Hur man bör studera Vakttornet
SOMLIGA kommer att avfärda tidskriften Vakttornet med orden: Jag har bibeln, och det är allt vad, jag behöver. Och ändå går de i kyrkan och lyssnar på predikningarna där. Varför gör de sig det omaket? Varför stannar de inte hemma och läser bibeln, om det är allt vad de behöver? Jo, därför att endast få förstår vad de läser i bibeln. De försöker komma till klarhet genom att lyssna till predikningar. Men är inte en tryckt predikan lika god som en muntlig? Är den inte faktiskt bättre, eftersom man kan studera den och grundligt sätta sig in i den? Artiklarna i Vakttornet bör betraktas som tryckta predikningar, och de är värda att grundligt och flitigt studeras.
Vakttornet enbart skulle vara av föga värde. Men använt tillsammans med bibeln är det ovärderligt. Det spar ens tid. Bibeltexterna i ett visst ämne är till exempel spridda här och där utöver bibelns hundratals sidor. Vi har inte tid att läsa igenom bibeln från pärm till pärm för att få reda på vad den säger om detta ämne. Nej, vi kan faktiskt inte läsa igenom hela bibeln, varje gång ett nytt ämne uppstår, för att kunna ta i betraktande alla texter som berör detta ämne. Men på de få sidorna av en artikel i Vakttornet sammanförs många texter i särskilda ämnen. Detta spar verkligen ens tid.
Denna metod spar inte endast ens tid, utan den lämpar sig utmärkt för systematisk undervisning och gör det möjligt för en att snabbt lära sig saker och ting. Uppmärksamheten fästes på grundsanningar, och sedan bygges ytterligare sanningar upp på dessa för att fullborda bilden. Vidare behandlas händelser och förhållanden i världen av i dag jämsides med bibelns profetior, varav det klart framstår, att de förra är en uppfyllelse av de senare. Därigenom blir det möjligt för oss att veta var på tidens ström vi befinner oss, att vi lever i de yttersta dagarna, att Harmageddon snart kommer att sopa undan denna ondskans gamla värld för att bereda väg för Guds rättfärdiga, nya värld. De gudomliga fordringarna för att man skall bli bevarad genom denna Guds, den Allsmäktiges, strid omtalas, och sålunda visar Vakttornet att bibeln är den enda praktiska vägvisaren för vår moderna tid. Det är av den allra största vikt och betydelse att studera bibeln, och eftersom Vakttornet hjälper en att förstå bibeln, är det viktigt att också studera Vakttornet.
Studium av Vakttornet i församlingen
Personligt studium av tidskriften är betydelsefullt. Vi bör avsätta tillräcklig tid till att begrunda dess innehåll. Alldeles som vi tar oss tid till att äta timlig föda och låter den smälta på lämpligt sätt, bör vi avsätta tillräcklig tid till att inte endast läsa igenom Vakttornet, utan också begrunda dess innehåll. Föda som vi sväljer otuggad har vi föga gagn av, och detsamma gäller om andlig föda. Vi måste skänka vårt sinne tid till att sysselsätta sig med den och fullständigt införliva den med sig. Detta gäller tidskriftens hela innehåll, inte endast de ledande artiklarna. Vi tar för oss av alla de olika rätterna vid ett timligt mål, för omväxlingens skull och för att vi skall få en väl avvägd näring. Vi bör också läsa och smälta alla artiklarna i Vakttornet. Detta kommer att utrusta oss mera fullständigt till att tala med andra om de sanningar den innehåller. Att tiden inte medger att vi studerar alla tidskriftens artiklar i församlingen, betyder inte att de inte är av något värde. De bör studeras lika omsorgsfullt som de ledande artiklarna, som har utarbetats för studium i församlingen. Men vårt uppsåt just nu är att betrakta gruppstudiet av de artiklar som skrivits för detta ändamål. Hur bör ett sådant studium ledas, för att alla skall få den största nyttan av det?
Studieledaren bör göra några korta inledande kommentarer och betona de huvudpunkter som kommer att behandlas under studiet. Han kan göra detta genom att framställa tre eller fyra frågor, som studiet kommer att ge svar på, frågor som fångar temat för dagens studium. Om studiet är en fortsättning på en artikel som påbörjades veckan innan, kan han i korthet återgiva de huvudpunkter, som kom fram i det föregående studiet, och anknyta detta till det som nu skall begrundas. Hans inledande kommentarer bör inte vara långa. De bör inte ta mer än två eller tre minuter.
Som början till själva studiet läser han så den tryckta fråga som står nederst på sidan och gäller den första av de paragrafer som är fastställda för dagens studium. De närvarande kan ge till känna att de vill svara genom att räcka upp handen och sedan besvara frågan, när studieledaren anmodar dem därtill. Studieledaren kan emellertid också anmoda någon i församlingen att svara, som inte har räckt upp sin hand.
Det förutsättes att alla har studerat artikeln på förhand och känner till svaren, såsom de ges i paragraferna. Det finns många som drar sig för att räcka upp handen, men som kommer att svara när de blir anmodade om det. Denna metod kan också komma att förmå några, som har varit försumliga i fråga om att på förhand studera artiklarna, att bättra sig från denna dåliga vana. Den kan tjäna som en sporre till att förmå oss alla att grundligare förbereda oss för församlingens studium. Om så sker, kommer detta att göra mötet mera givande för var och en. Studieledaren kommer alltså hädanefter att anmoda olika personer att svara, vare sig de har räckt upp handen eller inte.
Studieledaren bör emellertid använda gott omdöme, när han gör detta. Han bör undvika att göra någon förlägen. Han bör inte anmoda nykomlingar, som inte är i sanningen, att svara. Om en förkunnare är ny och ännu är omogen och aldrig har räckt upp sin hand för att ge en kommentar, är det inte lämpligt att be denne svara. Även om någon har räckt upp handen då och då och har svarat men är rätt så ny, bör studieledaren inte anmoda honom att svara på de svårare frågorna. Välj ut de lättare frågorna, med enkla och korta svar, åt dem som är nya och dem som är tröga till att svara. Anmoda de mogna vittnena att svara på de mera invecklade frågorna. Och kom ihåg att metoden att räcka upp handen fortfarande är en del av tillvägagångssättet. Det står studieledaren fritt att anmoda antingen endast dem att svara, som genom att räcka upp handen har gett till känna att de vill göra detta, eller några som inte räckt upp handen, eller också någon som inte har räckt upp handen och sedan en eller två som har gjort detta, allt i fråga om en och samma paragraf. På somliga paragrafer kommer därför kanske endast de som räcker upp handen att svara, på andra kommer endast de att svara som blir uppmanade därtill, utan att ha räckt upp handen, och på ytterligare andra paragrafer kanske både sådana som har räckt upp handen och sådana som inte har gjort det kommer att svara. Men studieledaren bör alltid använda gott omdöme och undvika att göra de närvarande förlägna.
Sedan frågan eller frågorna till paragrafen besvarats av församlingen, kommer den paragraf det gäller att läsas högt av någon som är kompetent därtill. Studieledaren kommer sedan att läsa upp frågan till nästa paragraf och fortsätta så timmen ut. När så är nödvändigt, kan studieledaren själv ge en kommentar eller vidare utveckla ett redan givet svar, men detta torde behövas kanske endast en eller två gånger under timmen.
Studieledaren bör också genomföra studiet inom den tid av en timme som anslagits för det, och längre pålysningar bör undvikas. En timme för själva studiet och inte mer än tio minuter därutöver för inlednings- och avslutningsbönen, sångerna och pålysningarna tillsammans bör vara tillräckligt. Om studieledaren tidsindelar studiet, det vill säga markerar det avsnitt som bör täckas på femton, trettio och fyrtiofem minuter, och sedan följer detta schema, bör det inte vara svårt för honom att föra studiet till slut i tid. Han kommer inte att söla under första delen av studiet, så att han måste slarva igenom den senare, utan kan hålla en god och jämn fart hela studiet igenom. Och de som ger kommentarer kan bidraga till detta genom att fatta sig kort och hålla sig till ämnet.
Detta leder oss in på ämnet kommentarer eller svar. Det är ett privilegium att deltaga i studiet på det sättet och bör betraktas som ett sådant. Det bör också betraktas som en plikt, som bör utföras till mötets fromma. Om deltagarantalet är stort, behöver kanske ingen svara mer än en gång. Men även om studiegruppen är liten och fler svar behövs från var och en, kommer inte en eller några få att ge de flesta svaren, om frågorna fördelas. Så många som möjligt bör taga del. Några svarar aldrig, därför att de inte läser på tillräckligt för att vara säkra. Några är nervösa. Alla talare känner rampfeber, men den lämnar en, när man börjar tala. Det är därför som det andra svaret du ger vid ett möte är lättare att ge än det första. Vad än ditt problem må vara, sök övervinna det, och giv åtminstone ett svar. Du kommer därigenom att ha bidragit med något till mötet och kommer att känna dig mera nöjd och belåten. Du kommer att få mera utbyte av studiet. Och när du svarar, tala då tillräckligt högt, så att alla de närvarande i lokalen kan höra.
Om alla studerar noggrant i förväg, kommer de att vara laddade med svar. När därför studieledaren ger dem ordet under studiet, kommer de att vara beredda på att bidraga till utbytet av mötet. (Ords. 20:5) De kommer att vara i stånd att dela alla de goda tingen med varandra under denna timme av muntlig undervisning. (Gal. 6:6, NW) Var och en kommer att ”vässa” de andra genom denna diskussion, och alla kommer att ha nytta av det. Som Ordspråksboken 27:17 (AT) uttrycker saken: ”Såsom järn vässer järn, så vässer en man sin väns ansikte.” Må därför var och en göra sin del vid församlingens studium av Vakttornet, för att vi må uppbygga och ”vässa” varandra, så att vi alla kommer att ha större ”skärpa”, när vi går från dörr till dörr och predikar.