Överlämnandet åt Jehova
”Jag har kommit ... för att göra din vilja, o Gud.” — Hebr. 10:7, NW.
1. Vilka personliga frågor ställs här omkring två millioner individer inför, med hänsyn till det som Vakttornet förfäktar?
DU ÄR en av omkring två millioner läsare av Vakttornet och är utan tvivel medveten om att denna tidskrift i vartenda nummer förfäktar tillbedjan av Jehova Gud. Vad betyder tillbedjan av honom för dig som individ? Är religionen för dig en tillfällig sak, eller intar den en viktig och kanske väsentlig plats i ditt liv? Om du är förtrogen med bibelns sanning, har du blivit storligen välsignad i andligt avseende, och tillika med hundratusentals andra människor sådana som du i alla delar av jorden har du den välsignade möjligheten att göra framsteg i kunskap och förstånd beträffande universums store Gud. Är detta viktigt för dig? Har sanningen frambragt en inställning av vördnad och tillbedjan i ditt sinne och hjärta? Kanske har den det. Kanske har den det inte. Att du tar dig tid till att läsa dessa ord och — det hoppas vi — slå upp skriftställena och noga studera denna och följande artiklar, är lovvärt, därför att det visar att du har mod att undersöka bibeln och har den önskan att lära känna sanningen och att du inte följer den kurs som utmärks av lättja, likgiltighet eller feghet, när det gäller Guds ord.
2. Kan man genom uppsåtlig brist på intresse undvika frågan om man i sitt handlingssätt skall låta sig ledas av principer eller av egennytta?
2 Du kanske blir överraskad av att få veta vilket skäl många människor anger för att de inte tar befattning med budskapet om Riket. Sedan de har fått sin uppmärksamhet riktad på bibelns enkla och sköna läror, på de fakta som visar att profetiorna, nu går i uppfyllelse, det stora tecken som bevisar Kristi Jesu närvaro som konung och det hänförande verk som utförs av den nya världens samhälle, vilket nu är i verksamhet, så säger många: ”Det är er tolkning av bibeln det där, en annan människa tolkar den på sitt vis, och jag skulle kunna tolka den på mitt, så jag är inte intresserad.” Dessa människor är inte intresserade, därför att de inte vill vara det. Men en sak kan vi vara säkra på: även om de framhärdar i sin uppsåtliga brist på intresse gentemot Jehova Gud och hans ord, kommer de från och med nu under återstoden av sitt liv beständigt att ställas inför frågan om de i sitt livs angelägenheter vill bestämma sig för ett handlingssätt som är grundat på principer eller för ett som dikteras av egennytta. Det förhåller sig så, därför att vi nu lever på en domsdag. — Se Vakttornet för 1 oktober 1952.
3. Vad kan det finnas för orsaker till att någon avsiktligt ställer sig oemottaglig för upplysning från bibeln, och hur spelar feghet in?
3 Att någon ger ett sådant svar som det vi här återgivit, när man upplyser honom om bibliska ting, kan bero på lättja, därför att individen inte har företagsamhet och initiativ nog för att bruka sitt sinne till att tillägna sig Guds tankar, eller också ges svaret måhända av blott och bar likgiltighet. I båda fallen visar det att vederbörande har föga aktning för Guds ord, och med sitt yttrande säger han i själva verket, att därför att olika människor har olika uppfattningar, så anser han inte Guds, den Allsmäktiges, tankar vara av någon betydelse. Emellertid är det omtalade svaret ofta framsprunget ur feghet. Det är fegt, ifall det ges därför att individen är rädd för sanningen, rädd för det ansvar som det medför att känna sanningen, rädd för att få sina egna ogudaktiga gärningar uppenbarade för sig, sådana som de verkligen är, orättfärdiga, i strid med de rättrådighetens och anständighetens principer som återfinns i den ende sanne Gudens ord, i hans ord som själv är alltigenom rättskaffens och helig. Hur reagerar du för Jehovas ord?
4. Vilket sätt att se på saken ökar vår glädje och vår vördnad?
4 Vi måste inse att när det gäller att förstå och godta bibelns sanning, är det inte fråga om en människas uttolkning gentemot en annan människas uttolkning. Vad det är fråga om är att godta eller förkasta vad Jehova Gud själv har framställt i sitt ord för att undervisa människor i rättfärdighet och beträffande tillbedjan av honom. Många hundratusentals människor har fått sitt liv fyllt av glädje, sina hjärtan uppmuntrade och sin vördnad för Gud förökad genom de underbara sanningar som bibeln innehåller och som tidskriften Vakttornet ständigt hävdar och visar respekt för. För att nu betrakta ditt eget individuella fall, vilken genklang väcker ditt studium av bibeln hos dig?
Tillbedjan
5. Hur långt kan livlösa skapelser samt växt- och djurskapelser gå i fråga om att prisa Skaparen?
5 Omkring oss ser vi ting som prisar och ärar Jehova, Skaparen, på sitt eget sätt, men som inte har den förmåga att tillbedja Jehova som vi har. Den livlösa skapelsen, som i bildliga ordalag omtalas i Psalm 19, ”sjunger” Jehovas lov. ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk.” (Ps. 19:1) Invånarna i de himlar som är Guds boningsort och i hans nya världs nya himlar sjunger Jehovas lov och tillbeder honom, men ägnar de bokstavliga stjärnorna och solen och klipporna någon tillbedjan åt Gud? Nej, naturligtvis inte. En skön ädelsten återspeglar dens härlighet, vilkens händers verk den är, men den kan inte utöva en ren religion, ty den är livlös. Vi känner de sköna tingen i naturen, vilka smyckar vår jord. Liljorna på marken, som inte behöver arbeta, ärar i skönhet sin Skapare, men tar de del i att tillbedja honom? Nej, naturligtvis inte. De intressanta och vackra djurskapelserna lever sin livstid och tjänar sitt syfte och vittnar om Jehovas beundransvärda egenskaper. Emellertid, kan lejoninnan eller de unga lejonen, korpungarna, stengetterna, åsnan, vildoxen, strutsen, hästen, gräshoppan, falken, örnen eller något av de andra levande djuren i luften, på land eller i havet tillbedja Gud? (Job 39:1—33) Vi vet att inget enda av dem kan tillbedja Jehova Gud. Varför inte? Därför att de inte är förnuftsbegåvade. Ett av denna och med den närbesläktade artiklars syften är att från den rena tillbedjans synpunkt visa skillnaden mellan människan å ena sidan och djur, växter och oorganisk materia å den andra och att påpeka de möjligheter som denna skillnad medför för dig.
6. Vilka egenskaper är möjliga att utöva uteslutande för människan och dem som är högre än människan?
6 Den del av Jehova Guds skapelse som vi är förtrogna med och som är lägre än människan förfelar aldrig sitt syfte och vittnar på det sättet om Guds makt. Men ostrafflighet, kärlek, rättrådighet, dessa och andra med dem befryndade egenskaper är inte att finna hos skapelser som står under människan. De är att finna hos människan och hos de Guds skapelser av olika grad, som befinner sig högre upp på skalan än hon. De är egenskaper som har med tillbedjan att göra. Tillbedjan, ren religion, är möjlig uteslutande för den del av Guds skapelse som är utrustad med förnuft.
7. Vad är det som avgör om en människa lyckas eller misslyckas i att fylla sin uppgift?
7 Att någon tillbeder Jehova är bevis på verkligt förnuft, verklig intelligens. (Ords. 1:7; 9:10) Att en så kallad förnuftsbegåvad eller intelligent skapelse vägrar att tillbedja Jehova Gud innebär att denna skapelse misslyckas i att fylla sin uppgift. En sådan onyttig människa kommer att vända tillbaka till jorden. Detta är gott, ty det är bättre att det finns ett djur, en blomma eller en klippa än en människa som saknar förnuft. (Ps. 14:1) ”Det finnes en ande i människan, och den Allsmäktiges andedräkt giver dem förstånd.” (Job 32:8, Åk) Med det ”förstånd” som här visas ha givits åt människan åsyftas förnuft, urskillning, uppfattningsförmåga, klokhet, vishet, som gör det möjligt att handla på rätt sätt.
8. Återge den nyttiga fråga, som varje människa borde göra, och visa vilket svar som i första hand bör ges på den.
8 Hur tillbeder en förnuftsbegåvad skapelse Jehova? Man kan fråga: Hur kan jag tillbedja Gud? Man bör ställa denna fråga. Det skulle vara dumt att undvika frågan och vara oberörd av den. Det är vår önskan att peka på Guds svar, som finns i hans eget ord, bibeln, och vi hoppas och litar på och beder om att många av våra läsare må komma till insikt om Skriftens livsviktiga sanningar beträffande denna sak och handla i överensstämmelse med dem, emedan detta är av väsentlig betydelse för deras eviga välfärd. Det är nödvändigt att var och en som vill tillbedja Gud först av allt personligen överlämnar sig åt Jehova.
Överlämnandet åt Jehova
9. Vilken är den högsta karriär en människa kan göra, och vilka oädla ting förhindrar den?
9 Det är när en människa överlämnar sig åt Jehova Gud som hon inträder i sin egen rätta och tillbörliga ställning, åtskild från den vari alla de av Guds skapelser, som står under människan, befinner sig. Önskan att komma i denna ställning är det högsta och ädlaste av mänskliga strävanden och begär, och att ta detta steg, att överlämna sig, är den kurs som måste följas av alla de människor som vill vinna liv. (Joh. 17:2, 3; Ps. 119:1, 2) När någon fått en på bibelns uppenbarelse grundad uppfattning om Jehova, kan endast själviskhet hindra honom från att överlämna sig åt Jehova Gud. Hur hänger det ihop? Finns det inte människor av många olika religioner som inte har överlämnat sig åt Jehova Gud? Jo, det finns många sådana. I själva verket är de människor på jorden, som har överlämnat sig åt Jehova för att tjäna honom, i minoritet, men bland dem befinner sig personer av alla mänskliga stånd och klasser. Det kan med fog sägas, att varje människa är överlämnad eller ger sig hän åt en eller annan sak. Vad är det då för brist som vidlåder detta överlämnande eller detta hängivande, vad människor i allmänhet angår? Jo, den att dessa människor inte överlämnar sig eller hänger sig åt universums allsmäktige Gud, åt honom som allena bär namnet Jehova, utan åt egna intressen eller åt någon annan sak eller någon annan gud, och därför kan inte deras hängivelse medföra varaktigt liv till Jehovas pris.
10. Definiera den kristnes överlämnande.
10 ”Överlämnandet åt Gud” innebär ett tillkännagivande, en bekräftelse, en högtidlig förklaring, ett betygande av ens hängivenhet. Ordet ”överlämnande” — i den mening vari vi här använder det — syftar på handlingen att avskilja eller helga något för ett särskilt bruk eller en handling, varigenom en person förs in på en viss väg eller kurs eller en sak börjar tas i bruk för ett visst ändamål. För en kristen innebär överlämnandet, att han helt och uteslutande inriktar sig på Jehova Guds tjänst eller tillbedjan. Det är den handling, då en individ genom överenskommelse avskiljer sig för att oförbehållsamt och obetingat göra Jehova Guds vilja genom Kristus Jesus. Hur kommer denna vilja till uttryck? Genom sekter och samfund? Genom människors eller mänskliga organisationers planer och projekt? Nej. Guds vilja är uttryckt i bibeln och görs tydlig och klar genom Guds heliga ande, och alltså innebär överlämnandet att man därefter måste leva ett heligt liv, avskilt från den fördärvade världen, och måste tjäna Jehova Gud.
11. Hur reagerar de flesta människor för frågan om att överlämna sig, kan frågan undgås, och hur kan man bli en välsignad människa?
11 ”Jag kan inte göra det”, kommer mången människa att säga. ”Jag kan inte sätta Gud främst i mitt liv. Jag vill sätta mina egna intressen, de sakers och de personers intressen som tillhör mig främst och Gud i andra rummet. Visst vill jag tjäna Gud och då och då, när det lämpar sig, visa att jag erkänner honom, men överlämna mig åt Jehova? Hur skall jag kunna göra det?” Ja, detta är en vanlig reaktion. Många av denna tidskrifts läsare har inte överlämnat sig åt att tjäna Jehova. Som vi förut har sagt, är det de egna intressena, själviskheten, som hindrar en person från att överlämna sig åt Jehova. Man kan aldrig bli kvitt denna fråga om överlämnande. Man kan inte undgå den. Man måste ta ställning till den. Överlämnandet kräver ett beslut. Du måste besluta dig för om du skall tillbedja och tjäna den Gud som gav dig livet eller om du skall ringakta hans ord och hans vilja i ditt personliga liv. Om du vill överlämna dig åt att tjäna honom ärligt och uppriktigt och av kärlek till honom, i det du inser och uppskattar hans godhet mot dig, då är du sannerligen en vis och välsignad människa.
12. Vad finns det för skäl till att man bör överlämna sig åt Jehova Gud?
12 Varför skall man överlämna sig åt att göra Jehovas vilja, högtidligt samtycka till att låta sig ledas av Guds ord, till att handla i överensstämmelse med hans uppsåt och sträva att rätta sig efter den höga måttstock som han har ställt upp i bibeln? Varför skall man göra detta? Snarare borde frågan lyda så: Varför skulle man inte göra detta? Man bör hänge sig och överlämna sig åt Jehova Gud, därför att han är värd att man gör detta. Hans egen förtjänst gör deras hängivenhet, som älskar honom, berättigad. (1 Petr. 1:15, 16) Han förtjänar vår lovprisning, tjänst eller tillbedjan. Han är den sanna religionens medelpunkt. Hans värdighet går inte att beskriva på vårt otillräckliga språk, och om det finns uppriktig uppskattning i människors hjärtan, så blir följden förvisso den, att de överlämnar sig åt alla goda gåvors Givare. Att uppskatta Jehova innebär att tillmäta hans förträfflighet det rätta värdet, att vara till fullo medveten om den, att känna en tillfredsställelsens och bifallets värme gentemot vår Gud, att vara tacksam för vad han gör. Uppskattar du livet, dess välsignelser, sanningen, Guds uppenbarade ord, uppskattar du vad Gud har gjort till gagn för människosläktet genom sin Son, Kristus Jesus, hans rike som nu är upprättat i himlarna, hans verk som går framåt på jorden, och den nya världens samhälle, som nu är i verksamhet? Hyser du stor aktning för dessa ting? Antingen visar du dem med förakt ifrån dig, eller också tar du emot dem med uppskattning. Om du uppskattar dem, om du uppskattar den Gud som har berett dem, då kommer du att överlämna dig till att tjäna denne Gud. Full uppskattning leder till överlämnande. Att överlämna sig åt Jehova är att överlämna sig åt livets stora Källa. Det är det handlingssätt som alla som vill få liv måste välja, och därför är det i sanning ett mycket vist handlingssätt. — Ords. 14:27.
13. Vad tillkännages genom att någon överlämnar sig, och vad leder överlämnandet till?
13 Många människor säger som så: ”Jag tror, att om man bara gör så gott man kan och försöker reda sig, så kommer allting att ordna sig.” Men detta är inte vad bibeln lär; det är självbedrägeri. (Ords. 14:12) De som ”allting kommer att ordna sig” för är de som får evigt liv, och det är omöjligt att få evigt liv, om man blir avskuren från livets källa, den store Skaparen själv, den levande Guden. Hans levande ord lämnar oss inte i tvivel om den saken. Att någon överlämnar sig åt Jehova tillkännager fullständig förtröstan och tillit till honom. Det visar att individen har den förvissningen, att Jehova är Gud, att Gud har rätt, att hans sak kommer att segra, det visar att det inte finns något tvivel i dens hjärta och sinne, som överlämnar sig, och att han är lycklig och glad över att ställa sig på Jehova Guds sida.
14. a) Läs Jesu ord i Johannes 3:19—21, och redogör sedan med egna ord för de båda motsatser att välja emellan som är framställda där. b) Vart vänder vi oss nu för att få uppmuntran och tillförsikt, när det gäller de kristnas överlämnande åt Gud i denna tid?
14 Kristi Jesu ord som vi finner i Johannes 3:19—21 (NW) är eftertryckliga och upplysande. Jesus sade: ”Nu är detta grundvalen för domen, att ljuset har kommit i världen men att människorna hava älskat mörkret mer än ljuset, ty deras gärningar voro onda. Ty den som bedriver avskyvärda ting hatar ljuset och kommer icke till ljuset, för att hans gärningar icke skola bliva klandrade. Men den som gör det som är sant kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart, att hans gärningar hava blivit gjorda i överensstämmelse med Gud.” Den grundval för domen som Jesus här talar om har inte blivit ändrad, och genom dessa ord blir de båda motsatser att välja emellan som det här gäller otvetydigt och klart framställda för oss som förnuftsbegåvade individer, vilka har ljus från Guds sanningsord, bibeln. Kristus Jesus överlämnade sig åt Jehova och gav därmed det rätta föredömet för de kristna att följa. Före hans tid kom frågan om överlämnande upp i samband med tillbedjan av den sanne Guden. I nästa avsnitt hänvisar vi därför till vissa historiska tilldragelser, som kan ge oss uppmuntran och tillförsikt i denna underbara tid, då det teokratiska riket upprättas.