Det kristna dopet för den nya världens samhälle
”Vi skola vandra på hans [Jehovas] stigar.” — Mik. 4:2, AS.
1. Bör var och en, som nu överlämnar sig åt Jehova, bli nedsänkt? Gäller detta också Herrens ”andra får”?
I DETTA och föregående nummer av Vakttornet har mycket framställts om överlämnandet åt Jehova och dopet som en symbol därav. Här fortsätter vi nu att dryfta dessa ting. Med utgångspunkt i det som förut har sagts kan man fråga: Bör Herren Jesu ”andra får” döpas? (Joh. 10:16) På den frågan svarar vi: Ja. Alla som överlämnar sig till att göra Guds vilja bör bli nedsänkta i vatten till ett tecken därpå, och detta inbegriper dem som därefter finner sig höra till Herrens ”andra får”, den ”stora skaran”, den klass som har jordiska förhoppningar om evigt liv. (Upp. 7:9) De önskar utföra allt som är rättfärdigt. Nedsänkningen i vatten är därför tillbörlig för dem, alldeles som Jesus sade om sitt eget dop, som vi läser i Matteus 3:15. Att dessa tillbedjare av Jehova, som nu håller på att församlas, individuellt överlämnar sig åt honom bevisas av — bland andra skriftställen — också den profetia som Mika uttalade i forna dagar. ”Många nationer skola gå åstad och säga: Kommen och låtom oss draga upp till Jehovas berg och till Jakobs Guds hus; och han skall lära oss sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.” (Mik. 4:1—5, AS) Detta visar hängivelse åt Gud, överlämnande till att ”vandra på hans stigar”. Det är nödvändigt att här lägga märke till sättet att gå till väga vid dopet, så att vi kan bli säkra på att vi utför detta på rätt vis.
Bestänkning, begjutning eller neddoppning?
2. Vilka olika sätt att begagna vattnet vid dop förfäktas inom ortodoxa religioner i vår tid?
2 En vanlig ortodox syn på dopet kommer till uttryck i följande: ”Enligt den latinska kyrkans nuvarande auktoriserade ritual skall dopet ske genom en tvagning av dopkandidatens huvud.” Det påpekas att ”vatten måste flyta, inte endast beröra”. Vidare sägs det, att ”själva ordet ’döpa’, som vi har sett, betecknar en tvagning. Tre former av tvagning har varit förhärskande bland de kristna, och kyrkan betraktar dem alla som giltiga, därför att de alla har den innebörd som måste vara förbunden med doptvagningen. Dessa former är nedsänkning, begjutning och bestänkning. Den form som är äldst och länge var mest använd är obestridligen nedsänkning. ... Inom den latinska kyrkan tycks nedsänkningen ha varit allmänt bruklig fram till 1100-talet.” — The Catholic Encyclopedia.
3. Har ordet ”döpa” betydelsen ”att två”? Vad betyder det?
3 Det ortodoxa betraktelsesättet medger en så ytterligtgående tillämpning av tanken på en tvagning, att ett sådant dop kan utföras på ofödda barn! Alltså uppstår onekligen frågan om lämpligheten av begjutning eller bestänkning i motsats till nedsänkning eller neddoppning, och vi måste då lägga märke till att det mönster som Jesus gav var nedsänkning. Att döpa betyder inte att två, utan i stället att sänka ned eller att doppa. Detta bevisas av Skriften på alla ställen där det talas om det kristna dopet i vatten och också av andra bruk av ordet ”döpa”. Bestänkning eller begjutning kan fylla kraven hos ortodoxa religioner, som betraktar dopet som ett sakrament (vilket det inte är), ty de lägger, eftertryck vid sin lära om tvagning. Emellertid visar bibeln att det kristna dopet utgör en symbol av att individen har överlämnat sig åt Gud, av att han begraver sitt förra handlingssätt och uppstår till att göra Jehovas vilja. Endast nedsänkning kan utgöra en dylik symbol.
4. På vilket sätt visar orden ”död” och ”begravna” innebörden i ordet ”döpa”?
4 Det är viktigt att lägga märke till att vårt ord ”dop” är översatt från det grekiska báptisma, som betyder nedsänkning, neddoppning. När det gäller det kristna dopet som symbol av att någon överlämnat sig åt Gud, betyder det en nedsänkning i vatten. I bibeln talas det på många ställen om nedsänkning och neddoppning, fastän det där inte rör sig om det kristna dopet i vatten som symbol av överlämnandet. Vi skulle t. ex. aldrig kunna tänka oss att en människa bleve helt lätt bestänkt med döden, och ändå talar Paulus i Romarna 6:3, 4 om att kristna blir döpta till Kristi Jesu död och också blir begravna i hans dop. När någon blir bokstavligen begraven, blir han inte bestänkt med en liten smula jord, och inte heller får han en liten smula jord hälld på sig, utan han blir övertäckt med jord. Så är det, när någon går ned i Kristi Jesu död.
5. Hur ställer andra av Skriftens utsagor oss inför det faktum, att bibeln lär endast total nedsänkning?
5 Vi har lagt märke till hur Jesus blev nedsänkt i Jordan, och i Johannes 3:23 påpekas det att det fanns en stor mängd vatten på den plats där Johannes nedsänkaren utförde sitt verk att döpa. Lägg också märke till hur en av de första till kristendomen omvända handlade: ” ’Se, en vattensamling! Vad hindrar mig från att bliva döpt?’ ... De gingo båda ned i vattnet, ... och han döpte honom. När de hade kommit upp ur vattnet, ... fortsatte [han] sin färd.” (Apg. 8:36, 38, 39, NW) Många fler exempel från bibeln kan anföras. Ett finner vi i 2 Moseboken 12:22 (NW): ”Och ni skola taga en knippa isop och doppa den i blodet i en skål.” Ordet ”doppa”, som syftar på att knippan av isop skulle sänkas ned i blodet i skålen, är i den grekiska Septuagintaöversättningen återgivet med det grekiska ordet baptein, som betyder ”sänka ned” eller ”döpa”. (NW, fotnoten) Vi ställs inför det faktum, att Skriften lär dop genom total nedsänkning, och inför det ytterligare faktum, att bruket att bestänka och begjuta vid ett religiöst ”dop” är en uppfinning av människor och inte har något bemyndigande i bibeln. The Catholic Encyclopedia påstår att bibeln inte är den enda auktoriteten, utan att man i det som gäller de så kallade sakramenten måste förlita sig på traditionen. Naturligtvis måste man förlita sig på traditionen för att få stöd för en sådan uppfattning i denna fråga, ty Guds ord stöder den inte.
6. ”Döpa” betyder ju alltid ”sänka ned”, men används det ibland i bibeln med avseende på en annan nedsänkning än den som sker i vatten?
6 Ordet ”döpa” används också om nedsänkning i Guds heliga ande genom Kristus Jesus av dem som är kallade till att bli lemmar av Kristi kropp. (Apg. 1:5; 2:1—4, 32, 33, NW) Ordet ”döpa” används också på så sätt, att det inte har avseende på nedsänkningen i vatten som en symbol av överlämnandet, utan på att någon görs till en lem i Kristi kropp, som sådan blir ”nedsänkt” i honom. (1 Kor. 12:12,13; Gal. 3:27, 28; Ef. 4:4, 5) Med avseende på ett nedsänkande i Kristi död används ordet ”döpa” i Markus 10:38, 39; Lukas 12:50; Romarna 6:3, 4; 1 Korintierna 15:29 och Kolosserna 2:12. Det är alltså inte varje gång som ordet ”döpa” förekommer i bibeln som det syftar på kristnas nedsänkning i vatten. Det är nödvändigt för oss att veta vad ifrågavarande avsnitt i Skriften handlar om, vad sammanhanget visar och vad det är som skall framhållas. Det är ju så vi läser vilken publikation det vara må. Vi får inte låta oss av mänsklig tradition ledas bort ifrån lärorna i Guds ord. Observera också att överväldigande förstöring genom eld, som Jehova låter komma över sina fiender, framställs som ett dop med eld. — Matt. 3:11,12; Luk. 3:16,17; NW.
7. Om vi nu vill göra en sammanfattning här, vad skall vi då säga om överlämnande och dop?
7 Vi hoppas att framställningen av frågan om överlämnande och dop hitintills har kunnat klart förstås. För att göra en sammanfattning: Du bör överlämna dig åt Jehova Gud. Du bör symbolisera detta överlämnande genom den lydnadshandlingen att låta döpa dig i vatten inför andra medlemmar av Jehovas folk såsom vittnen. Nåväl, sedan man har överlämnat sig, vad fordras då?
Fordringar
8. Upprepa Jesu ord i Matteus 28:19, 20. Utgör de en sakramental formel? Vad visar de?
8 Några säger att Jesu ord i Matteus 28:19, 20 är en formel, som i huvudsak bör upprepas vid det tillfälle då nedsänkningen försiggår och att upprepningen av just dessa ord fyller något sakramentalt syfte. Så är inte fallet. I stället visar dessa Jesu undervisande ord till sina lärjungar vad som nu fordras av dem som har överlämnat sig och vad som kan förväntas av dem. Orden lyder så här: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” — NW.
9. Vad visas av det förhållandet, att man blir döpt i Faderns namn, i fråga om vem man har överlämnat sig åt?
9 ”I Faderns namn”, naturligtvis, eftersom det är till Fadern, Jehova Gud, som själva överlämnandet sker. Att bli döpt i hans namn betyder att ha överlämnat sig åt honom, att bli döpt som en symbol av detta överlämnande, i ett helt och fullt erkännande av hans ämbete, hans överhöghet och hans myndighet såsom den Högste. Som vår Anförare uttryckte det: ”Jag har kommit ... för att göra din vilja, o Gud.” (Hebr. 10:7, NW) Den som har överlämnat sig nalkas Jehova genom Kristus Jesus, och ”den som nalkas honom måste tro, att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom”. (Hebr. 11:6, NW) Jesus själv sade: ”Fader, må ditt namn bliva helgat.” ”Jag har kommit i min Faders namn.” ”De gärningar som jag gör i min Faders namn, de bära vittnesbörd om mig.” — Luk. 11:2; Joh. 5:43; 10:25; NW.
10. Vad fordrar Fadern av den som har blivit döpt i hans namn?
10 Det förväntas av den som har överlämnat sig åt Gud, att han skall förfäkta Faderns sak, den sanna tillbedjans sak, att han skall predika till ära för Jehova Guds ord och namn. Det förväntas att han skall till fullo bära sitt ansvar och fylla sina förpliktelser som förkunnare, som predikare i tjänst på fältet från hus till hus, och på annat sätt till fullo ta del i den nya världens samhälles verksamhet, att han skall befrämja kungörandet av Riket och upprätthålla Jehovas sanna tillbedjan. Den som har överlämnat sig måste vara ett vittne från hus till hus, liksom Kristus Jesus och apostlarna var det, i den utsträckning som det är möjligt för honom, och måste också på annat sätt vara ett vittne och en som bekantgör rättfärdighetens teokratiska rike. Det är Guds vilja att den som har överlämnat sig ständigt skall studera hans ord, att han skall predika hans ord och att han skall göra framsteg i rättfärdighet. Den som har överlämnat sig står i ett personligt förhållande till Gud; hans ostrafflighet inför Jehova måste vara en följd därav.
11. Vad kommer den som har blivit döpt i Faderns namn att göra med avseende på den nya världens samhälles organisation?
11 Alldeles som kärlek till rättfärdigheten var en viktig förutsättning för att individen till att börja med skulle komma att vända sig till Jehova, så måste kärlek till rättfärdigheten alltjämt finnas hos honom för att hålla honom på ostrafflighetens väg, trogen de löften han givit när han överlämnade sig. Detta betyder att han kommer att bevara den nya världens samhälle rent, oförvitligt och i enhet. Han kommer att ordna upp svårigheter mellan sig själv och vilken som helst annan individ inom den nya världens samhälle på ett skriftenligt sätt, kommer inte att begå något orätt som kan verka hämmande på församlingen och dess tjänst och kommer att ta emot enskild tillrättavisning och även offentlig tillrättavisning, om sådan ges, från sina medtjänare i den nya världens samhälle, den teokratiska organisationen. Han kommer inte att befatta sig med någon orenhet vad läran angår och inte med moralisk orenhet och kommer inte att ställa till bråk och besvärligheter. I alla dessa saker och även i andra angelägenheter, både privata och sådana som har med tjänsten att göra, kommer han att bemöda sig om att följa den himmelske Faderns vilja, hans i vilkens namn han har blivit döpt och åt vilken han har överlämnat sig.
12. Vilket namn har Sonen?
12 ”Döpande dem ... i Sonens ... namn.” Själva den handlingen att någon låter döpa sig innebär att han följer det exempel som givits av Sonen, vilken på det sättet symboliserade sitt överlämnande åt Jehova. Han är den som man rätteligen bör följa, såsom hans himmelske Fader ger till känna: ”Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och hövding för folken.” (Jes. 55:4) ”Gud [upphöjde] honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som äro i himmelen och på jorden och under marken, och varje tunga öppet skulle bekänna, att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära.” (Fil. 2:9—11, NW) Detta höga ämbete fyller Kristus Jesus, och att man blir döpt i hans namn innebär ett erkännande av detta, en insikt om och uppskattning av den myndighet som han utövar genom Jehovas förordnande. Som det sägs i Uppenbarelseboken 19:16 (NW): ”Han [har] ett namn skrivet: konungars Konung och herrars Herre.”
13. Vad innebär det att bli döpt i Sonens namn?
13 Den frälsning som vi hoppas och förtröstar på och med tanke på vilken Kristus slutligen träder i funktion i sitt prästerliga ämbete till förmån för oss är beroende av honom såsom den i vilken Jehova har träffat sin stora föranstaltning. Detta framhölls klart av Paulus, när han skrev: ”Han [blev] ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyda honom, emedan han av Gud har blivit särskilt kallad en överstepräst efter Melkisedeks sätt.” (Hebr. 5:9, 10, NW) Hans namn är konungars Konung, herrars Herre, Översteprästen efter Melkisedeks sätt, och vidare ”skall [hans namn] vara Underbar, Rådgivare, Väldig Gud, Evig fader, Fredens furste”. (Jes. 9:6, AS) Att man blir nedsänkt i denne Guds store Sons namn visar därför att överlämnandet åt Jehova inte sker utan erkännande av Sonen, utan att det sker i insikt om att vårt förhållande till Jehova Gud har möjliggjorts genom Sonen, Kristus Jesus, och vi bekänner hans herradöme till Guds, Faderns, ära. Vi har sett att grundvalen för vår frälsning och syndaförlåtelse inte är att vi blir våta av vatten, utan att den utgörs av Kristi offer. ”Denne [är] i sanning ... världens frälsare.” ”Han är ett försoningsoffer för våra synder, men icke endast för våra, utan också för hela världens.” (Joh. 4:42; 1 Joh. 2:2; NW) Så erkänner vi då med glädje myndighetens ämbete, alltså Sonens ”namn”.
14. Varför skall man bli döpt i den heliga andens namn?
14 ”Gå ... döpande dem i ... den heliga andens namn.” Vad är den heliga anden? Den är Guds verksamma kraft, varigenom han utför sina uppsåt. Guds ord självt åvägabragtes genom hans makt under inspiration av hans ande och har blivit bevarat därigenom, och detta måste vi erkänna. Att man blir döpt i den heliga andens namn innebär därför att man erkänner Guds heliga och rättfärdiga verksamma krafts funktion och syfte. Denna ande verkar på hans folk, och att vandra i överensstämmelse med den betyder att vandra i överensstämmelse med rättfärdigheten, ty den är i sanning en helig ande. (Gal. 5:16—26; Ef. 5:18; NW) Det fordras av oss att vi gör detta. Som det heter: ”Den som sår med tanke på anden skall av anden skörda evigt liv.” (Gal. 6:8, NW) Av den som har överlämnat sig fordras det att han skall ta del i den kristna krigföringen troget och lojalt utan att lägga ned vapnen, utan att begära permission eller hemförlovning, fylld av glädje över tillfället att kämpa på Jehovas sida i varje strid. Vi har ett mäktigt andens svärd, som vi måste svinga, och därom heter det: ”Tag ... emot ... andens svärd, det vill säga Guds ord.” — Ef. 6:17, NW.
15. Är sektväsen en kristen princip?
15 En kristen kan därför inte bli döpt i dens namn, som i verkligheten sänker ned honom, eller i någon människas namn över huvud taget och inte heller i någon organisations namn, utan det måste ske i Faderns, Sonens och den heliga andens namn. Detta visar bland annat, att kristendomen inte är någon samfundsangelägenhet, att sekter och samfund inte har något att göra med den. ”Existerar Kristus delad? Paulus har väl icke blivit fastnaglad vid pålen för eder, eller hur? Eller hava ni blivit döpta i Paulus’ namn? Jag är tacksam att jag icke har döpt någon av eder utom Krispus och Gajus, så att ingen kan säga att ni hava blivit döpta i mitt namn.” — 1 Kor. 1:13—15, NW.
16. Bör någon trugas till att låta döpa sig?
16 Då vi tänker på de välsignade gudomliga fordringar, som Guds åt honom överlämnade tjänare måste uppfylla, kan vi förstå, att beslutet att överlämna sig måste ske av fri vilja och att ingen bör trugas till att fatta detta beslut. Vi ”vädjar” till människor och uppmanar dem att bli ”försonade med Gud”, men var och en måste till sist själv avgöra, vad han skall göra, om han alls vill göra någonting, som gensvar till sanningen som han har mottagit. (2 Kor. 5:20, NW) Så här uttryckte aposteln Paulus det i sitt första brev till korintierna: ”Ty Kristus sände ut mig, icke till att gå och döpa, utan till att gå och förkunna de goda nyheterna, icke med en talets visdom, för att Kristi tortyrpåle icke skulle göras gagnlös.” — 1 Kor. 1:17, NW.
17. Hur förhåller det sig med dopet av småbarn?
17 Detta utesluter barndop, ty små barn kan inte fatta detta livsviktiga beslut. Tron är den grundval, på vilken man kan vända sig till Jehova. Tron i sin tur är grundad på kunskap om Gud och på ett godtagande av hans sanningsord. ”’Vemhelst som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst.’ Hur skola de emellertid kunna åkalla den, som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om?” (Rom. 10:13, 14, NW) Dopet är inte ett sakrament, utan är en symbol av överlämnandet. Att döpa små barn, som ännu inte nått ansvarig ålder, är därför i strid med kristendomen, och man bör inte göra det. Överlämnandet följer på en period av fostran och undervisning. Denna fostran och undervisning måste fortsätta. Dopet följer på överlämnandet, och undervisning och fostran måste fortgå också därefter. Den ortodoxa romersk-katolska föreskriften om ”dop” av ofödda barn är lika löjlig som den är hednisk. Argumentet att barndopet är nödvändigt är grundat på den falska förutsättningen att dopet är ett sakrament, en sak som vi förut har dryftat.
18. På vilket sätt görs ett offentligt uttalande, som sker för att visa att den som skall döpas är kvalificerad därför?
18 Vilka kan komma i betraktande för dopet? De som när de kommer för att bli döpta kan stå upp och högt inför de närvarande vittnena svara ”ja” på var och en av följande frågor. 1) Har du insett att du, inför Jehova Gud, är en syndare som är i behov av frälsning, och har du erkänt inför honom att denna frälsning utgår från honom, Fadern, genom hans son, Kristus Jesus? 2) Har du på grund av denna tro på Gud och på hans anordning för frälsning överlämnat dig utan förbehåll åt Gud för att göra hans vilja allt framgent, så som han uppenbarar den för dig genom Kristus Jesus och genom bibeln förmedelst den upplysning som den heliga anden ger?
19. Hur förhåller det sig med nedsänkning av barn?
19 Kan barn svara ”ja” på dessa frågor? Några kan det, om de förstår vad det gäller; några kan det inte, därför att de inte förstår saken. Det åligger fadern eller modern eller båda föräldrarna att vägleda barnet i sann tillbedjan, och sedan måste varje barn för sin del, när det har nått den ålder då det självt är ansvarigt, avgöra om det vill överlämna sig åt Gud eller inte, och om barnet överlämnar sig, bör det döpas som en symbol härav. Men barnet bör inte döpas, om det inte har överlämnat sig åt Gud.
20. Tala om, när dopet är tillbörligt för en åt Gud överlämnad människa, som förut har blivit bestänkt eller nedsänkt.
20 Någon kanske säger: Jag blev döpt, nedsänkt eller bestänkt eller ”vattenöst” i det flydda, men jag visste ingenting om den innebörd i dopet som de här återgivna frågorna och den föregående framställningen ger till känna. Bör jag bli döpt igen? I ett sådant fall blir svaret: Ja, om du, sedan du kommit till kunskap om sanningen, har överlämnat dig åt Jehova till att göra hans vilja och om du inte förut hade överlämnat dig och det tidigare dopet alltså inte var en symbol av ett överlämnande. Även om individen kanske vet att han har överlämnat sig i det flydda, men man bara har bestänkt eller begjutit honom med vatten i något slags religiös ceremoni, så har han inte blivit döpt, och det åligger honom fortfarande att utföra det kristna dopets symbol inför vittnen till tecken på att han har överlämnat sig.
21. Nämn några ting som bör iakttagas vid en sammankomst i och för dop.
21 När dopkandidaterna samlas för att låta sig nedsänkas, är det lämpligt att en förkunnare, som själv har överlämnat sig och blivit nedsänkt i vatten och är kvalificerad för uppgiften, håller en liten stunds tal till dem, kanske i tjugofem minuter eller så omkring, och därvid ger en översikt av huvudpunkterna i förbindelse med överlämnande och dop. Naturligtvis måste de som skall döpas ha överlämnat sig åt Gud, innan de kommer till den plats där nedsänkningen i vatten skall ske, och de förstår redan vad ceremonien går ut på, men talarens översikt är andligen välgörande, därför att den försätter allas sinnen i den rätta författningen och kommer uppmärksamheten och hjärtat att koncentrera sig på den betydelsefulla symbol som skall utföras. Efter talet och sedan dopkandidaterna har stått upp och med hörbar röst svarat ”ja” på de båda frågorna, så att de andra närvarande kan vara vittnen till deras bekännelse om att de har överlämnat sig åt Gud, är det lämpligt att några korta påpekanden görs om Jehovas välsignelse över dem och det stöd och den tröst som Jehova ger dem genom sitt ord, sin ande, sin organisation och sitt folk i den nya världens samhälle. Därpå bör alla de församlade böja sina huvuden i bön och bedja om Jehovas välsignelse över detta tillfälle och i synnerhet över dem som skall nedsänkas, att hans vilja må ske då och i kommande dagar. Sedan kan de som redan har överlämnat sig, men ännu inte blivit döpta, begagna sig av den anordning som gjorts för att nedsänkning som symbol av överlämnande skall kunna ske.
22. Beskriv ett passande uppförande på platsen för dopet.
22 Därefter kan de som skall utföra nedsänkningen och de som skall bli nedsänkta och andra som kan hjälpa till vid dopförrättningen eller vill betrakta vad som försiggår bege sig till platsen för nedsänkningen. Denna kan vara en havsstrand, en sjö eller flod eller någon annan vattensamling eller en inomhusbassäng, och om omständigheterna fordrar det en mindre vattenbehållare, t. ex. ett badkar, dock under alla förhållanden med tillräckligt utrymme för att medge fullständig nedsänkning. Där vid dopplatsen, vid det tillfället, skulle det vara olämpligt, om någon skulle ge sig till att stoja eller skämta, ty det är ett allvarligt och högtidligt tillfälle. Jesus bad, när han gick till dopet. Han hoppade inte i vattnet och simmade omkring eller uppträdde på annat sätt störande och olämpligt. Hoppa därför inte i bassängen eller vattenbehållaren eller floden och simma och plaska omkring där, medan du väntar på att dopkandidaterna skall bli färdiga, utan må alla uppföra sig på ett passande sätt och hålla tankarna fästa vid det som försiggår och orsaken till det och således hjälpa dopkandidaterna att göra detsamma. Genom sitt dop betygar de högtidligen inför människor, sina bröder inbegripna, att de är överlämnade åt Jehova Gud. ”Var icke obetänksam med din mun, och låt icke ditt hjärta förhasta sig till att yttra något inför Gud, ty Gud är i himmelen och du på jorden; låt därför dina ord vara få. När du giver ett löfte till Gud, dröj icke att hålla det, ty han har icke behag till dårar. Håll det som du lovar. Bättre är det att du ingenting lovar än att du lovar något och icke håller det. Tillåt icke din mun att komma ditt kött att synda; säg icke heller inför ängeln, att det var ett misstag. Varför skulle Gud bliva vred över din röst och tillintetgöra dina händers verk?” — Pred. 5:1, 3—5, AS.
23. Angiv de förhållanden som gör det kristna dopet till en ordinationsceremoni.
23 Den nya världens samhälle är dyrbart för deras hjärtan som utgör Guds åt honom överlämnade folk, och de ser till att de håller sig nära förenade med det, tar del i dess verksamhet och understöder det på alla sätt i lojalitet och kärlek. Därför kan tidpunkten för dopet betraktas som tidpunkten för den kristna ordinationen. Denna lydnadshandling, som följer på ett uppriktigt överlämnande, är ett tecken inför människor på det handlingssätt som individen har utmärkt för sig, och det har samband med hans ordination från Gud. Datum för dopet bör var och en komma ihåg som datum för sin ordination. Dopet sker med auktoritet, ty det sker på Guds befallning. Det är högtidligt på grund av vad det föreställer. Det erkänns av den nya världens samhälle och dess redskap, av Jehovas vittnen och av deras tjänare, Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. Det dop eller den nedsänkning som utförs av Jehovas vittnen är som dokumentarisk handling en i lagens mening giltig ordinationsceremoni för Jehovas vittnen. Det bästa bevis som någon kan ha på att han därefter är en trogen evangelii tjänare är detsamma som Paulus hänvisade till såsom sina anbefallningsbrev, nämligen individer som tack vare förkunnarens bemödanden i sin tur har överlämnat sig åt Jehova Gud. — 2 Kor. 3:1—3, NW.
24. a) På vilket sätt utvidgas Jehovas tillbedjan och byggs den nya världens samhälle upp? b) Vad bör du visligen betänka?
24 Detta är det sätt varpå Jehovas tillbedjan utvidgas. Detta är det sätt varpå den nya världens samhälle byggs upp. Du har din andel i denna tjänst, eller du kan få del i den. Betänk visligen den välsignade framtid, som bibeln upplåter för dig såsom något absolut säkert, om du visar hängivenhet och trohet mot den rättfärdige Guden och hans höga principer. Var vis. Må Jehova genom Kristus Jesus välsigna dig, när du bestämmer dig för att tjäna den Högste. När du så har överlämnat dig åt den sanne Guden, blivit döpt och troget tjänar honom, har vi nu i gemensam glädje del med dig i att utöva ren tillbedjan.
(The Watchtower, 1 juli 1955)