Brände först biblisk litteratur, sedan avgudabilder

● För några år sedan blev en polis i samhället Bourlamaque i Quebec av en katolsk präst uppmanad att samla ihop en del litteratur som besökande Jehovas vittnen hade lämnat i olika hem i trakten. En del av litteraturen överlämnade polisen till prästen, men en del behöll han för att själv undersöka den. När hans hustru fick se litteraturen kastade hon den i spisen. Polisen fick mer och mer litteratur av dem som visat intresse för Jehovas vittnens budskap, och hans hustru, som var en mycket hängiven katolik, fortsatte att bränna upp den. På det sättet fortgick det i ungefär två års tid. Så en dag hittade hustrun ett exemplar av en av Sällskapets tidskrifter i makens rockficka. Hon läste tidskriften och brände den sedan, för att inte hennes man skulle få veta, att hon, som varit en så ivrig katolik, började bli intresserad. Nästa gång ett av vittnena kom till hennes dörr bjöd hon honom att stiga på. Tidigare hade hon bokstavligen kastat ut vittnena. Vid det här tillfället skaffade hon sig ett exemplar av Vakttornet. Hennes make, polisen, kom på henne då hon läste det, och så läste de tidskriften tillsammans. Kort tid därefter slutade mannen sitt arbete som polis och tog sig ett ”mera hederligt arbete”, som han uttryckte sig. De har sedan dess prenumererat på både Vakttornet och Vakna! och skaffat sig all annan tillgänglig litteratur. Ett bibelstudium har påbörjats i deras hem, och de har skaffat undan alla sina religiösa helgonbilder m. m. sådant. De har bränt alltsammans. De är oändligt tacksamma mot Jehova för sanningen och har redan visat sin tacksamhet genom att ta del i tjänsten på fältet och göra sanningen känd för andra. Eftersom folk känner dem väl och de har gott anseende, har deras ståndpunktstagande för sanningen fått till resultat att ett gott vittnesbörd blivit avgivet.