Samhälls- eller församlingsintressen
”Ty kroppen är förvisso icke en enda lem, utan är många ” — 1 Kor. 12:14, NW.
1. Varför önskar människor leva och arbeta tillsammans i samhällen, i ”kommunal” samlevnad? Är detta kommunism?
DÅ JU sällskapligheten är en av grundprinciperna i människonaturen, har människan alltid önskat leva i sällskap, i samfälligheter. Att leva på det sättet har givit henne möjlighet att åtnjuta gemenskap med andra och att ta del i samfällda företag, där förenade intressen befrämjas till förmån för det gemensamma framåtskridandet. Detta har inneburit att varje enskild människa har måst avstå från en del av den tid som hon använt på sina personliga intressen, för att i stället ägna sig åt gemensamma eller kollektiva intressen, som gäller den större grupp, med vilken hon är förbunden. När individen offrar något av sin egen handlingsfrihet och i utbyte får samhälleliga förpliktelser, erhåller han kollektiva fördelar, som leder till större lycka än den han skulle uppnå, om han vore verksam helt på egen hand. Bibeln bestyrker denna princip om samarbete i syfte att åstadkomma något större gott. ”Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.” (Pred. 4:9, 12) Ju närmare en människa förbinder sig med en samfällighet, dess mer uppger hon sina personliga intressen och dess större blir hennes samhälleliga, gemensamma eller ”kommunala”, intressen. Om detta förhållande drivs till sin spets, blir det kommunism, där de samhälleliga intressena skjuter de personliga till den grad åt sidan, att dessa blir så gott som helt undanträngda.
2. Vad fick Israel erfara i och med att det blev kungarike?
2 När bondesamhällena, som utgjorde den israelitiska nationen under domartiden, förändrades till ett under en mänsklig kung organiserat nationellt samhälle, fick israeliterna erfara vad det ville säga att påtaga sig ett större samhällsintresse. Innan kungadömet organiserades under Saul och därpå under David och folkets teokratiska samhällsförpliktelser inte var så många, hade israeliterna mycken tid att utveckla det som var rätt i deras egna ögon med avseende på de personliga intressen som de var i sin stad fullföljde. ”På den tiden fanns det ingen konung i Israel. Var och en var van att göra det som var rätt i hans egna ögon.” (Dom. 21:25, NW) Profeten Samuel förutsade vilka ökade intressen eller skattebördor och tjänster åt konungen personligen som skulle följa med ett sådant konungastyre under en ofullkomlig mänsklig konung. (Se 1 Samuelsboken 8:10—18.) Men trots Samuels invändning bad israeliterna att få konungastyre. Och det blev så, att ökad organisation under ett ofullkomligt kungadöme blev deras lott under en period av 510 år.
3. Förklara Ordspråksboken 29: 2 med avseende på ”härskarintressen” och ”samhällsintressen”.
3 Vad som här ådagaläggs och bevisas genom Israels långa erfarenhet av kungar är att ”härskarintressen”, goda eller onda, blir en del av samhällets intressen, varigenom samhället blir ansvarigt för det som är gott eller för det som är ont. När lokala eller nationella styresmän brukar sina härskarintressen till folkets bästa, då byggs en samhällsförtjänst upp, och belöningen blir välgång för samhället. Men när härskarna brukar sin makt för själviska och onda syften, då frambringas snabbt en samhällsskuld eller samhällsbrist, som för med sig mycken sorg och stort betryck för folket. Det är skrivet: ”När de rättfärdiga få makten, gläder sig ett folk; men när den ogudaktige regerar, suckar folket.” (Ords. 29:2, Åk) För det fel kung David begick eller den skuld han ådrog sig genom att företa en folkräkning i Israel, vilket var emot Guds vilja, lät Jehova ett straff komma i form av pest som drabbade hela nationen, så att sjuttio tusen personer dog. (2 Sam. 24:1, 10, 15) Längre fram skrevs det om en konung i det i norr belägna Israels rike: ”Och Omri fortsatte med att göra vad som var ont i Jehovas ögon och kom att handla värre än alla som hade varit före honom.” (1 Kon. 16:25, NW) En god konung får däremot följande vittnesbörd: ”I hans dagar hade landet ingen ofred på tio år. Och Asa begynte göra vad som var gott och rätt i Jehovas, hans Guds, ögon.” (2 Krön. 14:1, 2, NW) Den återverkan som god och ond styrelse har på samhället i sin helhet är någonting som människan har fått erfara alltifrån fordom och till närvarande stund, oavsett räckvidden eller graden av den härskarmakt som härskarna har utövat.
4. Vad och vilka betraktas som ”samhällen” och ”härskare” i den nuvarande gamla världen?
4 Med ett samhälle menas en grupp, en samfällighet av människor, som bor tillsammans inom ett område och är delaktiga i ett likadant arv. Vad förhållandena i den nuvarande gamla världen beträffar, är familjen den minsta formen för ett samhälle, och sedan går storleksordningen uppåt, först till byn, vidare till staden — vare sig denna är mindre eller större —, så till grevskapet eller länet, därefter till staten (dvs. en delstat i en union som t. ex. i USA) eller provinsen, landskapet, och slutligen till landet i sin helhet eller nationen. Fadern måste anses vara härskaren över det minsta samhället, familjen, och sedan går det skalan uppför till större samhällen, och det är härskarna eller de styrande på dessa olika stadier eller av dessa olika grader som väsentligen påverkar samhället och gör det till något gott eller något ont. Där en medlem av en familj begår ett förskräckligt brott drar han vanära över hela familjen och förvisso också över hela by- eller stadssamhället i hans hemort. När en nationell härskare som Hitler blev en dålig eller ond härskare, så blev hela landet straffat och klandrat därför:
5. Ge exempel på några av dessa den gamla världens samhällsintressen. Medför de förpliktelser för Jehovas vittnen?
5 Samhällena i den gamla världen i våra dagar har många olika intressen, och några av dem skall vi här räkna upp: omsorgen om barnens allmänna fostran och undervisning, postväsen, polisskydd för personer och egendom, brandskydd, vägbygge, renhållning, allmän hälsovård, underhåll av parker, vård av naturtillgångar, val av styresmän, betalning av skatter, vidtagande av allmänna säkerhetsåtgärder (krig) och många andra regeringsangelägenheter. Jehovas vittnen, som ännu befinner sig mitt i den gamla världen, har vissa förpliktelser i förbindelse med de samhällen där de bor. (Joh. 17:15) De är till exempel fullt laglydiga med avseende på lokala och nationella bestämmelser som är förenliga med bibeln, de betalar lydigt sina skatter och bevarar friden och den allmänna ordningen. De bemödar sig emellertid om att inskränka sina samhällsintressen i förbindelse med den gamla världen till ett minimum: Varför det?
6. Varför söker Jehovas vittnen inskränka sina samhällsintressen i förbindelse med den gamla världen till ett minimum?
6 Därför att ett den nya världens samhälle har kommit in på scenen, och av detta samhälle är Jehovas vittnen medlemmar. De rättar sig efter Jesu föreskrift: ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens [statliga krav], men det som är Guds [gudomliga krav] till Gud.” (Matt. 22:21, NW) Det som är Guds är sådant som är grundat på hans gudomliga intressen, vilka vi erkänner vara av allt annat övervägande vikt och betydelse och högre än de olika världsliga kommunernas eller samhällenas intressen. Genom vårt studium av den Heliga skrift och på grund av de verkliga förhållandena inser vi att Guds intressen ger vid handen att det skulle bildas ett sådant den nya världens samhälle, bestående av kristna församlingar. Fördenskull bekymrar vi oss mer om församlingsintressena. Vi skall nu övergå till att undersöka dessa intressen mera ingående.
Församlingar i den nya världens samhälle
7. Beskriv den större samfällighet eller sammanslutning av Jehovas vittnen, som finns i våra dagar.
7 Fram till början av året 1956 fanns det 16.044 församlingar av Jehovas vittnen upprättade i 160 olika länder. Alla dessa tusentals församlingar är förda tillhopa till en världsomfattande samfällighet, känd såsom den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. Den centrala styrande kretsen har sitt säte i Brooklyn i New York, där organisationen Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, som är lagligen inregistrerat i Pennsylvanien, brukas till att leda och övervaka de världsomfattande intressena. Från högkvarteret leds administrationen genom sjuttioåtta avdelningsexpeditioner, vilka i sin tur har överinseende över de enskilda församlingarna inom det område som var och en har sig anförtrott.
8. Hur beskriver Paulus en ortsförsamling? Vad för slags styrelse har dessa församlingar i våra dagar, och hur är Jesaja 60:17 tillämpligt härpå?
8 Varje särskild församling utgör på sin ort en samfällighet bestående av kristna evangelieförkunnare, vilka bor på orten och har samma kristna utbildning och bakgrund. I våra dagar, liksom på Paulus’ tid, består varje församling av många enskilda medlemmar, men de samverkar som en hel kropp, i det att varje medlem på ett högst nödvändigt sätt bidrar till den organisatoriska helheten. (1 Kor. 12:14—25) Dessa församlingar är organiserade efter samma mönster som de kristnas församlingar i det första århundradet. De har en teokratisk styrelseform, där alla tjänarna inom varje särskild församling på grund av sina goda kvalifikationer förordnas av den nya världens samhälles styrande krets genom vederbörande avdelningsexpedition. Ingen av dessa tjänare (vilka utgör motsvarigheten till styresmän) blir på demokratiskt vis vald till att bekläda sitt ämbete. När tjänarna blivit förordnade, tjänar de på sina respektive poster till dess andra blir utsedda till att överta förpliktelserna. I uppfyllelse av Jesajas profetia ”Jag skall också göra dina ämbetsmän till frid” har den allmänna lédningen varit en god ledning, som har byggt upp förtjänst åt församlingarna och förskaffat dem Jehovas välsignelse som belöning. (Jes. 60:17, AS) De få tjänare som övergår till ett ont handlingssätt blir snabbt avlägsnade, för att inte någon besmittelse skall föras in i församlingen. I de fall där några i församlingen har följt den onde ledaren har emellertid också dessa församlingsmedlemmar blivit uteslutna av den nya världens samhälle, för att inte en samhällelig skuld skall sprida sig eller för att ondskans surdeg skall hindras från att påverka andra församlingsgrupper. Församlingen måste hållas ren, vad såväl tjänarna som deras medarbetare angår. Nåväl, vad kan det då vara som utgör församlingsintressena i våra dagar? Och är det desamma som de som existerade i de kristna församlingarna i apostlarnas dagar?
9. Beskriv vad som är ett huvudintresse för en församling i våra dagar.
9 Ett huvudintresse för dessa församlingar är att komma tillsammans för att gemensamt tillbedja den levande Guden, Jehova, genom Jesus Kristus. De som kommer tillsammans har kallats ut av Jehova till kunskap om sanningen och till att erkänna Jesus Kristus såsom sin frälsare och konung. Inte vem som helst kan bli ansluten till dessa församlingar. Nej, endast de som är moraliskt och andligt rena och som har överlämnat sig åt Jehova såsom hans vittnen. Detta är i överensstämmelse med Jesu ord: ”Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom. Det är skrivet hos profeterna: ’Och de skola alla bliva lärda av Jehova.’ Var och en som har hört Faderns undervisning och har lärt kommer till mig.” (Joh. 6:44, 45, NW) Varje vecka hålls möten, där församlingen uppsänder böner och sjunger lovsånger till den levande Guden. (Apg. 4:24) Krets- och områdessammankomster, landskonvent och internationella konvent hålls med jämna mellanrum i och för tillbedjan av den sanne Guden i ande och i sanning.
10—12. Beskriv ytterligare församlingsintressen.
10 Ett annat av församlingens intressen går ut på att den skall tillägna sig livgivande kunskap om Jehova Gud och Jesus Kristus. (Joh. 17:3, NW) Vid sina varje vecka återkommande möten ägnar sig församlingarna åt att studera Skriften och de bibelstudiepublikationer som ges ut av det i Pennsylvanien inregistrerade Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. Ett likformigt program för utdelning av andlig föda upprätthålls, för att alla församlingarna världen över tillsammans skall kunna gå framåt på den kristna mognadens väg. Att de samfällt hämtar andlig föda ur Guds ord, bibeln, gör det möjligt för Jehovas heliga ande att tjäna som en organisatorisk kraft som stimulerar alla de närvarandes sinnen. För att enskilda kristna skall kunna få Guds heliga andes ledning, måste de komma tillsammans som en församling, vilken tillvaratar de gemensamma, ”samhälleliga”, intressena. — Matt. 18:20; Joh. 14:26.
11 Därtill har varje församling som sitt syfte att hålla en skola för teokratisk ämbetsutövning i gång för att öva alla som är anslutna till församlingen, så att deras tjänst kan förbättras, eller som Paulus sade: ”Med tanke på de heligas utbildning för arbete som tjänare.” (Ef. 4:12, NW) De olika ortsförsamlingarna har också det framträdande intresset att fullgöra sitt uppdrag att predika de goda nyheterna om det upprättade Riket. (Matt. 24:14) För att detta intresse skall fullföljas, är församlingen organiserad för predikotjänst på fältet och har fått ett distrikt anvisat åt sig, där den kan predika för allmänheten från hus till hus. Predikoarbetet sker på ett ordnat och systematiskt sätt. Alla medlemmar på orten samarbetar för att utföra denna predikotjänst som en förenad församling.
12 Ortsförsamlingen av Jehovas vittnen är föremål för uppmärksamhet och ett skådespel för de utomstående. Fördenskull har dess medlemmar som sitt intresse att följa uppmaningen: ”Låt ... edert ljus lysa inför människorna, att de må se edra rätta gärningar och giva ära åt eder Fader, som är i himlarna.” (Matt. 5:16, NW) I detta hänseende uppfyller de Petrus’ ord: ” ’Ni skola vitt och brett kungöra de härliga egenskaperna’ hos honom, som kallade eder ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petr. 2:9, NW) Det är i förbindelse med detta församlingsintresse som de har sin fröjd i att förkunna Jehovas namns storhet och härliga egenskaper. Av den orsaken har församlingen ett svartsjukt intresse för att moraliskt och andligt bevara sig otadligt ren, så att den på rätt sätt kan bära den levande Gudens, Jehovas, namn.
13. Vilka onda handlingar är emot församlingens intresse att bevara sig ren, och varför? Vilka exempel från bibeln påminner vi oss?
13 Församlingarna kan inte lägga sig till med några av de besudlande intressen, omoraliska sedvänjor eller hedniska bruk, som utmärker den gamla världens samhälle. Dessa förkastas totalt såsom orena. Om några gör sig skyldiga till orätt uppförande i fråga om sexuella förhållanden, ett lösaktigt uppförande i allmänhet, dryckenskap, stöld, lögn och bedrägeri, blir de utan vidare avskurna från församlingen genom uteslutning, för att samfälligheten inte skall besmittas. (Jud. v. 4—10) Ingen sann kristen får ha sexuellt umgänge med någon annan än sin akta make eller maka. Allt annat sexuellt umgänge, med det motsatta könet på naturligt vis eller med samma kön på onaturligt, betraktas som ont, stötande och vedervärdigt. Sådana sedligt underhaltiga vanor är inte en angelägenhet av privat personligt intresse, som några förvända individer försöker göra gällande, utan då ju alltid minst två är inblandade i sådana förehavanden, utgör dessa handlingar genast en kränkning av församlingens intressen i fråga om moralisk renhet och kräver omedelbar uteslutning av de skyldiga. (Rom. 1:26, 27) Jehovas vittnen kommer ihåg det i bibeln omtalade exemplet, där Benjamins stam underlät att ur sin krets utrota sexualförbrytarna i Gibea och således drog samhällsansvar över hela stammen. Hela stammen blev straffad i så hög grad, att den nära nog utplånades, i det att 25.000 män bragtes om livet. (Dom. 19:1, 25, 27—30; 20:39—48) De erinrar sig också fallet med den otuktsman som fanns i den korintiska församlingen, vilket ådrog församlingens medlemmar Guds misshag för att de underlät att utesluta den felande, till dess aposteln Paulus yrkade på att denna tillbörliga åtgärd skulle vidtagas omedelbart, för att hela församlingen skulle räddas från att bli totalt förkastad. — 1 Kor. 5:1—4.
14. Hur betraktas det när någon våldför sig på samhällsintresset? Vad bör göras med avseende på detta, och varför?
14 När någon våldför sig på det gemensamma, samhälleliga, intresset eller följer en ond kurs med avseende på församlingsintressena, då begår han ett fel, drar på sig en skuld, som — om man inte tar itu med saken på tillbörligt vis — kommer att besmitta hela församlingen och göra den ansvarig för Guds misshag. Bibelns illustration, som visar att litet surdeg eller jäst av ondska kommer att fördärva hela brödkakan eller församlingen, är sann; det är likadant som när ett enda ruttet äpple i en korg kommer att fördärva alla äpplena i korgen, om det inte avlägsnas. Detta förhållande kräver att de vakna, rättsinniga tjänarna eller styresmännen i församlingen måste vara snabba att bevara församlingens renhet. Vi hänvisar här till ytterligare några bibliska exempel på hur onda individer kunde draga församlingsansvar, som hotade att leda till straff, över hela gruppen, när de skyldiga inte genast avlägsnades. — Se 3 Moseboken 20:1—5; 4 Moseboken 16:19—35; 5 Moseboken 21:1—9; Josua 7:1, 11—26.
Hur förtjänst uppbyggs
15, 16. a) När någon upprätthåller församlingsintressena, vad händer då? b) Ge exempel från bibeln på hur förtjänst åvägabragts.
15 Å andra sidan, där trogna medlemmar av församlingen upprätthåller och befrämjar församlingsintressena genom ett gott handlingssätt, där bidrar dessa individer till den församlingsförtjänst som medför belöning i form av välsignelser, välgång, utvidgning och lycka och glädje åt alla som är förbundna med församlingen. Vi skall betrakta några intressanta exempel på hur sådana som vandrat på den teokratiska godhetens väg har bidragit till församlingsförtjänst. Jesaja profeterade att den trogna judiska kvarlevans rättfärdighet utgjorde en tillräcklig förtjänst, som garanterade att Jehova skulle återföra Israel till Juda land för att utöva teokratisk tillbedjan, vilket skedde år 537 f. Kr., och inte skulle tillåta Juda att ligga förstört, för alltid likt Sodom och Gomorra. (Jes. 1:9; 10:22) Jeremia ådagalägger möjligheten av att en förtjänstfull, rättfärdig tjänare skulle kunna rädda en hel stad, när han skriver ned dessa ord: ”Gån omkring på gatorna i Jerusalem och sen till och given akt; söken på dess torg, om I finnen någon, om där är någon som gör rätt och beflitar sig om sanning; då vill jag förlåta staden.” (Jer. 5:1) En liknande illustration finns nedtecknad i Hesekiel 22:30.
16 I de grekiska skrifterna får vi ytterligare framställt för oss hur samhälls- eller, om vi så får säga, gemenskapsförtjänst åstadkoms av Jehovas tjänare. Aposteln Paulus’ rättfärdighet åvägabragte tillräcklig förtjänst för att Gud skulle rädda de 276 passagerare som var ombord på samma fartyg som Paulus under det skeppsbrott som han upplevde. ”Hys ingen fruktan, Paulus. Du måste stå inför kejsaren, och se, Gud har för din skull frälst alla dem som äro med dig på sjöresan.” (Apg. 27:24, 37, NW) Om de yttersta dagarna, som vi nu lever i, sade Jesus: ”Om icke de dagarna bleve förkortade, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull [på grund av förtjänsten hos den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen, som år 1919 visade sin ånger över sina tillkortakommanden och gjorde bättring] skola de dagarna bliva förkortade.” — Matt. 24:22, NW.
17, 18. a) Hur bör förkunnare som är Jehovas vittnen samverka, och varför? b) Vilka förpliktelser har tjänarna i fråga om församlingsintressena?
17 Detta studium av församlingsintressen visar att det tillkommer alla som hör till Jehovas vittnen att följa en kurs som länder vederbörandes hemförsamling till godo. När någon blir medlem av församlingen på orten genom att sluta sig till den, får han vissa rättigheter och plikter sig anförtrodda såsom en Jehovas tjänare. Därför må ni som är sådana trogna tjänare vinnlägga er om er egen församlings framåtskridande. Tag del i dess predikokampanj, öka dess goda anseende såsom den officiella representanten i er hemort för Guds heliga organisation, håll organisationen ren, lev i överensstämmelse med Jehovas upphöjda namn, som vilar på hans vittnen, och vandra ordningsfullt som ett föredöme för alla de nya som förs in i er ortsförsamling. Då församlingen är förenad i kärlek, beskriver Paulus träffande hur alla dess medlemmar som en organisation bär motståndet och delar fröjderna, när han skriver: ”Om en lem lider, lida alla de andra lemmarna med den, eller om en lem blir förhärligad, glädja sig alla de andra lemmarna med den.” — 1 Kor. 12:26, NW.
18 Var därför du, som är en Jehovas församlingsförkunnare, personligen besluten att aldrig bidraga med något dåligt eller ont, som kan belasta församlingens teokratiska konto, genom något felaktigt handlingssätt å din sida. När någon träder in i gemenskapen i en församling av Guds folk, måste han svara för varje uraktlåtenhet att visligen uppehålla och vårda sig om alla församlingsintressen. Det åligger församlingen att genom sina ledare eller tjänare tillrättavisa vemhelst som viker av från vägen, när det gäller att på det rätta sättet dela de gemensamma intressena. I annat fall, alltså om inga tillrättavisningar gåves, skulle hela församlingen bli besmittad av det onda, som den enskilde gjort sig skyldig till. Tjänarna själva måste vara rättfärdiga och fullgöra sin plikt att skydda församlingsintressena med rättvisa och barmhärtighet.
19. Vad kan visas för nyintresserade, och hur?
19 Alla må ni, genom ert konsekventa sätt att göra det rätta, ådagalägga för de nya hur det är tillrådligt för dem att minska graden av sina personliga jag-intressen, så att de kan få tid till att ta sig an de högeligen åtråvärda församlingsintressena. Visa hur nödvändigt det är att hålla den rätta balansen mellan våra egna personliga intressen och Guds intressen, vilka likaväl som församlingsintressena måste tas i betraktande. Visa dem hur det kommer sig att när en uteslutning företas, så sker detta till församlingens bästa och för att bevara dess anseende för renhet inför Jehova Gud. Red ut för dem att det är den bibliska princip, vilken vi finner i 5 Moseboken 19:13 (NW), som tillämpas: ”Ditt öga bör icke sörja över honom, och du skall skaffa bort skulden för oskyldigt blod ur Israel, på det att du må få vad gott är.” Alla ogärningsmän måste drivas ut ur församlingen, såsom Paulus föreskrev: ”Ni [skola] överlämna denne man åt Satan till köttets tillmtetgörelse, på det att anden må bliva frälst på Herrens dag.” — 1 Kor. 5:5, NW.
20. Hur handlar Jehova med människor på jorden i vår tid och i framtiden? Vilka anpassningsåtgärder bör vidtas i överensstämmelse med Matteus 11:29, 30?
20 Oavsett hur uppriktig och sund någon kan vara, när han strävar efter att förverkliga ett fulltecknat program av privata personliga intressen, kommer han dock inte att därigenom vinna rättfärdighetens nya värld. Jehova Gud handlar inte med individer som sådana. Han har berett en organisation på jorden, som håller på att övas och utbildas till att taga emot ökade församlingsintressen. Allteftersom himmelens gudomliga rikesregering ökar sitt inflytande på jorden, kommer fler och fler samhälleliga intressen att tillföras den nya världens samhälle, till dess att efter Harmageddon alla samhälleliga intressen på jorden kommer att ligga i dess händer. (Jes. 9:7) Liksom på Noas tid och på Mose tid handlar Gud med ett församlingssamhälle av människor. Det är såsom en ofantlig, enad hjord av fårliknande människor som vi blir ledda av den rätte Herden, Kristus Jesus. Vi hör hans röst, godtar hans konungsliga ledning och kommer in i hans organisation, som kan liknas vid en fårfålla. (Hes. 37:24) Reglera därför dina göromål och dina personliga angelägenheter, inskränk dina icke nödvändiga personliga intressen, inrikta dig på ett program, där Guds intressen och församlingsintressen är väl avvägda mot varandra, ett program som kommer att leda dig på livets väg. Låt dig spännas i ok med Kristus Jesus, som kärleksfullt sade: ”Tag mitt ok på eder och bliv mina lärjungar, ty jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, och ni skola finna vederkvickelse för edra själar. Ty mitt ok är välgörande, och min börda är lätt.” — Matt. 11:29, 30, NW.
(The Watchtower, 15 juli 1956)