Text med kommentar för varje dag

Måndag, 2 april

Jag vill därför i stället mycket gärna skryta med avseende på mina svagheter, för att Kristi kraft må likt ett tält förbliva över mig. Därför finner jag behag i svagheter. ... Ty när jag är svag, då är jag full av kraft. — 2 Kor. 12:9, 10, NW.

Ingen är så stark, att han inte behöver ytterligare styrka. Hur är det då möjligt att alltid kunna hämta kraft från Jehova? Svaret är, att vi alla måste leva i Herrens fruktan. Ju mer vi fruktar Jehova, desto mindre kommer vi att frukta människor, förhållanden och världen med dess onda demoner och överherre. Jehova är rättvis, sann, vis och kärleksfull. Vi fruktar honom, och därför älskar vi honom. Hur är detta möjligt? Jo, tänk till exempel på en mänsklig fader och kom ihåg, att barnets kärlek till sina föräldrar inte minskas ett enda grand av vetskapen om att olydnad och orätta handlingar kommer att medföra straff i en eller annan form. Goda föräldrar måste tukta sina barn. I vårt förhållande till Jehova är det fråga om lydnad eller olydnad. Han visar den väg som leder till liv genom lydnad. Borde vi då inte frukta Livgivaren? Den människa är dåraktig som vägrar att göra det. Fruktan för Jehova är en livets källa. VT 1/8 50

Tisdag, 3 april

Denne utgav sin själ för oss; och vi äro pliktiga att utgiva våra själar för våra bröder. — 1 Joh. 3:16, NW.

Sanna herdar strider för fåren, inte emot dem. Liksom den gode Herden är de till och med villiga att ge sitt liv för fåren. (Joh. 10:11) Liksom Överherden är trogna tjänare villiga att sätta sina bröders välfärd framför sin egen bekvämlighet. Villiga att ge sitt liv för sina bröder, är de ännu mera villiga att göra sig omak för att hjälpa de svagare med deras problem. Om förkunnare skapar bördor åt sig själva och åt tjänarna, så erbjuder sig tjänarna, inte på ett missnöjt sätt, utan med glädje och av kärlek till de svagare medlemmarna, att ge bistånd och hjälp så som det synes vara bäst under de för handen varande omständigheterna. (Gal. 6:1, 2) I olikhet med kristenhetens lejda och falska herdar bemödar sig tjänarna i den teokratiska organisationen om att andligen stärka de svaga, hela de sjuka, förbinda de sargade, föra tillbaka de fördrivna, söka upp de förlorade lammen. Det är inte Guds vilja, att ett enda skall förgås. VT 15/8 50

Onsdag, 4 april

Konungen skall glädja sig i din starkhet, o Jehova; och i din frälsning, huru storligen skall han fröjda sig! — Ps. 21:1, AS.

Kan du inte börja att gå in i ”din Herres glädje”, Konungens glädje? Jo, det är möjligt, och detta i proportion till din trogna tjänst. Denna glädje ges inte åt dem som är slöa och tröga, dem som knotar och är lata, utan endast åt dem som alltid är på sin vakt, som är vakna och vid alla tider och tillfällen strävar efter att tillväxa. Ju större tjänsten och godkännandet är, desto mera går vi in i glädjen. Alla de fröjder som följer med tjänsten för Riket och som tillhör Konungen får vi gå in i, och den omedelbara framtiden har många fler i beredskap. Detta är vår välgångs dag. Låt oss fröjdas och vara glada över att vi nu befinner oss på den. (Ps. 118:23—29) Fröjda dig i den nya världens Konung! Det har aldrig förr i människans historia funnits en tid lik denna, och det kommer aldrig mer att bli en sådan tid. Dela Konungens tjänst nu och dela Konungens glädje. Nu är den tid då man måste arbeta strängt och arbeta med viljekraft. Arbetet är glädjefyllt och kommer att förbli det, eftersom det medför tillväxt i Rikets intressen. VT 1/12 50

Torsdag, 5 april

De tre hoparna stötte i basunerna och slogo sönder krukorna; de fattade med vänstra handen i facklorna och med högra handen i basunerna. — Dom. 7:20.

Teokratisk organisation gör det bästa möjliga bruk av den lilla skaran Jehovas vittnen, där var och en intar sin angivna plats, alldeles som Gideons tre hundra förblev ”var och en på sin plats runt omkring lägret”. De undervisas och övas i kristen krigförings bästa metoder och manövrer, och när den större Gideon låter sanningen lysa fram som eldsken och ljuda som basunstötar från templet, börjar de skyndsamt återkasta detta ljus och låta det lysa överallt i den förmörkade världen, och de höjer sina röster som en basun av lov och pris till Gud och vinnlägger sig om att basunstöten är klar och säker, att de med nit utropar de sanningar som gör människor fria från deras hårda förtryckare. De smorda liknas vid lerkärl, i vilka det dyrbara ljuset förvaras. För att låta detta ljus lysa förbrukar och uttömmer de villigt sin kropps kraft och låter den till och med brytas ned i döden likt en sönderslagen lerkruka. Men deras föredömliga handlingssätt gör verkan och intryck, och ljuset förökas för andra. VT 1/11 50

Fredag, 6 april

Därför, mina älskade, då ni ju vänta på dessa ting, gör då edert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid. — 2 Petr. 3:14, NW.

Då vi förväntar att få träda in i den nya värld där rättfärdighet skall bo, låt oss då leva i rättfärdighet. Vi vet att Herren Guds dag kommer för att förgöra alla dem som är befläckade och besudlade av denna världen och inte i frid med Gud. Han kommer att godkänna endast dem som han finner fläckfria, obesudlade och i frid. Dessa kommer han att bevara genom världens ände. Och om vi dagligen gör vårt yttersta för att slutligen, på den dag som blir denna världens sista, befinnas vara i ett fläckfritt, obesudlat och fridfullt tillstånd, vad annat kan detta betyda än att vi skall vinna hans godkännande och beskydd och skall överleva det eldsglödande slutet och gå in i den ljusa nya världen med dess härlighet? Vilken underbar möjlighet! Vilket tillfälle framför alla tillfällen! Genom Hans oförtjänta godhet vill vi begagna oss av detta genom att troget tillägna oss kunskapen om Gud och Kristus. VT 1/1 51

Lördag, 7 april

Säden är Guds ord. De utmed vägen äro de som hava hört; därpå kommer djävulen och tager bort ordet från deras hjärtan, för att de icke skola tro och bliva frälsta. — Luk. 8:11, 12, NW.

Vi måste komma ihåg en sak: Om en lantbrukare vill skörda, kan han inte lämna sina åkrar och låta dem vara utan skötsel efter sådden. Han måste arbeta på sina besådda åkrar och hålla allt som kan förstöra grödan på avstånd och måste visa tålamod, ty han får vänta länge på sin skörd. (Jak. 5:7) Vi som har privilegiet att så ut Guds ord måste göra detsamma i andligt avseende. Vi kan inte lämna alltsammans åt dem som ordet har blivit utsått hos och låta dem bära ansvaret, utan måste hålla oss nära intill den utsådda säden och försöka förbättra den mark som har blivit besådd på detta sätt och hjälpa den att bli fruktbärande och hjälpa till att motverka invasionen av Satans ”fåglar”. Den som av brist på tro inte bär frukt vinner ingen frälsning. Om vi älskar evigt liv i lycka, vill vi alltså inte vara vägkantsmark för den store Såningsmannen. Vad oss själva beträffar, måste vi akta oss för djävulens ”fåglar” såväl som mjuka upp våra egna hjärtan och sinnen gentemot budskapet om Riket. (Jak. 4:7) Låt inte edra sinnen vara en väg, där djävulen har sin gång och gör er hårda.

Söndag, 8 april

Det är därför som det är nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi hava hört, för att vi aldrig må glida bort. — Hebr. 2:1, NW.

Att någon har studerat och kommit tillsammans med andra kristna och på det viset erhållit kunskap är ingen garanti för att han alltid kommer att behålla denna kunskap. Hur nedslående skulle det inte vara, om vi, sedan vi hade använt dagar, månader eller år till att inhämta lärdom om Guds ord, skulle finna att kunskapen blivit oss fråntagen av den som gav den! Mycken tid skulle då i sanning ha blivit bortslösad. Men något sådant behöver inte hända, och det bästa sättet att försäkra sig emot det är att hålla sanningen klar och tydlig för våra sinnen genom att begagna den. Jehova har skänkt en rik gåva åt dem som lär sig förstå hans uppsåt. ”Var icke försumlig beträffande den gåva i dig som blev dig given”, sade Paulus. ”Tänk på dessa ting, gå upp i dem, så att dina framsteg må bliva uppenbara för alla människor.” (1 Tim. 4:14, 15, NW) Gåvan måste brukas, om den inte skall bli försummad och om alla skall få klart för sig hur tjänaren har förkovrat sig eller gått framåt. VT 15/6 50

Måndag, 9 april

Därpå öppnade han helt deras sinnen till att fatta meningen i skrifterna, och han sade till dem: ”På detta sätt är det skrivet.” — Luk. 24:45, 46, NW.

Jehovas ödmjuke tjänare, som är angelägen att förvärva förstånd, begrundar Jesu exempel. Först lägger han då märke till att Jesus inte själv valde vilken kurs han skulle följa eller vilken plats han skulle verka på. Vad han själv föredrog och vad han själv tänkte om vad som skulle göras var inte det viktiga. Samma inställning framträder vid varje prov han sattes på genom Satans förvållande. Den stora frågan var inte, hur han skulle få sina egna lekamliga behov fyllda, hur legitima dessa än kunde te sig, eller hur han skulle kunna följa en skenbart lättare och mera önskvärd väg, då det gällde att utföra den uppgift hans Fader hade ålagt honom. Han hade förstånd. Han kände sin Faders uppsåt. Detta förstånd plus Jehovas ande gjorde det möjligt för honom att rätt förstå och tillämpa dessa skriftställen, som Satan hade tillämpat felaktigt, och att svara med skriftställen som var rätt tillämpade i enlighet med hans Faders uppsåt. VT 1/9 50

Tisdag, 10 april

Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem ..., lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. — Matt. 28:19, 20, NW.

Det var inte Guds avsikt att de goda nyheterna i Guds ord skulle stanna bland dem som kunde läsa den heliga bibelns hebreiska, arameiska och grekiska grundtext. Jehova är en frälsningens Gud för hela människosläktet, utan hänsyn till ras, hudfärg, nationalitet eller språk. I uppfyllelse av de heliga profetiorna var Kristus Jesus jude, och alla hans apostlar var judar. Likväl var frälsningen genom offret av hans judiska kött inte endast för judar, utan för alla dem av människosläktet som skulle komma att tro på honom. Därför gav Jesus en vision av vår kristna verksamhet i hela dess vidd, när han sade de ord som här citerats till sina lärjungar, innan han gick bort. Detta innebar att frälsningsbudskapet skulle översättas till så många språk och dialekter som människorna inom alla nationer talade. Om budskapet inte blev översatt, kunde de inte förstå det och i tro och lydnad handla i överensstämmelse med det. Den första översättning som gjordes tillkom vid pingsten och var inspirerad av Guds ande. VT 15/2 51

Onsdag, 11 april

Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig. — Ords. 27:11.

Det stora syftet med all den skolning eller undervisning som Jehova ger genom Jesus Kristus är att du skall lyckas i att slutligen frälsa din egen själ och bidraga till andras frälsning. Detta spelar alltsammans sin roll i fråga om att bevisa att Jehova är en Fader som ger liv åt lydiga barn, vilka hängivet hänger fast vid honom, och vilka är en heder för honom. Det är inte bara genom att personligen studera bibeln och Sällskapet Vakttornets publikationer i våra hem som vi gör framsteg i vårt studium av den himmelske Faderns ord, utan också genom att ”icke försumma att komma tillsammans” utan i stället ”uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som [vi] se dagen närma sig”. (Hebr. 10:25, NW) Att vi kommer tillsammans med medkristna till studium och bön och för att få instruktioner angående tjänst på fältet har ovärderlig nytta med sig. Om vi får del av våra Lärares vidhjärtade ande, vill vi mycket gärna vara tillsammans med människor som likt oss studerar och övar sig i samma gudomliga skola.

Torsdag, 12 april

Bröder, tag profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i fråga om att lida ont och utöva tålamod. — Jak. 5:10, NW.

Är de ”andra fåren” i våra dagar troende män och kvinnor liksom Abel, Enok, Noa, Abraham och Sara? Ja, och de har gått längre i tro än de som levde i forna tider. Dessa forntida människor endast såg framåt genom tron till Kristus, Abrahams Säd. Men dessa ”andra får” i vår tid har verkligen tagit emot Jesus såsom Messias, sin Frälsare och Konung. De kungör att Riket verkligen är upprättat och nu står i begrepp att införa den nya världen. Men har dessa andra får lidit för sin tro liksom forntidens godkända män och kvinnor? Har samma gamla värld handlat på ett sätt, varigenom den visat sig icke värdig dessa nutida vittnen för Jehova? Därom bär de senaste årens historia vittnesbörd. Undersök den. Bevismaterialet är redan överväldigande! Men ännu återstår mycket ådagaläggande av tro och ostrafflighet, ännu mycket vittnande, ännu mycket intensivt lidande, innan vi segrande träder in i den nya världen. De måste ännu bevisa full hängivenhet intill slutet.

Fredag, 13 april

Må var själ vara underdånig de högre myndigheterna, ty det finnes ingen myndighet annat än av Gud. — Rom. 13:1, NW.

När aposteln sade detta, menade han också den myndighet som Guds enfödde Son, Jesus Kristus, är i besittning av. Jesus erkände att hans myndighet kom från Jehova Gud. (Joh. 17:1, 2; 5:26, 27, 30, NW) När Jesus hade uppstått från de döda, sade han till sina lärjungar: ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden.” Denna hela och fulla myndighet var Guds gåva till honom för hans fullkomliga trohet. (Matt. 28:18, NW) Jesus var inte anarkistisk därför att han vägrade att avvika från Guds lag för att behaga människor och djävlar. Emedan han insåg att av människor upprättade regeringar inte hade fått sin myndighet från Gud, utan stod under Satans inspiration, vägrade han att lägga sig i deras görande och låtande eller taga högsta ledningen över dem. Han vägrade att försöka bilda en koalitionsregering med Satan för att vinna myndighet över denna världens riken. Inte heller härledde sig hans makt att härska från de behärskades, dvs. folkets, samtycke. (Luk. 4:5—8; Joh. 6:14, 15) Därför förblev han underdånig den högsta myndigheten, Gud. VT 15/3 51

Lördag, 14 april

O Jehova, jag vet att människans väg icke är i henne själv; det är icke i den man som vandrar, huru han rätt skall styra sina steg. O Jehova, visa mig tillrätta. — Jer. 10:23, 24, AS.

Det fallna människosläktet har bevisat sig ur stånd till självstyrelse. I sin opposition mot att få Jehova Gud till Konung med Kristus Jesus som hans representant och i syfte att undgå detta tillgriper och prövar likväl kristenheten varje surrogat och nödfallsutväg. Vad har resultatet av detta blivit sedan 1914? Överallt fortfar folket att lida. De har själva del i skulden till att deras lidanden hålles vid makt. Deras gudar misslyckas i att åstadkomma någon lindring. Det enda hoppet om lindring och vederfående är att finna i Guds herradöme. Må människorna sluta upp med att åkalla sina falska gudar och idoler och bedja dem om lindring och hjälp. Då ju vår Gud, Jehova, den Allsmäktige, nu härskar som konung, är det helt och hållet otillbörligt att tillbedja andra gudar och människogjorda idoler. Han kommer inte alt tolerera någon falsk tillbedjan i den nya världen. Så varför inte utan dröjsmål prisa och tjäna honom såsom Konung? (Ps. 135:1—5, 15—18) Lovsången till honom lör att han har börjat sin regering genom Kristus är 1914 och för att han redan befriar dem som åkallar hans namn ljuder redan allt starkare och starkare från en ständigt växande skara. VT 1/3 51

Söndag, 15 april

Alt vara frikostiga, redo att dela med sig, och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som rätt grundval för framtiden, så att de må få ett fast tag om det verkliga livet. — 1 Tim. 6:18, 19, NW.

Vad för en skatt har vi? De som har kommit till kunskap om Guds ord har sanningen. De har kommit att förstå, vem Jehova Gud är, och att det rike som vi har bedit om nu är upprättat. Dessa ting äger vi såsom kunskap på grund av vårt studium av Guds ord; och vi kan bära fram detta goda budskap åt de fattiga som suckar och jämrar sig på grund av de styggelser som har kommit över dem i denna världen. Sanna kristna kommer att sätta in vad de har av denna Världens goda, vare sig det är litet eller mycket, på att överbringa detta budskap till de fattiga och trösta de sörjande. Vi kommer ihåg, att ingen har de ting som han äger att tacka för sitt liv, utan hans eviga tillvaro beror på den skatt som han samlar åt sig i himmelen. Vi ökar följdriktigt vår himmelska skatt genom att predika de goda nyheterna om Riket. Så får vi ett fast tag om det verkliga livet. VT 1/2 50

Måndag, 16 april

På intet sätt giva vi någon anledning till anstöt, på det att vårt ämbete icke må klandras; utan vi anbefalla oss på alla sätt såsom Guds tjänare, genom att vi utliärda mycket, genom bedrövelser. — 2 Kor. 6:3, 4, NW.

Somliga individer påverkas av förföljelse. Smälek kommer andra att sakta farten. Men denna förföljelse och smälek kan inte undgås. För att kunna slå tillbaka detta fiendens våldsamma angrepp måste den kristne vara stark i tron. Med stark tro är vi befästa och väpnade av Jehova och är i stånd till att övervinna eller neutralisera fiendens attacker, om vi framhärdar i vårt arbete och litar på att vår Gud kommer att rädda oss. Inte alla lider våldsam förföljelse i våra dagar, men det finns andra metoder som Satan använder för att dra oss bort från vårt goda arbete. Några av oss lär känna sanningen, sedan vi har skaffat oss familj, och dessa våra närmaste tror inte alltid Skriften såsom vi gör. Ibland lägger de alla möjliga hinder i vår väg i ett försök att få oss att inte hålla fast vid vår tillbedjan. Men om vi är familjeförsörjare, måste vi se till att medlemmarna av vår familj får vad de behöver till livets uppehälle, även om de motstår våra goda gärningar. Till sist kan det gå så, att de tar emot sanningen, och då vinner vi våra närmaste för Herren Gud genom att själva vara ett troget exempel i fråga om tro och goda gärningar. VT 1/7 50