Jehova ger tillväxten

”Oss tillkommer ingenting, o Jehova, oss tillkommer ingenting, men åt ditt namn giv ära enligt din kärleksfulla godhet, enligt din sannfärdighet.” — Ps. 115:1, NW.

1. a) Varför sägs det här att kristendomen är stadd i tillväxt? b) Åt vem bör äran för denna tillväxt ges, och varför det?

FALSK, imiterad kristendom är en förbannelse för människosläktet. Sann, äkta kristendom är en välsignelse för människor av en god vilja. Är den sanna kristendomen stadd i tillväxt i denna tid? Ja, det är den. Detta är ett väl övertänkt svar, grundat på händelser som verkligen äger rum, och det är sant trots det förhållandet, att vi nu upplever den mest materialistiska tiden i människans historia. Vem åstadkommer tillväxten inom den sanna kristendomen? Den som åstadkommer den, den åt vilken all äran ges, är den sanne Guden själv, Jehova. I vissa delar av jorden bedriver de erkända kyrkosamfunden tid efter annan ett mera framträdande arbete för att som man menar sprida evangelium, men denna ”evangelisation” har ingenting att göra med den sanna kristendomens av Gud givna tillväxt. Det är sant att på vissa håll har antalet medlemmar av kyrkosamfunden och antalet kyrkobesökare ökat; men att denna tillväxt inte är någon del av den sanna kristendomens nuvarande utvidgning, det framgår av det förhållandet, att just på samma platser ökar också den djävulska materialismen och åtföljs av alltmer tilltagande brottslighet, laglöshet och överträdelse av alla kristendomens rättfärdiga bud och principer. För den rena tillbedjans, den rena religionens, den sanna kristendomens framåtskridande kan alltså ingen människa och ingen organisation av människor med rätta göra anspråk på äran, utan tvärtom gäller det som här kommer till uttryck: ”Oss tillkommer ingenting, o Jehova, oss tillkommer ingenting, men åt ditt namn giv ära enligt din kärleksfulla godhet, enligt din sannfärdighet.” — Ps. 115:1, NW.

2. Varför måste vi vara i överensstämmelse med Psalm 115:1?

² Är du i överensstämmelse med det som denna psalm säger? Vill du, ja, är du angelägen om att äran skall tillfalla Jehovas namn? Jehova verkställer sina syften till ära för sitt namn och enligt sin egen kärleksfulla godhet, och med dem måste vi vara i överensstämmelse, om vi skall få del i de välsignelser, som kristendomens tillväxt nu medför. Tillväxten sker också enligt Guds ”sannfärdighet”. Sanningen i Guds ord, bibeln, är det dyrbara församlande redskap som han begagnar för att jorden runt åvägabringa sin tillväxt. — Ps. 115:1.

3. a) Varför är kristen välgång säker? b) Hur åstadkommes den? c) Var visar de verkliga förhållandena att den är att finna? Varför där?

³ Vart kan vi rikta blicken för att iaktta denna tillväxt, som skänker ära åt Jehovas namn enligt hans kärleksfulla godhet och sanning? Åt vilket håll kan vi vända oss för att verkligen få se den försiggå? Att denna tillväxt pågår och skall ha bestående framgång, det är höjt över varje tvivel, ty Jehova själv är dess store upphovsman. Hur åstadkommes denna tillväxt på jorden? I ekonomiskt avseende? Nej, ty världens ekonomi är både materialistisk och osund. I politiskt avseende? Nej, ty ingen politisk organisation eller nation, vare sig i öst eller i väst, är inställd på att framhäva Jehovas namns ära, hans kärleksfulla godhet eller hans sannfärdighet. I religiöst avseende? Ja, i religiöst avseende, men förvisso inte bland de erkända religionerna i hednavärlden eller i kristenheten, ty ingen av dessa religioner upphöjer Jehova Guds namn eller kräver att dess anhängare skall erkänna hans kärleksfulla godhet och rätta sig efter hans sanning. Och likväl kan vi överallt, vart vi än vänder oss, på alla håll, på hela jorden, se den sanna kristendomens tillväxt, vilken Jehova Gud själv åvägabringar i vår underbara tid. Vi ser den i det hela jorden omspännande, kristna ”nya världens samhälle”. Detta den nya världens samhälle är inte byggt på en ekonomisk eller politisk ideologi, och inte heller har det någonting gemensamt med den erkända religionen, utan det är strängt kristet.

4. På vilket sätt visar Hesekiel 36:8—11 Jehovas skäl till att skänka denna tillväxt?

⁴ Det är gott för oss att grundligt komma till insikt om att tillväxten visserligen är säker, eftersom det är Jehova som ger den, men att det är för sitt eget goda uppsåt som han gör detta. Vad är då hans uppsåt? Varför låter han sina tillbedjare röna välgång? Därför att de ger ära åt hans namn, för hans eget namns skull: ”Men I, Israels berg, skolen skjuta edra grenar och bära eder frukt åt mitt folk Israel, ty det närmar sig att komma. Ty se, jag vill komma till eder och vända mig till eder, och I skolen bliva odlade och besådda. Och det skall vara talrikt med människor på eder, hela Israels hus, allesammans; och städerna skola bebos och ödeläggelser bliva uppbyggda. Och jag vill på eder församla människor och djur, och de skola bliva många och fruktsamma. Och jag skall låta eder bliva bebodda såsom (under) edra forna tider, och jag vill göra eder mera gott än vid eder begynnelse; och I skolen erfara, att jag är Jehova.” (Hes. 36: 8—11, Åk) Att denna sköna, i symboliska ordalag skrivna profetia inte går i uppfyllelse på någon politisk nation på jorden, vare sig det nutida Israels nation eller någon annan, det framgår klart av dessa nationers förhållanden, normer och förehavanden. Och likväl är profetian sann. Vi ser den uppfylld på dem som i denna tid verkligen tillhör ”Guds Israel”, det andliga Israel, den kristna församlingen. — Gal. 6:16.

5. a) Hur kan vi få del i vår tids andliga välstånd? b) Vilken ny nation är underställd den Gud som är i himmelen? c) Vad bevisar att den nya nationen känner sin Gud?

⁵ Om vi skall få del i de välsignelser, som den andliga välgången, det andliga välståndet, i vår tid för med sig, så är det inte nog att vi är medvetna om den tillväxt som Jehova skänker, utan vi måste också vara vakna för dess innebörd, vara förbundna med den, vara uppmärksamma på Guds sanning. Inför hela världen står den nya världens samhälle såsom bevis för denna stigande tillväxt. Det gör inte detta såsom någon ny sekt eller något nytt trossamfund, ty såsom organisation betraktat består den nya världens samhälle av kristna av det ursprungliga slaget, och det är varken någon sekt eller något samfund i den vanliga sekteriska betydelsen av dessa ord. I stället framstår det nu inför världen såsom en ny nation, en som inte står under världslig ledning, inte prisar mindre gudar eller tjänar jordiska gudar, utan prisar och tjänar den store himmelske Guden. Därför säger Jehovas vittnen: ”Varför skulle nationerna få säga: ’Var är nu deras Gud?’ Men vår Gud är i himlarna; allt som han hade sin lust i har han gjort.” (Ps. 115:2, 3, NW) De som hör till den nya världens samhälle känner följaktligen sin Gud, och de gör honom känd för andra genom att de förkunnar hans sanning, vilket i sin tur församlar andra till hans lov och pris. Så långt har denna kristna organisation och verksamhet skridit framåt, att den faktiskt finns representerad på hela jorden genom mer än 700.000 nitiska förkunnare, som till andra människor bär ut den oundgängliga kunskapen om Jehovas sannfärdighet.

Ingen självbelåten avgudadyrkan

6, 7. a) Vilken varning ges de enskilda kristna? b) Vilken befallning får den nya världens samhälle såsom organisation? c) Vem måste få vår odelade hängivenhet och förtröstan?

⁶ I sin kärleksfulla godhet utfärdar Jehova en varning genom sitt ord, så att den falska ”kristendomens” avgudadyrkan alltid må kunna undvikas av dem som vill ära Jehova och få hans godkännande. Han är medveten om avgudadyrkans bedräglighet. Kan vi inte se faran däri? Förvisso är avgudadyrkan materialistisk, ty bokstavliga avgudar är materiella ting. Och likväl kan någon vara böjd för att tro, att därför att ett föremål har mun, ögon, öron, näsa och händer och fötter och har en strupe, så måste det ha en viss betydelse, det måste till och med vara levande. Det är möjligt att låta sig bedragas av det yttre skenet. Det är möjligt för en kristen att låta sig invaggas i självbelåtenhet, att låta sig växlas in på ett sidospår, och därför framhålls för oss i samma Psalm 115 en varnande kontrast. Du läser Vakttornet. Du kanske inte är något av Jehovas vittnen men är intresserad av deras verksamhet eller intresserad av bibeln till en viss utsträckning, eller är det kanske rentav nu första gången du gör bekantskap med denna publikation. Kan du inte, vem du än är, inse varningen i detta skriftställe? Till var och en av oss som individ och även till hela den nya världens samhälle som organisation kommer befallningen att som någonting dödsbringande undvika de avgudar nationerna dyrkar, dessa nationer som säger till medlemmarna av den nya världens samhälle: Var är nu er Gud? och att sätta vår lit endast till Jehova Gud: ”Deras avgudar äro silver och guld, verk av jordemänniskans händer. En mun hava de, men de kunna icke tala; ögon hava de, men de kunna icke se; öron hava de, men de kunna icke höra. En näsa hava de, men de kunna icke lukta. Händer äga de, men de kunna icke känna. Fötter äga de, men de kunna icke gå; de frambringa intet ljud ur sin strupe. De som göra dem skola bliva dem alldeles lika, alla de som förtrösta på dem. O Israel, förtrösta på Jehova; han är deras hjälp och deras sköld.” — Ps. 115:4—9, NW.

⁷ Dessa avgudar får inte vara våra gudar. Tillbedjan av dem är inte den religion som vi skall utöva. Vår förtröstan måste stå till Jehova och fortsätta att stå till honom, vår hjälp och vår sköld. Vi kan inte gå de individers och organisationers väg som tillbeder avgudar; vi kan inte gå de individers eller organisationers väg som tjänar och tillbeder vad det vara må, någon gud över huvud taget, utom den sanne Guden, Jehova. Däri ligger varningen till oss som individer och som organisation.

8. Visa hur passande det är att varningen i Psalm 115:4—9 åtföljer det andliga välståndet.

⁸ Jehova har skänkt sin underbara tillväxt, och dock är det i samband med detta andliga välstånd som varningen kommer. Vi måste se till att tillväxten, genom Jehovas oförtjänta godhet, endast blir till godo, till godo för den nya världens samhälle som ett helt, till godo för våra kamrater inom det och till godo för oss själva individuellt. Tillväxten får inte resultera i att vi anpassar oss efter den gamla världen. Att vi blir många får inte leda till att vi blir bara formalistiska ”kyrkogångare”. Tillväxten i antal får inte leda till självbelåtenhet å vår sida, ty vi är inte lika avgudar, inte heller är vi som avgudadyrkarna. Vi har munnar, ögon, öron, näsor, händer, fötter och strupar, men i olikhet med avgudarna måste vi såsom Jehovas tjänare vara levande, bruka våra fysiska och våra intellektuella förmågor och resurser till att beständigt främja den sanna kristendomen, i det att vi fortsätter att stå avskilda från den gamla världen och troget bär vittnesbörd om Jehovas namn och hans rike, till välsignelse för våra medmänniskor och till lov och pris för vår Gud, som ”är i himlarna”.

9, 10. På vilket sätt har en religiös skribent uttalat sig om behandlingen av Jehovas vittnen, om deras välgång och om sitt hopp att de skall anpassa sig?

⁹ Det finns folk som uppenbarligen hoppas på att vi skall anpassa oss efter världen och som försöker att i vår tillväxt och välgång se tecken på en sådan anpassning. Då och då kommer dessa ofta muntligt uttalade tankar till synes i tryck. Av intresse är följande exempel, där det först förekommer ett slags återblick på händelser som inträffat i vår tid och där man sedan ger uttryck åt en önskan eller ett hopp om anpassning å vår sida. Så här sägs det: ”Jehovas vittnen är den snabbast växande religiösa rörelsen i världen. På femton år har den tredubblat sitt medlemsantal. ... Ett av mina tidigaste intryck av gruppen fick jag under andra världskriget, när jag på en stadsgata såg en präst knuffa till ett vittne från Vakttornet och utropa: ’Din förbannade vapenvägrare!’ Vittnet log, som om denna behandling bara var vad Herren och högkvarteret i Brooklyn hade lovat honom. ... Vi angrep en grupp av dem i Arkansas år 1940 och klådde upp fem stycken med blyrör. Vi välte deras husvagnar vid en av deras sammankomster i Iowa. Vi stuvade in dem i fängelser på grund av deras åsikter om militärtjänst och deras envisa vägran att låta sig uttas till sådan tjänst. Vi bad polisen sätta ett hundratal av dem i finkan i New Jersey, därför att de var ’farliga’. Vi tillrättavisade dem offentligen för deras inställning till den amerikanska flaggan och den amerikanska livsstilen. Vi läxade upp dem för deras motstånd mot blodtransfusioner. Vi smällde igen dörrarna mitt i ansiktet på dem. Vi predikade emot dem och varnade de våra för dem. Och genom dessa och andra metoder bevisade vi igen att de som somliga vill döda, de blir av andra betraktade som helgon. ... Men det mest häpnadsväckande av allt som utmärker de häpnadsväckande vittnena är att de befinner sig i ett övergångsstadium. ... För det första gäller detta deras inställning till att framhålla personligheter. ... Detta för oss till punkt nummer två i fråga om övergång eller förändring, nämligen terminologien. ... Detta återigen för oss till ett tredje övergångsfenomen på det sociala medvetandets öppna fält. ... Förhållandena har ändrats. I våra dagar rekryteras vittnenas led från de officiellt erkända samfundens medlemsskaror. Den nutida proselyten till det nya och växande Brooklyn-samfundet är inte längre en bråkig typ olik alla andra. Han är av samma sort som den person som sitter i de med dynor försedda kyrkbänkarna i hemstadens välkända kyrka. Och han förändrar utseendet på denna ambitiösa grupp av förkämpar för tusenårsriket, så att den blir socialt godtagbar och betydligt mera aktad än den var på Russells beryktade tid och i Rutherfords dagar med parollen ’millioner som nu leva skola aldrig dö’. ... Då nu de häpnadsväckande vittnena har blivit en permanent företeelse, kan jag bara hoppas att det står skrivet i stjärnorna att de också kommer att modifiera sin otroliga ståndpunkt. ... Vittnena visar vissa tecken till att bli mera socialt sinnade och mera samhällsmedvetna. ... Jehovas vittnen är inte ett hot, men de utgör en utmaning, som än en gång kallar den traditionsbundna kyrkan att — vittna!” — The Christian Century, 13 februari 1957.

¹⁰ Är detta inte en uttalad önskan om att vi skall anpassa oss, bli lika andra religioner, sluta upp med att predika evangelium om Guds rike och sluta upp med att yrka på en odelad tillbedjan av Jehova Gud?

11. På vilken grund bygger vi vår uppfattning om framtiden?

¹¹ De vittnesbörd vi har tillgängliga om ståndaktigt fasthållande vid Guds sanning trots motstånd och förföljelse under de senast förflutna åren ger sannerligen ingen antydan om att Jehovas folk i framtiden kommer att avvika från hans fordringar. Vad Jehovas vittnens framtida handlingssätt angår, så står detta inte ”skrivet i stjärnorna”; man kan inte utröna det genom att granska den av Jehova skapade stjärnhimlen, I själva verket är det i strid med Jehovas ord att folk försöker förutsäga händelser med ledning av stjärnorna eller att någon sätter sin lit till ett påstått ”inflytande” från stjärnorna. Det är inte till stjärnorna på den synliga himlen, utan till Gud i himlarnas himmel, som vi vänder oss, när det gäller våra framtidsutsikter.

12. Hur sammanfaller historia och profetia sedan 1919?

¹² Så kommer det sig att bevismaterialet från de senaste femton åren, ja, till och med från alla åren sedan 1919 som en särskilt markerad tidpunkt, har byggt upp en väldig hög, ett mäktigt röse, av vittnesbörd om Jehovas namn och rike och om kristen trohet. Denna den nya världens samhälles nutida historia har utgjort uppfyllelsen av många bibelprofetior. Och framtiden? Kommer den att medföra en modifiering av den kristna synpunkten i fråga om Jehovas överhöghet och hans ords slutgiltighet? Kommer den att medföra ett slut på den tillväxt som Jehova skänker? Kan ens Guds fiender verkligen tro detta? Kanske finns det några som tror det, kanske är det många som hoppas på det. Men en sådan tro eller sådana förhoppningar saknar all betydelse.

13. a) Vad är av betydelse, när man betraktar kristendomens framtid? b) Kan du bli ledd av Jehovas verksamma kraft?

¹³ Vad som har betydelse är Jehovas fortsatta välsignelse; ”det är den som gör rik”. Jehova ger tillväxten. Hans ande eller verksamma kraft utför hans uppsåt till hans lov och pris och till deras eviga välfärd som älskar honom. Skall han inte genom den leda den nya världens samhälle i de dagar som ligger framför oss? Jo, därom finns inget som helst tvivel! Skall du genom den nya världens samhälle bli ledd av hans verksamma kraft i den underbart lovande framtiden? Du kan bli det! — Ords. 10:22, NW.