Text med kommentar för varje dag

Onsdag, 7 mars

Väl gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen över få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din husbondes glädje. — Matt. 25:23, NW.

Vad du bör värdera högre än allt annat är att vinna de högsta lovorden från alla konungars Konung, den Härskare som är utvald av Jehova, den Allsmäktige. Trogen tjänst medför lön, ty större förpliktelser lägges på denne tjänares axlar, och detta inträffar innan den gamla världen tillintetgöres. Dessa godkända går också in i sin Husbondes glädje. Den nya världens härskares stora glädje är att utföra den himmelske Faderns verk, att få se hans namn, Jehova, bli prisat alltid och evinnerligen och att nu ha del i att hävda och upphöja det inför hela världen. Denna glädje känner inga gränser. Vidare har vi förintelsen av denna onda värld, varigenom ogärningsmännen blir avlägsnade för alltid. O, att den dagen måtte påskyndas! Den kan inte komma fort nog. Kan du börja redan nu att ”gå in i din husbondes glädje”? Ja, i samma utsträckning som du utför trogen tjänst. VT 1/12 50

Torsdag, 8 mars

”Vittnen som i förväg hade blivit utsedda av Gud”, ”vilka nu äro hans vittnen för folket.” — Apg. 10:41 och 13:31, NW.

Jehova Gud har givit oss kunskap under sitt nya förbund för det direkta syftet att vi skall vara hans vittnen liksom apostlarna var det. Och vilket tillfälle att vittna har vi inte nu! Vi har böckernas bok, bibeln; och nu, från 1950, har vi också Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna. Till vår hjälp, när det gäller att vinna kunskap om Gud från hans bok, har vi därjämte den bibliska litteratur som publiceras genom Sällskapet Vakttornet, som dokumenterat sig såsom ett redskap åt Gud och Kristus. Genom Guds oemotståndliga makt har ljuset brutit igenom det djävulska motståndet och nått oss, och Han ”har lyst på våra hjärtan för att upplysa dem med den härliga kunskapen om Gud genom Kristi ansikte”. (2 Kor. 4:4—6, NW) Må vi i vår tur stå upp och lysa, i det vi återkastar ljuset till andra. Om människorna blir tillintetgjorda av brist på kunskap, må det då inte bero på vår försumlighet. Om en stor skara välsinnade nu föres till frälsning, må det då ske genom att Gud brukar oss. VT 1/1 51

Fredag, 9 mars

Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. — Ps. 143:10.

För att komma in i Jehovas skola, där han lär oss vägen till framgång, måste vi överlämna oss helt åt honom, denna skolas store Ledare. Vi måste helt rätta oss efter hans undervisningskurs och vara villiga att lära på det sätt han har bestämt. Detta betyder att vi måste välja att tjäna Gud och att ingå en överenskommelse med honom om att göra hans vilja, i det vi önskar att hans vilja skall ske i allt. Vi vill att han skall göra av oss, vad han vill och inte vad denna världen menar att vi borde vara. Denna världens dagar är räknade, och alla de som studerar för och strävar efter att vinna framgång i denna världen kommer att försvinna i tillintetgörelse tillsammans med den. Men Jehova Gud vill att eleverna i hans skola skall finna en varaktig plats i den fria nya värld som han skapar och som aldrig skall försvinna. Detta är hans önskan för deras räkning som börjar gå i hans skola. (Matt. 18:14) Han vill att vi skall nå fram till evigt liv i den kommande världen, och han känner just den kurs i fråga om studium, övning och verksamhet som vi behöver för att lyckas. Det är därför viktigt att vi lyder hans vilja såsom vår Lärare.

Lördag, 10 mars

Gud ... har vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son, som han har utsett till arvinge av allt och genom vilken han frambragte tingens ordning. — Hebr. 1:1, 2, NW.

Jehova Gud ger upphov åt rättfärdiga anordningar, den ena efter den andra. De står alla under hans suveräna kontroll. Han har föranstaltat dem i en sådan följd, att en god tingens ordning leder fram till en annan med bättre eller mera storslagna ting och hela kedjan till sist kulminerar i en ordning så god och tillfredsställande, att den inte lämnar något övrigt att önska. Han är en ordningens Gud och vet, vad han skrider fram emot med sina anordningar. Hans mål är att befria hela universum från alla ondskans krafter och allt som vållar störningar. Han kommer att göra detta genom sin utlovade regering i händerna på sin förhärligade Son, Jesus Kristus. Genom att uppnå detta mål kommer han att hävda sig som den rättmätige Suveränen över hela universum. För detta ändamål har han åvägabragt en serie av system eller anordningar som följer efter varandra. Hans Son har en synnerligen viktig del i att hävda Jehovas universella suveränitet, och Jehova har brukat honom till att frambringa dessa system, dessa olika anordningar.

Söndag, 11 mars

Min mun skall storligen tacka Jehova; mitt ibland många vill jag lova honom. — Ps. 109:30.

I våra dagar frambär en ”stor skara” människor ”av alla nationer och stammar och folk och tungomål” lov och pris åt Gud på det rätta sättet, och deras led tätnar alltmer. (Upp. 7:9—17, NW) Tillsammans med Jehovas smorda kvarleva höjer de sina röster ur alla nationer. Jehovas oemotståndliga ande står bakom denna lovsång, och ingenting kan hindra sången från att växa och utbredas. På ett synnerligen praktiskt sätt, genom mycket och strängt arbete med att vandra från dörr till dörr och gång på gång besöka människorna med budskapet om Riket, vittnar Jehovas kvarleva och dess följeslagare för folket om Riket och dess välsignelser. De uppmanar människorna att förena sig med dem i att prisa Gud, emedan det är just i fråga om detta, huruvida de lovprisar Gud eller inte, som människorna nu blir dömda. Det är ett stort åtskiljande verk som nu pågår överallt, såsom Jesus förutsade. De som stämmer in i lovsången till Guds ära klassificeras som ”får”, vilkas arvedel blir eviga välsignelser. De som vägrar är ”getter”, vilkas slut blir tillintetgörelse för evigt. VT 15/7 50

Måndag, 12 mars

Kasta ut den odågan till slav i mörkret utanför. — Matt. 25:30, NW.

Det ljus som insikten i Guds ord utgör blir matt och slocknar i dens sinne som vårdslöst försummar att förvalta talenten eller Rikets intressen som har blivit satta i hans händer. Med detta att förränta egendomen eller bära frukt menade Jesus att hjälpa andra till att förstå och till att bli vittnen om Jehovas majestät och predika livets ord. Enligt aposteln är detta det offer som är välbehagligt för Gud. ”Låt oss alltid genom honom frambära åt Gud ett offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungöra hans namn.” (Hebr. 13:15, NW) Den önskan att undervisa och hjälpa andra, som så uppfyller en, när man börjar få vetskap om Jehovas liådefulla föranstaltningar, får inte skjutas ät sidan, lämnas utan avseende eller dränkas i världsliga omsorger. När någon tar emot Kristus såsom sin Återlösare och inviger sitt liv åt att göra Guds vilja, ar hans tid inte längre hans egen alt misshushålla med eller förslösa. Hans tid, ja, själva hans liv tillhör Guds tjänst. ”Ni hava blivit köpta förmedelst ett pris.” (1 Kor. 7:23, NW) VT 15/6 50

Tisdag, 13 mars

Jag samlar ditt ord i mitt hjärta, så att jag håller mig borta från att synda mot dig. — Ps. 119:11, Mo.

Det är gott att ha vetskap om Guds löften; ja, gå längre än till att bara ha vetskap om dem och lär dig dem utantill, om du så vill, så att de alltid finns i ditt minne till hjälp och ledning för dig. Endast de som har lärt att verkligen förtrösta på Jehova känner värdet av att när som helst kunna erinra sig några av de dyrbara utsagor som Gud har gjort för dem som älskar honom. Alla människor av en god vilja måste få kännedom om dessa ting, få undervisning om vad saken gäller och vem som först väckte stridsfrågan om suveräniteten över universum. Om de inte blir rätt upplysta om Satans gärningar, kommer de inte att sätta värde på löftena om den Allsmäktiges beskydd. Ty är det inte ett faktum, att de som söker rättfärdighet och Guds ära blir skottavlor för djävulen? Sättet för oss att kunna förbli oförfärade intill slutet är alltså att studera sanningen, som är Guds ord, att skaffa oss kännedom om hans gärningar gentemot människor i gångna tider, att inhämta kunskap om vem Gud är och lära oss förstå hans uppsåt. Studera hans heliga urkund och tag emot dess undervisning om rättfärdighetens nya värld. VT 1/8 50

Onsdag, 14 mars

Sedan lian funnit en färla av högt värde, gick han bort och sålde genast allt vad han hade och köpte den. — Matt. 13:46, NW.

Jesus hade en personlig glädje av att uppfylla sin Faders uppsåt och erhålla den utlovade belöningen. Detta anger ett personligt mål, en lön som skulle vara helt och hållet hans egen, allt i harmoni med och välbehagligt för hans himmelske Fader, som hade förelagt honom denna glädje. Likaså kräves det också av de ”andra fåren”, som kommer att bli storligen välsignade och ärade under Guds rike genom Kristus och få taga emot alla dess håvor, att de skall betrakta detta privilegium som någonting av oskattbart värde. Det fordras av dem, att de i sitt handlingssätt skall visa en trohet lik den som utmärker Jesus och hans kropps lemmar för att kvalificera sig för Rikets välsignelser. Det som avses med uttrycket ”sålde ... allt vad han hade”, detta att avstå allt för att vinna denna ”pärla av högt värde”, är en livsviktig sak för alla Kristi kropps lemmar och för deras trogna följeslagare, de ”andra fåren”. Vi inser detta ännu klarare, om vi har tillbörligt förstånd. Vad du än eljest förvärvar, förvärva förstånd. VT 1/9 50

Torsdag, 15 mars

Han begav sig ut på färd från stad till stad och från by till by, predikande och kungörande de goda nyheterna om Guds rike. Och de tolv voro med honom, — Luk. 8:1, NW.

Den undervisning och övning som Jesus gav sina första lärjungar kan jämföras med Jehovas. vittnens skola i teokratisk ämbetsutövning och deras tjänstemöten i våra dagar. Många av Jesu tal var tjänstetal, som uppmanade hans efterföljare att låta ljuset lysa, att predika evangelium om Riket, att bära frukt, att döpa de nya och hjälpa dem att komma i gång i predikoarbetet. Han ledde demonstrationer till gagn för sina efterföljare, genom att han gick i spetsen i tjänsten och visade hur arbetet skulle utföras. De som var med honom gav akt på honom, den förnämste predikaren av alla, och lärde av honom, och senare gav de andra människor anledning att dra sig till minnes, att de hade fått denna utmärkta utbildning. (Apg. 4:13) När Jesus sände ut de tolv apostlarna att predika, gav han dem särskilda föreskrifter om hur de skulle behandla intresse och bemöta motstånd som de träffade på vid sitt vittnande från dörr till dörr. Längre fram gav han liknande anvisningar för den teokratiska ämbetsutövningen i tjänsten på fältet åt sjuttio andra lärjungar, innan han sände ut dem att predika. Och dessa kom tillbaka för att avlägga rapport. VT 15/5 50

Fredag, 16 mars

Likaså äro dessa de som såddes på de ställen där det var berggrund: så snart som de hava hört ordet, taga de emot det med glädje. Dock hava de ingen rot i sig, men de fortfara till en tid; så snart som sedan bedrövelse eller förföljelse uppstår för ordets skull, komma de på fall. — Mark. 4:16, 17, NW.

Vilket tillfälle de försummar att stämpla djävulen som en lögnare i hans påstående att Gud inte kunde sätta en människa på jorden som skulle bevara sin ostrafflighet under förföljelse och bedrövelse som djävulen vållar! Därför att de bevisar sig vara utan frukt, misslyckas de i att vinna liv i den nya världen. I betraktande av att bedrövelse och förföljelse med säkerhet skall komma över dem bland vilka vi sår ut Guds ord om Riket, bör vi alltså underrätta dem om detta på förhand och bereda dem på att det kommer. När det så verkligen kommer över dem under den första tiden, innan budskapet har hunnit slå djup rot och bära frukt, bör vi lojalt stå vid deras sida under detta. Hjälp dem att uthärda det genom att vattna dem med Guds välsignelsers regn, så att de kan stå emot ”hettan”. Vi kan inte göra detta genom att lämna dem åt sig själva.

Lördag, 17 mars

Nu kungjorde Skriften, som i förväg såg att Gud skulle förklara människor av nationerna för rättfärdiga på grund av tro, på förhand de goda nyheterna för Abraham, nämligen: ”Genom dig skola alla nationerna bliva välsignade.” — Gal. 3:8, NW.

Jehovas rike under Kristus är ingenting nationalistiskt. Det är inte judiskt eller något som skall begränsas endast till judarna. Abraham var inte jude, och när Jehova talade om för denne trogne man om den välsignelse som skulle komma människor till del genom hans Konungs teokratiska herradöme, sade han: ”I dig skola alla släkter på jorden varda väl signade. ... Och i din säd skola alla folk på jorden välsignade varda.” (1 Mos. 12:3; 22:18, 1878) Den livgivande välsignelsen genom Abrahams säd, Jesus Kristus, måste alltså spridas till alla nationer, judar och hedningar i lika mån. Med rätta gick välsignelsen först till Abrahams judiska efterkommande. Men när denna nation tillbakavisade välsignelsen, handlade Gud i enlighet med sina ord till Abraham. Han utsträckte välsignelsen genom Kristus till icke-judiska nationer. Gud har inte anseende till personen, så att han frågar efter jordisk nationalitet. Att vi äger en tro lik Abrahams är vad som betyder något. VT 15/12 50

Söndag, 18 mars

Gods hjälper intet på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden. — Ords. 11:4.

Det framgår med all tydlighet, att hopsamlandet av rikedom inte medför fred, säkerhet eller välgång åt nationerna; och inte heller medför det verklig lycka åt individen, som kanske har samlat sin förmögenhet genom orätta medel och vinningslystnad. Det är rättfärdigheten som betyder något! Den som vill leva och verkligen njuta av livet måste vända sig till Herrens ord för att få råd och sedan följa detta råd. De fattiga såväl som de rika måste sätta sin lit till Jehova och göra vad han bjuder och predika de goda nyheterna om Guds rike. Kan de rika, de som har mycket av denna världens goda, göra det? Finns det alls något hopp för dem att vinna liv i den nya världen? Om det finns det, vad måste de då göra? Guds ord säger oss, att vi bör vara rika på goda gärningar, skatter i himmelen. Om någon använder sin rikedom till att befrämja sann tillbedjan av Gud, den Högste, då använder han sina jordiska ägodelar på rätt sätt. Jordiska ägodelar i sig själva ger inte liv. VT 1/2 50

Måndag, 19 mars

Predika ordet, håll enträget pä med det i gynnsam tid, i svår tid. — 2 Tim. 4:2, NW.

Detta gör alla Jehovas trogna vittnen. Några är i stånd till att ägna hela sin tid åt predikoarbetet; andra kan endast vara deltidsarbetare, eftersom de måste utföra en del världsligt arbete för att skaffa sig sitt uppehälle. Det finns omständigheter som begränsar någras verksamhet, men alla kan finna tillfällen att ta del i det slutliga vittnandet. Kroppsliga sjukdomar kan göra några oförmögna, men till och med dessa kan predika muntligen för grannar, för vänner, för sådana som kommer till deras dörr eller också genom telefonsamtal eller genom att skriva brev och skicka litteratur med posten. Dålig hälsa begränsar verksamheten i tjänsten, men bör den få lov att komma predikandet att helt upphöra? Vi kommer ihåg hur det var med Job, som vittnade för sina tre besökare och bevarade sin ostrafflighet. I våra dagar finns det vittnen som predikar trots sådant ytterligt fysiskt handikap som lamhet, blindhet och oförmåga att vare sig höra eller tala. Man kan sannerligen fråga, vad det skulle vara för en omständighet som skulle kunna fullständigt slå ut ett troget vittne ur Jehovas tjänst. VT 1/6 50

Tisdag, 20 mars

De skola bliva en hjord, en herde. — Joh. 10:16, NW.

Den ”nya jorden”, som Riket skall åstadkomma, tar sin början med de överlevande från Harmageddonstriden, vilka har ett jordiskt hopp och en jordisk bestämmelse. De är den rätte Herdens ”andra får”. En ”stor skara” av dem, vilken alltjämt tillväxer i antal, lever nu tillsammans med kvarlevan av medarvingarna till Riket, vilka är under det nya förbundet. Dessa ”andra får” åtnjuter tillsammans med den andliga kvarlevan många av de förmåner som följer med den nya förbundsanordningen. I själva verket utgör dessa nutida ”andra får” en motsvarighet till de ”främlingar” av en god vilja som under lagförbundet levde i frid och harmoni med israeliterna inom deras stadsportar. Detta forntida förbund gjorde många föranstaltningar för dessa gudfruktiga främlingar. I många fall hade det samma stadgar för dem som för de naturliga israeliterna. Den skara av ”främlingar” som i våra dagar vistas inom den nya förbundsanordningens portar har blivit storligen välsignad tillsammans med den andliga kvarlevan genom att lyda samma gudomliga stadgar.

Onsdag, 21 mars

Den som bor i den Högstes hemliga rum skall förbliva under den Allsmäktiges skugga. — Ps. 91:1, KJ.

Vi förstår nu att uttrycket ”överheten” eller ”de högre makterna” har avseende i första hand på Gud, den Högste, och hans regerande Son, Jesus Kristus. Förvisso finns det inga makter eller myndigheter som är högre än de. Jehova Gud är den högsta och ursprungliga Myndigheten. Då han är alltings Skapare, så följer därav, att han är källan till all myndighet, allt bemyndigande, att göra vad som är rätt. Emedan han är allenarådande och hela skapelsen beror av honom, har ingen någon rätt att klandra Guds, den Högstes, sätt att bruka sin myndighet, även om vi till en tid kanske inte förstår det. Han gör vad som behagar honom, men vad han gör är alltid till det bästa, eftersom det aldrig kan finnas någon orättfärdighet eller osannfärdighet i honom. ”Den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.” ”Hos Gud är makten.” (Job 37:23 och Ps. 62:12) Utan tvivel är Jehova den förnämsta av de högre myndigheterna. Var själ bör vara honom underdånig.

Torsdag, 22 mars

Vi måste verka dens verk, som har sänt mig. — Joh. 9:4, NW.

Jesus förde med sig till jorden ett tjänsteuppdrag, som krävde arbete. Fadern i himmelen hade sänt honom och givit honom i uppdrag att utföra förunderliga och mirakulösa gärningar, medan han var på jorden. Och därför var Jesus flitigt verksam under hela den tid som hans tjänst varade. Han ägnade sina gåvor och förmågor uteslutande åt Guds verk och uppsåt. Sedan hans lärjungar hade varit vittnen till hur Jesus arbetade, gav han dem direkta befallningar att gå ut till städer och byar för att utföra arbetet med att predika och lära. Han ställde det utom allt tvivel: det kräves av en kristen, att han skall gå till människorna. (Luk. 9:1—6; 10:1—9) Detta innebar att predika och förkunna de goda nyheterna från hus till hus. Att lärjungarnas kristliga arbete skulle inbegripa missionärstjänst i fjärran länder visades av Jesu direkta ord till sina lärjungar angående det arbete som de skulle utföra efter hans himmelsfärd. (Matt. 28:19, 20) Detta var en tydlig befallning att gå ut till människorna inom alla nationer. Det inbegrep ett väldigt område; det visade att mycket arbete skulle komma att utföras. Vi i våra dagar måste efterlikna Jesus och arbeta. VT 1/7 50

Fredag, 23 mars

Datum för Åminnelsen; firas efter kl. 18.

Kristus, vårt påskalamm, har ... blivit offrad. — 1 Kor. 5:7, NW.

Den judiska påskhögtiden var en skugga av ting som skulle komma och pekade fram emot Jesus, det verkliga ”Guds lamm”, som skulle borttaga världens synder och befria alla människor av en god vilja från syndens och dödens träldom och också stadfästa Guds nya förbund. Detta var någonting som påskalammet inte kunde göra, då det endast var en profetisk skugga. Jesus var denna skuggas verklighet. (Kol. 2:17) På kvällen den 14 Nisan, år 33 e. Kr., samlades Jesus och hans lärjungar i Jerusalem för att hålla påsken. Detta var den sista påsk som Jehova skulle erkänna, och Jesus sade: ”Jag har storligen önskat att äta denna påskmåltid med eder, innan jag lider.” (Luk. 22:15, NW) När måltiden var över, instiftade Jesus någonting nytt och olika, som skulle följa i framtiden. Han instiftade åminnelsen av sin död och av sin kropps, församlingens, medlemmars död. Därpå påpekade han att hans blod, som representerades av vinet i kalken, skulle stadfästa det nya förbundet. När tiden var inne dog han som vårt påskalamm. VT 15/11 50

Lördag, 24 mars

Du skall stämma upp denna liknelse över konungen i Babylon och säga: ... Huru har du icke fallit från himmelen, o morgonstjärna, morgonens son! Huru är du icke fälld till marken, du som kuvade nationerna! — Jes. 14:4, 12, AS.

En sak som tillkännager att det nutida Babylon har störtat ner från de himmelska höjderna är att Jehovas trogna invigda kvarleva och dess följeslagare av en god vilja har blivit befriade från denna världsorganisation. Det är därför som Jehovas vittnen har blivit så framträdande i hela världen sedan 1919. När det forntida Babylon självt förintades som rike år 539 f. Kr., befriades den israelitiska kvarlevan från dess välde. Genom ett påbud av Babylons besegrare, konung Cyrus av Persien, fick de tillåtelse att återvända till den plats där Jerusalem hade stått och att återuppbygga det heliga templet. Och liksom israeliterna då kan nu den befriade kvarlevan av andliga israeliter och deras följeslagare av en god vilja stämma upp och sjunga ”liknelsen” eller smädesången mot Satan, det symboliska Babylons gud och konung. Samtidigt som den är en smädesång mot denne, är den en lovsång till Jehova. Den anger att han nu regerar och har blivit hävdad över dem som av ålder har varit hans fiender. VT 1/3 51

Söndag, 25 mars

Om någon vill följa efter mig, må han förneka sig själv och taga upp sin tortyrpåle dag efter dag och oavlåtligen följa mig. — Luk. 9:23, NW.

Vad Jesus valde att göra själv var detsamma som han anvisade åt sina efterföljare att göra. Han predikade. Ja, han predikade om Guds rike; vid sjöstranden, i öknen, på bergen, i templet, på gatorna och i människornas hem, vid varje tillfälle upphöjde han sin Faders namn och uppsåt. Emedan han hade valt detta handlingssätt visste han, att hans dagar var räknade, men han köpte tiden, han köpte upp vartenda tillfälle, använde väl den tid som återstod för honom. Då vi alltså ser att Jesus, som hade så stora möjligheter på alla de mänskliga strävandenas områden, valde att ägna sin tid åt Guds tjänst, följer då inte därav, att vårt förnämsta mål hör vara detsamma? Jo, absolut säkert! Jesus gav envar som sökte hans ynnest föreskrift om att var dag taga på sig sin tortyrpåle och följa honom. Daglig tjänst, ja, heltidstjänst borde vara målet för varje Guds tjänare. VT 15/6 50

Måndag, 26 mars

Vi äro också människor, skapelser som äro lika skröpliga som ni, och vi förkunna de goda nyheterna. — Apg. 14:15, NW.

Det är av praktiskt värde för hårt arbetande människor att studera och predika. De flesta av Jehovas vittnen är alldeles sådana som du. De är fabriksarbetare, jordbrukare, utövare av lärda yrken, grovarbetare, skickliga hantverkare, husmödrar — ja, de kommer faktiskt från alla yrken och stånd. Många av dem har familjer att dra försorg om, och de arbetar för sitt dagliga bröd. De har husliga sysslor att utföra, de blir sjuka då och då, de kommer ibland sent hem från arbetet, och mycket ofta är de trötta av de många och långa arbetstimmar de måste prestera för att kunna leva i något så när goda omständigheter. Alla de livets problem som du dagligen måste möta, dem brottas också de med. Och likväl studerar de Guds ord för att få bättre insikt, och de ägnar någon tid åt att sjunga Jehovas lov. De väntar på den frälsning som Gud har utlovat, med dess eviga välsignelser. De förstår, att man inte får ägna all sin strävan åt att skaffa sig bekvämligheter i denna nuvarande onda värld, och inte heller bör man bemöda sig om att samla skatter eller förråd för att gardera sig för framtiden. — Matt. 6:19, 20. VT 15/7 50

Tisdag, 27 mars

Visheten från ovan är först och främst kysk, vidare fridsam, resonlig, redo att lyda, — Jak. 3:17, NW.

Människosinnets naturliga sätt att reagera sätter oss själva främst och Gud och hans krav i andra rummet. Detta är inte att resonera i enlighet med vår Herre Jesu Kristi förstånd. Det är därför köttsligt, jordiskt, demoniskt. Vem har rätt, Jesus Kristus, vår Herre och vårt Huvud, eller jag? Alla medger säkert, att Herren har rätt. Nåväl, är jag beredd att sälja allt vad jag äger för att få del i Guds rike? Eftersom Herren känner vår begränsning och vilken makt våra jordiska begär har och vet hur påpasslig djävulen är för att hjälpa oss att tillfredsställa den, har han med eftertryck framhållit vikten av att förvärva förstånd i Skriften. Han gav till känna att det är mycket nödvändigt att först förvärva förstånd, och när vi har kommit i besittning av det, blir det oss möjligt att inse, att det i sanning skulle vara mycket dåraktigt att försöka verka för Riket med en mängd onödiga hopsamlade bördor, som givetvis kommer att hindra vår framfart och grumla vår hängivenhet. Ådagalägg den vishet som kommer från ovan. VT 1/9 50

Onsdag, 28 mars

Låt edert ljus lysa inför människorna, att de må se edra rätta gärningar och giva ära åt eder Fader. — Matt. 5:16, NW.

Jehovas vittnen inte endast bär fram bibelns klara sannfärdiga läror om Guds rike, utan de har levat i överensstämmelse med namnet genom att opponera sig mot prästerskapets falska läror. Aldrig har de befunnits falskeligen bära Jehovas namn eller ha missbrukat detta namn. I olikhet med de skilda samfundens präster har de aldrig spelat några falska roller. De har burit ”rikets frukt” och bevisat var deras hjärta är. ”Av deras frukter skola ni alltså i verkligheten känna igen dessa män.” (Matt. 7:20, NW) Sanna kristna försöker inte efterlikna vår tids religiösa själasörjare, som inte predikar genom att göra besök från dörr till dörr. De söker efterlikna Kristus. Människorna av en god vilja och hela världen i stort kan se, vilka som är Jehovas sanna vittnen. De har i praktiken omsatt vad de har predikat. Genom att leva efter sin tro har de visat världen ett helt berg av ovederläggliga bevis för att de lever i överensstämmelse med namnet. De frambär personligen Guds ord till människornas hem. VT 1/10 50

Torsdag, 29 mars

Han bodde i deras hem, och de arbetade tillsammans, ty de voro tältmakare till yrket. Han brukade emellertid hålla föredrag i synagogan varje sabbat. — Apg. 18:3, 4, NW.

Deltidsarbete som en utväg för någon att kunna uppehålla sig i tjänsten är ingenting att ogilla eller se ned på. Det var precis vad aposteln Paulus tog sig för, så att han inte skulle ligga dem till last som han predikade för. När han gjorde detta, kunde man inte finna något att anklaga honom för, annat än om man fann det i själva budskapet. Denna världens ortodoxa religioner betraktar emellertid inte denna metod med gillande. Å andra sidan föser inte Jehovas vittnen sina församlingar in i vackert utsmyckade kyrkor och katedraler, där de ständigt under gudstjänsterna konfronteras med en kollektbössa. Dessa vittnen kommer från alla olika levnadsställningar och är sysselsatta i alla slags världsliga yrken. Deras första och främsta srävan är att behaga Jehova Gud genom att troget uppfylla sina invigningslöften att predika. Hur mycket förvärvsarbete de är upptagna av beror på omständigheterna. När det är fråga om att samla förmögenhet för framtiden eller för att kunna leva i överdåd nu, följer de trogna kristna Jesu råd, som varnar för detta. VT 15/5 50

Fredag, 30 mars

Därpå öppnade han helt deras sinnen till att fatta meningen i skrifterna. — Luk. 24:45, NW.

Bibeln eller kunskapen om vad som finns i den är huvudbeståndsdelen i utrustningen för Guds synliga organisation. Kristenhetens bibelsällskap har spritt hundratals millioner biblar på mer än 1.118 språk och dialekter. Likväl råder alltjämt stor okunnighet om vad bibeln är. Den sekteriska förvirringen framkallar rådvillhet med avseende på dess harmoniska lära. Jehovas ord kan inte uttydas av någon människas egen kraft. Han är sin egen uttolkare. Han låter ljus kastas över en text i Skriften genom andra ställen i bibeln, som handlar om samma ämne. Han låter också bibelns profetior gå i uppfyllelse genom vissa bestämda händelser, och därpå riktar han sina vittnens uppmärksamhet på dessa uppfyllelser, som klargör profetiorna. Han har förordnat Kristus Jesus såsom sin synliga organisations Huvud och såsom sin medhjälpare i att uttolka för organisationen. Alltså är Jehovas synliga organisation under Kristus en kanal, varigenom den gudomliga uttolkningen av hans ord framföres till hans folk. VT 15/9 50

Lördag, 31 mars

Jag skall lämna mitt ibland dig ett hemsökt och armt folk, och de skola taga sin tillflykt till Jehovas namn. — Sef. 3:12, AS.

Genom bibeln vet Jehovas folk, vad hans namn representerar. De känner hela den ärorika historia som är förbunden med det. De känner alla de gudomliga löften, förbund och profetior som givits och uppfyllts i detta namn. De vet också, att varenda en av de världsliga nationerna skall komma att tvingas till att lära känna detta namn såsom tillhörande universums allenarådande, allsvåldige Gud. Därför har de tillräcklig tro, tillräcklig kristlig vördnad och tillräcklig barnalik tillit för att ”taga sin tillflykt till Jehovas namn”. För dem representerar det det enda rättmätiga herradömet, det representerar Guds egenskap av Fader till Konungen, Kristus, det garanterar vår eviga befrielse från Satans värld. Därför betraktar vi det som ett privilegium att bära den smälek som djävulen kastar över detta namn. Vi räknar det som en ära att åkalla detta namn och kungöra det i berömvärda ordalag för alla som längtar efter Gud.

Söndag, 1 april

Samla därför eder sinnesstyrka till verksamhet, bevara eder järnvikt fullständigt och sätt edert hopp till den oförtjänta godhet som skall komma eder till del. — 1 Petr. 1:13, NW.

Att tänka på och tala om Gud och hans uppsåt är nyttigt för dig. Tänk på din begränsning. Du har ett begränsat mått av tid att ägna åt att öva ditt sinne. Om du använder all den tiden till världslig läsning, till att lyssna på radion, se på televisionen osv. och tänka på jordiska ting, så slösar du bort tid som kan brukas till att bygga upp en skyddsmur mot fiendens pilar. Låt i stället dina tankar bli fyllda med betydelsefulla idéer och begrepp. Var dag finns det en text att begrunda, som står återgiven i Vakttornet. Du kommer att finna lämpliga tillfällen att samtala om teokratiska ting, när du är tillsammans med andra i arbetet med att frambära vittnesbördet till allmänheten eller med vänner på resa eller hemma. Den vise kristne avsätter vissa bestämda tider för att uppbygga sitt sinne och stärka sig för det arbete som skall utföras. — Fil. 4:8, 9. VT 1/7 50