Behåll jämvikten i allting

”Vaka därför noga över att ni vandra, icke såsom ovisa utan såsom visa.” - Ef. 5:15, NW.

1, 2. Hur kan en kristen jämföras med en lindansare?

MÅNGA cirkusbesökare har suttit i respektfylld tystnad medan en lindansare på styv lina utförde sitt nummer högt över deras huvuden. Han rörde sig på en tunn lina lika säkert som om han hade gått på märken. Det hade krävt ansträngning och många års träning för att han skulle kunna utveckla detta intensiva balanssinne. Det är en skicklighet som man måste arbeta på för att uppnå, och även i fortsättningen måste man ägna noggrann uppmärksamhet åt den. Medan han går där på sin lina, har han sina tankar fästa vid det som han håller på med. Han tillåter dem inte att förirra sig till andra ting utan koncentrerar sig i stället på att bevara jämvikten.

² Denne cirkusartist är en god illustration av den kristne, som vandrar på den kristna ostrafflighetens smala väg. Jesus talade om denna väg, när han sade: ”Trång är den port och smal den väg, som leder till liv, och få äro de som finna den.” (Matt. 7:14, NW) Den åt Gud överlämnade kristne är en av dessa få. För att kunna hålla sig kvar på denna smala väg måste han utveckla god mental och andlig jämvikt eller balans, alldeles som den som går på lina måste utveckla god balans för att kunna hålla sig kvar på sin lina. Om han skulle slinta en enda gång, kan det bli ödesdigert för honom, och så kan det också vara för den åt Gud överlämnade kristne.

3. Om en kristen skulle falla, hur kan han rädda sig, och varför bör ett fall undvikas?

³ Ett skyddsnät, som är uppspänt nedanför artisten, kan rädda hans liv, men han måste klättra långt för att komma upp på sin lina igen, och när han når den, är han kanske så uppskakad, att han har svårt att återvinna sin tillförsikt och på nytt bli säker på foten. Den kristne som förlorar sin jämvikt och faller ned från den kristna ostrafflighetens väg, vilken löper högt ovanför världens träsk av otillbörligt uppförande, kan rädda sitt liv genom uppriktig ånger och bättring. Men hans klättring tillbaka är lång och mycket svår. Några som har fallit har inte kunnat företa den. Det visa handlingssättet måste vara att först och främst undvika att falla. Men detta kräver god andlig jämvikt å den kristnes sida och ett ständigt aktgivande på hur han vandrar.

4, 5. Hur definieras balans eller jämvikt, och hur kan en kristen förlora jämvikten?

⁴ Lindansaren har en fysisk balans som är beundransvärd, men god andlig balans är mycket mera åtråvärd. Men vad är då balans eller jämvikt? Enligt Webster’s New International Dictionary, andra oförkortade upplagan, förstås därmed det tillstånd, då ”vilka som helst motsatta krafter, det må vara i fysiskt eller i något annat avseende, mot- eller uppväger varandra; balanseringsförmåga; stadighet; stabilitet; jämlik eller harmonisk verkan; jämn avpassning; vidare ett läge där denna jämvikt råder”.

⁵ Vad lindansaren angår, måste han befinna sig i jämvikt eller ett tillstånd av stadighet på sin lina. Om han skulle luta sig för långt antingen åt den ena eller åt den andra sidan, skulle han förlora sin jämvikt och falla ned från linan. Detsamma gäller den kristne. Han kan förlora sin andliga jämvikt genom att vara en ytterlighetsmänniska eller genom att vara vårdslös eller genom att vara likgiltig för behovet att odla god andlig balans.

6. Vad reglerar en kristens balanssinne, och hur påverkar hans sinnesinställning denna balans?

⁶ Den fysiska balansen hos den som går på lina regleras i hans huvud, och den kan förbättras genom övning. Detsamma gäller den kristne. Hans balans regleras också i hans huvud, men den är inte fysisk. Den är andlig. Också den kan förbättras genom riktig övning, genom att en god sinnesinställning utvecklas. Om hans sinnesinställning inte är god, så påverkas hans andliga stadga, och han kommer slutligen att förlora fotfästet på den kristna ostrafflighetens smala väg. Människor som är cyniska, överdrivet kritiska och benägna för att knota och klaga bör ta varning. Deras sinnesinställning är inte god. Deras kristna jämvikt är i fara.

Tecken på bristande jämvikt

7. Vad bör en människa göra, om hon upptäcker en svaghet i sin andliga balans?

⁷ Den kristne som börjar sin vandring på den kristna ostrafflighetens smala väg måste vara vaken för alla tecken som anger en brist i fråga om god andlig balans. Om han upptäcker en svaghet, måste han koncentrera sig på att övervinna den. Om han inte gör det, når han kanske inte fram till den andra änden av den smala vägen till livet. När en lindansare ser en svaghet i sitt balanssinne, arbetar han med den tills han har övervunnit den. Har inte en kristen ännu större orsak att göra detsamma med sina svagheter? Han söker inte god balans för att förtjäna sitt levebröd, som lindansaren gör, utan hans mål är i stället evigt liv. Är det inte av mycket större värde?

8, 9. Nämn sex huvudsymptom på dålig balans, och hur ådagaläggs ostadighet?

⁸ Det finns ett antal huvudsymptom, som uppenbarar om en kristen saknar god andlig jämvikt. De mest framträdande är dessa: ostadighet, bristande fasthet, en felaktig syn på materiella ting, att vederbörande är opålitlig, är oresonlig och lägger för stor vikt vid sällskapsliv.

⁹ En kristen som har överlämnat sig åt Gud är förpliktad att följa Kristi exempel i fråga om att predika och att vara tillsammans med dem som jämte honom tjänar Jehova Gud. Om han är oregelbunden i att förkunna för andra och gör det ryckvis, ådagalägger han symptomet på ostadighet. Hans sinnesinställning gentemot sina förpliktelser som kristen är dålig. Han ådagalägger inte en glädjefylld lydnad för Guds befallningar.

10. Varför kan vi peka på Paulus och Jeremia såsom sådana som ådagalade den rätta sinnesinställningen?

¹⁰ Aposteln Paulus uppenbarade den rätta sinnesinställningen, när han sade: ”Ja, ve mig, om jag icke kungjorde de goda nyheterna!” Och på samma sätt förhöll det sig med Jeremia, som uttalade sig så här: ”Och om jag säger: Jag vill icke nämna honom, ej heller tala mer i hans namn, då är det i mitt hjärta liksom en brinnande eld, som är instängd i mina ben, och jag är trött av att hålla mig tillbaka, och jag kan icke tiga.” (1 Kor. 9:16, NW; Jer. 20:9, AS) Dessa män var inte ostadiga i sin förkunnargärning. Ingen behövde gå hem till dem månad efter månad för att uppmuntra dem till att vara verksamma i den. De drevs inifrån av sin egen kärlek till Gud och nitälskan för hans sanning. De visade villig lydnad. Så måste det också vara i denna tid med dem som överlämnar sig åt Gud.

11. Hur kan mötesbesöken uppenbara en svaghet i den andliga jämvikten?

¹¹ De som visar ostadighet i tjänsten som förkunnare saknar god andlig jämvikt. De vandrar på den kristna vägen som om de inte vore säkra på vart de går. Dessa individer är oregelbundna, inte endast i sin tjänst på fältet, utan också i sina förbindelser med den nya världens samhälle. I stället för att vara stadiga besökare av församlingens möten är de oregelbundna. De inser inte att regelbunden gemenskap med den nya världens samhälle är av väsentlig betydelse för deras egen välfärd och andliga jämvikt. Ja, det är faktiskt någonting som fordras enligt Skriften. ”Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” (Hebr. 10:24, 25, NW) De som har den dåliga vanan att inte regelbundet vara med vid församlingens möten är ur jämvikt i andligt avseende.

Bristande fasthet

12—14. a) Hur ådagalägger en person bristande fasthet? b) Vems dåliga exempel följer han? c) Varför bör världsligt sällskap undvikas, och vilka instruktioner ger Skriften om detta?

¹² Bristande fasthet ger sig till känna hos individer som inte är fast grundade i Skriftens sanning, som är andligen omogna. Dessa uppenbarar genom sina handlingar och beslut att de inte har sanningen i hjärtat, även om de har den i huvudet. Eftersom de har en förståndsmässig kunskap om den, kan de göra riktigt bra kommentarer, men deras hjärtan är oberörda. De drivs inte till att låta sig ledas av Skriftens principer i sitt dagliga liv. De visar bristande tro på visheten i Guds ord. ”Om någon av eder brister i vishet, må han då fortsätta med att bedja Gud, ty han giver frikostigt åt alla och utan förebråelse, och den skall givas honom. Men må han fortsätta med att bedja i tro, utan att alls tvivla, ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives av vinden och kastas omkring. Denne man må verkligen icke antaga, att han skall få någonting av Jehova; han är en obeslutsam man, ostadig på alla sina vägar.” (Jak. 1:5—8, NW) Eftersom han är obeslutsam, är han utan fasthet i tron.

¹³ Den som är utan fasthet låter sin egen vishet och sina passionerade önskningar och inte visheten i Guds ord påverka sina beslut. Han är en människa av det slaget som ovist söker kamrater och umgängesvänner utanför den nya världens samhälle. Han umgås med världsliga människor, som inte har något intresse för att göra Guds vilja. Han försätter sig i samma ställning som israeliterna, vilka umgicks med kananéerna i strid med Guds uttryckliga föreskrifter. ”Tag dig till vara, så att du icke sluter förbund med inbyggarna i det land dit du går, för att det icke må komma att visa sig vara en snara mitt ibland dig.” — 2 Mos. 34:12, NW.

¹⁴ Det är dåraktigt att söka världsliga människors kamratskap. Samvaro med dem hjälper inte en kristen att bevara sin andliga jämvikt utan tenderar snarare till att rubba den. Han behöver kamrater som kan hjälpa honom att stå fast, ty om han slinter och faller ned från den kristna ostrafflighetens väg och förlorar sin kristna identitet, förlorar han sitt liv. Om han inte vill vara lik världsliga människor, som saknar denna identitet, varför då umgås med dem? Varför foga sig efter deras orätta mönster för tänkandet? Han kan inte med trygghet ignorera Skriftens uttalande: ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15: 33, NW) Det som hände israeliterna står som ett varnande exempel för oss. ”Och de gingo åstad och beblandade sig med nationerna och började lära sig deras gärningar. Och de blevo orena genom sina gärningar och fortsatte att hava trolöst umgänge genom sina handlingar. Och Jehovas förbittring började flamma mot hans folk, och han kom att avsky sin besittning.” — Ps. 106:35, 39, 40, NW.

15. Vilken är den säkra kursen för en kristen?

¹⁵ Avskildhet från icke troende är den säkra kursen för en kristen. Detta betyder inte fysisk isolering. Kristus och apostlarna isolerade sig inte fysiskt från icke troende utan blandade sig med dem för att hjälpa dem genom Skriftens sanningar. De hade emellertid ingen gemenskap med dem. Aposteln Paulus gjorde klart vilken kurs de kristna bör följa i denna tid, när han sade: ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende. Ty vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker?” (2 Kor. 6:14, NW) I lydnad för denna Skriftens anvisning kommer den välbalanserade kristne att söka kamrater inom den nya världens samhälle, inte utanför det.

16, 17. Vilka riktlinjer bör följas med avseende på giftermål? Varför?

¹⁶ När det gäller giftermål, är det förvisso ännu nödvändigare för en kristen att följa denna avskildhetens politik. Han måste leva tillsammans med sin äktenskapspartner, och om denna partner inte är en åt Gud överlämnad kristen, som han själv är, och inte är intresserad av att lyda Gud, kommer han då inte att finna det svårare att stå fast i tron? Kommer det inte att bli ständiga slitningar, svårigheter och besvikelser? Varför bereda rum för sorg och oro genom att gå med på en förening som måste vålla bekymmer och skapa ett olyckligt tillstånd? Varför vara olydig mot Guds befallningar, såsom israeliterna var, vilka gifte sig med hedniska kananéer? ”Och du får icke ingå någon släktskap med dem genom giftermål. Din dotter får du icke giva åt hans son, och hans dotter får du icke taga åt din son. Ty han kommer att vända din son bort från att följa mig, och de komma förvisso att tjäna andra gudar, och Jehovas förbittring skall i sanning flamma mot eder, och han skall förvisso förinta dig med hast.” — 5 Mos. 7:3, 4, NW.

¹⁷ Risken att bli vänd bort från Jehova Gud av en icke troende äktenskapspartner är precis lika verklig i denna tid som den var i det forntida Israels dagar. De som kommer in i tron efter sitt giftermål kan naturligtvis inte ändra sin ställning, utan måste fortsätta att leva med sin icke troende make eller maka och göra det bästa av situationen. De kommer emellertid att göra sitt yttersta för att bevara sig andligen starka. Men de individer inom den nya världens samhälle, som är ogifta, bör vandra såsom visa genom att rätta sig efter den i Skriften givna principen att ett giftermål bör ske endast ”i Herren”. Att lämna denna princip utan avseende är att röja brist på andlig fasthet och stabilitet.

18, 19. a) Förklara hur bristande fasthet hos en person kan uppenbaras genom hans inställning till allmänna meningen. b) Vilken är den rätta sinnesinställningen gentemot allmänna meningen?

¹⁸ Ett annat tecken på att man inte är fast och stabil är att man är rädd för allmänna meningen. Detta ser man ofta bland barn, som är pinsamt bekymrade för vad deras klasskamrater eller jämnåriga tänker och säger om dem. De vågar inte sätta sig över vad som betraktas som populärt. De klär sig som de andra klär sig, klipper håret på samma sätt som de, talar som de och handlar som de. Deras fruktan för att vara annorlunda gör dem till slavar under likformigheten.

¹⁹ Vad betyder det vad andra tänker eller säger? Vad spelar det för roll om en person sticker av från mängden, därför att han inte följer med den i allt vad den gör och tänker? Har det någon betydelse om andra tycker att en individ är besynnerlig, därför att han håller fast vid kristna principer? Deras åsikt betyder ingenting, men Guds åsikt betyder allt, ty han kan ge liv, och det kan inte de. Den faste och stabile kristne kommer inte att låta fruktan för vad andra tänker eller säger förmå sig till att rätta sig efter hopen. Han kommer att stå fast för kristna principer, oavsett om allmänna meningen är emot.

Materiella ting

20, 21. På vilket sätt kan materiella ting vara en orsak till bristande andlig jämvikt?

²⁰ Det tredje av de nämnda symptomen på bristande andlig balans är en felaktig syn på materiella ting. Den obalanserade kristne kommer att låta kärleken till det materiella ta makten över honom och dra honom” ut i ett moras av skulder. Han lever inte visligen efter sina tillgångar utan tillåter sig att bli slav under materiella ägodelar. Han blir mera angelägen om sitt förvärvsarbete än om sina andliga åligganden.

²¹ Även om hans förvärvsarbete kanske lägger hinder i vägen för hans förkunnargärning och hans närvaro vid församlingens möten, är han ovillig att ordna förhållandena så att han skall kunna sätta de andliga intressena främst. De materiella ting han kan köpa för de pengar som han förtjänar betyder mer för honom än tjänsten som förkunnare och andlig hälsa. Han sätter Guds intressen och sin egen andliga välfärd i andra rummet efter dessa ting. Han vandrar inte som en vis människa utan såsom de ovisa, vilka inte ger akt på hur de vandrar. Han saknar jämvikt och är i fara att falla ned från den kristna ostrafflighetens smala väg.

Opålitlighet

22. Hur ådagaläggs det fjärde symptomet på bristande andlig jämvikt?

²² De som företer det fjärde symptomet på bristande balans saknar ansvarskänsla. Man kan inte lita på deras ord. De är snabba att ge ett löfte och bryter det lika snabbt. Då man inte kan lita på att de håller sina löften till medkristna, hur skall man då kunna lita på att de håller löften till Gud? Har deras samtycke till att göra Guds vilja verkligen någon betydelse? Kommer de inte, genom att vara otrogna i fråga om små löften, att vara otrogna beträffande detta det viktigaste av alla?

23. a) Hur bör tillsyningsmän betrakta en opålitlig person? b) Nämn några av de sätt på vilka han visar sin bristande ansvarskänsla.

²³ En opålitlig kristen är en obalanserad kristen. Han kan inte vara till någon verklig nytta för den teokratiska organisationen. Eftersom han är opålitlig, avhåller sig tillsyningsmännen i organisationen från att ge honom ansvarsfulla uppdrag. Han är av den typen som skriver in sig i den teokratiska skolan för att bli utbildad i ämbetsutövningen men som, när han så får i uppgift att hålla ett övningstal, inte infinner sig då tiden är kommen att hålla det. Eller också underlåter han att fullgöra ett uppdrag vid församlingens tjänstemöte. När han gör detta upprepade gånger, visar han att han är opålitlig och inte kan betros med några ansvarsfulla åligganden. Han kommer att visa samma oansvarighet när han ger löften om att komma till en mötesplats för tjänsten på fältet eller säger till en människa av en god vilja att han skall komma tillbaka. Hans löften är tomma ord.

24. Hur bevisar en individ sig värdig att få tjänsteprivilegier?

²⁴ När en kristen ingår en överenskommelse, bör han hålla den. Om han inte håller den, gör han sig till lögnare. Den välbalanserade kristne är en människa som står vid sitt ord. Han håller sina löften och står fast vid sina överenskommelser. Därför att han bevisar sig trogen i små ting, får han större ting, som är förbundna med mera ansvar, att utföra. Kristus framhöll detta i sin liknelse om talenterna. Den slav, som gjorde gott bruk av de fem talenter han fått sig anförtrodda, bevisade sig vara pålitlig. Han blev välsignad med större tjänsteprivilegier. ”Hans husbonde sade till honom: ’Väl gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen över få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din husbondes glädje.’ ” — Matt. 25:23, NW.

25. Vad blir sannolikt deras framtid, som företer opålitlighetens symptom?

²⁵ Hur kan opålitliga kristna förvänta att kunna stanna kvar på den smala vägen till livet? Hur kan de förvänta att nå fram till vägens slut, när de saknar tillbörlig jämvikt? Liksom en lindansare utan tillräcklig övning löper de stora risker att slinta och falla.

Oresonlighet

26, 27. Varför bör en kristen vara resonlig?

²⁶ Den individ som är andligen välbalanserad är resonlig i allt vad han gör. Han är varken fantast eller ytterlighetsmänniska, utan är måttfull i sin livsföring. Han lyder förhållningsregeln: ”Må eder resonlighet bliva känd för alla människor.” (Fil. 4:5, NW) Han ådagalägger sin resonlighet genom att vandra som en vis människa och ge till känna, genom vad han gör och genom vad han säger, att han låter sig ledas av Skriftens principer.

²⁷ Den obalanserade kristne är raka motsatsen. Han är omåttlig i sina vanor och ovis i sina beslut. Han är envis, omöjlig att komma överens med. Hans mun är öppen för att låta hans egen visdom ljuda, men hans öron är tillslutna för de visa råden från hans kristna bröder. Om han inte ändrar sig och följer en förnuftig och måttfull kurs i sitt tänkesätt och sin livsföring, kommer han inte att kunna behålla sitt fotfäste på den smala vägen till livet.

Sällskapliga intressen

28, 29. a) Vad är det sjätte symptomet på bristande jämvikt, och varför är detta av ondo? b) Vilken är den rätta synpunkten?

²⁸ Det sista av de sex huvudsymptom vi räknat upp såsom uttryck för brist på tillbörlig jämvikt är det förhållandet, att man sätter sällskapliga intressen före teokratiska intressen. Den person som menar att hans sällskapsliv måste komma före hans plikter i tjänsten har en oriktig sinnesinställning gentemot sina kristna förpliktelser och åligganden. Han har ett skevt sätt att bedöma vad som är viktigt. Han ignorerar sitt löfte att sätta Guds vilja främst i sitt liv. Han sätter dåraktigt personlig förströelse framför sin tjänst för Gud.

²⁹ Sällskapsliv har sin tid och plats. Det bör inte få lov att inkräkta på verksamhet i förbindelse med församlingen. Den kristne som har sann jämvikt kommer att låta sällskapliga förehavanden få ett rimligt mått av tid och uppmärksamhet men inte mera. Han kommer att göra detsamma med de hobbyer som han eventuellt har. Vid alla tider och tillfällen kommer han att sätta sin kristna verksamhet främst.

30. Vad bör alla i den nya världens samhälle göra?

³⁰ Alla i den nya världens samhälle bör ta sig själva i noggrant skärskådande, för att se om de har några av dessa eller andra symptom på bristande jämvikt. Var inte övertygad om att du inte har dem, innan du börjar undersökningen. De som är så säkra på sig själva är ofta just de som inte har andlig jämvikt i allting. Om du varseblir en svaghet, försök då att arbeta bort den.

Hur man uppnår jämvikt

31, 32. a) Varför måste man odla en positiv inställning? b) Vad var Paulus’ syn på saken?

³¹ Lindansaren träder inte ut på sin lina med den förvissningen, att han kommer att falla. Han har i stället en positiv inställning. Detsamma är nödvändigt för den kristne. Den rätta sinnesinställningen är mycket betydelsefull, när det gäller att uppodla stadighet. Om han har en negativ inställning till sina förpliktelser såsom kristen förkunnare eller till de svårigheter och vedermödor som följer med att man går på den kristna ostrafflighetens väg, då kommer han att förlora jämvikten och falla. Om han önskar förbli stående, är det viktigt för honom att ha samma positiva sinnesinställning som aposteln Paulus hade: ”Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller herradömen eller ting som äro här eller ting som skola komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre.” — Rom. 8:38, 39, NW.

³² Paulus hade den rätta synen på saken. Han var besluten att stanna kvar på den smala vägen till livet. Han ville inte låta någonting bringa honom att snava och få honom att falla, varken inflytanden från sådant som befann sig utanför honom själv eller inflytanden från hans eget inre. ”Det sätt, varpå jag löper, [är] icke osäkert, det sätt, varpå jag riktar mina slag, [är] sådant, att jag icke skall slå i luften; men jag kuvar min kropp och leder den som en slav, för att jag icke, sedan jag har predikat för andra, själv skulle på något sätt bliva underkänd.” — 1 Kor. 9:26, 27, NW.

33, 34. Hur odlar man Paulus’ inställning och bibehåller den?

³³ Att förvärva denna rätta sinnesinställning går inte utan ansträngning. Det kräver flitigt studium av Guds ord och en exakt kunskap i detta ord. Det kräver en verklig hjärtats åstundan att vandra i överensstämmelse med Guds uttalade och rättfärdiga principer. Vad en individ lär sig, det måste han ta till hjärtat och göra det till en del av honom själv. Han måste begrunda sitt förhållande till Jehova och till den teokratiska organisationen. ”Tänk på dessa ting, gå upp i dem, så att dina framsteg må bliva uppenbara för alla människor. Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” — 1 Tim. 4:15, 16, NW.

³⁴ Genom att ständigt ge akt på sig själv vakar en individ över sin sinnesinställning och förvissar sig om att den inte blir negativ eller sur. Om den blir det, kommer han inte länge att förbli vid de ting från Skriften, som han har lärt. Han kommer snart att falla ned från den smala vägen till livet. Det var därför som Paulus gav denna förmaning om att man måste gå upp i Skriftens sanningar och i gudaktig tjänst och ge akt på sig själv. Han gav ett liknande råd till hebréerna, när han sade: ”Det är därför som det är nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi hava hört, för att vi aldrig må glida bort.” — Hebr. 2:1, NW.

35. Varför bör man överse med ofullkomligheter och fel hos organisationen och hos medkristna?

³⁵ En annan faktor, som hjälper en att uppodla en rätt sinnesinställning, är förmågan att överse med ofullkomligheter i den kristna organisationen och fel hos medkristna. Fastän Guds ande verkar på organisationen, tillrättalägger den dock inte varje beslut och varje åtgärd från de mänskliga tillsyningsmännens sida. Dessa män har moralisk handlingsfrihet, och det överlåts åt dem att fatta beslut som de menar vara bäst för den nya världens samhälle. De är mogna kristna, som är i stånd till att låta Guds ord och dess principer vägleda sig till att fatta visa beslut. Men om någon av misstag skulle fatta ett ovist beslut, så bör detta inte vara något skäl för en individ att bli missnöjd och sur. Det bör inte komma honom att kritisera hela organisationen för denne ende tillsyningsmans skull. Det är ingen orsak till att bli cynisk. En välbalanserad kristen överser med fel och ofullkomligheter. Han kommer ihåg att han tjänar Gud, inte människor. Och han kommer ihåg att med Kristus som enda undantag har Gud alltid brukat ofullkomliga människor till att vårda sig om hans intressen på jorden. Det har varit människor med ett gott hjärtetillstånd och med en nitisk åstundan att befrämja Guds intressen. Några har begått fel, eftersom de har varit ofullkomliga, men deras fel utgör ingen orsak för någon att förkasta den teokratiska organisationen och gå tillbaka till världen. Det är Guds organisation som har livets ord, inte världen.

36. Hur kommer en kristen att betrakta de fel och misstag som begås av andra?

³⁶ En stabil kristen vet vad Guds ord säger, han vet vad den teokratiska organisationen gör, och han känner den framtid som ligger framför den. Liksom aposteln Paulus har han en positiv sinnesinställning och tillåter ingenting att försvaga hans kärlek till Gud och hans nit för Rikets tjänst. Emedan han inte är något offer för människodyrkan, kommer han inte att ta anstöt, när en tillsyningsman begår ett misstag eller fattar ett oriktigt beslut eller handlar obetänksamt. Han lämnar åt organisationen att rätta till dessa misstag. Men vad honom angår, fortsätter han att hålla blicken fäst vid målet, som är livet. Han kommer inte att tillåta någonting att distrahera honom. Den sinnesinställning han önskar ha är en kärleksfull inställning med ett odelat uppsåt. Han kommer att visa förståelse och resonlighet och kommer inte att lätt ta anstöt.

37, 38. Vad är bästa sättet att undvika en dålig sinnesinställning?

³⁷ En människa får stor hjälp till att odla en rätt sinnesinställning, om hon håller sitt sinne fäst vid det som är gott och uppbyggligt. Detta återigen är en fråga om att tänka positivt och inte negativt. Goda råd i detta avseende ges i Filipperna 4:8 (NW): ”Slutligen, bröder, vadhelst som är sant, vadhelst som har vikt och betydelse, vadhelst som är rättfärdigt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att älska, vadhelst som blir väl omtalat, vad dygd som finnes och vadhelst lovvärt som finnes — fortsätt med att tänka över dessa ting.”

³⁸ Om en människa följer dessa råd, blir hon inte cynisk eller alltför kritisk angående organisationen och sina medkristna. Hennes sinne kommer att vara fäst vid de goda tingen i Guds ord och vid det uppbyggande arbete som den nya världens samhälle utför världen runt. Hon blir stark i tron.

39. Mot vad är den välbalanserade kristne på sin vakt?

³⁹ I allting är den välbalanserade kristne på sin vakt mot själviskhet. Han tillväxer i kärlek, inte till sig själv, utan till Gud och till sina medkristna. När råd ges honom, tar han ödmjukt emot dem. Han vet att ”den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, men den som är vis lyssnar till råd”. — Ords. 12:15.

Måttfullhet

40. a) Varför bör en kristen inte luta åt asketiska idéer? b) Vilken kurs kommer han att följa?

⁴⁰ En kristen har inte råd att gå till ytterlighet i någonting av det han gör. Det handlingssätt som är rimligt och måttfullt är alltid bäst. Somliga menar att den gudaktiga människan bör leva i fattigdom, att hon bör neka sig även rimliga materiella bekvämligheter och nöjen, men detta är en oriktig slutsats. Att man späker sin kropp medför inte Guds godkännande. De som menar att det gör det följer en tankegång som inte är skriftenlig, utan hednisk, ty den är vanlig bland hinduer och buddister. Det finns ingenting i bibeln som rättfärdigar denna asketismens idé. Den välbalanserade kristne är i stånd till att bruka materiella ting på ett förnuftigt sätt, inte bara för sina egna intressen, utan också för Guds. Han kan bruka dessa ting vist och behöver inte neka sig den bekvämlighet och de behag som är förbundna med dem för att vinna Guds godkännande. Han kommer varken att gå till den ena ytterligheten, som består i asketism, eller till den andra, som heter materialism och alltför stor hängivelse åt njutningar, utan kommer att vara måttfull. Det visa råd som ges i bibeln åt tillsyningsmän uttrycker väl den kristna ståndpunkten: ”Tillsyningsmannen bör därför vara oförvitlig, ... måttlig i sina vanor.” — 1 Tim. 3:2, NW.

41, 42. Vilken jämvikt bör man söka uppnå i sin ämbetsutövning?

⁴¹ Måttlighet i vanor också när det gäller personligt studium och predikande är något som den effektive förkunnaren inte förbiser. Han är inte den som försummar personligt studium för att ägna ett stort antal timmar åt tjänsten. Inte heller går han till motsatt ytterlighet och ägnar mycken tid åt studium men föga tid åt att predika. Han vet att studium behövs, för att han skall kunna skörda de bästa resultaten av sin predikoverksamhet såväl som stå fast i kristen ostrafflighet. Att måttfullt avväga arbete på fältet och personligt studium är det visa handlingssättet.

⁴² Allteftersom den kristne växer till i kunskap och mogenhet, så tillväxer också hans effektivitet som förkunnare. Eftersom detta medför bättre resultat och mera glädje, kommer han att vilja utöka sin predikoverksamhet. Han känner sig inte tillfredsställd med en mager tjänst, utan önskar göra så mycket han kan. Eggelsen till större verksamhet kommer från hans eget hjärta. Han kommer inte att försumma något av de många olika dragen i arbetet som förkunnare, utan han försöker hålla jämvikten i dem, alldeles som han har bringat sitt predikoarbete att väga jämnt mot hans personliga studium. Hans måttfullhet gör honom till en effektiv förkunnare, som gör mycket gott med Skriftens sanningar.

43. a) Varför kommer några att förbättras i andlig jämvikt, men andra inte? b) Varför har en individ inte råd att vara likgiltig?

⁴³ Det som vi här har nämnt är sätt på vilka en åt Gud överlämnad kristen kan odla god andlig jämvikt. Några i den nya världens samhälle, som i andligt avseende är ostadiga, kommer att bemöda sig om att bruka dem och kommer att förbättra sin jämvikt. Andra kommer inte att göra det. Inbillar sig de likgiltiga att de kan snubbla framåt och inte falla ned från den kristna ostrafflighetens smala väg? Menar de, att om de bara är med vid något möte då och då och en och annan gång predikar på fältet, så kommer de att lyckas uppnå slutet på denna smala väg och erhålla gåvan evigt liv? Om de gör det, så har de en felaktig uppfattning. Må de föreställa sig hur lätt de kan falla ned från en tunn styv lina, så kommer de att inse hur lätt det är att falla ned från den kristna ostrafflighetens smala väg. De har inte råd att vara likgiltiga. Deras fortsatta tillvaro beror på att de på allt sätt bemödar sig om att uppnå jämvikt i allting.