Endast en rätt religion

”Nu uppmanar jag eder, bröder, genom vår Herres, Jesu Kristi, namn, att ni alla må tala i överensstämmelse med varandra och icke låta några söndringar vara bland eder, utan att ni må vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt. Existerar Kristus delad?” — 1 Kor. 1:10, 13, NW.

1. Vilka förfalskningar illustrerar föroreningen av de andliga livsmedlen?

OM DU betalar för vete, vill du då ha halm för dina pengar? Om du köper vin, tar du då emot vatten? Eller om du törstar efter vatten, blir du då nöjd med lervälling? Vad skulle hända, om någon komme till dig för att bevisa att du vore föremål för bedrägeri i dessa avseenden? Skulle du bli ond på honom eller på den som lurade dig? Därför att du är mån om dina pengar, skulle du lyssna till bevisen och sätta stopp för svindeln, även om det kanske skulle såra din stolthet att erkänna att du hade blivit bedragen. Genom dylika symboliska bilder uppenbarar bibeln, att många människor, som menar att de får närande andlig föda, i själva verket erhåller värdelös, förfalskad kost. Om någon kunde bevisa att du bleve bedragen på detta sätt, skulle du då höra på honom, eller skulle du brusa upp i vrede mot honom? Eftersom du är månare om ditt liv än om dina pengar, borde du med så mycket större villighet ta del av dessa bevis och rätta dig efter dem för att kunna hejda den andliga svindeln, även om din stolthet bleve sårad. De som är visa kuvar denna stolthet, innan den vållar deras undergång. — Ords. 16:18.

2. Hur passar illustrationen med vete och halm in på kristenheten?

² I det forntida Israel hade man tröskplatserna företrädesvis uppe på höjderna, utsatta för alla vindar, och dit förde lantbrukarna sina sädeskärvar för att dessa skulle trampas av oxar och sedan kastas upp i luften med kastskoveln. De tunga vetekärnorna föll tillbaka ned på tröskplatsen, men vinden fick fatt i halmen och agnarna och blåste dem åt sidan, där man, kunde bränna dem, om man så ville. (Matt. 3:12) Falska profeter satte i sina drömmar ihop lögner och framförde dem i Jehovas namn i ett försök att bringa sanningen i vanrykte, och dessa ljugande drömmare liknades vid halm som skildes från sanningens vete och brändes upp: ”Den profet, som har haft en dröm, han må förtälja sin dröm; men den som har undfått mitt ord, han må tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med säden [vetet, AS]? säger HERREN [Jehova]. Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN.” (Jer. 23: 28, 29) I våra dagar blandar kristenheten in sina falska lärors drömmar i Jehovas ord, och dessa religioners anhängare och bidragsgivare förtär, bildligt talat, halm i stället för andligt vete. Om vi undersöker religiösa läror på ett sunt och klart förstånds höga plan, höjt över stolthet, fördom och grälsjuka, kommer villfarelserna att sopas åt sidan av Jehovas ande och avlägsnas av hans ord. — Apg. 2:2—4.

3. Hur och varför förfalskar kristenheten Jehovas ords vin?

³ I det forntida Israel hände det att ohederliga vinhandlare spädde ut sitt vin med vatten för att få det att räcka till åt fler och så få större ekonomisk vinst av det. Jehova omnämnde detta, när han gick till rätta med Israel för dess religiösa avfall till falsk tillbedjan: ”Dina vinhandlare blanda vinet med vatten.” (Jes. 1:22, LXX) Aposteln Paulus begagnade detta som en bild på religiösa ledare som blandade upp Jehovas ord med öronkittlande filosofiska spekulationer och traditioner för att befrämja sina egna själviska syften: ”Vi utbjuda icke Guds ord som en handelsvara, såsom många människor göra.” Eller: ”Vi göra icke geschäft med eller slå mynt av Guds ord.” Eller: ”Vi förfalska icke Guds ord.” Vidare sade Paulus: ”Vi hava frånsagt oss de lönnliga ting som man bör blygas över, i det vi icke vandra i förslagenhet och icke heller förfalska Guds ord, utan genom att göra sanningen uppenbar anbefalla oss åt varje mänskligt samvete inför Guds åsyn.” (2 Kor. 2:17, fotnoten; 4:2; NW) I våra dagar blandar kristenhetens religioner in nutida filosofiska spekulationer för att få sin predikan att så att säga räcka till åt fler, få den att vinna gehör bland en vidare, mera mångskiftande publik, och därigenom skaffa sig understöd från fler människor. Men man kommer till insikt om att denna blandning är ett andligt bedrägeri, när man till jämförelse smakar på Guds rena ord och erfar den oförfalskade glädje som det skänker. — Jes. 25:6.

4. Vilken illustration visar, hur kristenhetens präster och predikanter vållar sjukdom och hungersnöd, andligen talat?

⁴ I det forntida Israel var det en huvudsysselsättning att uppföda får, och eftersom folket i allmänhet var väl förtroget med fårhjordar, använde Jehova ofta dessa som symboler för människor. Israels nation påstod sig vara Guds hjord och blickade upp till honom som sin store Herde. Men starka, feta får kan stöta och tränga undan dem som är sjuka och magra, och Jehova lade märke till de mäktiga religiösa ledarna i Israel, vilka missbrukade och förskingrade dem som genom deras förvållande var andligen sjuka och undernärda. Om detta säger Jehova och använder därvid får som en illustration: ”Är det eder icke nog, att I fån beta på den bästa betesplatsen, eftersom I med edra fötter trampen ned, vad som är kvar på eder betesplats? Och är det eder icke nog, att I fån dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter grumlen, vad som har lämnats kvar? Skola mina får beta av det som edra fötter hava trampat ned och dricka, vad edra fötter hava grumlat?” (Hes. 34:18,19) De religiösa ledarna i kristenheten i vår tid intar en stark ställning i fråga om makt att bestämma, vad deras hjordar skall få att äta och dricka i andligt avseende. Men sedan de har trampat på bibeln förmedelst den högre bibelkritiken och grumlat dess klara sanningsvatten med hedniska läror, finns det föga av värde kvar för dessa religiösa systems anhängare, och det är inte att undra på att de, andligen talat, är sjuka och uthungrade. Men om några, som ännu befinner sig i dessa system, är Jehovas andra får, så kan de vända sig till bibeln och sila bort de grumlande lögnerna och återställa klarheten och smakligheten hos bibelns sanningsvatten. — Am. 8:11; Ef. 5: 26; Upp. 22:1.

Det dåliga förstör det goda

5. Vilket påstående är falskt, och vilka exempel bevisar detta?

⁵ Men det finns sådant som är gott i alla religioner, och därför har alla något värde, påstår man. Skulle du tycka om att äta bröd, som är fullt av halm, eller smutta på vin, som är förfalskat med vatten, eller dricka vatten, som är uppblandat med smuts? Förstör inte halmen gott vete, och fördärvar inte vattnet gott vin, och grumlar inte smutsen klart vatten? Detta är tanken i dessa illustrationer, att det goda blir förstört när man tillsätter det dåliga, och Jehovas ord brukar dem till att visa, att god andlig föda blir förstörd, när den blandas med lögn. Somliga förkunnar den sanningen, att Jesus är lösen, men sedan gör de kraven i samband med den om intet genom att predika lögnen om universell frälsning. Andra talar med rätta om hoppet om en uppståndelse till liv, men berövar det all mening, genom att påstå att var och en har en själ som aldrig dör. Några erkänner Jehova Gud som den Allsmäktige, men förstör denna sanning genom att tillägga att två andra är jämlika honom. Åter andra citerar alldeles riktigt att syndens lön är döden, men motsäger sedan detta, då de lär att syndare kommer att lida evig pina. Detta är bara några få av de många sätt, på vilka de religionssamfund som håller på de ortodoxa dogmerna i kristenheten förstör bibelns sanning genom att lägga till hedniska traditioner, varigenom de gör sig förtjänta av klandret i Jesu ord: ”Helt fintligt skjuta ni Guds ord åt sidan för att behålla eder tradition.” — Mark. 7:9, NW.

6. Vilka skriftställen varnar för vilka slags tillvägagångssätt hos nyteologerna?

⁶ I de nyteologiska lägren åsidosätter man bibeln på ett ännu mera upprörande sätt genom sin förkärlek för det naturvetenskapliga, det psykologiska, det filosofiska. Medan nyteologerna då och då ger ett utvärtes erkännande åt bibeln och ägnar den en läpparnas tjänst, ersätter de Guds visdom med filosofi, Guds frid med psykologi, Guds skapelse med evolution. Dårade av världslig visdom, fäster de inget avseende vid den gudomliga varningen: ”Var på er vakt: kanske finnes det någon människa som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människors tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus.” Förblindade av prålsjuk kunskap är de offer för sinsemellan motsägande osanningar: ”Bevara vad som har blivit dig betrott, i det att du vänder dig bort från det tomma tal, som våldför sig på det som är heligt, och från motsägelserna från den falskeligen så kallade kunskapen. Därför att de prålat med dylik kunskap, hava några avvikit från tron.” — Kol. 2:8; 1 Tim. 6:20, 21; NW.

Lärans renhet livsviktig

7. Vad gör både de fundamentalistiska och de modernistiska samfunden för att ge en arom av sanning åt sina lögner?

⁷ På Jeremias tid tillägnade sig falska profeter Jehovas ord, för att citera dem och blanda in dem bland sina lögner och på så sätt ge en viss sanningsarom åt sin blandning, för att få folk att lättare ta emot deras lögner genom att dessa var förbundna med en viss sanning. Jehova ogillade detta: ”Se, därför är jag emot profeterna, säger Jehova, vilka stjäla mina ord, var och en från sin nästa.” (Jer. 23: 30, AS) Både de fundamentalistiska (förment bibeltroende) och de modernistiska (bibelkritiska) samfunden i denna tid gör detsamma, i det de vrider och vränger på vissa bibelställen för att få dessa att skenbarligen stödja deras hedniska läror eller filosofiska teorier. På det sättet ger de en biblisk arom åt de bedrägliga tal, med vilka de kittlar de människors öron, som inte verkligen vill ha den oförfalskade sanningen från Jehovas ord. Denna förvrängning av Skriften banar en bred väg till tillintetgörelse, såsom aposteln Petrus sade: ”I dem finnes emellertid somligt som är svårt att förstå och som de som icke taga emot lärdom och som äro ostadiga förvränga, såsom de också göra med de övriga Skrifterna, till sin egen tillintetgörelse.” (2 Petr. 3:16, NW) Aposteln Paulus framhöll varnande, att den kristna hjorden med tiden skulle bli splittrad i många sekter av sådana som skulle förvränga saker och ting för att få dem att stämma överens med deras privata uttydningar, och han förmanade dem som stod i ansvarig ställning att vara på sin vakt mot denna sekterism: ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen [Son]. Jag vet, att efter min bortgång förtryckande vargar skola komma in bland eder och icke behandla hjorden med ömhet; och ur eder egen krets skola män uppstå och tala förvända ting för att draga bort lärjungarna efter sig.” — Apg. 20:28—30, NW.

8. Vad påstår förkämparna för ett samgående mellan trosriktningarna, men hur motsäger bibeln dem?

⁸ Det var införandet av åtskilliga falska läror som gav upphov till många olika sekter och religiösa riktningar, av vilka var och en påstod sig ha den sanna tron. Det enda som kan förena dem som bekänner sig vara kristna är att dessa lögner avlägsnas och man återvänder till bibelns oförfalskade sanning. Eftersom det skenbar ligen är omöjligt att utjämna dessa skiljaktigheter i läran, säger de som i vår tid förfäktar ett samgående mellan trosriktningarna, att ett enande kan ske i organisatoriskt avseende utan överensstämmelse i trosfrågor. De gör gällande att det är organisatorisk enhet snarare än enhet i lärohänseende som har någonting att betyda. Men bibeln är av annan mening. Den understryker behovet av exakt kunskap och renhet i tron och påbjuder att ingen sammanblandning av det sanna och det falska får ske. Den sanna tron innebär att man inte har något samgående med falska religioner: ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende. Ty vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker?” Jesus varnade lärjungarna för de judiska religionsutövarnas falska förkunnelse och talade om deras lära som surdeg. Därav varningen: ”Litet surdeg bringar hela degen i jäsning.” (2 Kor. 6:14; Gal. 5:9; Matt. 16:5—12; NW) Nitälskan för Gud måste vara ”enligt exakt kunskap”, och utan denna kunskap blir Jehovas folk tillintetgjort. — Rom. 10:2, NW; Hos. 4:6, AV.

9. Vad kommer att kastas omkull, vad kommer att störta samman, men vad kommer att bestå?

⁹ Även om vissa läror i hundratals år har varit väl förskansade trossatser, så måste de kastas omkull, ifall de är i strid med bibeln, så att tänkesättet kan bringas i överensstämmelse med Gud och Kristus: ”Vår krigförings vapen äro icke köttsliga, utan genom Gud mäktiga att kullkasta väl förskansade ting. Ty vi kullkasta tankebyggnader och allt högt som uppreses mot Guds kunskap, och vi taga varje tanke till fånga för att bringa den till lydnad för Kristus.” Vilken religion det vara må, som inte är fast grundad på lydnad för Guds ord, kommer att störta samman, såsom Jesus illustrerade på detta sätt: ”Var och en som hör dessa mina ord och gör dem skall därför liknas vid en omdömesgill man, som byggde sitt hus på klippan. Och regnet strömmade ned, och störtfloderna kommo, och vindarna blåste och piskade mot det huset; men det störtade icke in, ty det hade blivit grundat på klippan. Vidare, var och en som hör dessa mina ord och icke gör dem skall liknas vid en dåraktig man, som byggde sitt hus på sanden. Och regnet strömmade ned, och störtfloderna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det störtade in, och dess fall var stort.” Då ju kunskapen måste vara exakt, fri från besudlande lögner, lyder rådet så: ”Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” — 2 Kor. 10:4, 5; Matt. 7:24—27; 1 Tim. 4:16; NW.

”En tro”

10. Vad är ologiskt och vad är logiskt och skriftenligt med avseende på bibeln och olika religioner?

¹⁰ Det finns många olika religioner, som förkunnar många motstridande läror. Tydligtvis är inte alla rätta. Endast den lära som har stöd i Guds ord är sann och harmonisk. Om en religions läror inte är byggda på Kristi ord, kommer de att störta samman; om dess tankebyggnader är i strid med Gud, kommer de att kastas omkull; om dess trossatser är en blandning av sant och falskt, blir det hela förstört. Det är ologiskt att tänka, att Jehovas enhetliga ord understöder många olika och motstridiga trosåskådningar; det är logiskt att mena, att det utgör klippgrunden för en enda sann tro. Skriften bestyrker denna logiska slutsats, i det att den begränsar sann tillbedjan till en enda tro i stället för många: ”En kropp finnes det och en ande, alldeles såsom ni blevo kallade i det ena hopp, vartill ni blevo kallade; en Herre, en tro, ett dop; en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i alla.” Vägen till livet är en smal väg med utrymme för endast en tro, inte en bred körväg med många vägbanor, där många trosriktningar med olika uppfattningar kan färdas fram: ”Gå in genom den trånga porten, ty bred och rymlig är den väg, som leder till tillintetgörelse, och många äro de som gå in genom den; medan trång är den port och smal den väg, som leder till liv, och få äro de som finna den.” — Ef. 4:4—6; Matt. 7:13, 14; NW.

11. Vilka olika skriftställen utesluter varje möjlighet att Gud skulle godkänna många trosåskådningar med sinsemellan stridande inställningar?

¹¹ Sanna kristna har en och samma sinnesinställning och talar liksom med en mun: ”Må nu den Gud, som skänker uthärdande och tröst, förläna eder att bland eder hava samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade, så att ni kunna endräktigt med en mun förhärliga vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader.” Utesluter inte detta många trosåskådningar med sinsemellan stridande inställningar och uttryck? Kristi sinne var inte delat, hans tunga uttalade inga motsägande ord, och inte heller är hans enda sanna kyrka eller församling splittrad av söndringar: ”Nu uppmanar jag eder, bröder, genom vår Herres, Jesu Kristi, namn, att ni alla må tala i överensstämmelse med varandra och icke låta några söndringar vara bland eder, utan att ni må vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt. Existerar Kristus delad?” De kristna uppmanas att undvika ”dem som skapa söndringar” och att avvisa ”en man som befrämjar en partiuppdelning”. (Rom. 15:5, 6; 1 Kor. 1:10, 13; Rom. 16:17; Tit. 3:10; NW) Vår tids många olika trosriktningar har kommit från dem som har skapat söndringar och befrämjat partiuppdelningar — med undantag av den som har visat sig stämma överens med den första kristna förkunnelsen i bibeln. Skall vi nu tro att Jehova vill ha något att skaffa med de söndringar, som han har uppmanat de kristna att undvika, eller att han godtar de partiuppdelningar, som han har befallt de kristna att visa ifrån sig? Han är inte så inkonsekvent! Han förändras inte. Han håller alltjämt fast vid den enda sanna tron, som infördes av hans Son, Kristus Jesus, och vid dess rad av läror, som finns framställda i hans ord, bibeln. Hur vi skall kunna känna igen denna sanna tro bland de hundratals trosåskådningar som finns i våra dagar, det kommer den följande artikeln att visa.

[Bild på sidan 271]

FALSK RELIGION

SANN RELIGION

BIBELN

VIN

BIBELN

VIN