Text med kommentar för varje dag

Fredag, 21 september

Fridsfurste. På hans herradömes och fridens tillväxt skall det ingen ände vara ... Härskarornas Jehovas nitälskan skall göra detta. — Jes. 9:6, 7, AS.

Det vittnesbörd som avgivits sedan 1914 har ständigt kommit Rikets välde eller inflytande att tillväxa i de människors liv, som är av en god vilja. Det skulle inte ha kunnat vara på annat sätt. Med Guds eget namn som garanti förklarade profeten detta för länge sedan, och det måste bli verklighet, fastän Konungen nu härskar bland otaliga fiender. Härskarornas Jehovas oemotståndliga nitälskan kommer aldrig att tillåta, att hans profetiska ord ofullbordat kastas tillbaka i ansiktet på honom och att tillväxten av hans Sons herradöme blir framgångsrikt hindrad. Vittnesbördet om Riket måste fortsätta att tillväxa. Genom kunskapen som utbredes genom Jehovas vittnen kan människorna av en god vilja överallt få tillfälle att få vetskap om det enda rättfärdiga herradömet och kan församla sig omkring det såsom mänsklighetens enda hopp. De kan ge det sin obetingade tro och lydnad, innan Jehovas Konung förgör sina fiender. VT 15/12 50

Lördag, 22 september

Frågen efter forntidens stigar, frågen, vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar. — Jer. 6:16.

Vi behöver gå tillbaka direkt till de inspirerade skrifterna själva och dagligen i deras ljus granska det, som förkunnas för oss av människor, och genom detta handlingssätt komma tillbaka till den ”tro, som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga”. Och när vi på nytt har upptäckt vad den är, då måste vi ”kämpa en hård strid” för den för att kunna hålla fast vid den och omsätta den i handling, såsom Judas 3 säger (NW). I överensstämmelse med den ursprungliga tron blir det vår plikt mot Gud att motstå dessa människor med orena sinnen, som försöker smyga sig in och locka omisstänksamma kristna till sexuella felsteg genom att med orätt göra anspråk på Guds barmhärtighet för uppsåtliga synder. Låt dem som söker innästla sig ibland oss och har onda syften och alla världsliga människor få veta, vilka höga moraliska principer den sanna kunskapen om Gud och Kristus representerar. Låt världen lära känna den moraliska ställning som Jehovas teokratiska organisation intar, för att den må veta att det är en ren organisation. Bevara organisationen i detta tillstånd, för så vitt det beror på dig. Sann kärlek är ren. VT 1/1 51.

Söndag, 23 september

Ty han har sagt: ”Jag skall alls icke lämna eder eller på något sätt övergiva eder.” Därför kunna vi vara vid gott mod och säga: ”Jehova är min hjälpare.” — Hebr. 13:5, 6, NW.

Vi tågar i denna tid framåt till det verk som vår store Lärare genom Jesus Kristus har utbildat oss till att utföra, och vi gör detta i en värld, fylld av fiender. Vi vet vad vi har blivit instruerade att göra, men vi kan inte med framgång utföra det i vår egen kraft och enligt vår naturliga uppfattning av saker och ting. Vi behöver dens ledning, hjälp och stöd, som skickar ut oss från sin teokratiska skola. Han skickar inte ut oss för att sedan glömma bort oss. Han är djupt intresserad av hur hans elever använder den dyrbara kunskap han har givit dem genom sin teokratiska organisation under Kristus. Han har lovat att vara med dem, men endast om de utför hans befallningar och handlar på det sätt som de har blivit lärda. Därför behöver vi så mycket mera vara oförskräckta och strängt hålla oss till det som Gud har befallt och lärt oss. Han garanterar oss inte framgång på annat sätt. VT 15/4 51

Måndag, 24 september

Skaffa eder penningpungar som icke bliva utslitna, en outtömlig skatt i himlarna, där ingen tjuv kommer åt den och icke heller mal förtär. — Luk. 12:33, NW.

Ni frågar: Får Jehovas vittnen ingenting ut av detta för sin personliga del? Finns det inte någonting i det, någonting materiellt som de kommer att vinna genom att vara hans vittnen? Nej, det enda som kan vinnas i samband med detta att vara ett av Jehovas vittnen är en skatt i himmelen. De försöker att vara rika på goda gärningar för att ”kunna gripa det liv som verkligen är liv”. Hur gör de detta? Genom att tillbringa sin tid med att predika ordet för de fattiga, de rika, de ödmjuka, de högmodiga, lantbrukaren, fabriksarbetaren, mannen och hustrun. De gör det genom att besöka hemmen, hyreslägenheterna, de palatslika boningarna, villorna, bondgårdarna, hyddorna av soltorkat tegel. Det gör ingen skillnad; varhelst människor bor, dit kommer Jehovas vittnen att bege sig för att predika ordet. De ger åt människorna livets ord förutom sin tid och energi och sina pengar, och på det sättet samlar de skatter i himmelen. För dem är det mera verklig tillfredsställelse i detta än i att samla jordisk rikedom. VT 1/2 50

Tisdag, 25 september

Luttra edra hjärtan, ni obeslutsamma. — Jak. 4:8, NW.

Vi har inte råd att ta några risker när det gäller våra liv, och därför måste vi alltid ha en positiv inställning. Det är farligt att vara obeslutsam, att göra halt på vägen till livet. Vi är visa, om vi inser att när vi väl har invigt oss till att tjäna Gud, kan det aldrig råda någon tvekan om hur vi bör avgöra saker och ting. Vi är på den säkra sidan, om vi alltid fattar våra beslut till förmån för Guds verk och i harmoni med hans ord. Jesus gav oss ett gott exempel i fråga om hur vi skall gå till väga, när djävulen frestade honom i öknen. Han visste vad Skriften sade, så han lånade dess ord för sitt svar. Djävulen kunde inte förmå honom att frångå sin positiva inställning. Vi måste likaså vara på vår vakt, så att våra egna köttsliga begärelser eller andra människor inte får lov att påverka oss i oförnuftig riktning och hålla oss borta från vår teokratiska verksamhet. Det är nödvändigt att hålla sig tätt intill Herren och hans organisation för att vara trygg. Våra sinnen måste övas genom studium av hans ord, om vi skall kunna hålla i med vårt arbete. VT 1/7 50

Onsdag, 26 september

Åra Jehova med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda. — Ords. 3:9, AS.

Alltefter som den synliga organisationen tillväxer, helgas den nya kraften eller styrkan i fråga om antal till Jehovas ära. Dessa nya hålles inte nere som en lekmannaklass, som skall uppehålla och understödja en präst- eller predikantklass. Ingen skillnad mellan olika kategorier och inget anseende till personen förekommer i den synliga organisationen; alla är underställda Gud och Kristus. Liksom den smorda kvarlevan före dem studerar de nyanlända ”andra fåren” Guds ord både enskilt och i grupper för att rena sitt sinne från falska religiösa besmittelser. De rättar sig efter de råd och anvisningar som ges i bibeln och välkomnar råd ifrån den synliga organisationen. Undervisade ovanifrån kan alltså alla Jehovas vittnen säga: ”Vishet är bättre än styrka ... bättre ... än krigsredskap.” Utan köttsliga vapen kommer de att omringa denna av religionen genomsyrade gamla värld, som ligger i mörker och älskar mörkret. De kommer att låta sanningens fackla lysa, att höja sin röst likt en basun, ropa ut Guds lov och pris och modigt svinga ”andens svärd” med härskriet: ”För Jehova och för den större Gideon!” VT 1/11 50

Torsdag, 27 september

Sägen till de försagda: ”Varen frimodiga, frukten icke.” Se eder Gud kommer. — Jes. 35:4, AS.

De som är starka kan inte göra som de behagar med avseende på sitt uppförande, ty de måste hjälpa de svagare. Hur lätt är det inte för de starka att säga till de försagda och rädda: ”Flytta på er och låt mig komma fram!” Eller kan de förlora tålamodet med Herrens ”andra får” och — därför att de själva kan gå frimodigt framåt — tänka, att alla andra också borde göra det och att det är galet, om de inte kan det! Nej, det får inte vara så med Herrens hängivna tjänare. Den smorda kvarlevan och dess följeslagare är klart förpliktade att styrka de svagare och inte skjuta dem åt sidan. De försagda får inte bli förkrossade eller sårade eller belastade med ytterligare bördor och svårigheter. Det får inte vara på det sättet. Lyd Guds befallning, som läses här ovan. Undervisa och förklara därpå och visa orsaken till att vi inte behöver vara rädda. Styrk dem i den säkra kunskapen om sanningen, ge dem den tillförsikt de behöver. Peka på den verklige befriaren. VT 1/8 50

Fredag, 28 september

Hela jorden skall bli förtärd av min svartsjukas glöd. Ty då skall jag giva åt folken ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att en dräktigt [skuldra vid skuldra] tjäna honom. — Sef. 3:8, 9, AS, marg.

Hopsamlandet av nationerna och församlandet av konungarikena, med deras Förenta nationerna och politiska block inom denna organisation, närmar sig nu slutstadiet. Den tid då hela denna jordiska tingens ordning skall förtäras i Jehovas nitälskans eld rycker allt närmare. Men inte utan varning från kärlekens och barmhärtighetens Gud. I denna ändens tid har han hållit sitt löfte och givit ett ”rent språk” åt folken, åt dem som längtar efter sanning och rättfärdighet. Han har inte låtit sig vara namnlös, utan har uppenbarat sin identitet, för att folken må kunna veta vem de skall kunna vända sig till genom Kristus. Genom sina smorda vittnens teokratiska organisation har han låtit bibelns sanning framstå klarare och klarare och renat deras tal. Därför talar och lever de nu i överensstämmelse med det rena språket. VT 15/2 51

Lördag, 29 september

Tag din andel i att lida ont för de goda nyheterna genom Guds kraft. — 2 Tim. 1:8, NW.

Fastän Jehovas vittnen alltjämt blir förföljda och de vet att förföljelsens storm inte kommer att avtaga, kan de likväl, genom att leva i överensstämmelse med namnet, stå fasta och rida ut stormen. Långt ifrån att göra uppror mot smädelser eller förföljelse blir de inte ens modfällda. På grund av de smädelser som drabbar dem är de säkra på att de tjänar Gud i Jesu fotspår. Väpnade med kunskap om sanningen och uppmuntrade av de forntida exemplen, är de förvissade om att Jehova Gud kommer att uppehålla dem intill änden. Att leva i överensstämmelse med deras Guds namn kommer också i fortsättningen att betyda arresteringar, grymheter och oförrätter, som tillfogas Herrens tjänare av demonbehärskade människor. Det kommer till och med att betyda livets förlust för några av de trogna, men detta förskräcker dem inte. Att de hotas med att mista livet eller till och med direkt är i fara att göra det hejdar dem inte eller får dem att sakta farten. De är av hela sitt hjärta, sin själ, sitt sinne och sin kraft övertygade om Jesu ord: ”Vem som helst som förlorar sin själ för min skull skall finna den.” VT 1/10 50

Söndag, 30 september

Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så! Jag säger eder sanningsenligt: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter. — Luk. 12:43, 44, NW.

Jesus Kristus är denne ”trogne förvaltares” eller slavs huvud, och alla måste inse och erkänna det. Hans Rikes så oändligt viktiga intressen på jorden blir inte bara överlämnade eller helt enkelt bortskänkta till slav-klassen till att göra som den vill med. Nej, det är inte alls på det sättet. ”Tillhörigheterna” är alltjämt Kristi Jesu, Husbondens, och han anförtror dem i slavens vård, åt hans omsorg. Skulle det för övrigt inte vara besynnerligt, om Kristus hade mer än en ”trogen och omdömesgill slav”? Antag att han hade två eller flera och var och en gjorde gällande, att han hade fått uppdraget som styresman över tillhörigheterna. Det skulle bli förvirring och oordning, och Gud är inte oordningens Gud. Det finns endast en Jehova, den Högste, en Herre, Jesus Kristus, en helig ande. Det finns inte två Krister, och inte heller finns det två smorda skaror. I våra dagar finns det alltså endast en ”trogen och omdömesgill slav”-klass, som blivit anförtrodd hans tillhörigheter. VT 1/12 50

Måndag, 1 oktober

Gå icke och söla i edert arbete. — Rom. 12:11, NW.

Regelbundenhet i arbetet med att predika är också av stor vikt. Inte endast är det på detta sätt sysselsatta sinnet alltför upptaget för att djävulen skall kunna fresta individen i fråga och sätta krokben för honom, utan därtill kommer att den som ständigt predikar förbättrar sin effektivitet, så att mera kan åstadkommas på den tillgängliga tiden. När någon håller upp, kommer han ur den gudaktiga tjänstens takt, han ligger av sig i bruket av andens svärd, och nya dåliga vanor tränger in och tar de förra goda vanornas plats. Därför inte endast förlorar han den tid som inte användes till att lovprisa Gud, utan det tar också tid för honom att återvinna sin förra effektivitet. Den återstående tiden är för kort för att medge dylika förluster, och på lur ligger alltid faran för att bli helt uppslukad av den gamla världen. Det som har gjorts eller det som vi har underlåtit att göra i det flydda kan inte ändras. Men i nuet och i framtiden finns det ännu många tillfällen som väntar den som vill tjäna Gud. Förståndiga människor gör det mesta möjliga av dessa, köper upp dem och gör gott bruk av dem, så att de inte blir förslösade. VT 15/6 50

Tisdag, 2 oktober

Andens frukt [är] kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådant finnes ingen lag. — Gal. 5:22, 23, NW.

Det finns ingen lag som förbjuder en kristen att i rikaste mått bära dessa andens goda frukter, och när han gör det, är han en välsignelse för dem som han är tillsammans med. Detta innebär att vi inte kommer att handla omoraliskt, bli druckna, hänge oss åt nöjen till överdrift, såsom världen i allmänhet gör, utan att vi kommer att besinningsfullt i första rummet ägna vår uppmärksamhet åt andliga ting. I vår samvaro som ett Guds folk får vi inte rätta oss efter den måttstock eller ande, som de som befinner sig utanför, ute i världen, rättar sig efter eller låter sig ledas av. Världen är verksam enligt själviskhetens princip, och en man röner stort bifall för sina bedrifter, oavsett vem han skadar eller förorättar i sitt handlingssätt. Ofta hyllar de satsen: ”ändamålet helgar medlen”, och likt en ångvält går de fram över allt som kommer i deras väg. Så är det emellertid inte bland Guds folk. De vet att de som praktiserar sådana metoder inte kommer att få ärva Guds rike. Vi måste låta oss ledas av Guds ande. VT 15/7 50

Onsdag, 3 oktober

Min Gud skall till fullo sörja för allt edert behov efter måttet av sin rikedom i härlighet genom Kristus Jesus. — Fil. 4:19, NW.

Den invigde förkunnaren engagerar Gud för sin sak, så att säga, därmed att han tar Jehova på orden. Nu kallar Gud sitt folk ut ur det motbildliga Egypten under sin större Mose, Kristus Jesus. Inget lyxliv i överflöd och bekvämlighet är nu utlovat åt dem. Men det finns fullt upp av det som de bäst behöver till sitt uppehälle. Vad då? Ett bord med andlig föda, ”mat i rätt tid”. Med dessa andliga välsignelser och det storslagna hoppet om en ny värld som är så nära kan de visa samma tålmodiga inställning som Paulus: gudsfruktan i förening med förnöjsamhet. När den kristne växer till i andligt förstånd och andlig mognad, ökas också hans uppskattning av Gud. Detta livets angelägenheter, som i flydda tider föreföll honom viktigast, får nu endast föga av hans uppmärksamhet. Han betänker de människors tillstånd som famlar omkring i det motbildliga Egyptens tjocka mörker, och han gör vad han kan för att öppna deras ögon för det enda ljuset. VT 15/5 50

Torsdag, 4 oktober

Nu hava bragts å bane vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes myndighet, emedan våra bröders anklagare har blivit nedslungad ... och vet, att han har en kort tidsperiod.’ — Upp. 12:10—12, NW.

Det babyloniska väldet brukades till att förstöra Jerusalem år 607 f. Kr. och till att komma ”nationernas fastställda tider” att börja sitt lopp. Då avbröts Guds konungadöme i Israel. Det var därför alldeles passande att det nutida Babylon, djävulens världsorganisation, vid slutet av de fastställda tiderna år 1914 skulle tumla över ända såsom en följd av Guds dom över det och skulle bli lagt för Guds Konungs fötter. Hur gick detta till? Genom att den osynlige konungen i det sinnebildliga Babylon, Satan, djävulen, och hans demonorganisation kastades ut från de himmelska höjderna, från möjligheten till samvaro med de heliga änglarna, och ned till Guds fotapall, jorden. Åtgärder för att åvägabringa detta började genast efter det att Guds rike blivit fött år 1914. I striden vid Harmageddon, efter den omtalade ”korta tidsperioden”, kommer det nutida Babylon eller Satans världsorganisation att tillintetgöras. Sedan är det en ny värld! VT 1/3 50

Fredag, 5 oktober

Giv mig förstånd, så att jag får leva. — Ps. 119:144.

Den stora massan av så kallade ”kristna” följer det handlingssätt som denna världens rika män följer på grund av brist på förstånd. De har gjorts blinda för livets sanna förhållanden av Satan, djävulen, som såsom sina villiga instrument brukar otrogna ”Ordets förkunnare”, föga nogräknade politiker och giriga profitjägare. De förgås av brist på förstånd. Detta förstånd måste hugga av varje mänsklig tradition och varje lågt, vällustigt begär som människan har hållit på att odla nu i sex tusen år. Det måste upplysa oss om det faktum, att det inte går att vinna säkerhet eller beskydd annat än från Jehova Gud och hans Konung, Kristus Jesus. När vi förvärvar detta förstånd, inser vi till fullo att Jesu lärjungar valde den visa kursen. De tog med glädje emot sitt uppdrag att gå åstad och predika. De begrep att Jehova ensam kunde leda deras steg. Och de var villiga att taga emot denna ledning och inte förlita sig på sitt eget förstånd. VT 1/10 50

Lördag, 6 oktober

Vad det beträffar, som föll bland törnena, äro dessa de som hava hört, men genom att de gå upp i detta livets bekymmer och rikedom och nöjen bliva de fullständigt förkvävda och bringa ingenting till fullkomning. — Luk. 8:14, NW.

Den klass som den törnbevuxna jorden är en bild av låter Guds oförtjänta godhet bli dem till ingen nytta och låter världsliga angelägenheter samverka till att förkväva deras möjligheter till att bära frukt. Detta för med sig tillintetgörelse såsom i eld för dem. Vi kan se hur några som är i vår församling eller några som vi besått med säden tenderar till att låta törnliknande hinder komma in i deras liv och deras hjärtan och förkväva deras andliga produktivitet. Vi kan varna dem. När den rike ynglingen lät sin kärlek till bedräglig rikedom förkväva sina möjligheter att bära frukt såsom kristen, varnade Jesus sina lärjungar: ”Det blir svårt för en rik man att komma in i himmelriket.” (Matt. 19:23, 24, NW) Vi vill undvika att låta detta törnövervuxna tillstånd taga våra egna hjärtans jordmån i besittning. I harmoni med denna strävan inom oss själva bör vi också kärleksfullt hjälpa andra alt göra så. VT 1/6 51

Söndag, 7 oktober

Envar åt vilken mycket blev givet, av honom skall mycket krävas, och den vilken människor sätta över mycket, av honom skola de kräva mer än vanligt. — Luk. 12:48, NW.

Om mycket synes krävas av förordnade tjänare, kommer detta sig därav att mycket har blivit dem givet av Guds hand i fråga om välsignade tjänsteprivilegier. Kom ihåg, att det är inför den store Herden Jehova och hans Överherde Jesus Kristus som ni såsom tjänare är ansvariga, och den tjänst som ni gör åt edra bröder räknas såsom gjord åt Jehova. ”Fåren” är Jehovas. Var därför inte lata tjänare eller onyttiga slavar, ty då kan ni bli utkastade, inte bara ur ämbetet som tjänare, utan också ”i mörkret utanför”, utan någon ytterligare möjlighet till liv. (Matt. 24:48, 51; 25:26, 30, NW) Trogen pliktuppfyllelse är vad som medför goda resultat, resultat i form av belöningar, belöningar nu och i kommande åldrar både för tjänarna och för hjorden. Så länge som tjänare och ”får” fortfar att ”höra” sin Mästares röst och följa honom, kommer det att råda ömsesidig fröjd och glädje; och man kommer att gå framåt mot den nya världen. VT 15/8 50