Frågor från läsekretsen

● Kan ni vara så goda och ge mig upplysning angående uttrycket ”ung kvinna” i Jesaja 7:14? Kan ni säga mig, om ordet ”jungfru”, som äldre översättningar använder här, verkligen har avseende på en jungfru? — A. G., Förenta staterna.

Det finns flera olika översättningar som har uttrycket ”ung kvinna” i Jesaja 7:14. Det hebreiska ord, som där återgivits med ”ung kvinna”, är, som kanske redan är bekant, almáh, och i de heliga hebreiska skrifterna förekommer detta ord endast sju gånger, nämligen i 1 Moseboken 24:43, 2 Moseboken 2:8, Ordspråksboken 30:19, Psalm 68:26, Höga Visan 1:3 och 6:7 samt Jesaja 7:14, som vi nu dryftar. Om man undersöker dessa skriftställen, skall man finna, att almáh i åtminstone en del av fallen används om jungfrur, och det är möjligt att det i alla de sju nämnda verserna har avseende på jungfrur, men vi vill inte bestämt fastslå detta. Den äldsta skrivna översättningen av de hebreiska skrifterna är den grekiska Septuaginta (LXX), och denna grekiska översättning påbörjades på 200-talet f. Kr. av grekisktalande judar. De medgav att almáh kunde beteckna en jungfru, i det att de återgav detta hebreiska ord med ”jungfru” i 1 Moseboken 24:43 och i Jesaja 7:14, varvid de använde det grekiska ordet parthénos, som betyder ”jungfru”. Alltså var det judarna själva som gav innebörden av ”jungfru” åt det hebreiska ordet almáh i Jesaja 7:14.

Det är sant, att almáh inte nödvändigt behöver betyda ”jungfru” på det sätt som det hebreiska ordet betuláh gör, men det kan med full rätt användas, och används också, om jungfrur och blir i sådana fall synonymt med jungfru. Compendious Hebrew- English Dictionary (en hebreisk-engelsk ordbok), utgiven i Tel Aviv i Israel, anger innebörden i almáh såsom ”mö, ung kvinna”. Tysken Wilhelm Gesenius’ hebreiska och arameiska lexikon säger att almáh betyder ”en giftasvuxen flicka, en mogen jungfru; ordet betecknar helt enkelt flickan såsom giftasvuxen, inte såsom jungfru, och inte heller såsom vare sig gift eller ogift; enligt Soncino [betecknade det] kvinnan (hustrun) till dess hon fick ett barn”. Härmed överensstämmer ett i senare tid utgivet lexikon av L. Koehler och W. Baumgartner, som säger att det hebreiska ordet betecknar en ”giftasvuxen flicka, ung kvinna (fram till hennes första barns födelse)”. Hebrew and English Lexicon av Brown, Driver och Briggs definierar innebörden i almáh såsom ”ung kvinna (könsmogen; mö eller nygift)”. Och till och med ett hebreisk-spanskt lexikon, utgivet av en romersk-katolik, Segundo M. Rodriguez, definierar ordet som ”jungfru; fullvuxen kvinna; giftasvuxen”. Några menar att ordet är härlett från det hebreiska verb som betyder ”att dölja” och att det alltså betecknar en dold kvinna, dvs. en kvinna som inte ännu har avtäckt och blottat sig för en äkta man i och för könsakten.

De hebreiska heliga skrifternas gudomlige författare hade tvivelsutan en avsikt med att bruka det hebreiska ordet almáh i Jesaja 7:14 i stället för betuláh (”jungfru”). Den omnämnda unga kvinnans son skulle kallas Immanuel, som betyder ”Gud är med oss”. I detta sammanhang vill vi nämna, att vår tidskrift, Vakttornet, i sitt nummer för den 15 februari 1947, sidorna 56, 57, hänvisar till denna profetia och dess uppfyllelse, och därpå sade den på sidan 60, paragraf 38: ”De kommer på det sättet att vara lika Jesaja och hans söner, Sear-Jasub och Maher-salal Has-bas, och möjligen också en tredje son med namnet ’Immanuel’.” Med andra ord, profetian i Jesaja 7:14 kan ha fått en första uppfyllelse i profeten Jesajas eget fall, genom att han fick ett barn med en ung kvinna eller mö. Födelsen av detta barn, som fick namnet Immanuel, kan naturligtvis inte ha varit en jungfrufödelse. Det rimliga i denna slutsats fattar vi, när vi ser att profetian i Jesaja 7:14 om att Immanuel skulle födas av en ungmö skulle vara ett tecken som var avsett för konung Ahas, till vilken profeten Jesaja då talade. Att ett barn skulle komma till världen genom en jungfrufödelse sju hundra år senare kunde knappast vara ett tecken för den onde konung Ahas under hans livstid. I Jesajas fall måste därför modern till sonen Immanuel ha varit en almáh eller ung kvinna, könsmogen. Men profetian i Jesaja 7:14 gavs under sådana högtidliga omständigheter och mitt i en profetisk händelseutveckling som var en förebild av framtiden, att denna profetia om hur Immanuel skulle födas av en almáh måste få en i förhållande till Ahas’ dagar framtida uppfyllelse. Ett särskilt bevis för att det är så finner vi i de ord som Jesaja uttalade under inspiration: ”Se, jag och barnen, som Jehova har givit mig, vi äro tecken och under i Israel från härskarornas Jehova, som bor på Sions berg.” (Jes. 8:18, AS) Denne gosse Immanuel då för länge sedan skulle alltså genom det som var särskilt utmärkande för hans födelse och genom sitt namns betydelse vara ett underbart tecken på någonting som skulle inträffa i framtiden. Därför skulle Jesaja 7:14 få en större, fullständig uppfyllelse efter Jesajas tid och vid den tidpunkt som Gud själv hade bestämt.

Den judiske historieskrivaren Matteus, som har skrivit den bok som bär hans namn, skrev också på grekiska. Han citerade Jesaja 7:14 från den av judar utförda grekiska Septuagintaöversättningen, som använder det grekiska ordet parthénos, vilket betyder ”jungfru”. Matteus skildrade uppfyllelsen av denna profetia och skrev: ”Allt detta inträffade nu verkligen, för att det skulle uppfyllas, som var sagt av Jehova genom hans profet, som sade: ’Se jungfrun skall bliva havande och skall föda en son, och de skola giva honom namnet ”Immanuel” ’, vilket i översättning betyder ’Med oss är Gud’.” (Matt. 1:22, 23, NW) Sedan tillämpar Matteus denna profetia i Jesaja 7:14 på Jesu födelse i Betlehem genom en judisk jungfru, Maria, som var av kung Davids ätt. Hur jungfrufödelsen skedde förklarar Matteus själv, liksom Lukas, hans kristne medskribent. Mannen Josef, som Maria blev gift med, hade inget äktenskapligt umgänge med henne, förrän hon hade uppfyllt profetian i Jesaja 7:14. Därefter avtäckte eller blottade hon sig för honom, och han hade umgänge med henne, och hon upphörde att vara jungfru. Alltså ser vi, hur Jesaja 7:14, i sin ursprungliga hebreiska lydelse såväl som i sin av judar utförda grekiska översättning, gick i uppfyllelse och därigenom hävdade och fastslog den ofelbara sanningen i Guds heliga ord.