Text med kommentar för varje dag

Fredag, 6 oktober

Och jag såg en stor vit tron och honom som satt därpå; och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem. — Upp. 20:11.

Alla politiska iakttagare i våra dagar måste instämma i att massförintelsen av ”konungarna på jorden” och deras understödjare och anhängare i striden vid Harmageddon kommer att betyda slutet på vår nuvarande ”civilisation”, slutet på vår nuvarande jordiska organisation och världsordning. Och vem vågar i denna elektronernas tidsålder, med dess atombomb, säga att slutet på det mänskliga samhällets nuvarande jordiska system inte kommer att inträffa i en både bokstavligt och bildligt talat verkligt eldsglödande tid? Denna tillintetgörelse av alla nuvarande politiska, finansiella och religiösa anordningar, som är misshagliga för Gud, är just det som symboliskt beskrives så, att jorden flyr för hans ansikte. Och om det inte längre skall finnas någon plats för den, så kommer den helt säkert att aldrig någonsin mer existera på vår planet, jorden, som är Guds fotapall. VT 1/6 49

Lördag, 7 oktober

Jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus. — Hebr. 8:8.

Sedan Jesus hade blivit upprest från de döda, började han det nya förbundet med en kvarleva av troende israeliter, som hade tagits ut ur ”hela Israels hus”. (Apg. 2:36; Rom. 11:5) Han stannade inte vid den kvarlevan, ty när det naturliga Israel inte lyckades frambringa tillräckligt många till att åstadkomma hela den ”heliga nationen”, tog Jehova Gud genom sin medlare, Kristus Jesus, också in de hedningar som trodde på Kristi offer och som invigde sig till att tjäna Gud. Alla dessa Kristi troende efterliknare utgör den ”heliga nationen”, det andliga Israel, ”Guds Israel”. Detta förklarar, varför Jehova sade, att han skulle sluta det nya förbundet ”med Israels hus och med Juda hus”, i stället för med alla nationer. Uppenbarelseboken 7:4—8 ger uttryckligen till känna, att denna heliga nation, Israel efter anden, kommer att bestå av 144.000 medlemmar under Jesus Kristus. VT 15/3 49

Söndag, 8 oktober

Sanningen skall göra eder fria. — Joh. 8:32.

De som vet detta lyssnar till Herrens ord och studerar det. Bibeln är den sanne vägvisaren. Den kommer att leda er till det rätta handlingssättet, att predika de goda nyheter som ni själva får vetskap om. Det är sanningen som skall göra er fria från världslig politik, religion och ekonomisk ävlan. Ni bör aldrig vara rädda för att bli inblandade i något som befriar från döden och leder till liv, nämligen Jehovas uppdrag att förkunna sanningen. ”Uthärda vedermödor såsom en god Jesu Kristi stridsman. Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i detta livets angelägenheter, på det att han må behaga den som har utvalt honom till att vara stridsman.” (2 Tim. 2:3, 4, eng. övers.) Nej, denna frihet som sanningen ger betyder inte, att ni nu kommer att kunna gå genom livet utan några vedermödor eller prövningar eller svårigheter. Jehovas vittnen möter dem därför på alla sidor. Jesus framhöll, att det inte skulle bli lätt för hans tjänare; alldeles såsom de förföljde honom, skall de också förfölja er. VT 1/2 49

Måndag, 9 oktober

Han skall föda sin hjord likt en herde, han skall församla lammen med sin arm. — Jes. 40:11, eng. övers.

Jehovas gode Herde återförsamlar och för tillbaka den trogna kvarlevan av sin ”lilla hjord” av medarvingar till Riket. Genom sin starka högra ”arm”, Kristus Jesus, församlar han de svaga och unga troende och bär dem som lamm, i det han bär dem framåt i sitt sköte eller sin famn av kärleksfull ynnest och av hjärtat känt medlidande. Av hänsyn till dem som har barn, vilka de uppfostrar i ”Herrens tukt och förmaning”, driver Jehova genom sin gode Herde inte sin hjord alltför hastigt framåt, för att inte föräldrar och barn skall behöva dö andligen. Likt moderfår ger den trogna kvarlevan andlig näring åt den stora skaran av fårliknande personer av en god vilja. Liknelsen om fåren och getterna får nu sin uppfyllelse, vilket ger bevis för att den gode Herden nu församlar sina ”andra får” och för dem fram på den banade vägen. (Matt. 25:31—46) Alla hans lydiga efterföljare belönas nu i den nuvarande tiden med en andel i detta församlande verk. VT 1 /7 49

Tisdag, 10 oktober

Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som kallas Kristus. — Matt. 1:16.

Josef kunde adoptera Marias son som sin fosterson. Följaktligen kunde Josef lagligen överlåta alla de anspråk på förbundet om Riket med David, som han möjligen ägde, på sin fosterson, Jesus. På det sättet blev Jesus den laglige arvingen till förbundet genom sin fosterfader, Josef. Genom Maria var han en direkt son eller avkomling av konung David, och således hade han ett köttsligt eller naturligt anspråk på förbundet. Då Maria var kvinna, kunde hon inte själv ärva förbundet, men som mor kunde hon överföra rätten och ställningen som arvinge till förbundet till den förstfödde av sina söner. Detta gjorde hon. På det sättet sammanlöpte de båda härstamnings- och arvsföljdslinjerna från David, den ena genom Salomo och Serubbabel och den andra genom Natan och Serubbabel, i Jesus och stärkte hans naturliga rätt till ställningen som Rikesförbundets arvinge. VT 15/2 50

Onsdag, 11 oktober

Då skall han svara dem och säga: Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig. — Matt. 25:45.

”Getterna” ser inte Konungen med sina bokstavliga ögon under hans närvaro eller parousia i härlighet. Men detta är ingen ursäkt. De ser verkligen ibland sig kvarlevan av Konungens bröder och hör dessa predika Riket och framhålla honom såsom den nu regerande Konungen, vilken alla måste visa full underdånighet enligt den befallning som Jehova Gud utfärdar. De ser verkligen det tillstånd av nödställdhet som Konungens bröder på jorden kommer i för sin undersåtliga lydnad mot honom och sin tjänst för hans rike. Men ge verklig hjälp åt Konungens bröder mitt i de trångmål som kommer över dem, därför att de tjänar Konungen? Nej! Och varför inte? Därför att ”getterna” hyser avgjord fördom emot dem för att de representerar jordens ende rättmätige Konung, sin Broder, som Jehova Gud har förordnat till Härskare över den nya världen. ”Getterna” skulle lika litet vilja erbjuda hjälp och bistånd åt dessa som åt Konungen. VT 15/9 49

Torsdag, 12 oktober

De gåvo icke akt, förrän floden kom och tog bort dem alla tillsammans — så kommer Människosonens närvaro [parousia] att vara. — Matt. 24:39, Roth.

Noa byggde arken i den gamla världens ändes tid. Detta anger att ”Människosonens dagar” skulle sträcka sig över en följd av år i denna världens ändes tid. Det är då inte underligt, att vi nu befinner oss vid en tidpunkt trettiosex år efter den då han kom till sitt rike, vid slutet av hedningarnas tider år 1914. Den okunnighet, vari människorna förgås i Harmageddonstriden, kommer att vara uppsåtlig, ty Kristus Jesus, den större Noa, har upprest förkunnare av rättfärdigheten; och under alla dessa år av hans närvaro har dessa förkunnare riktat uppmärksamheten på hans parousía och världens ände. Likt människorna före floden fortsätter den stora massan av människosläktets medlemmar med sitt ätande och drickande, sina giftermål, sitt byggande och planterande och tar inte Jehovas vittnen och deras budskap på allvar. De tror inte, att det ligger någon betydelse i alla de olika dragen av det tecken som visar, att Messias är här. VT 15/11 49

Fredag, 13 oktober

Behandla yngre män som bröder,... yngre kvinnor som systrar, i all renhet. — 1 Tim. 5:1, 2, Rev. stand. övers.

En ung tillsyningsman måste behandla de yngre männen i församlingen som bröder, dvs. med den tillgivenhet som råder mellan syskon. De yngre kvinnorna måste han behandla som om de vore hans köttsliga systrar, med en nära släktings tillgivenhet och aktning, och vara angelägen om att de skall bevara sig rena i moraliskt och andligt avseende samt beskydda dem mot omoraliska män. Detta är att handla barmhärtigt mot unga människor. Vidare har vi dem som är handikappade, dem som inte kan läsa eller skriva, dem som är trögtänkta, dem som på ett eller annat sätt har nedsatt duglighet eller förmåga. Visa dem barmhärtighet genom att vara tålmodig, inte vänta och fordra av dem, att de skall iakttaga de många bestämmelserna och tekniska detaljerna. Då de inte uppsåtligt eller med insikt om vad det innebär försöker handla i strid med en begäran eller en fordran, offra då en smula av din egen bekvämlighet för att ersätta vad som brister hos dem. Bryt inte utan vidare staven över dem. VT 1/10 49

Lördag, 14 oktober

Du samlar ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart, att Gud är en rättvis domare. Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den ..., som gör det onda, först och främst över juden, så ock över greken. — Rom. 2:5, 9.

”Människosonens tecken på himmelen” har framträtt, men det är till gagn, inte för en enda jordisk nation, utan för alla nationer, judar och hedningar. Detta ”tecken” är Guds rikes födelse år 1914, med hans Messias på den himmelska tronen. (Matt. 24:30; Upp. 12:1—5) Om detta har ett vittnesbörd framburits kring hela världen, men den stora massan av de naturliga judarna såväl som av hedningarna fortfar att ignorera det världsomfattande vittnesbörd som Jehovas vittnen frambär om ”tecknet”. Nu är det den tid då omvändelse måste ske. När detta vittnesbörd om Riket har blivit predikat för alla folk, judar och hedningar, kommer den tid då Konungens makt skall uppenbaras genom den universella striden vid Harmageddon, och då är det för sent att omvända sig, både för individer och nationer. VT 15/12 49

Söndag, 15 oktober

Vargar skola tjuta i deras borgar och schakaler i de behagliga palatsen. Och dess tid skall snart komma; och dess dagar skola icke utsträckas. — Jes. 13:22, Amer. stand. övers.

Den tidpunkt är nära, då den onda världsorganisationen kommer att störtas. Den är närmare än de nutida babylonierna tycker om att föreställa sig, när de kivas om vad de själviskt skall kunna lägga beslag på i fruktan för att annars förlora allt. Denna världen har inte lång tid kvar, nej, inte nu när Guds rike med Kristus som regent har blivit upprättat som den faktor som skall hävda och fastslå Jehovas universella suveränitet och befria det förtryckta människosläktet. Rikets avgörande strid mot denna babyloniska värld kommer att lägga den i ruiner och befria jorden från dess barn. Den kommer aldrig att bli återuppbyggd. Men vårt jordklot, där den har utövat sitt vanstyre i årtusenden, kommer inte att ligga öde, likt den plats där det forntida Babylon låg. Nej, utan denna världens tillintetgörelse kommer endast att röja plats, så att en synlig rättfärdighetens organisation kan upprättas överallt. VT 1/3 50

Måndag, 16 oktober

Om jag ... ägde all kunskap ..., men icke hade kärlek, så vore jag intet. — 1 Kor. 13:2.

I våra dagar får vi hjälp till att förstå Guds ords och uppsåts heliga hemligheter, inte genom inspirerade gåvor av kunskap, utan genom hans andes upplysande kraft. Sedan kunskapen om dessa hemligheter, som ger oss nyckeln till förståendet av bibeln, en gång har vunnits, skulle den kunna utnyttjas på själviskt vis. Med särskild förmåga att förklara dem för andra skulle vi kunna i hög grad briljera med oss själva för att få beröm och beundran. Eller vi skulle kunna ge efter för sympatier och antipatier och låta bli att dela dem lika med alla och envar som frågar och vill veta. Eller också kunde vi av människofruktan avhålla oss från att kungöra dessa hemligheter, som avslöjar Guds fienders organisation och förehavanden. I så fall skulle vi visa, att vi inte älskar Gud. Ty ”räddhåga finnes icke i kärleken”. För att gagna oss själva såväl som andra måste vi bruka vår kunskap om dessa djupa hemligheter på ett kärleksfullt sätt. VT 15/4 50

Tisdag, 17 oktober

Förlitar du dig alltför mycket på hans godhets och fördragsamhets och tålamods rikedom? Vet du icke, att Guds godhet är ämnad att föra dig till bättring? — Rom. 2:4, Rev. stand. övers.

Barskhet har benägenhet att göra de flesta människor hårda och bittra. Men vänlighet och mildhet, i synnerhet där kall rättvisa eller önskan att betala med samma mynt kanske skulle påfordra en annan behandling, tjänar till att göra den människa mjuk, som vi är vänliga och milda mot. Detta handlingssätt är värmande och tilldragande, och det är detta som drar oss till Gud i ånger över våra synder, i det vi önskar få förlåtelse genom hans Sons försoningsoffer. Om vi har hört om hans välvilliga anordning och likväl framhärdar i världslighet och olydnad mot honom, drar vi för stora växlar på hans godhet. Vi kan driva saken för långt och på det sättet gå miste om det som är syftet med hans anordning. Då alltså Guds kärlek uppenbarar sig på oss i godhet, endast efterliknar vi honom, när vi visar vänlighet och mildhet mot andra i stället för otålighet och barskhet. VT 1 /5 50

Onsdag, 18 oktober

Kära vänner, tro icke varje inspirerat yttrande, utan pröva yttrandena för att se om de komma från Gud. — 1 Joh. 4:1, En amer. övers.

För att i trygghet kunna gå genom denna mörka värld och undvika att bli vilseledda av falska profeter och lärare måste vi studera de sanna profetiorna. De sanna profeterna frambar sitt budskap under inspiration av Guds ande. Därför måste vi bedja om Guds ande till att hjälpa oss förstå, vad de skrev. Denna andliga kraft utforskar alla de fördolda tingen i Guds ord, också de djupa tingen. (1 Kor. 2:9, 10) Alltså är anden en väsentlig hjälp vid bibelstudium. Den utrannsakar djupheterna för att få fram deras innebörd. Vi måste därför godtaga såsom sann lära vad som har blivit skrivet under inspiration av denna ande. Detta inbegriper de hebreiska såväl som de kristna grekiska skrifterna. Vad det vara må som motsäger det inspirerade ordet måste förkastas såsom falskt. Det är genom denna metod som vi prövar ”andarna” eller de inspirerade uttalandena, för att avgöra om de härrör från demoninspiration eller från Guds inspiration. VT 15/6 49

Torsdag, 19 oktober

Och dessa skola då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. — Matt. 25:46.

De ”andra fåren” erhåller inte odödlighet utan evigt liv på jorden, som är avhängigt av deras odödlige Konungs eviga regering. Fördenskull kan ”getterna” aldrig bli straffade med odödlighet i evig pina. De får en dödsdom, och denna dom är av evig varaktighet, ger ingen möjlighet till uppståndelse och är därför ett evigt straff. De behöver inte föras tillbaka vid slutet av Konungens tusenåriga regering för att visa sitt motstånd mot hans teokratiska herradöme. Konungen säger att de visar sitt motstånd redan nu genom sin behandling av hans bröder. Det blir alltså inget avbrott i deras tillintetgjorda tillstånd. Men de rättfärdiga ”fåren” träder in i evigt liv, går till och med — under Konungens högra hands skugga eller beskärm — livslevande igenom Harmageddon in i den ändlösa nya världen. Så varför inte nu besluta att bli ett av hans ”får” på hans högra sida? VT 15/9 49

Fredag 20 oktober

De skola förvisso icke kunna fly undan. — 1 Tess. 5:3.

När Satans babyloniska organisation skakas av de oemotståndliga angreppen från Jehovas kämpande härskaror under hans Konung, Jesus Kristus, den större Cyrus, kommer ingenting av det som finns i Satans babyloniska organisation att kunna hålla stånd. De delar som utgör den kommer att bli krossade, och varje från de andra skild del kommer att ge sig i väg och försöka finna trygghet för egen räkning. Panikartad strid, vari dessa olika delar föröder varandra, kommer att bryta ut mellan dem, när Gud slår Satans stridskrafter med förvirring. De som undgår de förhärjande verkningarna av denna anarkiska krigföring kommer att plockas bort av Jehovas förföljande styrkor. Vi läser: ”O Babylons dotter, som skall tillintetgöras, lycklig bliver den som vedergäller dig vad du har gjort mot oss. Lycklig bliver den som tager dina små och krossar dem mot klippan.” (Ps. 137:8, 9, Amer. stand. övers.) Kristus Jesus, den större Cyrus, är denne lycklige. Han kommer inte att lämna kvar någon till att åter resa upp all orättfärdighets onda, förtryckande organisation. VT 1 /3 50

Lördag, 21 oktober

Rättfärdighetens krona, som Herren — den rättfärdige Domaren — skall giva ... åt alla dem som älska hans uppenbarelse. — 2 Tim. 4:8, Young.

Perioden av Messias’ närvaro eller parousía är vad Paulus talade om som ”den dagen”. Det är den tid då den närvarande Konungen framträder eller ger sig till känna, i synnerhet är detta fallet sedan 1918, då Kristus Jesus, ehuru förkastad av kristenheten, visade sig vara den förnämsta hörnstenen. Sanna kristna betraktar inte hans uppenbarelse med fruktan. De älskar den. De fruktar inte det domsverk som han börjar i denna sin uppenbarelses tid, från 1918 och framåt. De vet att det är en belöningens tid för dem, därför att de har försökt att vara trogna mot hans rikes intressen. De förväntar att få rättfärdighetens krona av den rättfärdige Domaren, den segerlön som består i att bli hävdad och förhärligad i anden, såsom Kristus Jesus blev rättfärdigad och förhärligad vid sin uppståndelse till odödligt liv. VT 1/12 49

Söndag, 22 oktober

Allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning. — Rom. 15:4.

De män som har skrivit de kristna grekiska skrifterna uttömde inte alla de skriftcitat som kunde hämtas från de inspirerade hebreiska skrifterna. Vi drar alltså den slutsatsen, att det måste vara de kristna efter den apostoliska tiden som skulle komma att anföra de flesta citaten från dessa forntida skrifter, i synnerhet de kristna som skulle leva i tiden för världens ände, då uppfyllelsen av det mesta i de hebreiska såväl som i de grekiska skrifterna skulle bringas att inträffa. Detta privilegium står öppet för oss i denna tid. Det är vår tid som förutsägelsen i Daniel 12:4 gäller, då många skulle ”rannsaka” Skriften; och ”insikten” ”skall så växa till” genom Guds välsignelse. Vi har alltså i vår tid ett lyckligt privilegium att få studera allt Guds i forna tider skrivna ord, ty i våra dagar är hans ande utgjuten i överflödande mått för att utrannsaka Guds djupheter, för vilkas uppenbarande tiden nu är inne, på det att Guds folk måtte få andlig näring och vägledning. VT 15 /6 49

Måndag, 23 oktober

De övriga döda blevo icke levande, förrän de tusen åren hade gått till ända. — Upp. 20:5.

De trogna lemmarna av Kristi kropp sås i döden såsom en ”själisk” eller ”naturlig kropp” (1878 års övers.). När de får del i den ”första uppståndelsen”, efter det att Kristus Jesus har kommit till makten i sitt rike, uppreses de såsom en ”andlig kropp”. (1 Kor. 15:44) När de således uppstår såsom fullkomliga odödliga andeväsen, blir de genast levande och träder in i livet, alldeles såsom Kristus Jesus gjorde vid sin uppståndelse. Inga verkningar av att de blivit födda i synd och under dödens fördömelse såsom Adams efterkommande följer med dem, ty de offrar för evigt den mänskliga naturen, såsom Kristus Jesus gjorde. Uppståndelsen av ”de övriga döda” såsom människor gör dem inte levande i den fullständiga bemärkelse som gäller med avseende på dem som får del i den första uppståndelsen. Många av verkningarna av deras härstamning från den syndfulle, döende Adam kommer ännu att vidlåda dem, när de kommer fram ur gravarna. Att de inte blir levande igen betyder därför inte, att de inte kommer att bli uppresta ur graven, förrän de tusen åren har gått till ända. VT 1/6 49