”Lyckliga äro de ögon, som se”
ÖGONEN är bland våra allra värdefullaste ägodelar, så oumbärliga för vår fullständiga lycka. De gör det möjligt för oss att med fröjd betrakta den stjärnbeströdda himmelen ovanför oss, att se allt det vackra och underbara på vår planet och även njuta av själva solljuset. Genom att använda våra ögon och vår förmåga att tänka kan vi inse att Gud verkligen finns till och att han har gjort allt skönt för sin tid. — Pred. 3:11; Rom. 1:20.
Jehova gjorde inte bara det bokstavliga ljuset och utrustade människan med ögon med vilka hon kunde se de ting som han skapat, utan han har också gjort anordningar för att människan skulle kunna se det andliga ljuset och med hjärtats ögon urskilja andliga ting. (Ef. 1:18) Hans ord är ett ljus på vår stig, och i den nuvarande tiden lyser det med alltmer tilltagande klarhet. (Ps. 119:105; Ords. 4:23) Genom detta ljus vinner vi insikt om Jehova Gud, vem han är och vad hans uppsåt går ut på; vi lär oss att Guds rike är nära och att denna gamla onda tingens ordning snart kommer att ersättas av en ny värld, där rättfärdighet skall bo. — 2 Mos. 6:3; Upp. 11:15—18; 2 Petr. 3:1—13.
Hur stor den plågan än må vara att inte kunna bruka sina ögon, är det en mycket större förlust att vara utan andligt ljus, sinnets ljus; ja, det innebär att lida tillintetgörelse. (Matt. 15:14) Och hur vitt utbredd är inte denna andliga blindhet! Under det att t. ex. i Förenta staterna bara en eller på sin höjd två personer av tusen är fysiskt blinda, så är förhållandet det rakt motsatta när det gäller andlig synförmåga: bara en på tusen kan se! I Indien har endast en på en millioner denna andliga synförmåga, under det att i Kina endast en på omkring fyra millioner har kunskap om Jehova och hans uppsåt.
Varför all denna andliga blindhet?
Varför är så många människor andligen blinda? För det första därför att Satan, denna tingens ordnings gud, har förblindat deras sinnen, så att de inte kan se sanningen. (2 Kor. 4:4) Han är mörkrets furste och ärkefiende till ljuset, och han och hans demoner gör allt vad de kan för att hålla människorna i mörker. — Jes. 60:2; Ef. 6:11, 12.
På. grund av hans förblindande inflytande har millioner människor i Kina, Indien och bakom järnridån aldrig haft tillfälle att se ljuset. Alla dessa människor är blinda, helt enkelt därför att de aldrig har haft tillfälle att använda sina ögon för att lära känna sanningen. I dessa dagar utföres ett stort verk, genom vilket detta ljus strålar ut till alla delar av världen. Hundratusentals ljusbärare låter sitt ljus lysa från hus till hus och i gathörnen; radion kommer till användning, och missionärer övas och sändes ut till de länder där mörkret är allra störst, så att så många som möjligt må komma i beröring med ljuset och se, såvida de önskar se.
Såvida de önskar se? Önskar då inte var och en se ljuset? frågar ni. Jo, rent bokstavligen talat önskar de flesta människor se men inte andligen talat. I likhet med vissa vilda djur, som föredrar mörkret framför ljuset på grund av sina rovdjursvanor, sin dåliga syn osv., föredrar somliga människor av en eller annan anledning mörkret framför ljuset. De utgör motsvarigheten till de religiösa ledarna på Jesu tid. De var blinda, inte därför att de saknade ljus, ty Ljuset hade kommit i världen, utan därför att de vägrade att se det Ljuset, vägrade att erkänna Jesus såsom den utlovade Messias. — Matt. 4:15, 16; Joh. 3:19—21.
Varför slöt de sina ögon för ljuset? På grund av högmod, fördomar och vinningslystnad. För att söka rättfärdiga sin hållning begärde de flera tecken och att Jesus skulle säga dem rent ut, om han var Messias eller inte. Men Jesus fogade sig inte i deras försåtliga krav på flera bevis. På deras uppmaning: ”Om du är Kristus, så säg oss det”, svarade han: ”Även om jag sade eder det, skulle ni icke alls tro det.” — Matt. 16:1; 21:23; Luk. 22:67, NW.
Jesus varnade för ”onda ögon”. (Matt. 20:15; Mark. 7:22, AV, som har ”ett ont öga” där 1917 säger ”avund”.) Illvilja, avundsjuka och girighet gjorde hans motståndare blinda för sanningen, för skönheten, för logiken i det han sade till dem, liksom för att hans ord överensstämde med Skriften. Mera angelägna som de var att få människors bifall än Guds godkännande, hur skulle de kunna se? (Joh. 5:44) Detta är också sant om ledarna för den organiserade religionen i våra dagar: högmod, förutfattade meningar och vinningslystnad gör dem blinda för de enkla och förnuftiga förklaringarna av Jehovas ord och uppsåt, som erbjudes dem av Hans tjänare och vittnen.
Ett annat skäl till att somliga inte kan se är att de inte har ett ”odelat öga”. (AV) Det är som om ögonen inte kan uppfatta och ”taga in” bilden ordentligt, och därför blir sinnet fyllt av ett virrvarr av strålar utan att ge en bestämd bild av det som ögonen ser på. Felet med dem, som inte har ett ”odelat öga”, är att de samtidigt försöker tjäna Gud och rikedomen, mammon eller egennyttan. En sådan dubbel syn eller ståndpunkt gör det omöjligt att inse att ingen av de stora herrarna, Jehova Gud och Satan, djävulen, är nöjd med att individen överlåter sig bara till en del eller utför en ofullständig tjänst. De begär vardera allt eller intet.
Den människa som har en sådan suddig, kompromissande syn på saker och ting är i mörker beträffande Guds rike och livet i den nya världen, som nu är nära, och i det hon söker omkring sig än på den ena än på den andra sidan, kommer hon ingen vart på ljusets väg, utan stapplar nedåt den breda vägen som leder till tillintetgörelse. Hon kanske tror att hon är i ljuset, men det som hon tror är ljus är i själva verket mörker, och på grund av denna hennes orätta, själviska uppfattning ”hur stort är då icke det mörkret”! — Matt. 6:23, NW.
Att lära sig se
Ett nyfött barn, som ser sig omkring med vidöppna ögon, uppfattar ingenting. Men allteftersom dagar och månader går, visar sig ideligen samma föremål och färgfläckar. Barnet blir bekant med dem; det kommer ihåg dem och kan känna igen dem, då det får syn på dem. På så sätt lär det sig att använda sina ögon och bli förtrogen med världen omkring sig.
Så är det också med den som kommer i beröring med sanningens ljus. Till en början är allt obekant och främmande, och vi kan bara se helt litet av det som uppenbaras för oss. Men om vi har ärliga hjärtan, som söker efter kunskap och efter att bevara det som vi lär oss, då kommer vi att fortsätta med att rannsaka bladen i Guds ord och noga begrunda det verk som utföres av den organisation som han brukar på jorden. På så sätt blir vi förtrogna med dessa ting. Genom att vi kommer ihåg och blir förtrogna härmed, tillväxer vår förmåga att uppfatta, dvs. vår förmåga att urskilja eller känna igen olika ting och uppfatta vad som skiljer dem från andra ting samt att upptäcka detaljer och särskilda, utmärkande drag. Herren besvarar vår bön: ”Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.” — Ps. 119:18.
Att lära känna dessa ting tar naturligtvis tid och fordrar övning, men belöningen i form av resultat är välsignad. Nu är det slut med att följa blinda ledare och att treva omkring i mörkret, nu finns det ingen ovisshet längre på grund av de många religiösa lärorna och ingen orsak att bli förvirrad genom invecklade frågor. Skönheten i Guds ord får oss att utbrista: ”Detta är Jehovas verk; det är underbart i våra ögon.” — Ps. 118:23, AS.
Vi måste nu sätta stort värde på och vara måna om vårt hjärtas ögon och akta dem väl. Vi får aldrig låta deras synförmåga och synskärpa försämras, ej heller får vi återfalla till världslig blindhet. Ögonen måste ständigt bli styrkta, så att de inte blir överansträngda eller tar anstöt av ljuset från Guds ord, som nu tilltar i skönhet och klarhet. Vi får inte låta dem bli skumma, utan måste ständigt bruka dem i överensstämmelse med de finare reglerna för konsten att se andliga ting.
Då Jesus talade till sina lärjungar, som just hade kommit tillbaka från en kampanj i tjänsten på fältet, där de predikat om Guds rike, sade han: ”Lyckliga äro de ögon, som se de ting som ni nu se. Ty jag säger eder: Många profeter och konungar åstundade att se de ting som ni nu se, men sågo dem icke, och höra de ting som ni nu höra, men hörde dem icke.” (Luk. 10:23, 24, NW) Våra ögon är långt mer välsignade än deras var, ty vi kan —tack vare uppfyllelsen av bibelns profetior — se att Jehovas konungsliga herradöme, som utövas genom hans Kristus, nu är fullständigt och för all framtid upprättat i himlarna. På grund härav kan vi med den största tillförsikt förkunna för alla nationer att Guds rike är närvarande och i verksamhet. — Matt. 24:14.
Jehova Gud är vår store lärare, och om honom säger profeten: ”Din lärare skall icke mer gömma sig, utan dina ögon skola se din lärare.” (Jes. 30:20, AT) Vi måste låta våra ögon vila på honom genom att uppmärksamma hans instruktioner som kommer till oss genom hans uppenbarade ord och hans organisation, på samma sätt som en tjänares ögon uppmärksamt följer hans herres hand. (Ps. 123:1, 2) Vi måste också ”oavvänt betrakta vår tros an förare och fullkomnare”, Kristus Jesus. — Hebr. 12:2, NW.
Och när vi så strävar framåt längs den enda rätta vägen och med våra ögon oavvänt betraktar Jehova Gud, Kristus Jesus och Riket, låt oss också med frikostighet betrakta de arma människorna som befinner sig i mörkret och som hungrar efter ljuset, som Rikets sanningar ger. När vi färdas bland dem, låt oss då komma ihåg: ”Den som unnar andra gott [har ett frikostigt öga, AV], han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.” (Ords. 22:9) Inte bokstavligt bröd, utan det som är av långt större betydelse, andligt bröd, som skänker god syn och kan liknas vid den honung Jonatan åt, då han förföljde filistéerna. (1 Sam. 14:27—29; Matt. 4:4) Samma mening ligger i ordspråket: ”Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.” — Ords. 28:27.
Kristus betraktade de arma, blinda fåren på sin tid med deltagande. Låt oss göra detsamma i vår tid och på så sätt ha en andel i uppfyllelsen av skriftstället: ”De, för vilka ingenting hade kungjorts om honom, skola se, och de som icke hava hört skola förstå.” (Rom. 15:21, NW) Våra ögon har välsignats med sanningens ljus; låt andra få ljuset, så att också de kan se!