Lyckliga de som vägrar att kompromissa
1. Om Jesus inte hade låtit sig ledas av principer, vilket handlingssätt kunde han då ha valt, men vilket valde han?
GENOM att välja ett handlingssätt i strid med Jehovas principer kunde Jesus ha vunnit människors ynnest och undvikit en del av den smälek och de lidanden som han fick utstå, men han hörde inte till dem som rättar sig efter vad som för ögonblicket är mest fördelaktigt. Jesus inriktade sitt sinne på odelad hängivenhet för Jehova och motstod materiella ting och lät sig inte insnärjas av denna världen. Därför vann han också Jehovas eviga välsignelse. Vårt stora föredöme lät sig ledas av principer i stället för av passion, och Guds lag var i hans hjärta. Han ville inte kompromissa. — Ps. 40:9; Hebr. 10:9.
2, 3. a) Vilka tillförlitliga exempel på hur man bör leva enligt kristna principer ser vi i de första kristnas liv? b) Vilken princip framhöll Jakob för dem som kompromissade?
2 Apostlarna såg hans exempel och förstod det till fullo med hjälp av helig ande. Också de överlämnade sitt liv åt Jehovas tjänst, blev döpta och skred framåt mot andlig mogenhet. Redogörelsen för deras handlingar och ord framhäver det sätt varpå sanna kristna, som vägleds av rätta principer, uppför sig för att vara välbehagliga för Jehova. Den visar också att ofullkomliga människor, sådana som vi är, kan leva enligt principer. När de blev utsatta för förföljelser, var de lika ståndaktiga som Jesus, Petrus och Johannes och sade till de styrande som lät prygla dem för att de lydde rätta principer: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” De kunde ha undvikit smälek och fysiskt lidande, som människor tillfogade dem, genom att kompromissa i fråga om de kristna principerna, men de skulle ha lidit förfärliga samvetskval, om de hade kompromissat. De var mogna kristna, som noggrant tänkte igenom saker och ting och insåg att enda möjligheten var att ge ett svar rakt på sak. — Apg. 5:29, NW; 1 Petr. 3:16, 21.
3 Den första tidens kristna kom inte med någon sockersöt vädjan för att vinna världens godkännande genom att kompromissa i fråga om sin ställning eller sitt budskap. Jesus hade tydligt underrättat dem om att de skulle bli hatade av världen och skulle lida förföljelse, ja, till och med döden, för att de höll fast vid rätta principer. De visste att om de kompromissade, skulle det betyda att de offrade sin ställning inför Jehova. Den rättframme Jakob yttrade därför dessa kraftfulla ord till dem som kompromissade: ”Äktenskapsbryterskor, veta ni icke, att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Var och en som vill vara en världens vän, han gör sig därför till en Guds fiende.” — Jak. 4:4, NW.
4, 5. Visa hur ett resonemang i enlighet med kristna principer skyddar de kristna från rörelser som vill befrämja ett religionernas samgående.
4 I dessa längesedan svunna dagar under det romerska kejsardömet utövade de ledande i världen en hel samling av religioner; det var ett slags samgående mellan olika trosriktningar, i det man menade att alla religioner hade något värde. Men de sanna kristna höll sig avskilda och blev hatade för sin orubbliga hållning. Hur skulle de kristna ha kunnat handla annorlunda? Kristus hade ju uttalat den principen, att de inte var någon del av världen. De visste att tillbedjan av Jehova var tillbörlig, men inte tillbedjan av avgudar. (Lägg märke till hur Paulus resonerade om principer och avgudadyrkan i 1 Korintierna 10:14—22.) Att bygga slutledningar på Skriftens principer skyddar varje kristen från att dras med i rörelser som vill främja ett samgående mellan trosriktningarna. Jesus hade varnande sagt, som vi läser i Matteus 16: 6—12 (NW): ”Var på eder vakt och se upp för fariséernas och sadducéernas surdeg.” ”Då började de att resonera sinsemellan och sade: ’Vi togo ju icke något bröd med oss.’ Därför att Jesus visste detta, sade han: ’Varför resonera ni så där sinsemellan, därför att ni icke hava några brödkakor, ni som hava så ringa tro? Förstå ni icke vad det är fråga om, eller komma ni icke ihåg de fem brödkakorna i fallet med de fem tusen och hur många korgar ni togo upp? Eller de sju brödkakorna i fallet med de fyra tusen och hur många matsäckskorgar ni togo upp? Hur kommer det sig, att ni icke inse att jag icke talade till eder om brödkakor? Men se upp för fariséernas och sadducéernas surdeg.’ Då fattade de, att han talade om att se upp, icke för surdegen i brödkakorna, utan för fariséernas och sadducéernas undervisning.” De behövde alltså ha de verkliga förhållandena för ögonen, när de resonerade, och Jesus hjälpte dem att lära sig inse dem. Längre fram uppträdde Paulus på scenen och resonerade klart och tydligt om det trängande problem, som tendensen till ett religionernas samgående utgjorde på hans tid, och hjälpte sina medkristna att resonera väl, i det han skrev i 2 Korintierna 6:14—17 (NW): ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende. Ty vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Vidare, vilken harmoni råder mellan Kristus och Belial? Eller vilken del har en trogen människa med en icke troende? Och vilken överensstämmelse förefinnes mellan Guds tempel och avgudar? Ty vi äro den levande Gudens tempel, alldeles såsom Gud sade: ’Jag skall bo ibland dem och vandra ibland dem; och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.’ ’Gå därför ut ifrån dem och avskilj eder’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena.’” Klar logik av Paulus. Då de kristna i Korint insåg de principer det gällde, kunde de bevara sig rena.
5 Därför finner vi i våra dagar, även om ett sådant uttryck som ”samgående mellan trosriktningarna” inte förekommer i bibeln, att de sanna kristna följer kristna principer och inte tar del i dessa rörelser, som vill befrämja ett sådant samgående, eller i prästerliga allianser eller kompromissande kyrkliga möten. Vi vill inte ha någon del i den sammanblandning av söndrade falska religioner, som nu är så populär i denna världen. Varför inte? Därför att vi bygger våra slutledningar på de bibliska principernas grund och förstår en kristens ställning i denna världen. Såsom kristna måste vi bevara oss rena och får aldrig kompromissa i fråga om Guds rättfärdiga principer för att bli betraktade med gillande av denna världen.
6. Hur måste den kristne resonera på grundval av Guds principer och lagar i förbindelse med blodtransfusion?
6 Ett annat exempel på något som inte direkt omnämns i bibeln, men som man måste skaffa sig klarhet om med hjälp av Guds principer och lagar, är blodtransfusion. Hur lätt blir inte människor, som ignorerar Guds principer, påverkade av passion eller sinnesrörelse! Blodtransfusion är en åtgärd som har kommit i allmänt bruk på senare år, och den förekom inte i de tider som bibeln beskriver. Guds principer och lagar är emellertid tydliga och klara: Köttets liv är i blodet. Blod får inte ätas. Blod skall hällas ut, inte lagras. Att ge blodtransfusion är detsamma som att ge intravenös näring, varvid näringen i detta fall utgörs av blod. Därför måste man komma till den slutsatsen, att det är ett bruk som strider mot Skriften. Principen triumferar över känslan. Sanna kristna kommer inte att kompromissa och tillåter inte överföring av blod i någon form. Om de gjorde det, skulle de ådra sig Jehovas misshag. Det skulle under alla omständigheter vara oförnuftigt att sätta till sitt eviga liv i den nya världen, bara därför att man ville leva ytterligare några få veckor eller år nu.
7. Vilken press kan utövas på en kristen i förbindelse med blodtransfusion?
7 Men vem vill påstå, att den som personligen berörs av striden mellan världens upprörda känslor å ena sidan och sanningens principer å den andra inte har en prövning att genomgå? Förefaller inte blodtransfusionen värdefull ytligt sett? Kunde man inte anföra det argumentet, att individen genom den skulle bevara sig vid liv och vara bättre i stånd till att tjäna Gud? Det är inte till något gagn att ge sig in på argument. Det kan vara sant att blodersättningsmedel inte kan åstadkomma detsamma som blod. Men Guds principer är fasta och oföränderliga, och de kristna håller sig till hans lagar, även när dessa strider mot medicinska argument. Så utövas i livets olika förhållanden en ständig press på Jehovas åt honom överlämnade tjänare, och det är endast genom att den kristne besinningsfullt och klart tänker över saker och ting, i det han omsorgsfullt och under bön utrannsakar Jehovas vilja, som han kan undvika kompromiss.
Faran av att kompromissa
8. Varför bör man akta sig till och med för en enda kompromiss?
8 Att kompromissa är farligt. Inlåter man sig på en kompromiss, så bryter det ner ett gott samvete. Andra kompromisser kan lätt följa. Det är som när någon har kommit med en lögn och sedan måste lägga till många fler för att skyla över den första.
9. Vad betyder neutralitet gentemot världen för den kristne?
9 Det samvete som har Jehovas ord till vägledning kommer att hålla fast vid rätta principer och hjälpa en att bevara den tillbörliga neutraliteten gentemot världen. En Jehovas tjänare, som är överlämnad åt honom, befinner sig i en helt annan ställning än en av världens människor. Han har ingått ett kontrakt om att positivt visa sig vara för Jehovas sak, både i ord och i handling, och han kan inte undandra sig att fullgöra detta kontrakt. (Pred. 5:3, 4) Några kanske tänker att de kristnas neutralitet gentemot världen endast består i att de inte tar del i någonting som kränker kristna principer och det kristna samvetet. Men det är inte endast vad man inte är, som har något att betyda, utan också vad man är! Neutraliteten gentemot världen utesluter inte verksamhet i förbindelse med den nya världens intressen. Den betyder tvärtom verksam kristen tjänst — ett aktivt understödjande av den nya världen. Utan denna verksamhet stämplas vår tro som död. Den verksamhet som fordras nu är grundad på den av Jesus uttalade principen: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” Det är på sin plats att samvetsgrant arbeta för att vara med och utföra detta Jehovas uppsåt. — Jak. 2:26; Matt. 24:14, NW.
10. Vad måste den kristne tänka på, när man försöker dra honom bort från förkunnargärningen, och vad kommer han att göra?
10 Om någon har börjat ta del i denna tjänst, hur kan han då med gott samvete låta någonting påverka sig till att frivilligt lämna tjänsten? Det finns tillfällen då världen uppfordrar en individ till att utföra särskild tjänst av något slag som är emot de bibliska principer, genom vilka hans samvete har blivit fostrat och övat, eller som skulle inveckla honom i vinstgivande extra arbete i en sådan utsträckning, att han inte skulle kunna ägna tillbörlig uppmärksamhet åt sina plikter som förkunnare. Här måste han resonera på grundval av Guds ords principer. Skall han låta sig dras bort från sin förkunnargärning för att uteslutande tjäna den gamla världen? Bör han frukta för vad som kan hända honom, om han vägrar? Kommer han att mista sina nuvarande existensmedel? Kommer han att förlora en del materiella ting eller sitt anseende, om han håller fast vid sin kristna ämbetsutövning? Kommer han att bli förföljd? Det är en strid mellan principer och passion. Med den kristna principen angående vårt förhållande till världen som grund skrev Paulus i 2 Timoteus 2:3, 4 (NW): ”Såsom en Kristi Jesu soldat av det rätta slaget bör du taga din del i att lida ont. Ingen som tjänar såsom soldat låter sig insnärjas i livets affärsangelägenheter, på det att han må vinna dens godkännande, som har tagit honom i sin tjänst som soldat.” Vi är kristna soldater. Vi är sändebud i Kristi ställe. Vi har fått vårt arbete oss anförtrott av Gud. Med dessa principer fast inpräntade i sitt sinne följer varje enskild kristen sitt samvete, även om hans familj och hans världsliga omgivning inte förstår vad Jesus menade när han sade: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” — 2 Kor. 5:20; Matt. 6:33; NW.
11. Hur har prästerna och predikanterna kompromissat i fråga om Guds ords principer, och vad ser vi har blivit resultatet för dera och kristenheten?
11 Vi står i djup tacksamhetsskuld till Jehova för att han för våra ögon avtäcker sina rådslut med avseende på den nuvarande tingens ordning under Satan. Hur annorlunda är inte vår ställning mot den som denna världens präster och predikanter och övriga människor befinner sig i! Präster och predikanter känner sig oroliga, när de ser gudlöshet, kommunism och hedniska idéer svepa som en flod ända fram till kristenhetens portar och tränga in i deras organisationer. Men vi är inte överraskade, ty Jesus har förutsagt detta i den profetia som är nedtecknad i Lukas 21:20—22. Kristenhetens ledare gör frenetiska försök att behålla sitt herravälde över folken, vilket en gång var så starkt. Men de ger inte människorna någon solid grund för sin tro genom att lära dem Guds rena principer, och människorna drivs hit och dit. Prästerna och predikanterna har gång på gång kompromissat i fråga om de grundläggande principerna i Guds ord och vränger skriftställena för att försöka rättfärdiga kompromisserna. De har infört hasardspel, olika slags förevisningar och sällskapstillställningar i kyrkorna för att försöka hålla ihop sin hjord. De har förbundit sig med politikerna och visar sig vara en del av denna världen. Nationalrådet för Kristi kyrkor i USA ger bevis för detta, när det — såsom det meddelades i New York Times för den 10 september 1956 — ger till känna, att ”det är prästernas plikt att tänka igenom de olika frågorna och ta parti i politiken”. Kristus Jesus och apostlarna skulle aldrig göra det. Prästerna har välsignat blodiga krig och tagit del i dem. Men trots sina kompromisser och sitt partitagande för politiska ledare har de ändå inte lyckats hålla kristenhetens andliga bankrutt borta och behålla sitt välde över folket. De är splittrade och oeniga och andligen svaga.
12. a) I vilken riktning har kompromisserna fört kristenheten? ta) Vilken rakt motsatt ställning intar Jehovas vittnen?
12 Jehovas vittnen har förväntat detta tillstånd i den kompromissande kristenheten, och Guds ord visar att det kommer att bli ännu värre, till dess den principlösa kristenheten kommer att få ett tyngre och svårare fall än det otrogna Jerusalem år 607 f. Kr., vars fall var en profetisk bild av den kommande tilldragelsen. Och Jehovas vittnen vill inte ha något gemensamt med de kompromissande, otrogna prästerna och predikanterna och deras sätt och väsen. Kristenheten är dömd genom Guds dom. Ett stort svalg har öppnat sig mellan Jehovas principfasta tjänare och de principlösa falska gudsdyrkarna. Medan kulmen närmar sig, förblir Jehovas organisation ren. Hans sanna vittnen håller hårt fast vid Guds principer och förblir rena. Vi är inte här på jorden för att bli populära hos den gamla världen, vi är här för att upprätthålla den rena tillbedjan.
Uthärdande i avskildhet från denna världen
13. Hur har en tålmodig, kompromissfri, hållning ådagalagts av Jehovas tjänare i samband med arbetet i Italien, och med vilket resultat?
13 För att upprätthålla ren tillbedjan behöver man ha tålamod och uthärdande, medan man håller fast vid kristna principer. I många delar av världen har våra bröder måst klamra sig hårt fast vid Jehovas principer som vägledning under de allra svåraste prov. Jehova har styrkt dem. Tänk på våra bröder i totalitära länder. Har de övergivit principerna för det som för passionen eller känslan kunde tyckas ändamålsenligt? Låt oss som exempel se på hur det varit i Italien, I många år stod Mussolinis svartskjortor i vägen för Jehovas vittnens predikande av de goda nyheterna. Vatikanen hade en överenskommelse med världen och stod i vänskapligt förhållande till den, men Jehovas tjänare i Italien, få till antalet, blev häftigt förföljda. Jehovas vittnen inom och utom Italien undrade hur det skulle bli möjligt att predika för Italiens millioner. Åren tycktes långa då, men Jehovas vittnen var tålmodiga. De förlorade inte tron. De predikade var de kunde. Så kom den tid då Jehovas principer skulle bli kungjorda i Italien, och den makt som fungerat som den romersk-katolska kyrkans svärd blev undanröjd. När tillfället öppnade sig, började man skyndsamt driva på med arbetet överallt i landet, och nu blomstrar en snabbt växande del av den nya världens samhälle i det soliga Italien.
14. Hur har Jehovas vittnen i andra totalitära länder uthärdat, avskilda från världen, och vunnit Jehovas välsignelse?
14 Våra bröder i Nazisttyskland uthärdade, somliga intill döden. Våra bröder i Dominikanska republiken och Argentina har uthärdat. De kristna förväntar att få lov att uthärda mycket, medan de förblir avskilda från denna världen, men under det att de väntar på befrielse från Jehova, fortfar de att predika de goda nyheterna. Jehova har rikt välsignat dem i deras tro, som till exempel i Quebec, där våra bröder kämpade en hård kamp och inte ville kompromissa i fråga om det som var rätt. Jehova har givit segrar, och nu predikas de goda nyheterna öppet i de flesta av de länderna, till Jehovas pris. Jehovas tjänare har haft Jehovas pålitliga principer som sin fasta grund, även när situationen har tett sig som mörkast. Fullständigt övertygade om att de intar en rätt ställning har de kämpat tappert och slutligen med Jehovas hjälp lyckats övertyga många styresmän och domare om de människors lagenliga rättigheter, som håller sig till Jehovas principer. Och så predikas nu de goda nyheterna öppet i sådana länder, till Jehovas lov och pris och till stor harm för prästerna, som är emot detta.
15, Varför har det varit möjligt för Jehovas vittnen att uthärda hård förföljelse från kommunisterna, och vad gör de under det att de uthärdar?
15 I åratal har nu bröderna i kommunistiska länder måst uthärda ondskefull förföljelse. Med ytterlig list och ihärdiga ansträngningar har man försökt få dem att kompromissa. Att trogna vittnen för Jehova har hållit fast vid kristna principer har utgjort ett kraftigt vittnesbörd för de styrande och de styrda. Hur mycket längre bröderna kommer att behöva uthärda dessa förhållanden vet vi inte. De kommer ihåg den princip som Jesus uttalade: ”Det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst.” (Matt. 24:13, NW) Och Paulus’ ord hjälper oss att förstå: ”Du har noga följt min undervisning, ... min tro, ... mitt uthärdande, mina förföljelser, mina lidanden, ... sådana förföljelser som jag har utstått; emellertid har Herren befriat mig ur dem alla. Ja, alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skola också bliva förföljda.” (2 Tim. 3:10—12, NW) Under det att de uthärdar predikar de alltså, och genom dem församlar Jehova fler av sina får. Jehovas tjänares uthärdande i dessa yttersta dagar har kunnat ske och bli känt endast med Jehovas hjälp, och honom hembär vi alla tacksägelser och all lovprisning. Hur lyckliga är inte de som vägleds av principer och som uthärdar i den storslagna kampen! — Jak. 5:11.
16. a) Varför är det nu viktigt att veta hur man skall dra slutsatser av Guds ords principer? b) Hur kan vi undvika att bli snärjda av mänskligt resonemang?
16 Satan har rönt föga framgång i sina bemödanden att genom glödhet förföljelse övervinna dem som lever enligt sanna kristna principer. Men han är en förslagen motståndare, som inte har givit upp kampen. Satte han inte Jesus på prov genom att föreslå sådant som på ytan kunde förefalla gott men som skulle dra Jesus bort från Jehova? (Matt. 4:1—11) Jesus visste hur han skulle dra slutsatser av bibliska principer och stod fast. Satan vet nu att hans tid är kort, och han går omkring och försöker uppsluka alla, Jehovas tjänare inbegripna. Genom försåtliga snaror skulle han vilja få Jehovas tjänare att kompromissa, bryta ned deras motståndskraft och ta deras tillbedjan som byte. Vi står nu inför den svåraste tid av prövning, som kristna någonsin har varit med om. Låt oss då vara noga med hur vi tänker och resonerar. Håll fast vid Guds rättfärdiga lagar och principer. Till och med de som står oss nära eller är förbundna med oss kan ge oss dåliga råd genom att följa ett mänskligt resonemang i stället för att följa Guds principer. Den hårt prövade Job fick höra ord från sin hustru, vilka kunnat bringa honom i olycka. (Job 2: 9, 10) Till och med Kristus Jesus måste se upp för farliga ord, när Petrus, som var så nära förbunden med honom, gjorde kraftiga invändningar mot att Jesus skulle behöva lida och bli dödad. Vi läser att han sade till Petrus: ”Förfoga dig bakom mig, Satan! Du är en stötesten för mig, därför att du tänker, icke Guds tankar, utan människors.” Och för att hjälpa Petrus att tänka rätt uttalade Jesus därpå en princip, som gäller alla kristna: ”Ty vemhelst som önskar frälsa sin själ skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min skull skall finna den.” (Matt. 16:22—25, NW) Låt oss alltså vända oss till de rätta och riktiga råd som Jehovas ord och organisation ger oss. Jehova har givit oss sina rättfärdiga principer, som vi bör begrunda, och så länge som vi bevaras starka i sinnet genom att rätta oss efter dessa principer, kommer vi inte att ge vika för Satan.
17. Varför måste vi vara på vår vakt mot kompromisser nu, och vad blir resultatet för dem som aldrig kompromissar i fråga om kristna principer?
17 För Jehovas tjänare, som är inbegripna i den andliga krigföringen, är det nu den tid då vi måste ägna nykter eftertanke åt vad vi gör. Vi står ansikte mot ansikte med en försåtlig fiende, Satan, och många snaror läggs ut för att fånga oss, i det man försöker vagga oss till sömns i andligt avseende eller dra oss in i världen och bort från det som är det främsta i vårt liv, Guds rike. När varje prövning av vår hängivenhet kommer, måste vi hålla våra känslor lugna. Vi måste tålmodigt tänka igenom saker och ting och noga överväga de råd och anvisningar vi får från Guds ord och organisation, innan vi företar oss något som kan sätta vår tjänst i fara. Vi måste bli andligen fullvuxna kristna, som kan fatta rätta beslut. Mer och mer följer världen vad som synes ändamålsenligt eller tilltalar passionen och lämnar principerna utan avseende, men Jehovas tjänare håller sig allt hårdare till kristna principer och skjuter köttets passioner åt sidan. Vi är kristna. Vi har överlämnat oss åt Gud. Vi är villiga att lida för rättfärdighetens skull. Vi är ingen del av denna världen, och inte vill vi någonsin bli det. Vi lever nu i den avgörande domens tid. Det eviga livet ligger i vågskålen. Tänk på det som hör Gud till och låt det vara ditt rättesnöre. Vinn evigt liv genom att aldrig kompromissa i fråga om kristna principer.
(The Watchtower, 1 september 1957)