Renande tillbedjan i Nigeria
Avgudabelätena förstörs
En områdestjänare i Nigeria skriver följande till oss: ”Vi färdades på obanade stigar till vår nästa sammankomst och passerade många små samhällen. Inte många av Västerns samhällen skulle kunna skryta med att vara så religiösa. Där ett samhälle börjar, hänger jujun för att hålla det onda borta. Men detta är endast början. Ser du den där pålen med en kedja omkring? Det är Awosi, livets gud. Men vad är det för något som ligger vid ingången till den där hyddan? En jordhög med en gryta på toppen. Det är Umumogo, familjejujun. Den där lerfågeln är Ugo, spådomens juju. Avbilden av man och hustru i kroppsstorlek är Ovugure, och den lilla snidade överkroppen av en man är Obo, lyckans och framgångens gud. Och ingenstans saknas Oghene, en omkring tolv meter hög påle med ett vitt tygstycke i toppen. Vidare finns det små offerhus på pålar. Inuti dem kan man finna snäckor, ben, bananer, jamsrötter, kokosnötter, buteljer osv.
Sedan sammankomsten var över, kom en ung man fram till mig och sade: ’Min far har just dött och efterlämnat hyddan åt mig. Det finns många jujuer där. Skulle du vilja följa med och förstöra dem?’ Uppdraget fullgjordes till belåtenhet.”
En annan områdestjänare skriver: ”Kl. 21 var det offentliga föredraget över. Efter det att den falska religionen genom detta hade blivit svårt ansatt med andens svärd, skulle den snart bokstavligt få känna på yxan och elden. En man som tidigare hade varit hemfallen åt demondyrkan önskade bli frigjord därifrån. Emedan han inte själv vågade förstöra sina avgudabeläten, kom han sent på kvällen till vittnena och bad dem göra det åt honom. En skara på 100 vittnen gav sig i väg i natten på förstörelseuppdraget. Demongudarna ljöt döden vid midnattstiden! Ett väldigt jujuhus stacks i brand, och i de sprakande flammorna vräktes oräkneliga beläten, amuletter, ormskallar, trummor, kärl, grytor, särskilda dräkter, ’heliga’ fjädrar och dylikt. Många av grannarna förenade sig med vittnena och jublade bifall allteftersom verket fortskred. Demongudarna dukade under i de brinnande, sprakande flammorna och gick upp i rök. Medan elden dånade dansade vittnena runt omkring den och sjöng Rikets sånger. Jujuträdet och stängslet omkring det höggs ned och brändes upp. Till och med amuletterna i håret på mannens hustru klipptes loss och brändes upp. Genom orakler hade mannen och hans hustru ständigt blivit förbjudna av dessa jujuer att äta än det ena och än det andra, fått föreskrifter att avhålla sig från att göra än det ena och än det andra, och krav hade framförts om offer av höns och getter. Mannen hade gett ut alla sina pengar för att tillfredsställa avgudabelätena till ingen nytta.”
En sammankomst bland tjuvar
Imo River är en välkänd plats, inte för goda och ärliga egenskaper, utan därför att den är ett centrum för skojare och landstrykare. Här har de mest ökända rövarna och tjuvarna i hela distriktet sitt högkvarter. Till den platsen var det som Jehovas vittnen började anlända för att bevista en kretssammankomst. Rövarhövdingen vände sig till kretstjänaren och erbjöd några vittnen att få logera i hans hydda. Var han månne uppriktig, eller sökte han bara efter ett tillfälle att få utöva sitt ”yrke”? När han märkte att kretstjänaren tvekade, sade han: ”Jag önskar att Jehovas vittnen skall bo i mitt hem. Det kan kommå att hjälpa mig att förstå sanningen. Jag kan försäkra er om att ni inte skall komma att förlora ens en liten knappnål. Jag menar detta. Vi har vår förening, ser ni, och alla måste lyda dess regler.” Sjutton vittnen logerade i hans hydda. I dessa ökända tjuvars stad, genom vilken ingen vågar färdas nattetid, förlorade inte en enda av konventbesökarna den minsta lilla sak. Folket där sade att de var lyckliga över att få vara tillsammans med ett rent folk. Jesus sade att publikaner och skökor förr skall ingå i Riket än det egenrättfärdiga prästerskapet. Vi blir påminda om en annan tjuv, som dog vid sidan av Jesus och som fick löfte om en uppståndelse. Det återstår att se hur många det kommer att bli från denna stad med många tjuvar som överger den gamla världen.
Muhammedan imponerad av de kristnas uppförande
I Oshogbo hyrdes en biograf för en kretssammankomst. Ägaren, en muhammedan, begärde två pund (omkr. 30 kr.) i hyra. Efter sammankomsten kom denne man fram till oss och sade, att han hade trott att vi var lika folk i allmänhet och skulle komma att bryta sönder stolar, skräpa ned omkring oss och hålla på till fram på småtimmarna. Men o, vilken skillnad! Skulle vi komma att ta illa upp, om han återlämnade pengarna? ”Låt mig få reda på närhelst ni önskar använda biografen igen. Jag skall särskilt ställa den i ordning åt er. Det kommer att bli en ära för mig.”