Text med kommentar för varje dag

Fredag, 20 juli

Den som sätter sig upp mot myndigheten har därför tagit ståndpunkt emot Guds anordning; de som hava tagit ståndpunkt emot den skola få dom över sig. — Rom. 13:2, NW.

Jehova Gud har byggt upp en universell organisation av sina trogna skapelser i himmelen och på jorden. Han insätter olika skapelser i en viss ställning med särskild myndighet. Dessa representerar honom, och fördenskull bör de respekteras. De har inte själva tagit sig denna myndighet. De har fått den från Gud på ett teokratiskt sätt. Vi måste därför respektera myndigheten, det ämbete som Guds tjänare innehar, även om vi personligen skulle vilja göra invändningar mot den tjänare som bekläder ämbetet. Gud har upprättat den kristna församlingens teokratiska organisation. Han gjorde Jesus av Nasaret till dess Huvud och satte också helt vanliga män utan någon högre skolutbildning såsom apostlar närmast honom i organisationen. Då motståndarna tar ståndpunkt mot Guds anordning, drar de över sig en direkt dom från honom. VT 15/3 51

Lördag, 21 juli

Vår fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat. Må ditt rike komma. — Matt. 6:9, 10, NW.

Vi kan vara glada över att den nya världen är den som Gud har utlovat och inte politikerna och att dess herradöme är ett oinskränkt konungadöme och att människorna på jorden inte har något ord med i laget med avseende på det, annat än att de får bedja om det, kungöra det och lovorda det inför andra, om de så vill. Gud har låtit det mänskliga släkte som ledde sitt ursprung från det syndiga människoparet Adam och Eva förbliva, men han beslöt att upprätta en ny regering över det. Han beslöt att åter införa en rättfärdighetens värld genom att frambringa en ny värld. När den tid han hade fastställt var inne, grundade han denna värld eller lade dess grund i sin Sons, Jesu Kristi, offerdöd och uppståndelse för nitton hundra år sedan. Nu har han upprättat den himmelska regeringen för denna nya värld och förordnat sin självuppoffrande Son till att vara dess konung. Han har gjort detta, fastän de flesta människor på jorden inte har velat ha Jesus Kristus som Konung, och det bevisar att detta inte är en demokratisk anordning, utan en teokratisk. VT 1/3 51

Söndag, 22 juli

Se själva till, att ni icke förlora det som vi hava arbetat för att frambringa, utan må vinna full lön. — 2 Joh. 8, NW.

Vid det slutliga avgörandet är det våra gärningar som kommer att tagas i betraktande av vår Fader. Och då kommer det att bestämmas, om vi skall eller inte skall få evigt liv. Varför skulle vi dåraktigt riskera att gå miste om denna utomordentliga lön från Jehova genom att gå tillbaka och jaga efter den bedrägliga lön som denna döende gamla värld bjuder? Det fordras av de kristna, att de skall leva på ett vördnadsfyllt sätt hela den tid, som de dväljes i denna gamla värld, och noggrant följa Guds ord, om de skall vinna slutligt godkännande av Livgivaren i himmelen. Vi kan förlora alla hans välsignelser, om vi återvänder till det meningslösa levnadssätt som vi har blivit uppfostrade i, innan vi kände sanningen och invigde oss. Tillika med den lön vi nu erhåller från Jehova finner vi också Guds beskydd. Vi lever i en ond värld, som. söker förgöra allt som ärar Jehovas namn. Vore det inte för den oöverträffade skyddstjänst som utövas från ovan, skulle våra utsikter att överleva i denna gamla värld vara lika med noll. VT 1/7 50

Måndag, 23 juli

Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll så Kristi lag. — Gal. 6:2, NW.

Medan var och en måste bära sin egen börda inför Gud, har han samtidigt ansvar gentemot andra i församlingen. När vi själva prisar Gud, kan vi inte glömma dem som tillsammans med oss håller på att löpa trons tävlingslopp. Om vi håller hävdandet av Jehovas namn och hans universella suveränitet främst för vårt sinne, då kommer vi att inse och uppskatta, att våra medarbetares trogna, regelbundna tjänst bidrar lika mycket till att hans namn blir ärat, som vår egen lovprisande bekännelse kommer att göra det. Omvänt kommer det att dra smälek över Guds sak, om några är försumliga. Om vi därför ”förvärva styrka i Herren och i hans krafts väldighet” och bär våra egna bördor väl, kanske också i materiellt avseende har bättre möjligheter att göra detta, måste vi alltså uppfylla en förpliktelse gentemot dem som kan ha större svårigheter att kämpa med för att kunna fortsätta i Guds tjänst med oss. Därför att vi är starka, kan eller får vi inte bli otåliga mot dem ibland oss som är svaga. Och inte heller kan vi skjuta dem åt sidan, som om de vore av endast ringa betydelse i Guds anordning. VT 15/7 50

Tisdag, 24 juli

För den glädje han känner går han och säljer det han har och köper den åkern. — Matt. 13:44, NW.

En del av den stora glädje som var förelagd Jesus bestod i att bli Konung i Guds härliga rike, den glädjen att han, om han var trogen, skulle kunna bli det redskap som skulle brukas av hans himmelske Fader till att leda Rikets verksamhet, som skulle hävda Jehovas namn och förläna oräkneliga välsignelser åt trogna skapelser överallt i universum. Denna glädje som var Jesus förelagd och som han så varmt åstundade framställes i bild i Skriften som en skatt, dold i en åker. Han måste sälja allt vad han hade för att komma i besittning av denna åker. Kristi kropps lemmar, som är Guds arvingar och Kristi medarvingar, är kallade till och uppfordras till att följa i hans spår. Det kräves också av dem, att de skall sälja allt vad de har för att få vara med honom i Riket. Samma allt uppslukande glädje är dem förelagd, och det måste inspirera dem till samma oföränderliga beslutsamhet, samma avgjorda inställning, att inget offer är för stort, inget hinder för svårt för dem att övervinna för att få del i denna härliga belöning, som Jehova har kallat dem till. VT 1/9 50

Onsdag, 25 juli

Han har lyst på våra hjärtan för att upplysa dem med den härliga kunskapen om Gud genom Kristi ansikte. — 2 Kor. 4:6, NW.

Kristus Jesus visste vad vi behöver veta för att kunna vinna evigt liv. När han var på jorden, uppmanade han människor att följa honom och efterlikna honom. Vi kan göra det genom att ta upp det arbete som han utförde. Då Jesus hade blivit född som fullkomlig människa genom ett mirakel av Jehova, hans himmelske Fader, var han den enda människa som kunde ge ut sitt liv som ett lösenoffer, för att människosläktet skulle kunna vinna evigt liv i den nya världen. Men vilket verk grep han sig an med, innan han gav ut sitt liv, ett verk som var välbehagligt för Gud och av högsta vikt? Åt vad ägnade han sig, därför att detta var det mest trängande behovet för människorna, som stod ansikte mot ansikte med tillintetgörelse? Vid den fastställda tiden, som var utmärkt i profetiorna började han predika. Fastän han visste att det skulle leda till martyrdöden i offentlig vanära, ägnade han sig åt att utbreda kunskapen om Jehova Gud. Han slog därigenom fast, att det högsta levnadskallet är att predika Guds ord. Vi kan inte åtnjuta ett större privilegium än att predika. VT 1/1 51

Torsdag, 26 juli

Ty jag giver eder föredömet, på det att alldeles så som jag har gjort mot eder, så böra ni också göra. — Joh. 13:15, NW.

Jesus Kristus var ett fullkomligt exempel på en heltidsförkunnare, en pionjär. Han insåg till fullo, vilket hopplöst tillstånd judarna befann sig i, fångna i sina religiösa traditioner som de var, och därför gjorde han allt som då var möjligt för att rädda dem. Under Jesu och hans apostlars tid utvidgades tjänsten eller ämbetsutövningen mer och mer. Allt eftersom andra hörde och gav gensvar, strömmade det levande vattnet fram ur deras innersta, sedan den heliga anden hade blivit utgjuten på pingstdagen år 33 e. Kr. Detta ”vatten” nådde i sin tur andra, som också gav gensvar. Och så fortgick det till omkring fyrtio år senare, när Jerusalem blev förstört. Jehova betraktade då inte dessa första ordets förkunnare såsom behäftade med blodskuld. De hade låtit varningen ljuda, och det hade resulterat i frälsning för dem som hade rättat sig efter den och i tillintetgörelse för dem som hade svarat med spott och spe. I denna tid visar Sällskapet Vakttornet samma omtanke om denna generation, som nu står ansikte mot ansikte med världens tillintetgörelse i Harmageddonstriden. Det uppfyller Guds uppsåt att frambära en varning genom att sända ut sina vittnen. VT 15/5 50

Fredag, 27 juli

Efraims män sade till honom: ’Huru har du kunnat handla så mot oss? Varför bådade du icke upp oss, när du drog ut till strid mot Midjan?’ Och de foro ... ut mot honom. — Dom. 8:1.

Då på den tiden var det Guds uppsåt att använda ett begränsat antal vid det inledande angreppet, för att segern med rätta skulle tillskrivas Jehova. På samma sätt är det inte med ett stort antal som triumfen över de nutida midjaniterna åstadkommes, och intet kött bör berömma sig inför Gud. Segern måste bli till hans ära. Han behöver inga människor för att kunna driva fienden på flykten; han skulle kunna predika sanningen genom att låta stenarna ropa. Han valde emellertid att bruka en smord kvarleva av den ”lilla hjorden” till att utföra verket att jaga fienden på flykten. Längre fram, när fler av de ”andra fårens” klass tages upp i de stridandes led, kanske somliga beklagar sig över att de inte förr blivit underrättade om dessa bibliska sanningar, så att de kunde ha fått ta större del i arbetet med att predika evangelium. Men de inser orsaken till vad som tycktes dem vara en sent påtänkt kallelse till tjänst, när de får vetskap om Jehovas uppsåt att först församla, sålla och döma en smord kvarleva. — 1 Petr. 4:17. VT 1/11 50

Lördag, 28 juli

Och det skall icke mer finnas någon förbannelse. Men Guds och Lammets tron skall vara i den. — Upp. 22:3, NW.

Vilken tröst det är att veta att Jehovas ogynnsamma dom aldrig mer kommer att drabba hans organiserade folk, nu när han har gjort sitt folk teokratiskt! Naturligtvis kan individer ur vår krets bli upproriska och motspänstiga och kan förirra sig bort och komma under hans ogynnsamma dom, vilket resulterar i deras personliga tillintetgörelse. Jehova har lovat att avlägsna dem som blir högmodiga i sin inbillade vikt och betydelse och i sin ande av egensinnigt självständighetsbegär. (Sef. 3:11) Må de som menar att de kan reda sig utan organisationen gå sin väg. Låt oss å andra sidan visa mogen uppfattning av och insikt om vårt förhållande till vår Skapare i denna Rikets tid. Låt oss vara det arma, ödmjuka folk som Sefanja 3:12 talar om, och må vi så förbli i harmoni och enhet med den teokratiska organisation Jehova har byggt upp. Arbeta lojalt tillsammans med den. Åtnjut dess välsignelser, hjälp, beskydd och ledning tillsammans med alla dem som håller fast vid den. Vi vill ha gudsväldet, Teokratien. VT 15/4 51

Söndag, 29 juli

Du skall icke gå med förtal bland dina fränder. — 3 Mos. 19:16.

Hur goda avsikterna än må vara, blir det ändå alltid beskäftighet och skvaller att föra en historia vidare. Tungan, som är mycket svår att behärska, kommer inte länge att nöja sig med att upprepa det man har hört. Var då försiktig; akta på vad du gör, så att du icke syndar med din tunga. (Ps. 39:2) Tungan kan inte prisa Gud och samtidigt baktala en broder; inte heller kan tid användas till att prisa Gud och samtidigt tänka på eller tala om ett fel som någon annan har begått. Tiden kan användas till mycket större nytta, om man granskar sina egna fel, som man har möjlighet att rätta, än om man är bekymrad över en annans tillkortakommanden, som man inte kan ändra. För övrigt säger Jesus: ”Hur kan du säga till din broder: ’Tillåt mig att taga ut strået ur ditt öga’, när du ju har en taksparre i ditt eget öga?” (Matt. 7:3, 4, NW) Det är uppenbarligen slöseri med tid, och det kommer sannolikt att göra mer skada än gagn. VT 15/6 50