Låt oss sätta Jehova på prov
”Vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag” utvisar er beredvillighet att sätta Jehova på prov.
VÅGAR kristna människor, som överlämnat sig åt Jehova Gud, sätta sin Skapare och Gud på prov? Skulle det inte minst sagt vara förmätet att göra det?
Jesus sade mycket riktigt till Satan, frestaren i öknen: ”Återigen är det skrivet: ’Du får icke sätta Jehova, din Gud, på prov.’” (Matt. 4:7, NW) Man kan emellertid sätta Jehova på prov dels felaktigt, dels på rätt sätt. När Jesus tillbakavisade Satans frestelse, som gick ut på att han dumdristigt skulle kasta sig ned från helgedomens mur för att bevisa att han verkligen var Guds Son, citerade han från 5 Moseboken 6:16 (NW), där Mose sade: ”Såsom ni satte honom på prov i Massa.”
Massa kallades med detta namn, därför att israeliterna där tvistade med Mose och knotade, därför att de saknade vatten, i det de sade: ”Är Jehova mitt ibland oss eller icke?” Ordet ”Massa” betyder ”provsättning; prövning”. I Massa satte israeliterna Jehova på prov, de gav honom i själva verket föreskrifter, som löd ungefär så här: ”Om du är mitt ibland oss, varför ger du oss då inte vatten?” Att sätta Jehova på prov på det sättet är orätt, upproriskt, förmätet och ondskefull! Det är också orätt av de kristna att pröva Jehova genom att ta onödiga risker. — 2 Mos. 17:7, NW.
Vi kan emellertid sätta Jehova på prov på ett rätt sätt, ett sätt som han själv uppmanar oss att göra det på. Hur går det till? Genom att vi tar honom på orden. Han säger: ”Fören hela tiondet in i förrådshuset, att det må finnas mat i mitt hus, och proven mig nu härmed, säger härskarornas Jehova, om jag icke skall öppna, himmelens fönster för eder och utgjuta välsignelse åt eder, så att det icke skall finnas rum nog att taga emot den.” Israeliterna som återvänt från fångenskapen hade varit försumliga i fråga om tillbedjan i Jehovas tempel, och med dessa ord påpekade Jehova för dem det dåraktiga i detta handlingssätt. — Mal. 3:10, AS.
Vi kan således med rätta sätta honom på prov — ja, vi uppmanas av Jehova att göra det — genom att föra in vårt tionde i förrådshuset. Vad är hans förrådshus? Vari består vårt tionde? Och hur kan vi i denna tid föra hela vårt tionde in i Jehovas förrådshus?
Förrådshuset utgjordes på Malakis tid av Jehovas återuppbyggda tempel med de präster och leviter som tjänade i det. Detta tempel utgjorde en förebild till Guds andliga tempel, som i denna tid representeras på jorden av den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, som Jehova har satt ”över alla sina tillhörigheter”. — Matt. 24:45—47, NW.
Tiondet är inte en förebild till allt det som vi äger, fastän talet tio vanligen betyder ”allt”. Det kan inte vara det, ty vi ger allt vad vi har en gång för alla när vi överlämnar oss åt Jehova, då israeliterna däremot gav sitt tionde regelbundet, år efter år. Israeliternas tionde var endast ett tecken, en symbol, av deras ”allt” och utgjorde bokstavligen en tiondel. Vårt tionde bör likaså vara ett tecken eller en symbol av att vi har överlämnat vårt allt, men det behöver inte nödvändigtvis vara så mycket som en tiondel, ej heller behöver det begränsas till en tiondel. Aposteln Paulus framhåller: ”Om beredvilligheten finnes där först, är den särskilt välbehaglig efter vad en person har, icke efter vad en person icke har.” — 2 Kor. 8:12, NW.
Och hur kan vi föra in tiondet i denna tid? Det kan ske genom både andligt och materiellt tionde, som vi är pliktiga att föra in i Jehovas förrådshus, när vi sätter honom på prov för att få överflödande välsignelser från honom. Vi för in vårt andliga tionde genom att förbereda oss för och komma till de fem mötena varje vecka, vid vilka sann tillbedjan utövas, och inte bara genom att komma till dem, utan genom att ”offentligen kungöra vårt hopp” när tillfälle ges, varigenom vi, uppeggar andra ”till kärlek och rätta gärningar”. — Hebr. 10:23—25, NW.
Vi för också in vårt andliga tionde när vi tar del i att predika ”dessa goda nyheter om riket” ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd”. Detta inbegriper att predika från dörr till dörr, att göra återbesök hos dem som visar sig vara medvetna om sitt andliga behov såväl som att stå på gatan och erbjuda biblisk litteratur åt dem som går förbi och inbjuda dem till offentliga föredrag. Alla dessa ting, allt detta andliga tionde, är det betydelsefullaste av vårt tionde, och när vi för in detta i förrådshuset, sätter vi Jehova på prov och kan förvänta att han skall utgjuta en sådan välsignelse över oss, att vi inte har rum nog att taga emot den. Att det behagar Jehova att vi sätter honom på prov på detta sätt och att han står vid sitt ord, det kan varje heltidstjänare och varje nitisk deltidstjänare med lätthet intyga. — Matt. 24:14, NW.
Det materiella tiondet
Men detta är inte allt. Om predikoverket jorden utöver skall kunna utföras behövs det pengar. Vi läser ju om att när Jesus och hans apostlar vandrade från stad till stad och predikade de goda nyheterna, följdes de av många kvinnor, ”som tjänade dem med sina ägodelar”. (Luk. 8:1—3) Också i våra dagar sätter vi alltså Jehova på prov genom att understödja predikoverket materiellt. Dessa penninggåvor ges dock naturligtvis frivilligt och inte av tvång.
Bland Jehovas tillbedjare förekommer ingenting sådant, som det som meddelades i Rocky Mountain News för 19 november 1956, där en mor skrev att hennes präst vägrat ”kristna” hennes barn, därför att hon på grund av vissa omständigheter inte hade kunnat betala sina avgifter till kyrkan. De tar inte heller upp kollekt. Kollekten är, enligt tidskriften Time för 28 maj 1956, en av de orsaker som gör att många äldre människor inte går till kyrkan så ofta nu som de gjorde förr. I stället för att ta upp kollekt följer man i den nya världens samhälle Paulus’ råd: ”Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty ’Gud älskar en glad givare’.” — 2 Kor. 9:7.
Vi kan sätta Jehova på prov på många sätt, då vi för in det materiella motbildliga tiondet. Ett sätt är att ge frivilliga bidrag till omkostnaderna för Rikets sal på vår ort; ett annat är att hjälpa dem av våra bröder som kan behöva bistånd, särskilt heltidstjänarna; ytterligare ett annat är att skänka bidrag vid sammankomster som vi besöker. Ja, själva de pengar vi ger ut för resan till dessa sammankomster och för vårt uppehälle där är en del av detta, att vi för vårt tionde till Jehovas skattkammare, varigenom vi sätter Jehova på prov.
Och vi för in detta tionde i särskild bemärkelse när vi lämnar bidrag direkt till Sällskapet Vakttornets huvudexpedition eller till någon av dess avdelningsexpeditioner. De medel som inflyter används inte bara till understöd åt de tusentals heltidsförkunnarna, som tjänar i olika ställningar, utan också till bestridande av kostnaderna i samband med kostsamma strider inför domstolarna ”i försvaret av de goda nyheterna och strävandena att lagligen stadfästa dem”. — Fil. 1:7, NW.
Som ett resultat av att Jehova har blivit satt på prov, genom att detta materiella motbildliga tionde har förts in, har det varit möjligt att organisera och leda ett synnerligen omfattande världsvitt predikoverk. Jehovas vittnens årsbok för 1957 visar att det under 1956 var mer än 640.000 förkunnare som tog del i att predika ”dessa goda nyheter om riket” i 162 olika länder och att de ägnade mer än 87.000.000 timmar häråt. Jehova har sannerligen visat sig stå vid sitt ord och har utgjutit välsignelser över dem som för in hela tiondet.
”Vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag”
Vi kan visa vår beredvillighet att sätta Jehova på prov i denna sak, att föra in det materiella motbildliga tiondet, genom att göra vad som kommer på vår lott i fråga om anordningen ”vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag”, och skriftligen underrätta Sällskapet Vakttornet om hur mycket vi har orsak tro att vi skall kunna och bör lämna i bidrag till Sällskapet under det kommande året. Härigenom kan Sällskapet på ett tillbörligt sätt planlägga arbetet, och vi får ett bestämt mål att hålla för ögonen, när det gäller vad vi tror att vi kan ge. Underrättelsen, i form av ett kort eller ett brev, bör sändas till expeditionen i det land där ni bor; det finns 81 sådana expeditioner världen utöver. I Sverige är adressen endast: Vakttornet, Jakobsberg.
Hur bör meddelandet ”Vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag” lyda? Ni kan skriva något i den här stilen: ”Det är min förhoppning att under de nästföljande tolv månaderna kunna bidraga till verket att predika de goda nyheterna om Riket med kr. ......, vilket bidrag jag skickar in i sådana poster och vid sådana tider som visar sig lämpliga för mig och i den mån jag får framgång till det genom Jehova Guds oförtjänta godhet förmedelst Kristus Jesus.” [Underskrift] På sidan 266 finner ni adresserna till ett antal av Sällskapets expeditioner, förutom den i Sverige, och en fullständig sådan förteckning återfinns på sista sidan i de flesta av Sällskapets böcker och småskrifter.
Jehova Gud är inte i behov av vårt materiella ”tionde”, inte ens av vårt andliga ”tionde”. Men han har i sin kärlek och vishet funnit det lämpligt att ge oss tillfälle att sätta honom på prov genom att föra in hela vårt tionde, både det materiella och det andliga, i hans förrådshus. I samma utsträckning som vi gör detta kan vi förvänta att Jehova skall utgjuta sin välsignelse över oss som individer, just såsom han gör det över den nya världens samhälle som helhet betraktat, och detta i så överväldigande grad, att vi inte skall kunna ta emot alltsammans.
Det finns verkligen ett godkänt sätt, som vi får bruka för att sätta Jehova på prov, och detta till hans lov och pris och vår eviga välsignelse.