Jesus och judarna

Varför tog judarna anstöt av Jesus för nitton hundra år sedan? Varför är han nu en ännu större stötesten för judarna? Vilka fakta kan öppna sinnen som länge har varit tillslutna för detta ämne?

JESUS kunde göra vatten till vin. Han kunde hejda vinden och stilla vågorna och gå på vattnet. Han kunde bespisa tusentals människor med ett par bröd och några fiskar. Han kunde göra krymplingar friska och raska, bota de spetälska, komma de blinda att se och de döva att höra. Han kunde till och med väcka de döda till liv.

Men han kunde inte omvända den judiska nationen.

Han förväntade inte heller att han skulle kunna göra det. Han visste att Jesaja hade förutsagt att han skulle bli ”en stötesten och en klippa till fall” ”för de två Israels hus”. Guds ord skulle inte slå fel. Jesus förväntade att bli förkastad och förföljd och dödad. — Jes. 8:14.

Likväl var Jesus orsak till att många tusen enskilda judar övergick från judendomen till kristendomen. Kristendomen vilar på judisk grundval; alla Jesu apostlar och hans första lärjungar var judar. Även om det större antalet av dessa judekristna hade haft en jämförelsevis ringa ställning i samhället, så fanns det många bland dem som tidigare hade varit skriftlärda, präster och fariséer. (Apg. 6:7; 15:5) De för judarna utmärkande dragen är desamma nu som förr. Om dessa drag inte hindrade judarna att i tusental ta emot Jesus på den tiden, kan man inte med rätta peka på dessa samma drag som orsak till att de nu förkastar Jesus Kristus. Varför tog så många judar emot honom på den tiden, men varför är det så få som gör det nu?

Jesus utförde underverk på den tiden som de kristna nu inte kan göra efter. Dessa gjorde starkt och kraftigt intryck på stora skaror av människor och fångade deras intresse, men Jesus lade inte särskild vikt vid underverken. Underverk inger respektfylld fruktan, väcker förvåning och vinner uppmärksamhet, men det är exakt kunskap som kan omvända en människa, omdana sinnet och förändra personligheten, så att hon lägger bort det gamla tänke- och handlingssättet och tillägnar sig ett nytt, kristet, tänkesätt och uppförande. Eftersom flera profetior har blivit uppfyllda nu än på Jesu tid, finns det nu ett större förråd av kunskap för predikoverket än det fanns då, och detta bör kunna uppväga de kristnas oförmåga att utföra underverk i våra dagar. — Rom. 12:2; Kol. 3:9; Ords. 4:18.

Om det judiska kynnet inte har förändrats och det nu finns tillgång till rikare kunskap, som har större förmåga än underverk att åstadkomma bestående och varaktig omvändelse, varför är det då så få judar som tar emot Jesus i vår tid? Har något hänt under mellantiden, från Jesu dagar och fram till vår tid, som kan förklara varför judarnas obenägenhet att ta emot Jesus som Messias har ökat? Ja.

Skändligheter under medeltidena

Under medeltiden härskade de romerska katolikerna i västra Europa. De förtryckte judarna och utfärdade allehanda undantagslagar för dem. Judarna fick inte ägna sig åt vilka yrken som helst, de fick inte äga någon jord eller tomtmark och blev av den katolska kyrkan officiellt stämplade som ”lömska” och ”förrädiska”. De tvingades att bo i särskilda judekvarter, s. k. getton, som de endast kunde lämna under dagen och måste återvända till före mörkrets inbrott, då en ”kristen” vakt stängde den enda porten till gettot. De tvingades bära det gula ”judemärket”. Om detta märke skrev en dominikanpräst, Pater Constant: ”Hur lätt skulle man inte annars ha förlorat ur sikte det omaka sällskap som kyrkans gästfrihet hade tvingat på den kristne? Ända sedan det stora förräderiet på Golgata har Judas Iskariots ande lått vid den judiska rasen. Genom varje judes hjärta flyter en förrädares blod.”

Judiska barn måste inhämta katolsk undervisning, och en katolsk lärare hade i uppgift att predika sina katolska läror varje vecka i synagogorna. Många falska och löjliga anklagelser riktades mot judarna. Så berättas det t. ex. att när en röd mögelsvamp uppträdde på hostian som användes vid katolska mässan, sade prästerna att judarna hade stuckit i den och på nytt dödat Kristus och så fått brödet att blöda. Judarna anklagades ofta för att ha dödat katolska barn och ha använt blodet vid sitt påskfirande. Dessa anklagelser, som likt brandfacklor slungades ut bland den katolska pöbeln, hetsade upp dem mot judarna och ledde till att de begick de ohyggligaste våldsdåd emot dem. Hela samhällen av judar utrotades, tusentals judar brändes på bål, och massakrerna färgade gettonas gator röda av blod.

Allt detta utfördes i Jesu namn ... Det skedde för att man ville hämnas Jesu död. Judarna ställdes inför detta ultimatum: dop eller döden. Deras barn stals ifrån sina föräldrar och döptes, och föräldrarna såg dem aldrig mera. Tusentals judar tvångsdöptes och blev så kristna endast till namnet. Tusentals andra vägrade att låta döpa sig, varför de torterades till döds. När judarna hörde att korsfararna var i antågande, hände det ofta att de dödade sina barn och sedan begick självmord. De som inte gjorde det trampades ned av de grymma, råa plundrarnas hästar, eller också dödades de med svärd eller brändes levande i sina hem eller synagogor. Skildringarna visar att judarna mången gång mötte martyrdöden med orden ”HERREN, vår Gud, HERREN är en” på sina läppar, en protest mot den oskriftenliga treenighetsläran, som säger att Jesus är Gud. Judarna anklagades falskeligen för att ha dödat Gud.

Under spanska inkvisitionens tid förekom det i alla delar av Spanien att judar blev offentligen levande brända, vilket man kallat autodafé, dvs. troshandling. En historiker skriver härom: ”Under tre hundra år kunde man i Europa se det fruktansvärdaste skådespel, då röken av förkolnade oskyldiga offer steg mot skyn.” Tusentals judar bragtes om livet på detta sätt; och dessa sataniska skräckdåd gick under benämningen troshandling! Vilket slags religiös tro skulle kunna påbjuda sådana handlingar? Absolut inte den tro som förkunnades av Jesus Kristus, den saktmodige och den ödmjuke, av honom som sade att man borde vända den andra kinden till och inte endast påbjöd att man inte skall dräpa utan också sade att man skall avhålla sig från vrede. Medeltidens historia är emellertid en vedervärdig skildring av massmord på oskyldiga människor, som begicks av sådana som påstod att de genom dessa illdåd tjänade Jesus! I hans namn drog de fram och rånade och plundrade, högg ned, brände och utrotade hundratusentals människor, bara därför att dessa var judar. Vilken absurd, satanisk hädelse!

I våra dagar har en katolsk teolog försökt två påvekyrkans händer rena från denna blodskuld genom att säga att det på inkvisitionens tid var ”staten” som verkställde domarna. Men denna kyrka ville aldrig låta judar som levde många hundra år efter Jesu död slippa undan ansvaret för hans död genom att säga att det var de romerska soldaterna som hängde Kristus på pålen. I båda fallen var det de religiösa ledarna som sporrade ”staten” till dess mordgärningar. Det var emellertid inte endast från katolskt håll som judarna utsattes för allehanda skändligheter. I ett av sina arbeten kallade Martin Luther judarna för lögnare, blodhundar, giftiga uttrar, illasinnade ormar, Satans barn och förklarade att om han hade haft makten, skulle han ha samlat tillhopa judarnas lärda män och tvingat dem att bekänna kristendomen under hot om att man i annat fall skulle slita tungan ur munnen på dem. Det är vämjeligt att läsa om sådan ondska hos människor. Och allteftersom man läser och hör om den till synes ändlösa raden av våldsdåd och skräckscener, förlamas ens känslor, och allting tycks gå runt för en, när sinnet bombarderas med skildringarna av dessa omänskliga, djävulska grymheter.

Ingen verklig orsak att ta anstöt

Om dessa så kallade kristna verkligen företrädde Jesus, skulle vi då ha orsak att förebrå judarna för att de föraktar hans namn? Om deras ansträngningar att omvända judarna var en rätt och tillbörlig missionsverksamhet, kan vi då fördöma judarna, därför att de avskyr ordet missionär? Sedan Jesu tid har judarna i många hundra år utsatts för förföljelser, de har torterats och dödats, och detta i Jesu namn och under täckmanteln ”missionsverksamhet”. Det är detta som gör att förhållandena var så annorlunda för judarna på Jesu tid jämfört med vad de är för judarna i våra dagar; här har vi förklaringen till att enskilda judar tog emot honom mera beredvilligt då än de gör nu.

Judarna har blivit förföljda och ställda i en oriktig dager på det skamligaste sätt. Och den bland alla judar som ställts i den felaktigaste dagern är Jesus! Han har skändligen ställts i en oriktig dager just av dem som påstått sig tjäna honom och tala i hans namn, men som i stället genom den frukt de bär känns igen som Satans ”avföda”. (Matt. 7:20; Joh. 8:44) Hur skulle en tänkande människa, som läser bara en enda sida i något av evangelierna där Jesu ord är återgivna, kunna hålla fast vid tanken att medeltidens religiösa mördare företrädde Kristus Jesus? När — om någonsin — pådyvlade han judarna falska anklagelser eller eggade upp pöbelhopar emot dem eller tvang dem att döpa sig? Lät han någonsin bränna en jude på bålet, därför att denne inte ville ta emot honom som Messias? Hur löjligt är då inte påståendet att de som gör sig skyldiga till sådant följer i Jesu fotspår! Människor ända fram i vår tid har begått liknande ogärningar mot judarna. Kan väl någon ha glömt Hitlers försök att utrota den judiska rasen? Också han var romersk katolik, och han blev aldrig bannlyst, fastän man vid upprepade tillfällen anhöll om att så skulle ske. Och vidare förklarade Hitler öppet att han ämnade återupprätta det ”heliga romerska riket”, ett rike som kännetecknades av just sådana judeförföljelser och pogromer som Hitler blåste nytt liv i.

Inga sådana grymheter är betecknande för Jesus. Han var själv jude, han visade kärlek mot judarna, utförde sin predikoverksamhet uteslutande bland judarna, botade många judar från deras sjukdomar, förlät många judar deras synder, och när han gav ut sitt liv, gjorde han det för judarna såväl som för andra människor. Bibelns Jesus är mycket olik den Jesus som kristenhetens ortodoxa religioner förkunnar. Om judarna vill undersöka denna olikhet och lära sig inse vari den består, kommer detta att undanröja många av de felaktiga uppfattningarna som gör att Jesus blivit en sådan stötesten för dem. Själva orsaken till att de tar anstöt avlägsnas. De kommer att se Jesus sådan som han verkligen var och är och inte sådan som de falska kristna säger honom vara.

Varför den judiska nationen förkastade Jesus

Men varför tog inte den judiska nationen emot Jesus, när han kom för flera hundra år sedan? De såg honom sådan han var. De hade inga falska föreställningar om honom, såsom judarna i vår tid har. Varför förkastade de honom såsom Messias? Vid den tiden fann judarna sig motvilligt i att vara under romerskt välde, de led under det romerska förtryckets ok. De väntade på en Messias som skulle komma som en stor härförare för att krossa Roms makt, bryta dess ok och avlägsna det från judarnas skuldror. Jesus motsvarade inte dessa förväntningar och förhoppningar. De missräknade sig på honom, och hans tal om undergivenhet under Rom misshagade dem. Han avslöjade de judiska ledarnas skrymteri, vilket först retade dem och slutligen gjorde dem så ursinniga, att de fordrade att han skulle dödas. Såsom ett fogligt lamm fördes han bort för att slaktas.

Många profetior i de hebreiska skrifterna förutsade Messias’ ankomst. Ett exempel är detta löfte om Messias: ”Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid.” Och här är ett annat: ”Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” — Jes. 9:6, 7; Dan. 7:13, 14.

Judarna förväntade en Messias, som skulle uppfylla dessa profetior och upprätta ett segerrikt jordiskt rike, vilket skulle bestå för evigt. Men de förbisåg en viktig sak: Messias skulle enligt förutsägelsen komma två gånger, en gång för att såsom ett offer dö för lydiga människor och därefter en andra gång för att såsom konung tillträda sin regering i ett evigt herradöme eller rike. I sin iver att bli befriade från Rom och omedelbart bli politiskt återupprättade förbisåg de hur ytterst viktig hans första närvaro var, och de stirrade sig blinda på hans härliga andra närvaro. De väntade sig att Messias skulle komma i himmelens skyar och upprätta ett evigt jordiskt rike. I stället kom han ridande på en åsnefåle och anbefallde undergivenhet under det romerska oket!

Hur föga tilldragande var inte detta för judarna då! Det var inte att undra på att de sade om honom: ”Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss”, och kanske tillade de: ”Föraktad var han ... så föraktad, att vi höllo honom för intet.” Dessa uppfattningar om Messias, som judarna hade vid hans första ankomst, hade förutsagts i Jesajas femtiotredje kapitel, och i detta kapitel framhålls det vidare att Messias skulle föras bort likt ett lamm till att slaktas, när ”hans liv så bleve ett skuldoffer” och när han skulle komma ”många” att räknas ”rättfärdiga, ... i det han bär deras missgärningar”. Först efter denna sin första ankomst och sedan han dött en vanhedrande död såsom ett syndoffer, skulle han komma tillbaka, i besittning av sitt eviga rikes makt, enligt vad Jehova hade sagt: ”Därför skall jag giva honom del bland de mäktiga, och med de starka skall han dela byte, emedan han uttömde sin själ till död och blev räknad bland illgärningsmän, ja, han bar mångas synder och bad för överträdare.” — Åk.

Vid sin första ankomst uppfyllde Jesus sålunda profetian i Sakarja 9:9: ”Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig [ödmjuk, 1878], ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” Och han uppfyllde det som står skrivet i Jesaja 53 om att han skulle dö en offerdöd, föraktad och hatad och räknad bland syndfulla lagöverträdare.

Det är vid sin andra närvaro som han kommer i skyarna eller i sitt osynliga himmelska rikes makt, och det är vid den tiden som han av Jehova får sig givet ett evigt välde, och genom detta välde kommer frid och rättfärdighet att utsträckas till alla lydiga människor. Då kommer Jesaja 9:6, 7 och Daniel 7:13, 14 att uppfyllas, vid den andra närvaron, och inte vid den första, som judarna felaktigt förväntade för nitton hundra år sedan. Om han skulle ha upprättat sitt eviga rike på den tiden, när skulle då Jesaja 53 och Sakar ja 9:9 ha uppfyllts? Judarna då för länge sedan spejade efter fel tecken, efter fel närvaro när det gällde Messias, och därför insåg de inte att Jesus var Messias. Det var emellertid tusentals enskilda judar som verkligen insåg vem han var, tog emot honom och blev de första kristna. I dessa dagar kan judar och andra människor se de tecken Jesus förutsade för sin andra närvaro, ty tiden för denna är inne.

Att vittna för judar i vår tid

När Paulus frambar vittnesbördet for människorna, anpassade han sina ord efter deras behov, efter deras synpunkter och inställning. Han tänkte på deras olika förhållanden och omständigheter. Han sade: ”Därför har jag för judarna blivit såsom en jude, att jag måtte vinna judar”, och han tillade: ”Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några.” På liknande sätt bör vi tänka på de falska uppfattningar av Jesus som judarna nu har, till följd av lögner som uttalats och illdåd som begåtts i hans namn, både förr och i nutiden, vilket allt ställt honom i en oriktig dager. Vi bör utplåna denna falska föreställning ur sinnena, genom att avslöja de svekfulla kristna. Visa på att Jesus måste komma två gånger och att den judiska nationen för nitton hundra år sedan förkastade honom, därför att de spejade efter fel ankomst. Framhåll de profetior som Jesus uppfyllde vid sin första ankomst och de som nu håller på att uppfyllas vid hans andra närvaro. Påpeka att Abraham och Isak och Jakob och Mose snart kommer tillbaka, att de skall uppstå till att verka som furstar på den nya jorden och få ärva de löften som de fick för så länge sedan. Måla en livfull tavla av den välsignelserika enhet som kommer att råda bland människorna då, med hälsa och lycka och evigt liv för alla de lydiga. — 1 Kor. 9:20, 22, NW.

Judarnas religiösa ledare i forna tider yrkade på att Jesus skulle dödas såsom en tjänst åt Jehova Gud, och Jesus tillämpade rätt och riktigt Jesajas ord på dem: ”I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig; och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.’ ” (Matt. 15:7—9; Jes. 29:13) Så kallade kristna i våra dagar och i gången tid har förföljt och dödat judar och andra människor i Jesu namn och därvid inbillat sig att de tjänat Gud, och även på dem är Jesajas ord här ovan tillämpliga. Men många tusen av den stora massan bland folket, judarna, tog emot Jesus då, för länge sedan, och hundratusental ur de breda lagren i vår tid tar emot honom nu vid hans andra närvaro.

Tala med judarna om Jesus. Undvik inte detta ämne. Men visa att du förstår judarnas uppfattning, utplåna de falska föreställningar de fått genom anhängarna av falsk religion, korsfarare och inkvisitorer, i gången tid och i vår tid. Men tala om Jesus med judarna, försök undanröja orsaken till att de tar anstöt. ”I ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.” — Apg. 4:12.

[Fotnot]

[Bild på sidan 451]

Han kommer med himmelens skyar. - Dan. 7:13, 14.

Han kommer ridande på en åsna. - Sak. 9:9.