, 7) Främst bland segrare är Jesus Kristus, han som sade: ”I världen komma ni att hava bedrövelse, men fatta mod! Jag har besegrat världen.” (Joh. 16:33, NW) Sedan denne förnämste segrare, som blivit dödad, därefter hade blivit uppväckt ur döden här på jorden och förhärligad i himmelen av den levande Guden, Jehova, hände det sig att Jesus plötsligt hejdade en man som var på resa i det forntida Syrien, en mordisk förföljare som hette Saulus från Tarsus. Till honom sade Jesus: ”I detta syfte har jag gjort mig synlig för dig: för att utvälja dig till ... ett vittne ..., under det att jag befriar dig ... från nationerna, till vilka jag sänder dig, för att du skall öppna deras ögon, vända dem ... från Satans myndighet till Gud.” (Apg. 26:16—18, NW) Då och före vår tid (i nära sex tusen år fram till 1914) var ”Satans myndighet” det välde som detta förnämsta onda väsen fritt utövade över hela denna värld eller tingens ordning, som Jesus Kristus besegrade och hans efterföljare måste besegra.

² När Jesus var på jorden, uttalade han denna sanna lärdom: ”Ingen kan vara slav åt två husbönder, ty antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kunna icke vara slavar åt Gud och åt rikedomen.” (Matt. 6: 24, NW) Tänk efter allvarligt och säg om den älskade husbonde, som Jesus tjänade och fortfar att tjäna — om denne ädle och av kärlek förtjänte husbonde är den som du nu tjänar. Är du liksom Jesus en slav åt den högste Guden? Med andra ord, har du medvetet och villigt valt att lyssna till och lyda Jesu husbonde, den sanne Guden, Jehova? Har du liksom Jesus din lust i att göra Guds vilja? Har du avgjort vänt dig ifrån ”Satans myndighet” till den Högstes myndighet genom att efter moget övervägande och av fri vilja överlämna ditt liv åt att tjäna Jehova? Vad, frågar du, menas med att överlämna sig?

3. Vad innebär det att överlämna sig?

³ Att överlämna sig innebär att frivilligt avskilja sig med det syftet att helga eller hängiva sig åt en gudom, ett heligt ändamål eller en särskild person, en princip, en vetenskap, en nation eller till och med en utvald sysselsättning eller levnadsbana. Det överlämnande som har den djupaste innebörden och är av den största betydelsen är det då en individ skiljer sig från alla andra strävanden och högtidligen frambär sig själv åt ett gudomligt väsen i en hängivelse åt Jehova Gud. Det innebär att man bringar sin vilja i överensstämmelse med Guds, den Högstes, vilja. Överlämnandet åt det gudomliga Väsendet måste vara obetingat, utan förbehåll. Det kan inte vara en delad hängivenhet eller ett partiellt överlämnande, ty ett överlämnande med förbehåll är inte giltigt inför Jehova Gud. Han kräver absolut, odelad hängivenhet. — 2 Mos. 20:5; 34:14; 5 Mos. 4: 24; 6:15; NW.

4. Hur betraktade Jesus överlämnandet?

⁴ Det fullkomliga exemplet på överlämnande, finner vi hos Guds Son, Kristus Jesus. Hans överlämnande av sig själv sammanfattas i orden: ”I att göra din vilja, o min Gud, har jag haft min lust.” Hans hängivenhet för Gud var helt och hållet odelad. Han tillät ingenting annat att göra intrång i den. När Jesus var på jorden, var han förtrogen med sin Fader i himmelen, vilkens lag han kände och älskade. Han hade väl reda på vad som hade hänt med Israels nation och andra som hade brutit mot sitt förbundsförhållande till Gud, den Allsmäktige. Denna kunskap gjorde Jesus så mycket mera ivrig, ja, orubblig i sin önskan att foga sin vilja efter Faderns vilja. — Ps. 40:9, NW; Joh. 4:34; 6:38.

5. a) Vad krävs av en kristen, som har överlämnat sig? b) Varför är en radikal förändring i levnadsvanor nödvändig?

⁵ När en individ, vilken som helst, överlämnar sig åt att göra Jehova Guds vilja, betyder det följaktligen en fullständig förändring från hans tidigare levnadssätt, ett sätt som är allmänt i denna världen, vilken har varit under ”Satans myndighet”. Den överlämnade individens böjelser förändras såväl som hans önskningar. Denna förändring sker inte automatiskt utan är resultatet av hans strävan att göra om sitt sinne från den gamla världens mönster i fråga om att tänka och handla till ett nytt. Den är resultatet av lugn, omsorgsfull, nykter begrundan av Guds ord och inte en mirakulös eller känslobetonad förvandling, som sker helt och hållet på ett ögonblick. Människans sinne har normalt en böjelse eller benägenhet för synd, därför att våra första föräldrar, Adam och Eva, frivilligt valde att göra Satans vilja, hans som är Jehova Guds fiende, och glömde vad som var den sanne Gudens vilja med avseende på dem. ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” (Rom. 5: 12) Enligt detta syndfulla mönster har vi blivit födda och gestaltade i orättfärdighet under dödens fördömelse. Det är därför som en förändring nödvändigt måste ske. Det är därför som det är så viktigt att ny kunskap bibringas sinnet, och detta från Guds ord. Man måste fortfara att vända sig bort från det gamla sättet att tänka, som följer det mönster denna gamla värld eller tingens ordning ger. Man måste inse och erkänna det nya — åstunda att förändra eller bättra sig från den gamla livsföringen och att forma om sitt levnadssätt enligt det nya mönstret. Om man gör det, följer man Paulus’ råd: ”Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den, ... på det att ni må vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom, medan ni fortsätta med att bära frukt i allt gott verk och tillväxa i den exakta kunskapen om Gud.” Detta visar att det sker en fullständig förändring i ens livsmönster från det som den gamla världen följer och till det som tillämpas i den nya världen. Här måste vi komma ihåg att det var för denna nya, rättfärdiga värld som Kristus Jesus gav sitt livsblod, ty det är i den nya världen som evigt liv skall vinnas. Enligt vad Johannes skriver skall den nuvarande, gamla världen försvinna. ”Älska varken världen eller tingen i världen. Dessutom försvinner världen, och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” — Kol. 3:9, 10; 1:10; 1 Joh. 2:15, 17; NW.

6. Varför kan vi säga att en människa i våra dagar är Guds avbild?

⁶ Eftersom den gamla världen försvinner, måste en kristen vända ryggen åt denna gamla värld för att kunna leva vidare in i den nya världen. När han då har gjort om sitt sinne, när hans tänkesätt har förändrats till överensstämmelse med Guds, den Allsmäktiges, ord, kan det med rätta sägas att individen är Guds avbild, liksom Adam ursprungligen var det före sin överträdelse. När individen bringas att ta gestalt efter vad Guds överlägsna kunskap ger till känna, då kan man med rätta säga att skapelsen återförts till att vara Guds avbild. Det betyder inte att individen är fullkomlig då, men hans tänkande har vänt sig till det höga och upphöjda sätt att tänka som Jehova Gud gör bruk av. Den som följer denna kurs blir välbehaglig och godtagbar för Gud, den Allsmäktige.

En rätt sinnesinställning före överlämnandet

7. Vad är ånger och bättring? Varför fordras det?

⁷ Den ödmjuka människan, som ångrar sig och vill göra bättring, beskrivs i ord som Jesaja skrev: ”Må den ogudaktige övergiva sin väg och den orättfärdige mannen sina tankar, och må han vända åter till Jehova, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall giva förlåtelse i rikt mått.” Detta visar hur tillgänglig Jehova är. Den ödmjuke, som önskar finna Jehova, kommer han att ta emot genom sin Son, Kristus Jesus. Han kommer att förlåta människan de synder som hon har ärvt därför att hon är född av syndiga föräldrar. Därtill visar Paulus vikten av att lägga av den gamla personligheten, när han säger: ”Ni skulle lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter edert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begärelser, men ... ni skulle förnyas i den kraft som påverkar edert sinne och skulle ikläda eder den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och kärleksfull godhet.” Således påpekar Paulus för oss med livfull skärpa att vårt tidigare levnadssätt och de begärelser vi förr hyste måste överges. Det nya tänkesätt, som den kristne tillägnar sig genom studium av Jehovas ord och kunskap om hans uppsåt, blir då drivkraften i hans liv. — Jes. 55:7, AS; Ef. 4:22—24, NW.

8. Vilka egenskaper bör en människa odla efter sin omvändelse?

⁸ Sedan sinnets omvändelse har ägt rum, kommer individen att ha den yttersta respekt för Jehova och hans ord. Han kommer att följa Paulus’ förmaning: ”Må ni ... ikläda eder de ömma känslorna medlidande, vänlighet, sinnets ödmjukhet, mildhet och långmodighet.” Dessa egenskaper finns inte i den gamla världen, bara i den nya. Paulus’ ord skrevs till de kristna, men vi har ett långt tidigare uttalande av Jehova, som visar hur han värdesätter sådana utmärkande drag: ”Vad jag bryr mig om är de ödmjuka och förkrossade, som hysa vördnad för allt vad jag säger.” En ödmjuk person visar den yttersta vördnad för den högste Guden, Jehova. — Kol. 3:12, NW; Jes. 66:2, Mo.

9. Vad för slags slaveri fordras, och på vad måste det vara grundat?

⁹ Kan någon vanlig människa ådagalägga pålitlig odelad kärlek till den allsmäktige Skaparen? Ja, hon måste vara odelat hängiven Honom och så ha ett brinnande nit i sitt hjärta för att tjäna Honom såsom en villig slav tjänar sin älskade husbonde. Att tjäna betyder att lyda. De som lyder Jehova gör detta av kärlek till honom: ”Om någon älskar mig, kommer han att hålla mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom. Den som icke älskar mig giver icke akt på mina ord, och det ord som ni höra är icke mitt, utan tillhör Fadern, som har sänt mig.” (Joh. 14:23, 24, NW) Kärlek är själva kärnan i Guds budords lag. Kristus Jesus bevisade detta, då han sade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din kraft [livskraft].” Ingenting är utelämnat. Skapelsen måste älska och tjäna Skaparen, Jehova, fullständigt, i uppriktig lojalitet. — Mark. 12:30; 5 Mos. 6:5; NW.

10. a) Hur bör man se på sitt eget jag, sedan man har överlämnat sig? b) I vilken utsträckning måste man vara undergiven Jehova?

¹⁰ Å Kristi sanna efterföljares sida betyder detta att fullständigt glömma det egna jaget, alldeles som han sade: ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv.” Den som förnekar sig själv förnekar sina egna personliga syftemål och sitt val av levnadsbana. I stället söker han göra det till sin vilja att göra vad som är Jehovas vilja och uppsåt med hans liv nu och i framtiden. Sedan uppför han sig i överensstämmelse därmed.

Överlämnande medför ansvar

11. a) Hur bör man betrakta ansvaret? b) Efter vilka exempel bör de kristna gestalta sina liv?

¹¹ Detta kommer i sanning en tung börda av ansvar att vila på den som överlämnar sig åt Jehova. Trohet i att bära denna börda är en bjudande plikt, inte något man efter eget skön kan visa eller låta bli att visa. Den innebär att man villigt avstår från ett personligt val av levnadsbana eller levnadssätt, för att Guds vilja må ske. Spott och spe, smälek, besvärligheter, förföljelse, tortyr eller fängelse kan komma över en därför att man väljer att följa samma kurs som Jehovas förnämsta vittne, Kristus Jesus, följde. Under alla dylika omständigheter fortfar den som har överlämnat sig att följa Jesus, i det han gör Jehovas vilja. Han inser att han har samtyckt till att göra Guds vilja. Därför måste han ha en positiv inställning beträffande sitt ansvar, alldeles som Jesaja hade, när han sade: ”Se, här är jag, sänd mig.” När någon lär känna Guds ord och kommer till insikt om detta ansvar, tycker han inte att ansvaret är för tungt. Inte heller känner han sig feg med tanke på det eller rädd för att han skall misslyckas. Då han ju förväntar att få leva i Jehovas eviga nya värld, fortfar han att lyda Guds ord att han inte skall ”frukta”; han besegrar fruktans och feghetens ande. Han kommer ihåg Jehovas uppenbarelse, som Johannes såg och varom han skrev: ”Jag såg en ny himmel och en ny jord, ty den förra himmelen och den förra jorden hade försvunnit. ... Vemhelst som vinner seger skall ärva detta, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. Men vad angår de fega och dem som äro utan tro ... och alla lögnarna, så komma de att få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel. Detta betyder den andra döden.” Paulus gav också mycket uppmuntrande och styrkande förmaningar åt Timoteus, till vilken han skrev: ”Gud har icke givit oss en feghetens ande, utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet. Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre, icke heller för mig, en fånge för hans skull, utan tag din andel i att lida ont för de goda nyheterna genom Guds kraft.” Det är inte på Judas Iskariot eller andra som svikit, bland dem Satan själv, som vi med allvar riktar våra blickar för att få klarhet i överlämnandets innebörd, utan vi ser på den långa raden av starka, trogna, modiga segervinnare, som bibeln omnämner. I deras levnadslopp ser vi mönster som är värda att efterlikna. Vi kan vara precis lika beslutsamma som de var. Vi kan vara Guds lydiga tjänare, såsom de var. De första kristna, inbegripet Kristi trogna apostlar, var allt annat än rädda. Så finns det också sådana män som Abraham, Isak, Jakob och David och kvinnor som Sara, Rahab, Debora och Jael, såväl som många andra i den långa raden av modiga, förbundstrogna Jehovas vittnen, vilken sträcker sig tillbaka till den rättfärdige Abels tid. De hade ett starkt ankare av hopp till Jehovas suveräna makt, som han rentav skulle bruka till att uppväcka de döda. En tro som sålunda stärks förmår en människa att inte frukta för fienden, även om det kostar henne hennes lekamliga liv nu. — Luk. 9:23, NW; Jes. 6:8; Upp. 21:1,7,8 och 2 Tim. 1:7, 8, NW..

12. Vilket val står varje sann kristen inför?

¹² Hur en individ skall välja att handla under sitt liv är hans personliga ansvar, alldeles som Mose gav till känna: ”Jag har förelagt dig liv och död, välsignelsen och förbannelsen. Och du måste välja livet, för att du må förbliva vid liv, du och dina avkomlingar.” Men hur kan man nu välja livet? Genom att följa den kurs som finns utmärkt för en sann kristen, ”genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla dig till honom — ty han är ditt liv och dina dagars längd”. Vi väljer livet genom att helt överlämna oss åt Jehova i avsikt att lyda honom för evigt och bära vår börda av ansvar. — 5 Mos. 30:19, 20, NW.

13. a) Vilket beslut fattade Josua? b) Vad händer i vår tid med dem som försummar att välja på rätt sätt?

¹³ Också Josua framhöll öppet det personliga val som krävdes för att odelad hängivenhet skulle ges åt Jehova. ”Nåväl, om det för edra ögon tyckes ont att tjäna Jehova, välj då åt eder i dag, vem ni skola tjäna, antingen de gudar som edra förfäder, vilka voro på andra sidan Floden, tjänade eller amoréernas gudar, i vilkas land ni bo. Men vad mig och mitt husfolk beträffar, så skola vi tjäna Jehova.” (Jos. 24:15, NW) Envar som inte har överlämnat sig har samma frihet att välja. Detta val kommer att avgöra hans öde, om det skall bli liv eller död. Om någon på denna Jehovas makts dag vägrar att överlämna sig till att tjäna Jehova, kommer han att mista sitt liv för alltid i Harmageddonstriden (om inte förr) såsom en dödsdömd syndare. När man kommer till den punkt där man önskar tjäna Jehova av hela sitt hjärta, sin själ och sitt sinne, så är inte frågan denna: ”Skall jag överlämna mig?” Överlämnandet till att göra Guds vilja är den kurs som förut har utpekats av Kristus Jesus. Man bör därför fråga sig: ”Har jag den rätta insikten om Jehovas vilja och vad han fordrar för att jag skall kunna samtycka till att bli en sann Kristi Jesu efterföljare, till att från och med nu göra Jehovas vilja?” När denna rätta insikt uppnås, finns det ingen tvekan hos den individ som uppriktigt önskar tjäna Jehova. Detta positiva steg framåt är angivet av Jehova. För att uppnå liv måste man ta detta steg. Den som samtycker till att följa Kristus i spåren och fullgör denna överenskommelse är i sanning en kristen. Kristi lydige efterföljare bekänner därpå offentligt detta överlämnande eller symboliserar det inför andra genom dop i vatten.

Vad överlämnandet betyder för dig

14. a) Vad föregår överlämnandet? b) Vad följer på överlämnandet? c) Vad innefattas i överlämnandet åt Jehova?

¹⁴ Före överlämnandet kommer en själens rannsakning. Individen måste inse att när han överlämnar sig, måste det innebära att han vänder sig till Jehova. Det betyder att bättra sig eller vända sig bort från det olydiga, syndiga levnadssättet i den gamla världen, vari han har levat fram till den tiden. Såsom syndare ser den ångrande sig nu från Jehovas synpunkt. Han inser Jehovas kärleksfulla föranstaltning med Kristus Jesus såsom förlossaren, friköparen eller återlösaren. Han inser att genom att utöva tro på det friköpande eller återlösande värdet hos Kristi Jesu utgjutna blod kan han på tillbörligt sätt bringas till överensstämmelse eller enhet med den Helige, Jehova. Därpå sker en förändring. Detta är inte någon mirakulös förändring utan är början till en ny sinnesinställning, som från och med nu gestaltar den kurs man skall följa i livet som en fast och villig görare av Guds uppenbarade vilja. I detta hänseende markerar överlämnandet ett beslut som måste utföras. När en individ överlämnar sitt liv åt Jehova, förväntar han att Jehova skall handla enligt sina löften, och det råder inget tvivel om att Jehova kommer att göra det. Jehova förväntar också att den som han tar emot skall fullgöra sitt överlämnande. Det finns ingenting sådant som ett partiellt överlämnande, det vill säga att vederbörande undanhåller något eller i sitt sinne beslutar sig för att överlämna sig åt Jehova på ett eller annat begränsat sätt. Ingenting får tillåtas att sätta fullständigheten av hans överlämnande på spel. Det är alltså i sanning ett betydande ansvar som följer med detta överlämnande åt Jehova. En individ får inte bli invaggad i den föreställningen att predikandet av Guds ord är något man kan ägna sig åt efter gottfinnande. Förkunnarverket är en obligatorisk del av uppdraget att arbeta, alldeles som det var i Kristi Jesu fall. Den tidpunkt då han överlämnade sig utmärkte början av hans verksamhet som förkunnare, och han gjorde aldrig någon avvikelse eller tillät något att hindra hans nya kurs i livet, som han beslutat och gått in på att fullfölja.

15. Vid vad kan överlämnandet liknas?

¹⁵ Eftersom detta utmärkte början, kan det liknas vid individens födelsedag, det vill säga början av hans nya liv. Före den tiden var det endast ett mycket ringa mått av mänskligt liv han kunde glädja sig åt, och detta var under fördömelse, därför att Adams fallna tillstånd har satt sin prägel på vårt liv.

16, 17. a) Hur bör de som nyss har överlämnat sig åt Gud betrakta detta viktiga steg? b) Vilket mål kommer den nyss överlämnade människan att ha?

¹⁶ Alldeles som ett barn måste individen vara ivrig att lära och fortsätta att lära för att växa till mogenhet. Vi ger akt på hur ett barn är ivrigt att efterlikna sina föräldrar, och vidare ser vi vilken drivkraft ett barn är i besittning av, när det gäller att nå vuxen ålder. Barnet är till och med villigt att studera ivrigt för att göra detta. Ett barns sinne är vaket för att vinna kunskap, därför att pojken eller flickan inte vill stanna på barnastadiet eller ens i ungdomsåren. Så bör den ”nyfödde” kristne se på det liv han har framför sig.

¹⁷ Barn är alltid angelägna om att slippa leva bara på mjölkdiet eller äta idel uppblött eller finfördelad mat. De är angelägna om att få äta den fasta mat som de ser sina föräldrar inmundiga, därför att de förstår att fast föda tillhör mogna människor. Och så är det med de kristna, som av Paulus får följande råd: ”Men fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt. Fördenskull, då vi nu hava lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mognad och icke åter lägga en grund, nämligen bättring från döda gärningar och tro gentemot Gud, undervisning om döpelser och handpåläggning, de dödas uppståndelse och evig dom.” — Hebr. 5:14—6:2, NW.

18. Vad bör den som har överlämnat sig eftersträva? Vad kommer att skänka glädje åt hans hjärta?

¹⁸ Den kristne bör ivrigt eftersträva kunskap, så att han kan vinna andlig mognad och bli bättre i stånd till att fullgöra sitt överlämnande och sedan hjälpa andra och på det sättet förhjälpa dem till liv. Det kan liknas vid unga människor som växer upp till män och kvinnor. När de når detta stadium av mognad och gifter sig, sätter de nya barn till världen. Så är det också med mogna kristna. Genom att de säger ”Kom!”, får de med sig andra, och sedan vänder sig de nya hörarna bort från sitt tidigare handlingssätt och studerar likaså och kommer till den punkt där de överlämnar sitt liv åt att göra Jehovas vilja. Kristlig mogenhet är ett underbart, lyckligt tillstånd att leva i och att betrakta.

19. Varför är en allvarlig beräkning av kostnaden viktig för den som tänker på att överlämna sig?

¹⁹ När en individ överväger frågan om överlämnande, tänker han kanske: ”Jag kan omöjligt utföra det här förkunnararbetet eller ta del i det, men i alla fall älskar jag Gud, och jag vill tjäna honom. Jag vill ge honom fullt erkännande i mitt liv, men vad det angår att överlämna mig helt, så kan jag helt enkelt inte göra det.” Först kanske någon hyser de tankarna, men om en person är i den sinnesstämningen, så bör han fortsätta att studera, tillägna sig exakt kunskap, ty ett mera moget resonemang kommer att hjälpa honom att nå fram till det rätta avgörandet. Detta är i sanning ett livsviktigt avgörande. Det kan liknas vid en man som med tanke på framtiden planerar att bygga ett hus. Men också när det gäller att bygga ett hem, måste mannen slå sig ned och beräkna kostnaden, alldeles som Jesus gav till känna: ”Till exempel, vem av eder som vill bygga ett torn sätter sig icke först ned och räknar ut kostnaden, för att se om han har nog för att fullborda det? Annars kunde han ju lägga dess grund men icke hava medel till att avsluta verket, och alla åskådarna kunde börja göra narr av honom och säga: ’Denne man började att bygga, men hade icke medel till att avsluta sitt verk.’ ” När det gäller att överlämna sig åt Gud, måste individen beräkna vad det kostar att välja en sådan kurs och hålla fast vid den intill slutet och göra detta nyktert och flitigt. — Luk. 14:28—30, NW.

Att överlämna sig medför lycka

20. Nämn några av de välsignelser som Jehova ger åt överlämnade tjänare. Och vad medför glädje?

²⁰ Varför då inte väga det som du avstår från mot det som du har blivit lovad av Jehova? (Matt. 19:27—29) Stanna ett slag och tänk över det! Vilka goda ting har du, som du inte har fått av Jehova i första rummet, inbegripet förmågan att prestera hängivenhet, lovprisning och villig tjänst? Detta är de ting som du med glädje kommer att överlämna åt Jehova, ja, hela ditt jag, för att tjäna honom. Dessa ting ges villigt åt Jehova genom Jesus Kristus, den rättfärdige, för de outsägliga privilegier och välsignelser som beständigt förlänas åt Guds överlämnade tjänare. Kom emellertid ihåg att detta ger individen bemyndigande att uppkallas efter Jehovas namn och att tala i hans namn såsom ett av hans vittnen. I denna till undergång dömda och döende gamla värld är dessa Guds överlämnade tjänare de lyckligaste människor som finns. Ja, dessa människor förväntar att få överleva Guds universella Harmageddonkrig och förväntar med tillförsikt att få leva evigt i ett fullkomligt paradis, som omfattar hela jorden. Mycket beror alltså på att man överlämnar sig, och sedan beror allt på ens trohet mot detta överlämnande. Att man bevarar sin ostrafflighet och troget lever enligt de löften man gav, när man överlämnade sig, medför den högsta lycka. Underlåtenhet att göra detta för med sig förtvivlan.

21. Hur omfattande måste överlämnandet vara?

²¹ Överlämnandets fulla innebörd och vikt kan uppenbarligen sammanfattas i Jesu ord: ”Således, var förvissad om det, kan ingen av eder, som icke säger farväl till alla sina tillhörigheter, vara min lärjunge.” (Luk. 14: 33, NW) Ingenting får lov att stå i vägen för överlämnandet. Detta kan inbegripa en mans hustru eller en kvinnas man eller en familj eller någonting annat i denna världen, som man kanske håller kärt. Individens överlämnande av sig själv åt Jehova måste vara otvetydigt till sin räckvidd. Han är förpliktad att ägna odelad hängivenhet åt Jehova.