Text med kommentar för varje dag

Fredag, 2 juni

Om I ... hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min; och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk [eng. övers.: en helig nation]. — 2 Mos. 19:5, 6.

Enligt detta uttalande var det Guds uppsåt att ur denna världen ta ut ett folk, som skulle vara hans egen tillhörighet och bära hans heliga namn, och att bereda det till att bli ett rike av präster, vilket skulle bli till gagn för de övriga nationerna på jorden. Lagförbundet avskilde i sanning israeliterna från folken, men endast trogen lydnad mot lagen från deras sida skulle leda till att de. fick del i Guds uppsåt såsom hans ”heliga nation”, som åtnjöt hans ynnest, välsignelser och beskydd. Emellertid frambragte inte lagförbundet självt någon sådan ”helig nation”, som var redo för den utlovade Messias, Kristus Jesus, när han kom. Ett nytt förbund erfordrades för att frambringa detta folk eller denna nation, och genom Jeremia förklarade Jehova, att orsaken till att ett nytt förbund skulle ingås var den, att israeliterna hade brutit det gamla förbundet. VT 15/3 49

Lördag, 3 juni

Om vi leva genom anden, så låtom också vandra genom anden. — Gal. 5:25, Amer. stand. övers.

Guds ande inom oss förvandlar oss inte till rätt och slätt mekaniska figurer, som i strid med vår vilja drives av en makt utom oss utan att någon ansträngning och något beslut kräves å vår sida. För att kunna leva i eller genom anden måste vi fatta ett positivt beslut att frambringa dess yttringar. Guds ord beskriver, hur hans ande yttrar sig och vad dess frukt är i vårt liv. Hans ande har inspirerat skrivandet av detta ord, och om vi vandrar i enlighet med detta ord och strävar efter att efterlikna Kristus Jesus, genom vilken anden utgjutes, då vandrar vi i överensstämmelse med anden, ledda av den. Om vi resolut har korsfäst köttet med dess passioner och lustar för att tygla och undertrycka dessa själviska ting, då måste vi leva genom anden. Det betyder att frambringa de ting som tillkännager, att Guds heliga aktiva kraft bor inom oss, uttryck för kärlek. VT 15/7 49

Söndag, 4 juni

Dessa voro ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna för att se, om det förhölle sig, såsom nu sades. — Apg. 17:10, 11.

Att vi är lika nyfödda barn och tar emot ordets mjölk med saktmod betyder inte, att vi skall svälja allt utan undersökning, begrundan och bevis. (1 Petr. 2:2; Jak. 1:21) Inte alls! De som Petrus och Jakob skrev till hade redan de inspirerade hebreiska skrifterna. Att vara barnalika och saktmodiga och mottagliga betydde alltså för dem att vara redo att godta vad dessa kristna lärde dem, förutsatt att det stämde överens med Guds skrivna ord. Inte ens Paulus, så apostel han var, krävde att vad han förkunnade skulle godtas utan frågor och undersökning. Paulus kände sig inte förolämpad av de bereanska judarnas handlingssätt och förebrådde dem för det. Ädelsinnad kallar bibeln dem som är villiga att lyssna och rannsaka Guds skrivna ord för att se, om det som blivit predikat överensstämmer med detta ord, innan de godtar det. VT 15/6 49

Måndag, 5 juni

Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida? Månne ett avgudabeläte? ... ett beläte, som icke kan röra sig. — Jes. 40:18—20, En amer. övers.

Tvärtemot att hjälpa oss att koncentrera vår uppmärksamhet på det som verkligen är något, leder ett beläte i stället sinnet bort ifrån Gud. Avgudadyrkare kommer att frukta denna groteska av människor åstadkomna representant för gudomligheten mer än de fruktar den verklige Guden. Då vi inte förmår fatta Gud, hur otillbörligt är det då inte för oss att jämföra någonting som ligger inom vår föreställningssfär med honom! Hur förringande, hur nedsättande är det inte för Gud, om vi framställer honom som likt något skapat ting som vi känner! Eftersom han inte tillbeder de ting som han skapar, så bör vi, om vi vill vara lika Gud, inte tillbedja något som människor ger upphov åt. Om det är en olydnadshandling att ge ärebetygelser åt falska bilder av Gud, vilken vi inte har sett, hur mycket större oförnuft och olydnad innebär det då inte att skänka tillbedjan åt en bild av en skapelse som vi har sett! Låt oss alltså inte upphöja någon synlig skapelse till gud! VT 1/7 49

Tisdag, 6 juni

Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: ”Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse [Moffatt: grundläggning]— Matt. 25:34.

Det som de ”andra fåren” ärver är inte det himmelrike, vilket blivit förutbestämt före den nya världens grundläggning. Men det kallas för ett rike, emedan att ärva det för fåren betyder att bli Konungens barn, hans jordiska barn. Han utgav sitt jordiska liv för dem såsom sina får. Eftersom han på detta sätt ger liv åt dem, blir han deras konungslige Fader. Deras trogna lydnad mot honom såsom sin Konung kommer att göra det evigt. Fåren kommer att vara barn till sin osynlige överherre, honom som är ”Evig fader”. (Jes. 9:6) Detta kommer att utgöra ett nytt förhållande för jordens inbyggare; ty på den tid då Adam och Eva var i Eden var de inte barn till den ”överskyggande kerub”, som Gud har gjort till deras osynlige överherre. — Hes. 28:13—16, 1878 års övers. VT 15/9 49

Onsdag, 7 juni

Ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet. — Rom. 6:13.

Lever för Gud, ja, det gör vi, och hava kommit från döden till livet, om vi nu låter tro och lydnad mot Gud bestämma vårt handlingssätt. Vad betyder det, om världen hatar oss? Våra sanna kristna bröder älskar oss, och vi älskar dem. ”Vi hava övergått från döden till livet, ty vi älska bröderna. Den som icke älskar [eng. övers.: icke älskar sin broder], han förbliver i döden.” (1 Joh. 3:14) Om vi alltså lever nu som ”nya skapelser” i förhållande till Kristus, skall vi inte komma under någon dom emot oss, utan vi skall få röna ”livets uppståndelse” till förening med honom i det himmelska riket. Nu kommer också en ”stor skara” människor av en god vilja att höra hans röst, hans livgivande budskap, och därför att de har hörsammat den, har deras fötter blivit ledda in på den väg som för till liv i den nya världen. Att de fortfar att ge akt på detta budskap och förkunna det för andra borgar för att de inte heller skall komma i fördömelse eller under en ogynnsam dom nu eller i striden vid Harmageddon. De kommer att föras levande igenom den. VT 15/8 49

Torsdag, 8 juni

Låtom oss älska, icke med ord ... utan i gärning. — 1 Joh. 3:18.

Besittningen av dessa andens gåvor gör oss inte någon bestående nytta, om vi inte har kärlek. Kristendomen är inte något hjärtlöst undergörande system, som håller människorna inom organisationen i sitt grepp genom mirakler som inger vördnad och bävan. Den är sådan att den förvandlar vårt liv, gör oss lika Gud i den egenskap som har varit mest utmärkande för Gud i hans sätt att handla med människosläktet. Den älskar inte med en tjänst som blott läpparna har del i, säger inte bara: ”Jag älskar dig”, och låter det stanna vid det. Om vi verkligen älskar någon, så kommer detta att taga sig ett verksamt uttryck. Det finns handling i kärleken, det finns kraft, det finns rörelse i den från den som älskar och i riktning mot det älskade föremålet. När vi ger i kärlek, finns där osjälvisk känsla, där finns vänlighet, hängivenhet, tillgiven värme. När vi ger av oss själva i kärlek, är det större sannolikhet för att något kommer att ges i utbyte. Det är denna gudomliga egenskap som gör livet värt att leva. Att vi utvecklar den gör någonting av oss i Guds, vår Livgivares, ögon. VT 1/5 50

Fredag, 9 juni

Jehova bevarar de trogna. — Ps. 31:24.

Att Jehovas vittnen blivit bevarade sedan den förste martyren Abels dagar fram till vår tid är ett verkligt under. Detta under framstår i ännu klarare dager genom att Jehova har bevarat ”Guds sanna Israel” såsom sitt folk och sina vittnen under de nitton hundra år som gått sedan Jesu dagar. Det är de och inte de naturliga judarna, vilka blev förblindade av ”denna världens gud”, som är den förnämsta skottavlan för djävulen. Genom alla sin onda världs makter och organisationer har han försökt utplåna detta andliga Israel, dessa Jehovas, den levande och sanne Gudens, kristna vittnen. Genom våld, tvång och skrämseltaktik förde hans stora organisation, det nutida Babylon, dem i fångenskap och landsflykt under det första världskriget, men år 1919 skred Jehova Gud till handling för sitt eget namns skull och befriade och återupprättade dem såsom folket för hans namn. Han kommer att bevara dem genom Harmageddonslaget. VT 15/12 49

Lördag, 10 juni

Domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet. — Jak. 2:13.

Predikandet av Riket är alltså det verk, som enligt befallningen skall utföras nu, medan Satan och hans demoner hastigt driver alla nationer fram mot deras slut i striden vid Harmageddon. Då det förhåller sig så, varför skulle då vi, som har smakat Guds barmhärtighet, anse att något annat verk nu bör gå före detta att predika evangelium om Riket för alla folk till ett vittnesbörd? Ännu finns det många inom alla nationer som önskar undgå tillintetgörelse. Om vi ger dem vittnesbördet, innan det förskräckliga slutet kommer, så kan de komma att begagna sig av Guds barmhärtighet. Kan vi inte se, att han i sin medömkan har skonat och bevarat oss till denna tid enkom för det syftet, att tjäna honom genom att vittna om hans rike? En sak måste vi ha klar för oss: Gudomlig barmhärtighet har vederfarits oss mellan födslovåndornas början och striden vid Harmageddon, för att vi skulle kunna leva för att tjäna honom i uppfyllelse av hans profetior. Om vi nu brister i detta, förfelar vi syftet med hans nådefulla godhet mot oss, och detta skulle betyda vår tillintetgörelse. VT 1/10 49

Söndag, 11 juni

Låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana [En amer. övers.: uppmuntra] varandra. — Hebr. 10:25.

Jehovas vittnen har varje vecka studiemöten till gagn för alla som önskar träda in i tjänsten. Det finns tre varje vecka återkommande möten, som varje förkunnare och varje person som bereder sig för tjänsten bör ta del i: Vakttornsstudiet, tjänstemötet och skolan för teokratisk ämbetsutövning. Det finns andra bibelstudier, som bedrives med hjälp av Vakttornets litteratur och som man också kan vara med om, men de tre nämnda är av väsentlig vikt och betydelse för rätt och tillbörlig övning och förkovran i kunskap och förstånd i fråga om Guds ord. Faktum är, att under 1948 har 49.161 fler studerande utbildat sig till att bli föredragshållare, lärare och förkunnare och tagit del i predikoarbetet varje månad för att genom sitt kristliga missionsarbete förbättra andra till sinnet och moralen. Ett betydande antal av denna skara har gått ut i heltidstjänsten, ”pionjärstjänsten”. VT 1/2 49

Måndag, 12 juni

Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana [1878 års övers.: reta varandra], — Gal. 5:26.

Medan vi bör sträva efter att bli brukade av Gud såsom hans lydiga tjänare, bör vi aldrig låta oss drivas av åtrå efter tomt beröm och alltså söka fåfänglig ära eller bli högfärdiga och skrytsamma. Vi bör aldrig bli till övermått stolta över hur vi utför något eller vad vi uppnår eller åstadkommer och bli uppblåsta och försöka överdriva vår betydelse i medmänniskors ögon. Denna strävan att överglänsa andra i syfte att vinna lovprisning och beundran från människor är något som retar och irriterar. Den framkallar konkurrens antingen mellan individer eller mellan kristna avdelningar och grupper. Den eggar på det sättet till tävlingslust, avund och andra själviska känslor. När vi utmanar andra på grund av våra ärelystna strävanden att bli förmer än de, så kommer det våra medkristna att bli våra motståndare, och för att bevisa, att vi är bättre än de, överlägsna dem, retar vi dem att inlåta sig på en avgörande kamp. VT 15/7 49

Tisdag, 13 juni

Om en kvinna icke vill beslöja sig, kunde hon lika gärna klippa av sig håret. Men hon bör beslöja sig, ty det är vanärande för en kvinna att få sitt hår avklippt eller bli rakad. — 1 Kor. 11:6, Moffatt.

På apostelns tid var det vanärande för en kvinna att få sitt hår kortklippt eller, vilket var ännu värre, bli avrakat med en rakkniv. Eftersom det var skick och bruk för en kvinna att vara beslöjad, när hon visade sig offentligt, önskade inte aposteln Paulus, att de kristna systrarna skulle bryta mot denna vedertagna anständighetsregel genom att gå till församlingens möten obeslöjade. Om de var närvarande obeslöjade, skulle de lägga grunden till den uppfattningen, att kvinnorna i den korintiska församlingen hade dålig moral. Det gällde här inte att trotsa sedvänjan och ge kvinnokönet dess berättigade frihet att visa sig med blottat ansikte inför offentligheten. Det gällde helt enkelt att ”för alla bli allt” och förneka det egna jaget för att inte komma några att ta anstöt och på det sättet hindra, att sanningen blev spridd, och den kristna församlingen där alltså hindras i sin tillväxt. VT 1/9 49

Onsdag, 14 juni

Du skall icke lämna min själ i helvetet. — Ps. 16:10, Douay.

Bibeln talar om den levande skapelsen såsom en själ. Den talar också om denna skapelses verksamma, medvetna tillvaro såsom själen. När man hade lagt Jesu lik i klippgraven i Getsemane örtagård, var hans döda kropp där i tre dagar, men hans själ, dvs. hans aktiva, medvetna tillvaro, hade upphört att existera. Han ”utgav sitt liv [eng. övers.: hade utgjutit sin själ] i döden.” (Jes. 53:12) När nu Jesu döda kropp var där i graven och hans medvetna tillvaro hade upphört, sades därför hans själ vara i scheol eller helvetet. Han kunde inte ha någon medveten tillvaro eller själ utan någon kropp av något slag, och så länge hans mänskliga kropp låg livlös där i graven, hölls hans själ eller förnimmande tillvaro nere i graven, scheol eller helvetet. Jesus utgav sitt mänskliga kött såsom ett offer. Därför uppreste Gud Jesu själ från helvetet genom att ge honom en ny kropp, en andlig eller himmelsk kropp, och belöna honom med odödligt liv. VT 1/1 50

Torsdag, 15 juni

Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir. — Jes. 13:12.

Att Jehova förgör alla de människor som har del i Babylons synder kommer att vålla ett väldigt manfall bland jordens myllrande befolkning. För att visa hur få människor det kommer att finnas på jorden, sedan Harmageddonslaget har utplånat det gamla ”Babylon”, ger Jehova Gud denna varnande underrättelse: ”De stoltas övermod vill jag stävja och slå ned tyrannernas högmod, till dess en människa blir mera sällsynt än det finaste guld, människor mera sällsynta än guldmalm från Ofir.” (Jes. 13:11, 12, Moffatt; En amer. övers.) De människor som finns kvar från det motbildliga Babylon kommer att vara mera sällsynta än forntidens dyrbaraste metall, ja, mera sällan förekommande än guldklimpar från Ofir. Det blir de människor som nu tror på Guds varningsbudskap och som tar avstånd från varje andel i Babylons ondska och som Jehova kommer att skona till livet i striden vid Harmageddon, därför att de nu söker hans rättfärdighet. De överlever in i den nya världen. VT 1/3 50

Fredag, 16 juni

Gud är kärleken. — 1 Joh. 4:16.

Jehovas väg är kärlekens väg. Genom den har han utmärkt sig, och det är enligt kärlekens princip som han leder universums angelägenheter. Det är en förträfflig väg eller ett utomordentligt sätt för honom att styra och handleda alla sina förnuftsbegåvade skapelser. På grund av detta sätt att handla håller han alla sina trogna skapelser fästa vid sig med ett band som inte kan slitas. Han ger dem sitt föredöme i fråga om kärlek och kräver att alla hans förnuftsbegåvade skapelser skall efterlikna honom. Endast de som gör det kommer att tillåtas att leva för evigt. De måste älska honom såsom den som förtjänar deras fullständiga tillgivenhet och hängivenhet och på så vis ge honom ett tillbörligt gensvar på hans egen stora kärlek till dem. De måste älska sina medmänniskor, alldeles såsom han älskar. På det sättet är de lika Gud. ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta”, och ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”. För att vi, vilka det än gäller, skall kunna bevisa oss värdiga evigt liv i någon, del av Guds universum, måste vi hålla dessa befallningar och följa denna kärlekens förträffliga väg. VT 15/4 50

Lördag, 17 juni

Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma. — 2 Tim. 4:1.

Lydnad eller olydnad gentemot detta uppdrag att predika betyder liv eller död för oss för evigheten. Varför? Därför att Gud har upphöjt Jesus till Herre. Detta betyder att han är den som har makt och myndighet över de övriga av Guds skapelser. Han har makt och myndighet, inte endast över de levande, utan också över de döda. Ingen av de döda kan komma att leva igen annat än genom honom, ty Gud har gjort honom till den ”som skall döma levande och döda”. Denne domare har livets makt i sig. Han kan upphäva det beslut som fattats av mänskliga myndigheter, vilka dödsdömer och dödar oss. Han kan göra det genom att uppresa oss till evigt liv i den nya världen för vår trohet mot Gud. Han kan också döma oss till evig förintelse i Gehenna. Det är i denne domares åsyn, vilken avgör vårt eviga öde, som en och var invigd kristen nu blir ålagd att predika. VT 15/1 50

Söndag, 18 juni

Gud har ock upphöjt honom över allting och givit honom det namn, som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skola böja sig. — Fil. 2:9, 10.

Före Jesu död och uppståndelse hade inte människosläktet bedit till Gud i hans Sons, Jesu Kristi, namn eller böjt sina knän i bön till honom i hans Sons namn eller bekänt denne Son såsom sin Herre eller Mästare. Men nu måste alla de medlemmar av människosläktet som önskar få evigt liv göra detta, som en följd av att Sonen blivit upphöjd över sin förutvarande himmelska ställning. Trots denna upphöjelse bär han fortfarande titeln ”Människosonen”. Detta innebär inte, att han alltjämt har sin människonatur i himmelen (en omöjlighet!), utan att han gjorde sig förtjänt av denna titel genom sitt trogna, kärleksfulla handlingssätt. Den tjänar till att identifiera honom såsom den som är ensam om att ha följt en sådan kurs. De gudomliga profetiorna gav honom denna titel långt före hans mänskliga födelse; och i alla dessa profetiors uppfyllelse är denna titel tillämplig på honom. I stället för att beteckna en förnedring eller förödmjukelse visar titeln hur han vann sin upphöjelse. VT 15/11 49

Måndag, 19 juni

Jag fick röna barmhärtighet av det skälet, att Jesus Kristus på mig såsom den främste skulle ådagalägga sitt fullkomliga tålamod, till ett exempel för dem som skulle komma att tro på honom till evigt liv. — 1 Tim. 1:16, Rev. stand. övers.

Paulus kallade sig den förnämste eller främste av mänskliga syndare. I överensstämmelse med sitt medlidande gjorde Gud Paulus därför till det främsta exemplet på barmhärtighet mot mänskliga syndare. Då Paulus hyste denna uppfattning om sig själv, var han villig att predika evangelium för vilken man eller kvinna som helst. Om han själv hade varit den främste av syndare, så fanns det ingen annan syndare, som var för låg för att Paulus skulle kunna räcka ut sin hand för att hjälpa honom att få vetskap om och begagna sig av Guds barmhärtighet genom Kristus. Och ingen syndare, som nåddes av evangeliebudskapet, hade någon orsak att tänka att han var så djupt nere, att evangeliet inte kunde inbegripa honom i sin föranstaltning. Han behövde bara se på aposteln Paulus, som själv kallade sig den ”främste av syndare”. Hur högt borde vi därför inte uppskatta denna Guds barmhärtighet! Må vi se till, att denna Guds kärleksfulla egenskap i vårt personliga fall inte har utövats förgäves. VT 1/10 49

Tisdag, 20 juni

Vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta ... upp i luften, Herren till mötes. — 1 Tess. 4:17.

Från denna dömsdömda värld är det som kvarlevan blir ”bortryckt” genom att bli fullständigt avskild från den. Emedan tiden av vedermöda över Satans organisation har blivit förkortad till gagn för denna kvarleva av de utvalda, blir de bortryckta från tillintetgörelse tillsammans med denna organisation. Fördenskull blev de plötsligt ryckta ur fiendens våld och befriade ur ett dödsliknande tillstånd av fångenskap i Satans organisation på våren 1919. De sattes i frihet för kungörandet av Riket, det största som någonsin förekommit. Därför talar Jehova om denna befriade kvarleva som ”en brand, ryckt ur elden”. (Sak. 3:2) Att deras arbete med att frambära vittnesbördet återupplivades år 1919 liknades vid deras uppståndelse från de döda, och därefter blev de bjudna att stiga högre upp för att förkunna Riket. Därför framställes det i bilden, att de far upp till himmelen i en sky, vilket visar att de står upp för att göra bruk av detta privilegium. VT 1/12 49

Onsdag, 21 juni

Jag har slutit ett förbund med min utvalde. — Ps. 89:4.

Vem är den vilkens rätt det är att härska såsom Davids Son och såsom beständig arvinge till förbundet om Riket? Först av allt måste denne betydelsefulle individ vara Davids säd eller ättling i fråga om köttslig släktskap. Han måste också vara Guds Son, ty i förbundet sade Jehova: ”Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son.” Eftersom förbundet sade: ”Han skall bygga ett hus åt mitt namn”, måste dessutom denne härskare bygga ett tempel åt Jehovas namn. Detta tempelbyggnadsarbete är en väsentlig del av förbundet om Riket. Det var utlovat, att arvingen till Riket skulle vara intresserad av Jehovas tillbedjan och bygga ett härligt tempel åt hans namn och så befrämja den enda sanna tillbedjan. Därför spanar vi efter alla dessa drag hos den store arvingen till Riket i vår strävan att identifiera honom. Härvid är vi inte lämnade åt våra egna svaga förmågor, utan Gud låter identifieringen tydligt och klart komma till synes. Det pekar på Kristus Jesus såsom arvingen. VT 15/2 50

Torsdag, 22 juni

Emot konungen i Babel skall du säga: ”Huru har icke förtryckaren upphört, den gyllene staden upphört!” — Jes. 14:4, eng. övers.

Genom sitt handlingssätt har Jehovas vittnen visat, i hur stor utsträckning förtryckaren och den gyllene staden redan har upphört att finnas till för dem. De erkänner sig inte längre vara fångar hos det större Babylon. De utför frimodigt sin uppgift som tjänare åt Jehovas Konung på Sions berg, Kristus Jesus. De handlar inte längre i överensstämmelse med det påståendet från Babylons sida, att den ”gyllene staden” står såsom ”överheten” eller de ”högre makterna” (eng. övers.), som förordnats av Gud och som varje själ måste vara underdånig utan protest från sitt samvete. Nej, utan nu erkänner de Jehova Gud och hans Konung som de ”högre makterna”, ”överheten”, som man bör vara underdånig. För dem har alltså den ”gyllene staden” upphört att existera såsom ”överheten”, och de vägrar att böja sig i fruktan för den och att utföra dess befallningar, som strider mot Guds rättfärdiga lagar. Nu drager de utan fruktan framåt för att fullgöra hans befallningar. En av dessa går ut på att de skall predika ”hämndens dag från vår Gud”. VT 15/3 50

Fredag, 23 juni

Kärleken ... gläder sig med sanningen. — 1 Kor. 13:4, 6, Amer. stand. övers.

En av andens frukter är glädje. Därför är kärleken glad. Var finner den då sin glädje? Jo, med sanningen, i det som är rätt. Den är ivrig och angelägen om att få tag i sanningen om Guds ord och om hans uppsåt. Angelägen om att få veta och behålla sanningen, prövar den allt som profeteras och predikas för den, men behåller endast det som är gott. Den kommer inte att illvilligt ta fasta på en lögn mot en annan eller mot en annan uttänka en lögn som är grundad på omständighetsbevis. Men om sanningen blir upptäckt och uttalad, och om den blir till men för någon och han blir tuktad på grund av den, kommer vi i alla fall att vara glada, över denna sanning. Vi kan inte ändra Guds ord eller uppsåt. Vi måste bringa oss själva i full samklang med hans ord och uppsåt. Vi kommer att vara angelägna om att göra det, om vi har kärlek, som är från honom. Om vi gör detta, då är vi säkra på att kunna njuta av att leva, ty jämte livet har vi kärlek och har sanningen och är på den rätta sidan. VT 1/5 50

Lördag, 24 juni

På honom skola nationer hoppas. — Rom. 15:12, Young.

Hoppet och tillflykten för nationerna kan inte vara att finna i ett enstaka rike eller hos en enstaka regering, som hör denna världen till, och inte heller i ett förbund eller en sammanslutning av sådana riken. De har inte sitt upphov i Jehovas makt och myndighet. Nej, utan han har överantvardat dem till att inom kort förintas. Guds rike med Kristus Jesus som regent är hoppet och tillflykten för alla människor av en god vilja. Den ”heliga nation”, för vilken Jesus är Huvud och Konung, är nu den enda nation som Gud har skapat och bemyndigat för sitt goda uppsåt. Medlemmarna av hans ”heliga nation” tages ut ur alla världsliga nationer. De kommer att sitta med Kristus på hans himmelska tron och kommer att regera med honom i tusen år till evig välsignelse för alla jordens släkter. En trogen kvarleva av denna ”heliga nation” finns ännu på jorden. Fastän de endast är ett obetydligt fåtal, upphöjer de modigt Jehovas Konung, Kristus Jesus, såsom den, på vilken alla människor i alla nationer måste hoppas, om de vill ha liv under en fullkomlig regering. VT 1/8 49