Modiga trots motstånd
HUR skulle du reagera, om du bodde i ett land där lagen förbjöd din tillbedjan av Skaparen? Skulle du frimodigt träda upp till försvar för din tro? Skulle du ta en viss risk, samtidigt som du brukade god urskillning, för att inför andra ge skäl för ditt hopp som är grundat på bibeln? (1 Petr. 3:15) Eller skulle du förneka det, om det var risk för att du skulle förlora friheten? Det skulle sannerligen krävas mod att under sådana förhållanden hålla fast vid det som du visste var sanningen. Många av Jehovas kristna vittnen har visat sådant mod under de senaste månaderna.
Modiga vittnen i Västafrika rikt belönade
◆ Ett kristet vittne för Jehova i Afrika gick tillbaka till människor som tidigare hade visat intresse för bibeln och fick då syn på en kvinna som stod bredvid en polisman. Plötsligt ropade kvinnan med hög röst: ”Hallå där, Jehovas vittne! Var har du gjort av din portfölj? Smyger du omkring nu med några små böcker i fickorna för att kunna predika för folk?” Oförskräckt gick vittnet fram till kvinnan och polismannen och frågade henne: ”Vad har en portfölj med förbudet mot Jehovas vittnen att göra? Hur var det innan vårt arbete blev förbjudet? Var det portföljen som talade från dörr till dörr, eller var det vittnet som gjorde det med hjälp av sin mun?”
”Vi vet mycket väl”, sade polismannen, ”att Jehovas vittnens arbete är förbjudet, men med munnen predikar de fortfarande.” När kvinnan hörde dessa ord, gick hon hem till sig och lämnade vittnet och polismannen ensamma.
Vittnet ställde då denna fråga till polismannen: ”Om polischefen gav er i uppdrag att utföra ett visst arbete och en militär i befälsställning sedan kom och försökte tvinga er att göra någonting annat, hur skulle ni då handla?” ”Jag skulle göra det som jag fått i uppdrag av polischefen att göra. Jag arbetar för polisen, inte för militären”, svarade han.
Vittnet anknöt till svaret och förklarade att det arbete han tog del i som ett av Jehovas kristna vittnen utförs på Jesu Kristi, Guds Sons, befallning. Arbetet är mycket viktigt, eftersom alla nationer står inför en katastrof. Vittnet förklarade att som kristen var han förpliktad att tala om detta för sina medmänniskor, så att de kunde bli räddade. Han hänvisade till en profetia i bibeln som visar att de onda skall förgås medan de fortfarande står på sina fötter. Vittnet framhöll att han inte kunde sluta upp att predika bara därför att republikens president hade förbjudit Jehovas vittnens arbete. Om han slutade upp att predika nu, skulle presidenten då kunna ge honom det eviga livets belöning?
Detta gjorde intryck på polismannen, och han undrade hur han skulle kunna skaffa sig en bibel. Vittnet gick genast till en protestantisk präst, som bodde i närheten, för att köpa en bibel för pengar som han fått av polismannen. När han kom tillbaka, ville polismannen veta var i bibeln det står att de onda skall förgås medan de ännu står på sina fötter. Vittnet tog bibeln och slog upp Sakarja 14:12. Polismannen blev mycket förvånad, när han själv fick läsa denna bibeltext.
Vittnet frågade sedan: ”Är bibeln, som ni nyss läste i, Jehovas vittnens tillhörighet?” ”Nej”, svarade polismannen. Vittnet ställde då en annan fråga: ”Prästen har ju den här bibeln i sin kyrka och har predikat för er, har han då aldrig undervisat församlingsmedlemmarna om detta?” Återigen svarade polismannen: ”Nej.” Vittnet förklarade att Jehovas vittnen blir förföljda i hela världen därför att de undervisar om bibelns sanningar. Polismannen tog intryck av dessa ord och undrade uppriktigt om han kunde arbeta för Jesus.
Man avtalade om att ett bibelstudium skulle hållas. Tre månader senare började polismannen besöka de möten som hålls av Jehovas kristna vittnen. I dag förkunnar han bibelns sanningar för andra.
◆ I samma land började en sjukskötare studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Hans intresse var så stort att han önskade studera flera gånger i veckan. Men efter bara två veckors studium blev han tilldelad arbete på en plats som låg omkring ett hundra tjugo kilometer därifrån och där det inte fanns några vittnen. Han uppskattade emellertid bibelns sanningar så mycket att han predikade från hus till hus trots förbudet mot Jehovas kristna vittnen. Överallt spred sig nyheten om att någon utövade en ny religion. Underprefekten fick också kännedom om detta och kallade mannen till sitt kontor. Han påminde mannen om att som sjukskötare var han statstjänsteman och att han inte hade rätt att ta del i ett illegalt arbete.
Mannen svarade helt lugnt att hans arbete var mycket betydelsefullt och att det utfördes på Guds befallning. Under inga förhållanden kunde han sluta upp med sin verksamhet.
Underprefekten blev förargad över mannens oförskräckta hållning och sände en lång, för mannen ofördelaktig rapport till sina överordnade. Vad blev följden? Underprefekten, inte sjukskötaren, blev avskedad. Och sjukskötaren blev döpt sent en kväll, då en resande Ordets förkunnare, en representant för Jehovas kristna vittnen, var på besök.
Ståndaktighet trots motstånd i familjen
◆ Om en person bor i ett land där hans tillbedjan är förbjuden enligt lag, kan det vara svårt för honom att förbli trogen mot Jehova Gud, i synnerhet om han möter bittert motstånd i familjen. Fyra köttsliga systrar som bor i en by i Ungern fick erfara detta. Tre av systrarna var kristna vittnen för Jehova. Den fjärde var uppriktigt intresserad av Jehovas vittnens budskap, men var gift med en man vars släktingar var ivriga katoliker.
Varje gång den här mannen besökte sina släktingar eggade de upp honom mot Jehovas vittnen. Efter ett sådant besök sade han åt sin hustru att han inte så värst länge till skulle uthärda skammen av att ha blivit gift in i en familj som hade lämnat den goda, katolska religionen. En annan gång drog han upp ett rep ur fickan och hotade att begå självmord. Vid flera tillfällen var han också nära att strypa sin hustru och krävde att hon skulle lämna sin religion. Dessa svåra förhållanden varade i två år.
Under hela denna tid sökte systrarna i familjen lägga i dagen de kristna egenskaperna kärlek och tålamod. Fastän de blev avsnästa gång på gång, sökte de framlägga bibelns budskap för mannen. De fortsatte att bedja om att deras tålamod och kärlek måtte bära frukt.
En kväll kom mannen hem efter att ha besökt sina föräldrar. Han var fullständigt ursinnig på Jehovas vittnen. Med en kniv i handen lutade han sig över sängen, där hans hustru och lilla dotter låg, och sade: ”Nu har stunden kommit då vi alla måste dö.” ”Om Jehova tillåter det”, sade hustrun lugnt, ”gör då vad du ämnar göra, men vi kommer inte att överge den sanna tillbedjan.” Då kom de andra systrarna in. De började bedja högt om hjälp och åkallade Jehovas namn. Mannen lät då handen med kniven sakta sjunka ned utefter sidan. Efter en stund började han tala lugnt. Han visade ånger över vad som hade hänt och erkände att han inte kunde förklara varför han hade handlat som han gjort.
Kort därefter måste mannen resa till annan ort för att stanna där en tid. Han skrev ofta till sin hustru, bad henne om förlåtelse och lovade att börja ett nytt liv när han kom tillbaka. Hans löften var inte bara tomma ord. Han började studera bibeln. Slutligen blev han och hans hustru döpta. Nu hjälper han andra att förstå att det levnadssätt och den tro som han en gång så illvilligt motstod är den sanna gudsdyrkan.
Att ta emot bibelns sanningar kräver mod
◆ När en person har djup kärlek till rättfärdigheten, kan han ta ställning för bibelns sanningar även om han ställs inför hotet om motstånd. En ingenjör i Östtyskland fick uppleva detta. Vid ett möte för kommunistpartiet där på orten talade han om för sina partikamrater att han ämnade utträda ur partiet. Då man frågade om orsaken svarade han modigt att han ämnade bli ett av Jehovas vittnen. En inflytelserik funktionär hoppade då upp och skrek: ”Du skall få upprepa detta inför distriktsstyrelsen; jag skall bli man för det.”
Så kom den dag då distriktsstyrelsen skulle hålla sitt partimöte. Styrelsen är ett organ inom partiet som har större inflytande än polismakten. Men ingenjören och hans familj var fast beslutna att hålla fast vid sitt nya levnadssätt, vad som än måtte hända. Vid mötesplatsen såg ingenjören inte till den man som hade satt i gång aktionen mot honom. Då han hörde sig för med en granne fick han till svar: ”Vet du inte det? Han kommer inte. Han förlorade förståndet och togs in på mentalsjukhus i går.” Hur lycklig var inte ingenjören över att han inte hade gett efter för hotet om motstånd och svårigheter!
De som tar ståndpunkt för Jehova Gud kommer helt visst att bli välsignade. Även om det inte alltid sker en omkastning i förhållandena, har de den djupa tillfredsställelsen att veta att de har bevarat sin trohet mot universums suveräne härskare. Han kan ge dem en så rik belöning att deras lidanden inte tycks betyda någonting. Aposteln Paulus framhöll detta, då han skrev om den himmelska belöningen: ”Följaktligen anser jag att den närvarande tidens lidanden inte betyder någonting i jämförelse med den härlighet som skall uppenbaras i oss.” — Rom. 8:18, NW.