Tag emot ansvar i den nya världens samhälle

”Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i mycket.” — Luk. 16:10, NW.

1. Hur betraktar vi förordnanden till tjänst i den nya världens samhälle?

NÄR någon uppskattar Jehovas ”nya världens samhälle”, så inser han också att det är ett lyckligt privilegium att tjäna inom det. David uttryckte mycket väl vad han kände i förhållande till tjänsten, när han sade: ”En dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.” (Ps. 84:11) En kontrast till de olyckliga bördor, som människorna i den gamla världen bär, beskrivs av Jesus i dessa ord: ”Tag mitt ok på eder och bliv mina lärjungar, ty jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, och ni skola finna vederkvickelse för edra själar. Ty mitt ok är välgörande, och min börda är lätt.” (Matt. 11:29, 30, NW) Det är en källa till glädje för en sann kristen att få ansvar givet åt sig och att kunna göra mera för att tjäna sina bröder.

2. Hur och varför bör någon trakta efter ett ämbete som tillsyningsmän?

² I 1 Timoteus 3:1 är det skrivet: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsmän, åstundar han ett arbete av rätt slag.” (NW) Om det är rätt att göra detta, då vill vi göra det. Men hur? Inte genom att tränga oss fram inom organisationen och sätta i gång en kampanj för att få en viss ställning. Nej, men detta är en oupphörligen växande organisation, och det behövs ständigt flera tjänare att öva tillsyn över Rikets intressen. När t. ex. nya församlingar skall bildas eller nya samlingsplatser för tjänsten ordnas inom församlingen, uppstår behovet av fler mogna bröder som kan axla ansvaret där. Vill du göra dig kvalificerad att tjäna? När du överlämnade dig åt att tjäna Jehova, sade du: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Jes. 6:8) Nu åligger det dig att handla i överensstämmelse med detta som du sade till Jehova Gud. Du är fullt på det klara med att han inte kommer att sända dig till att representera honom såsom en tillsyningsmän i församlingen av hans folk, om du inte uppfyller de fordringar som finns uppställda i bibeln. Därför bör du sträva efter mogenhet och konsekvent bemöda dig om att nå upp till de höga normer som fastställts för tillsyningsmän. (Hebr. 5:12—6:3) När det sedan visar sig att en tillsyningsmän behövs, kommer Jehova att sända dig, därför att du motsvarar den beskrivning som ges i hans ord. Men om också ett sådant behov inte uppstår genast, så är det ingen förlust för dig. Varje mogen förkunnare i den nya världens samhälle bör vara lika djupt intresserad av organisationens framåtskridande som de förordnade tjänarna är. Alla erbjuder därför villigt sin samverkan åt dem som är förordnade och brukar sin förmåga till att utvidga verksamheten på ett teokratiskt’ sätt.

3. Vilken anordning är det vist att göra med tanke på framtida utvidgning?

³ Tillsyningsmännen i församlingen bör likaså se framåt. De bör ha klart för sig, att den dag kommer, då fler bröder behövs till att sköta tjänarposter. Med praktiskt förutseende gör de alltså klokt i att öva dem som ådagalägger de behövliga egenskaperna kärlek och ödmjukhet och som allvarligt åstundar att tjäna sina bröder; på så sätt gör de dem skickade att vara tjänare. När så behovet uppstår, råder ingen brist, utan män som redan är övade och enligt Skriften kvalificerade står redo att ta hand om arbetet. Naturligtvis sker inte denna övning genom att man låter dem faktiskt överta ledningen av mötena eller utföra tjänarens arbete, om denne är närvarande och i stånd till att själv fullgöra sin uppgift. Men den som blir övad kan arbeta tillsammans med den förordnade tjänaren och ge akt på allt, och den som är förordnad kan ge honom noggrann handledning, alldeles som Jesus lärde sina apostlar och som Paulus handledde Timoteus.

4. Vad är den rätta inställningen hos en tillsyningsmän enligt 1 Petrus 5:1—5?

⁴ Om du skulle bli förordnad av helig ande till att bekläda posten som tillsyningsmän, vad bör du då göra? Första Petrus 5:1—5 ger råd angående den kurs man bör följa: ”Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke på grund av tvång, utan frivilligt, icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver, icke heller så, att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden. ... Omgjorda eder allesammans med sinnets ödmjukhet gentemot varandra, ty Gud står emot de högmodiga, men han giver oförtjänt godhet åt de ödmjuka.” (NW) Då du inser att du har fått Guds hjord anförtrodd i din vård — människor som han älskar, dem som hör till hans utvalda smorda kvarleva och andra som han betecknar såsom alla nationers mest utvalda ting, hans ”andra får” — då bör du vara djupt medveten om det stora ansvar som vilar på dig. En sådan ställning alstrar ingen känsla av överlägsenhet hos en sant teokratisk individ, utan i stället ödmjukhet. Hans önskan är att tjäna Jehova och sina bröder, inte att bli uppassad av andra. — Mik. 6:8; Matt. 20:26, 27.

5. Varför är det nu så viktigt att tjäna troget?

⁵ De som hör till den smorda kvarlevan är bröder till konungen, Kristus Jesus. För dem som individer är det viktigt att de nu troget fullgör sin tjänst genom att vårda sig om Rikets intressen. Om de inte uppfyller kraven på tjänst nu, kommer de att bli förkastade såsom otrogna i ringa ting, kommer att gå miste om sin Herres glädje och kommer inte att bli upphöjda till det himmelska konungadömet. De önskar vinna den segerlön som hålls fram för dem. (Matt. 25:14—30) De ”andra fåren” måste likaså bevisa sig trogna i att befrämja husbondens intressen. Om de gör det, kan det bli deras lyckliga lott att få stanna kvar på tjänsteposter som ”furstar” rätt igenom striden vid Harmageddon och in i Guds nya värld. — Jes. 32:1.

6. Vad är det som anbefaller någon som förkunnare?

⁶ I den nya världens samhälle är det inte ett brev eller en skrivelse, där individens namn står präntat, som gör denne till en förkunnare. Han förväntar inte att någon människa skall skriva ett anbefallningsbrev åt honom för att ge bekräftelse åt hans ställning som en Guds ords förkunnare. Hans tjänst eller ämbete anförtros honom av Jehova Gud, och frukterna av hans tjänst är hans anbefallningsbrev, varav det framgår att han utövar sitt ämbete. Det är ett brev som är skrivet på människohjärtan och som är uppenbart för alla människor. (2 Kor. 3:1—3) På samma sätt förhåller det sig med poster som tillsyningsmän, som av Herren anförtros åt mogna förkunnare. Men därmed är inte saken slut. Detta ökade tjänsteprivilegium visar visserligen att Gud erkänner den trogna tjänst förkunnaren förut utfört, men nu får denne inte leva på sina tidigare meriter. Hans uppmärksamhet måste vara koncentrerad på hans nuvarande uppgift, och han måste fortsätta att bära frukt, som blir till ära för hans Gud. — Joh. 15:1—8; Matt. 21:18, 19.

7. Vilken fin måttstock finns framställd i Skriften för tillsyningsmän att följa?

⁷ För att kunna utöva rätt tillsyn över församlingen måste tjänaren noga följa det mönster som gavs av Kristus Jesus, vilken är vår ledare och vårt föredöme, medan Jehova själv är ”edra själars herde och tillsyningsmän”. (1 Petr. 2:25, NW) Jesus erkände att Jehova handlar med sitt folk i medlidande, att han är tålmodig och förlåter våra tillkortakommanden och att fastän människan inte förmår räkna alla hans skapelser, tänker han på vad var och en av dem behöver. (Jes. 49:13; Ps. 103:14; 145:14—16) Fastän många församlar sig för att tillbedja honom, tänker han i sin oändliga kärlek också på de skenbart obetydliga ibland dem. Därför att de åkallar honom i sanning, hör han deras böner och vägleder dem. (Ps. 145:18, 19) Jesus sade: ”Så är det icke heller någonting önskvärt för min Fader, som är i himmelen, att någon av dessa små förgås.” (Matt. 18:12—14, NW) Profeten Jesaja påvisade Faderns ömma kärlek till fåren, när han skrev: ”Se, Herren Jehova skall komma såsom en mäktig. ... Han skall föda sin hjord likt en herde, han skall församla lammen på sin arm och bära dem i sin famn och skall sakta leda dem som hava ungar.” (Jes. 40:10, 11, AS) Jesus följde det mönster som hans Fader gav och efterlämnade således ett kärleksfullt exempel som vi måste efterlikna.

8. Varför är personligt intresse för varje förkunnare viktigt, och hur kan det visas?

⁸ Äkta kärlek till Guds hjord visas genom personligt intresse för de enskilda förkunnarnas behov. (1 Kor. 10:24) De bör inte behandlas enbart som grupp, utan var och en måste få det nödvändiga biståndet för att kunna hålla jämna steg med den andliga tillväxten hos församlingen som ett helt. En av de förnämsta orsakerna till att rapporter om Jehovas vittnens predikoverksamhet räknas ihop är den, att individerna i församlingen skall kunna få tillbörlig hjälp att förbättra sin tjänst som förkunnare. Rapporten i sig själv är inte målet; den visar att ett gott arbete har utförts, och den anger var bistånd kan behövas för att förbättring skall kunna ske. De som är nitiska i tjänsten lyckas bra. Jehova välsignar deras ansträngningar, och de når resultat. Som en följd härav är de lyckliga, energiska och ivriga att göra mera. Nu skall vi se vad som kan göras för att hjälpa de andra i församlingen att ta lika hel och full del och att få samma glädje i sin tjänst.

Del i övningen för förkunnararbetet

9. Hur bör den enskilde förhålla sig till övning i predikotjänsten, när den erbjuds honom?

⁹ När någon lär känna sanningen och inser det privilegium han har att tjäna den allsmäktige Guden såsom ett av hans vittnen, tar han det steg framåt, som består i att han överlämnar sig åt Gud, och symboliserar därpå genom nedsänkning i vatten sitt obetingade beslut att tjäna Jehova. (Hebr. 10:9) Han inser att detta utan tvivel är det viktigaste steg framåt som kan tas i tjänst för Gud, men han vet också att det inte är det enda. Han fortsätter att gå framåt genom att begagna sig av de föranstaltningar som görs för att hjälpa honom att uppnå en mogen förkunnares fullvuxna tillstånd. Tillsyningsmännen och andra i församlingen vet att han behöver undervisning för att kunna frambära budskapet om Riket på rätt sätt och kunna komma till rätta med problem som han möter, när han skall förklara sanningen för andra. Då de alltså inser detta behov, skickar de inte bara ut den nye brodern att predika och önskar honom lycka till utan att erbjuda honom någon praktisk hjälp. (Jak. 2:14—17) Tvärtom är den teokratiska organisationen väl organiserad för att ge övning åt den enskilde i att arbeta som förkunnare. (Ef. 4:11—13) Både nya och andra, som kanske i åratal har varit förbundna med organisationen, får kärleksfullt bistånd. ”Ägna därför uppmärksamhet åt hur ni lyssna”, när denna hjälptes. (Luk. 8:18, NW) Var inte liknöjd, så att du förfelar syftet med denna anordning, vilken är ett uttryck för Guds oförtjänta godhet. Bemöda dig allvarligt om att fatta varje punkt i det som sägs till din undervisning och gör bruk av den. Gör ansträngningar för att begagna varje tillfälle att gå framåt mot mogenhet. Det finns större välsignelser i beredskap åt dig.

10. Vad är nästa steg, när man väl har blivit övad, och hur bör man betrakta det?

¹⁰ När du nu själv har blivit övad på detta sätt, är det med dig så som aposteln Paulus säger, att du ”borde vara lärare, om man tänker på tiden”. (Hebr. 5:12, NW) Drag dig nu inte undan och säg att du inte kan klara en sådan uppgift, att du inte kan öva någon annan i att predika vid dörrarna, i att leda bibelstudier i hemmen och i att ta effektiv del i församlingens möten. (Hebr. 10:38, 39) Jehova lovar dig sin ande, och med den kan du göra det. Du har funnit hur verkligt roligt det är att ta emot den hjälp som erbjuds en och att gå framåt steg för steg i tjänsten. Läs nu vad som är skrivet i Apostlagärningarna 20:35: ”Jag har i allt visat eder, att genom att på detta sätt arbeta måste ni bistå dem som äro svaga och måste komma ihåg Herren Jesu ord, när han själv sade: ’Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.’” (NW) Du har sett det exempel som dina bröder har givit. Följ det nu, så kommer du att finna, att de större fröjderna ännu ligger framför dig, att det ligger ännu mera lycka i att ge bistånd åt andra än i att själv få ta emot hjälp. Var tacksam för privilegiet och utför uppgiften såsom för Jehova. (Kol. 3:23, 24) ”Vad man förväntar av förvaltare är att en sådan skall befinnas trogen.” (1 Kor. 4:2, NW) En sådan trogen förvaltare kommer inte att nöja sig med att prestera det minsta möjliga. Om han inte ser några definitiva resultat, så kommer han att återigen tänka över det sätt varpå han sköter sin uppgift. Han älskar sin husbonde och önskar utföra sitt arbete väl. Tillsyningsmannen är också intresserad av varje förkunnares framsteg, och i övningsprogrammet visar han det genom att regelbundet kontrollera hur var och en sköter alla anförtrodda uppgifter. Han ger akt på framstegen, som återspeglas i vars och ens tjänsterapport, och han går också verkligen med varje förkunnare vid dennes besök i andras hem för att förklara de goda nyheterna om Riket. På det sättet kan han framföra vänliga förslag och ge akt på vem som har blivit kvalificerad för att bistå andra.

11. Varför är det viktigt att tillsyningsmännen är ett gott föredöme för församlingen?

¹¹ Aldrig bör en tjänare spela herre över dem som är Guds arvedel. I stället bör han vara ett föredöme för hjorden. (Matt. 23:8—11; 2 Kor. 1:24) Det betyder att han inte är en som bara talar om för andra vad de skall göra, utan han gör det direkt tillsammans med dem. Församlingarna utgör vanligen en spegelbild av tjänarna. Om tjänarna är nitiska, så är församlingen livaktig. När de är liknöjda, så saknar också församlingen livskraft och visar ringa framsteg. Det är därför viktigt att tillsyningsmännen är varmt intresserade av sitt arbete. Den nya världens samhälle rör sig snabbt och konsekvent framåt, och för att någon skall kvalificera sig som tillsyningsmän, är det en oeftergivlig fordran att han också är framåtsträvande. Han aktar sig visligen för att gå organisationen i förväg, men han rör sig inte heller så långsamt, att organisationen går ifrån honom. Han löper loppet med uthållighet, i det han håller jämna steg med den nya världens samhälle. — Fil. 3:16; Hebr. 12:1, 2.

12. Vad avhåller en från att låta sig dras bort av oviktiga ting?

¹² Den som är mogen genom kristlig tillväxt har utvecklat ett gott sinne för proportioner och värden. Han låter sig inte lätt dras bort från det i sanning viktiga arbete som ligger framför honom. ”Detta är vad jag ständigt beder om: att eder kärlek måtte överflöda allt mer och mer, med exakt kunskap och full urskillning, att ni måtte skaffa eder visshet i fråga om de ting som äro viktigast, så att ni måtte vara felfria och icke bringa andra på fall fram till Kristi dag och kunna bliva uppfyllda av rättfärdig frukt, som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ära och pris.” (Fil. 1:9—11, NW) Vilka är då de verkligt viktiga ting som han koncentrerar sin uppmärksamhet på? Inte de timmar som står angivna på en rapport som lämnas in, inte den mängd litteratur som placeras. Nej, dessa ting är endast en återspegling av den utsträckning vari vi uppskattar de angelägenheter, som är av största vikt, och har utvecklat effektivitet i att förklara dem för andra.

13. På vilka i sanning viktiga ting bör uppmärksamheten vara koncentrerad, och hur kommer detta att återspeglas i vår ämbetsutövning?

¹³ Det som är av allra största vikt är Jehovas namns hävdande genom hans rike, och vi har privilegiet att understödja hans sida i stridsfrågan genom att bevara vår ostrafflighet, i det vi fortsätter att vittna om sanningen. (Job 2:1—6; Ords. 27:11) Därför är det tillsyningsmannens förnämsta åliggande att hjälpa församlingens medlemmar att tänka på att erkänna Jehovas suveränitet och att upphöja Honom vid alla tillfällen, och han bör leda allas uppmärksamhet till Jehovas organisation såsom den enda anordning varigenom hans folk kan utöva tillbedjan. När någon är klart och starkt medveten om att han har privilegiet att stödja Jehovas sida i den stora tvisten genom att ägna sin hängivenhet åt Honom och att sann tillbedjan inte endast är en förmån för människan, utan är vår tjänst för Gud, då ser han sitt förhållande till den levande Guden i det rätta ljuset. Om vi drivs av denna insikt om de mera betydelsefulla tingen, kan vi vara säkra på att den frukt vi bär i vår förkunnargärning kommer att bli till Faderns lov och pris. Om den också bara är som ”änkans skärv”, en timme eller två av predikande om Riket varje månad, ett offer som frambärs av en som inte kan göra mera, då är den välbehaglig för Jehova. (Mark. 12:41—44) Om å andra sidan någon annan, som inser stridsfrågan, skulle kunna ägna femtio timmar i månaden åt tjänsten på fältet eller skulle kunna förbättra sin framställning av sanningen, så vill han säkert göra detta. Eller om han skulle kunna ordna sina förhållanden så, att han kan bli heltidsförkunnare, pionjär, då kommer exakt kunskap om den stridsfråga det gäller och djupt rotad kärlek att driva honom till att såsom pionjär prisa Gud. — 2 Kor. 9:7.

14. a) Hur kan vi visa oss ”redo att lyda”? b) Vad behövs, om det skall bli tillväxt?

¹⁴ ”Visheten från ovan är ... redo att lyda.” (Jak. 3:17, NW) Drivna av denna vishet kommer vi också att vara redo att lyda. Ja, vi bör vara så redo att lyda, att vi riktigt bemödar oss om att ta reda på hur vi skall lyda. Jehovas vittnen är fullt på det klara med att tillväxten av den nya världens samhälle inte är någon människas förtjänst. En av dem kanske planterar sanningens säd, som finns i Guds ord, och en annan vattnar och sköter om det planterade genom att hörsamma bibelns anvisningar om att det måste göras återbesök hos de fårliknande människorna, men när allt kommer omkring så är det Gud som ger växten. (1 Kor. 3:6) Det är hans heliga ande eller verksamma kraft som behövs, om det skall bli någon tillväxt, och denna ande verkar tillsammans med hans ord och hans organisation. Detta innebär att det är livsviktigt att hålla fast vid det skrivna ordet, att studera det, att tillämpa det, om det skall kunna bli någon tillväxt. — Jos. 1:8.

15. Hur bör föreskrifter från Sällskapet tas emot, och vad bör man göra för att se till att de till fullo blir tillämpade?

¹⁵ Detta gäller också instruktionerna från den ”trogne och omdömesgille slaven”, vare sig de sänds i tryckt form eller ges i en skriven rapport av en kretstjänare eller någon annan som skickas för att representera Sällskapet Vakttornet. Prästerna i det forntida Israel lärde sig faktiskt de föreskrifter utantill, som gällde deras tempeltjänst, för att de inte skulle brista i något stycke. Och i våra dagar bör tillsyningsmännen väl tillägna sig de föreskrifter som de får från Sällskapet och gå igenom dem punkt för punkt för att förvissa sig om att de alla tillämpas där i deras församling. De kommer att ordna med instruktiva och praktiska tjänstemöten varje vecka, där dessa föreskrifter framställs praktiskt och åskådligt och på ett efter ortsförsamlingens omständigheter avpassat sätt, så att alla inser att anvisningarna verkligen har avseende på dem. Men inte ens med detta nöjer tillsyningsmännen sig, ty han är intresserad av att se till att varje förkunnare rättar sig efter föreskrifterna. Därför går han ännu längre genom att ordna så att punkterna dryftas på de olika samlingsplatserna för tjänst, när bröderna kommer dit för att sedan bege sig ut på fältet, och han arbetar själv tillsammans med dem för att hjälpa dem att i praktiken omsätta det som de har fått höra. På så sätt får alla hjälp att till fullo hörsamma anvisningarna från organisationen, på vilken Jehovas ande verkar. Alla kommer att få se beviset för att Jehovas välsignelse vilar över deras ämbetsutövning. Alla kommer att tillsammans röra sig framåt med den nya världens samhälle. Tillsyningsmännen är inte intresserade endast av sin personliga tjänst, de håller också med personligt intresse ett öga på sina bröders välfärd. — Fil. 2:1—4, NW.

16. Vilket gott råd gav Paulus åt Timoteus, och hur kan vi själva kontrollera våra framsteg?

¹⁶ Aposteln Paulus skrev i tankeväckande ordalag till den unge mannen Timoteus: ”Tänk på dessa ting, gå upp i dem, så att dina framsteg må bliva uppenbara för alla människor. Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” (1 Tim. 4:15, 16, NW) Detta råd kan var och en av oss ta till hjärtat. Griper du de tillfällen som står öppna för dig såsom Guds tjänare? Utför du till fullo din ämbetsutövning som församlingsförkunnare eller heltidstjänare? Visar sig några framsteg? Utvidgar du din tjänst, och vinnlägger du dig beständigt om att utveckla dina teokratiska möjligheter och förmågor, så att du kan bli till större nytta i den nya världens samhälle? Ger du hundraprocentigt stöd åt de teokratiskt förordnade tjänarna, och lägger du personligen på hjärtat alla de råd som kommer från den teokratiska organisationen?

17. Vilket råd ges här åt tjänare?

¹⁷ Om du är en biträdande tjänare, en av de förordnade tjänarna som bistår församlingstjänaren, lägg dig då vinn om att sköta din uppgift. Axla det ansvar som ges dig av den teokratiska organisationen, inte på grund av tvång, utan frivilligt. Lägg hela din själ i ditt arbete, därför att du har din lust i att befrämja ren tillbedjan. Till tillsyningsmän som är församlings-, krets-, områdes- och landstjänare må det också sägas: Beflita er på allt sätt om att leva enligt de höga normer som är uppställda för er i bibeln. Gå alltid till den för att få vägledning. Håll fast vid den teokratiska organisationen. Lyssna till dess råd och var ständigt påpassliga för att just där i de anvisningar den utfärdar finna sätt och möjligheter att förbättra er tjänst som tillsyningsmän. Sträva att handla så som aposteln Paulus, vilken kunde säga till sina bröder: ”Bliv mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” (1 Kor. 11:1, NW) Mycket har blivit anförtrott i er vård. Mycket kommer att krävas av er. Men redan nu kan ni gå in i husbondens glädje genom att troget fullgöra er uppgift. — Matt. 13:12.

18. Vilken plats bör våra teokratiska uppgifter inta i vårt liv?

¹⁸ Det råder inget tvivel om det. Jehova håller nu på med att skickliggöra sitt ”nya världens samhälle” för liv i den nya världen. Ditt uppsåt i livet är att tjäna Jehova. Han har givit dig ett lyckligt privilegium att utföra tjänst i hans organisation. Vad skulle väl då vara välbehagligare för Gud än att du hörsammar hans kallelse till tjänst och helhjärtat låter ditt liv alltigenom forma sig efter den tjänst som han har anförtrott i din vård? Det är en oerhörd uppgift som skall utföras just nu, och den blir framgångsrikt verkställd med Jehovas andes välsignelse. Om du gör din del väl, så kan din lott bli att få leva evigt för att vaka över Guds intressen i hans nya värld.

(The Watchtower, 15 juni 1957)