Text med kommentar för varje dag

Onsdag, 11 juli

Villigt kommer ditt folk, när du samlar din här. — Ps. 110:3.

Hur går det, om någon som får förordnande som tjänare känner att han är oförmögen att sköta det som åligger honom? Vad bör han göra? Tag emot förordnande såsom från Herren och bed om att Guds ande och kraft måtte komma över dig för att hjälpa dig att sköta arbetet troget och effektivt. Kom ihåg, att Jehovas vrede upptändes mot Mose, när denne invände att han var olämplig för den uppgift som gavs honom. När Mose av Gud hade blivit förordnad såsom en särskild tjänare och ett särskilt vittne med uppdrag att träda fram inför den ogudaktige Farao i Egypten, svarade han ungefär så här: ”Vem? Jag, Herre? Jag kan inte tala! Skicka någon annan.” (2 Mos. 4:10—14) Kom ihåg, hur det var med Jeremia. När han blev utsedd till Herrens tjänare och profet, sträckte han upp armarna och utropade ungefär dessa ord: ”O Jehova, jag är bara ett barn; jag kan inte tala.” (Jer. 1:6, 7) Både Moses och Jeremias klagan över att de inte var lämpliga för uppgiften var detsamma som att tala om för Jehova, att Han hade begått ett misstag då han utvalde dem. Ställ dig därför villigt till förfogande. VT 15/8 50

Torsdag, 12 juli

På den tiden skall jag föra eder in, och på den tiden skall jag församla eder; ty jag skall göra eder till ett namn och en berömmelse bland alla jordens folk. — Sef. 3:20, AS.

Mot hundratals tusenden har detta redan inträffat. Vem vet hur många andra hundratusental som ytterligare kommer att vara med om detta före striden vid Harmageddon? Låt därför aldrig Jehovas namn lida smälek på grund av någon dålig handling som ni personligen begår. Låt aldrig hans lov ljuda svagare eller tystna på grund av lättja, fruktan eller trolöshet å er sida. Må edra liv såväl som edra renade läppar tala det rena språket. De onda fiendernas namn, vilka hör denna världen till, skall multna bort, men Jehovas vittnens namn och berömmelse skall leva för alltid på evighetens strålande blad och därigenom förhärliga och upphöja Gud. Till det slutliga verket alltså! ”Så låt oss icke upphöra med att göra vad som är rätt, ty i sinom tid skola vi skörda genom att icke giva tappt.” (Gal. 6:9, NW) Till dess vi får skörda den fulla andelen i hävdandet av Jehovas namn vid hans seger på Harmageddons slagfält gäller det ordet: ”Låt icke dina händer sjunka”, utan lyft dem alltid i lov och pris till honom. VT 15/4 51

Fredag, 13 juli

Mitt i den nuvarande tingens ordning ..., medan vi förbida det lyckliga hoppet och det härliga manifesterandet. — Tit. 2:12, 13, NW.

Vi rör oss framåt mot nyare system eller anordningar, som blir till genom pånyttskapelsen av en hel rättfärdighetens värld, med nya himlar och en ny jord. Vi är ingen del av denna gamla värld, och vi lägger oss inte i dess angelägenheter. Detta förhållande vittnar om att vi är under det nya förbundets ordning och är för den nya världen. Att Jehova handlar med oss på detta sätt utgör ytterligare bevis för att den nya världen är på väg. Det är inte för ingenting som Gud nu bereder oss. Nej, utan han har en ny värld i beredskap åt oss. Gud vet vad som står alldeles för dörren och ställer därför nu i ordning ett samhälle för den nya världen. Det är därför vi nu lever annorlunda, såsom människor som inte är av denna gamla världs samhälle. Han inte endast bereder sin kvarleva av andliga israeliter för medlemskap i de nya himlarnas himmelska rike. Han bereder också våra följeslagare av en god vilja, den stora skaran av ”andra får”, för det synliga samhället på den nya jorden. VT 1/5 51

Lördag, 14 juli

Andra föllo på de ställen där det var berggrund, där de icke hade mycket jord, och genast kommo de upp, därför att de icke hade djup jord. Men när solen gick upp, blevo de förbrända, och eftersom de icke hade någon rot, vissnade de. — Matt. 13:5, 6, NW.

För att bevisa oss värdiga evigt liv, i synnerhet liv med Kristus i det himmelska riket, måste vi visa en avgjord ståndpunkt för det rätta och sedan hålla fast vid det med uthärdande ända till slutet. De som drar sig undan kommer aldrig att vinna evigt liv, och detta gäller också med avseende på de människor av en god vilja, som nu hyser hopp om att överleva Harmageddons världskatastrof och få träda in på den ”nya jorden”. En sak är säker: Om du tar emot sanningen, kommer du att bli förföljd och få lida bedrövelse för den. Du kan inte undgå det i denna världen och i synnerhet inte nu i ”ändens tid”. (2 Tim. 3:12) För att vara på den rätta sidan måste du ta ståndpunkt för Jehovas rättmätiga suveränitet, vilken utövas genom hans rike. Att göra detta genom att vara tillsammans med Jehovas vittnen och genom att förkunna budskapet om Riket utsätter dig för förföljelse. VT 1/6 51

Söndag, 15 juli

Så låt oss icke upphöra med att göra vad som är rätt, ty i sinom tid skola vi skörda genom att icke giva tappt. — Gal. 6:9, NW.

Efter ett år då Jehovas vittnen haft mycken framgång i att församla de ”andra fåren” in i Herrens organisation, slår de sig inte till ro och säger: ”Så där ja, nu är det nog. Vi har samlat in stora vinster. Vi skall göra större lador eller kyrkor, som vi kan sätta dessa människor i, och sedan behålla dem för oss själva.” Nej, Jehovas vittnen är inte lika den rike mannen, som beslöt att sluta upp med att arbeta och att leva av sin vinst och bara äta, dricka och vara glad. Inte alls! De önskar så mera utsäde och odla åkern om och om igen. Som Skriften anger, kommer en att plantera och en annan att vattna, men det är Gud som ger växten. (1 Kor. 3:7) De sår för att de skall få skörda, och allt eftersom Herren ger framgång åt deras ansträngningar, kommer fler människor in i hans organisation och söker tillflykt och trygghet. Till och med de som nyss har kommit in i organisationen går med tiden också ut för att så och vattna och väntar på att Gud skall ge växten. VT 1/2 50

Måndag, 16 juli

Ty det är tillräckligt, att ni under den tid som har förflutit hava fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar. — 1 Petr. 4:3, NW.

Det är inte hur tiden har använts i det förflutna som kännetecknar någon som en nyttig eller onyttig tjänare, utan hur han använder den nu och i framtiden. Man kan inte blanda ihop tjänst för Gud med ett obetänksamt leverne. Djävulen är väl medveten om det mänskliga köttets inneboende svagheter; han känner till alla listiga knep som kan få den oförsiktige på fall. Det var därför som Paulus betonade nödvändigheten av att hålla kroppen underkuvad vid alla tider och tillfällen och inte skaffa näring åt själviska och köttsliga önskningar eller tillåta sinnet att dröja vid sådana ting. Det är bättre att nu avhålla sig från att använda tid till köttets gärningar än att tillbringa evigheten i Gehenna. Varje steg en kristen tar bör övervägas i ljuset av Guds fordringar. (Ps. 37:23, KJ.) Det är långt bättre att taga några ögonblick till lugn eftertanke och till fullo tänka över Guds fordringar än att rusa åstad och handla på ett sätt som kan ådraga en Guds tillrättavisning, ”Att handla utan eftertanke är icke gott, och att förhasta sig är att förfela sitt mål.” — Ords. 19:2, AT. VT 15/6 50

Tisdag, 17 juli

Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän. — Jes. 35:3.

Förvisso är det en mycket glädjefylld sysselsättning att hjälpa Herrens små, att se de svagas knän bli starka, så att de kan bära tjänaren framåt i tjänsten, att ge akt på hur de händer och armar som hängde ner kraftlösa blir starkare, till dess deras ägare börjar bruka dem till gagn för andra. Ja, att verkligen se en overksam människa bli verksam är en glädje. De som befinnes handskas med sina bröder på ett vänligt och hänsynsfullt sätt och därför uppnår resultat kommer säkerligen att få ytterligare nådefulla tillfällen till tjänst förlänade åt sig. Vet inte Jehova, att de kommer att vara omsorgsfulla, flitiga och pålitliga och alltid försöka att uppbygga och styrka bröderna? Låt oss lägga på hjärtat, hur Jehova har handlat med var och en av oss och så handla med de rädda och försagda på samma sätt. Som följd av dessa hjälpåtgärder blir hans tjänst ytterligare utvidgad. Alla de trogna tjänarna kommer så att hjälpa varandra att förbli oförfärade intill slutet. VT 1/8 50

Onsdag, 18 juli

Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket. — Luk. 16:10, NW.

Herren Jesus vet att hans ”trogne och omdömesgille slav”-klass har framhållit ”livets ord”, har predikat ”i tid och otid”, har lett hans folk på de rätta stigarna, i det att de aldrig har tillåtit hans ord att bli skjutet i bakgrunden bakom mänsklig filosofi, människors traditioner och stadgar, människodyrkan och denna världens propaganda. Slaven har hållit Guds uppsåt och rike högt, ja, högre än alla människors planer och förehavanden, över detta onda släktes förolämpningar, förtal och smädelser. Gud kommer att bevara sitt ord, och ingen kan göra det om intet, men hur han gläder sig över och finner behag i dem som han kan lita på, dem som har hans ande, som är såsom män i överensstämmelse med hans eget hjärta! Herren Jesus vet på grund av den tjänst som utförts i gången tid, att hans ”trogne och förståndige slav” kommer att vara en Ordets lojale väktare, som väl vakar över det, behandlar det som det dyrbaraste anförtrodda gods, upphöjer det, lider för det och till och med dör för det. Han känner de sina och har placerat sitt förtroende på rätt ställe. VT 1/12 50

Torsdag, 19 juli

Att ni stå fasta i en ande, i det ni med en själ strida sida vid sida för tron på de goda nyheterna och icke i något avseende låta skrämma eder av edra motståndare. — Fil. 1:27, 28, NW.

Gud handlar med sitt folk såsom en grupp eller ett sällskap, liksom han handlade med Israel i forna tider. Därför kommer Jehovas vittnen tillsammans med sina bröder vid församlingens möten, när det är möjligt. I utförandet av sitt predikoarbete samverkar de alla likt en krigshär. En för alla och alla för en. Gud har insatt var och en i organisationen såsom det behagar honom. I en armé kan inte alla vara officerare, utan det är de meniga som gör det allra mesta i fråga om att arbeta och strida. Alla bland hans vittnen inser, att den förnämsta ställning eller uppgift man kan ha i Guds organisation är att vara en tjänare, lärare, predikare eller förkunnare genom att förtälja för andra om Guds rike. Då Jehovas vittnen vet detta och känner jämlikheten i fråga om privilegier, ledes de därigenom fram till enhet. Enhet och harmoni i ande, sinne och arbete åvägabringas av Jehova Guds aktiva kraft eller ande, vilken välver sig över hans organisation liksom himlavalvet över jorden. VT 1/10 50