Text med kommentar för varje dag

Lördag, 20 maj

Och även om jag ger ut min kropp, på det att jag må kunna skryta, och icke har kärlek, så får jag intet gagn därav. — 1 Kor. 13:3, Rotherham.

Kristi bröder uppmanas att ge ut sina mänskliga liv i Guds tjänst. (Rom. 12:1) När vi gör detta, behöver vi inte göra något sensationellt för att vinna rykte som stora martyrer. För att vara trogna behöver vi bara lära oss, vad som är Guds goda, behagliga och fullkomliga vilja, och sedan lugnt, regelbundet och ståndaktigt göra detta för att behaga och förhärliga honom, Att vi lär känna denna hans vilja kommer att förvandla vårt sinne, och vi kommer inte att försöka skicka oss efter denna världens själviska sätt och väsende genom att söka posera som martyrer för att vinna ära för egen del. Vår trogna lydnad för Guds vilja och bud kommer att för Gud bevisa, att vi blivit fullkomnade i kärlek. Det är inte det storslagna och martyrlika sätt, varpå vi dör, som gör intryck på Gud. Det är den okonstlade, lojala lydnaden för honom som betyder något. Det är den som bevisar vår kärlek till honom och stärker och fullkomnar den inom oss. På detta sätt drar vi fördel av kärleken. VT 15/4 50

Söndag, 21 maj

Huru har du icke fallit från himlarna, o du lysande, morgongryningens son! — Jes. 14:2, Young.

I och med att Satan och hans härskaror på detta sätt blev utdrivna från himmelen, kom tiden för Kristi anklagade men segerrika bröder på jorden att stämma upp smädesången mot det större Babylons konung. Från 1910 och framåt, sedan de hade blivit befriade från Babylons välde, gjorde de detta. Satans försök att klättra ännu högre upp i himmelsk makt och myndighet vid slutet av de ”sju tiderna” av hedniskt herravälde år 1914 ändade med ett fiasko. Han hade kommit så högt upp i universum som det blev honom tillstått att gå. Att han tvingades ned till jorden var inte den yttersta gränsen för hans fall. Här på jorden är han fortfarande mycket aktiv i sin osynliga och sin synliga organisation. Han har ännu inte blivit till fullo nedhuggen likt ett jättehögt träd. Han önskar fortfarande få de jordiska nationerna förstörda, krossade i ett sista självmordsaktigt försök att förverkliga sitt hjärtas åstundan. Vår sång underrättar honom om det fulla djupet av hans fall, som ännu återstår för honom att nå. VT 15/3 50

Måndag, 22 maj

Vi älska honom, emedan han först har älskat oss. — 1 Joh. 4:19, eng. övers.

Jehova Gud är kärlekens källa. Om inte kärleken hade inplantats, skulle den fullkomliga människan inte ha blivit skapad till Guds avbild. Satan, djävulen, har arbetat i tusentals år för att försöka förvända denna gudalika egenskap och utrota den ur människohjärtat. Han har försökt att få alla människor att hata Gud eller älska honom med en skrymtaktig kärlek. Gud, som är kärlekens källa, är den ende som kan på nytt tända eller uppodla ren kärlek i människans bröst. Genom att han själv ådagalägger kärlek visar han oss, vad den är för något. Han väntar inte att vi skall vara underbart visa, han väntar inte att vi skall vara starka och kraftfulla i fysiskt avseende; han väntar inte att vi i vår ofullkomlighet skall exakt uppfylla rättvisans fordringar och aldrig synda. Men vad han verkligen väntar av oss, det är att vi skall utöva kärlek med ett rent hjärta. Detta är det viktigaste av allt, om vi vill bevisa oss lämpliga för evigt liv. VT 1/5 50

Tisdag, 23 maj

Han kom er att leva med Kristus, han förlät oss alla våra överträdelser, han upphävde de föreskrifter som stodo emot oss — alla dessa förpliktelser sköt han åt sidan, när han naglade dem fast vid korset. — Kol. 2:13, 14, Moffatt.

Lagen blev tillagd till det abrahamitiska förbundet för en tid för att uppenbara, att israeliterna såväl som hedningarna var överträdare och därför beroende av den kommande Messias för att bli rättfärdiga genom tro på det offer som han skulle ge ut. Och genom Jesus Kristus, den utlovade säden, avlägsnade Jehova Gud vederbörligen lagförbundet och dess fördömelse och förbannelse. I forna tider var det brukligt att annullera ett dokument, som representerade en skuld eller en förbindelse, genom att driva en spik igenom det. Så fastspikade eller fastnaglade Gud lagförbundet med dess skrivna kodex vid den tortyrpåle, på vilken hans Son, Messias, dog såsom ett nytt och bättre förbunds offer. Ehuru Gud skaffade undan laganordningen genom Kristi död, stod det abrahamitiska förbundet kvar. VT 15/3 49

Onsdag, 24 maj

I Adam dö alla. — 1 Kor. 15:22.

Ansvaret för att ett åtråvärt Edenliknande tillstånd inte är en verklighet på jorden i våra dagar lägges av Guds ord på den som med rätta bär skulden. Nej, inte på kvinnan. Visserligen var hon den första på jorden som föll till föga för frestaren och blev olydig mot Gud och alltså syndade. Men synden kunde inte gå vidare till hela människosläktet genom Eva ensam som syndare. Varför inte? Emedan kvinnan inte av sig själv kunde ge liv åt barn. Gud hade inte konstruerat kvinnan på det sättet. Han danade henne till att åstadkomma kroppen av kött åt avkomlingar och att vårda dem. Men åt mannen var det som Gud gav förmågan att förläna livsfröet åt sina avkomlingar, som han kunde få genom kvinnan. Det var därför endast mannen Adam som kunde komma synd och död att vidarebefordras till alla hans efterkommande. Hur då? Genom att välja syndens väg, innan han ens hade blivit deras fader. Det var inte moderns tillstånd, utan faderns, som avgjorde, om avkomlingarna skulle bli fria från synd och fördömelse till döden. VT 1/9 49

Torsdag, 25 maj

Du skall härska mitt ibland dina fiender! — Ps. 110:2.

Själva det förhållandet, att han måste härska mitt ibland sina fiender, bevisar, att han måste vara närvarande, att hans parousía måste vara en verklighet bland hans fiender från den tid då han började härska år 1914 till dess han förgör dem i striden vid Harmageddon, såsom verserna 5 och 6 förutsäger. Psalm 2 visar också, att när Jehovas Konung väl blivit insatt på regeringssätet i Sion, måste han vara närvarande och regera bland larmande nationer, bland folk som tänker fåfänglighet och bland konungar, styresmän och domare, som alla är förenade i en världsomfattande sammansvärjning. Men hur uppenbaras det, att Sions Konung är närvarande, om han är ett härligt andeväsen? Jo, genom att han försvarar deras sak som är hans lojala undersåtar på jorden; ja, genom att han låter dem predika detta evangelium om hans upprättade rike för alla nationer till ett vittnesbörd och genom att han på jorden befrämjar den sanna och rena tillbedjan av Jehova? Konungen är Jehovas Överstepräst. VT 15/11 49

Fredag, 26 maj

Människosonen har kommit ... för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många. — Matt. 20:28.

De många som skulle återlösas var människor. Följaktligen måste det liv som han måste ge för att det skulle utgöra en lösen vara ett mänskligt liv. Detta gjorde det nödvändigt för honom att komma i köttet, i dödligt kött. Hans människoliv skulle inte vara för alltid. För att kunna återvända till himmelen måste han ge ut sitt mänskliga liv, inte till straff för egen synd, utan i fullkomlig oskuld för att rättfärdiga och hävda sin Fader och såsom ett lösenoffer för människosläktet. Att dö en enda gång var allt som var nödvändigt för honom, ty därigenom lade han av sin fullkomliga mänsklighet. Genom att dö vid sin första ankomst, såsom den som hävdade och upphöjde Jehova och såsom ett lösenoffer, lade han grunden till en ny värld, både en ny himmel och en ny jord. Det är därför han omtalas såsom ”Lammet, som är slaktat från världens grundläggning”. Denna grund behöver inte läggas om igen. Därför underkastade Jesus sig att bli slaktad endast en gång. — Upp. 13:8. VT 1/11 49

Lördag, 27 maj

I som utstån lidanden fån hugnad tillsammans med oss, när Herren Jesus uppenbarar sig från himmelen med sin makts änglar, i lågande eld, och låter straffet drabba [eng. övers.: utkräver hämnd].— 2 Tess. 1:7, 8.

I striden vid Harmageddon, när Människosonens närvaro uppenbaras på detta sätt, kommer det att bli som när eld och svavel regnade ned från himmelen över Sodom och Gomorra, sedan Lot hade kommit ut därifrån. Herrens ”andra får” kommer att glädjas över denna uppenbarelse av Kristi parousía gentemot de onda och kommer efteråt att gå in i den verkliga vila från plåga och trångmål som den rättfärdiga nya världen för med sig. Vad kvarlevan av Kristi smorda medarvingar beträffar, betyder hans uppenbarelse, att deras inträde i den himmelska härligheten är nära. Nu prövas deras tro, men 1 Petrus 1:7 visar varför, när det heter: ”För att beprövningen av eder tro — mycket dyrbarare än guldets, vilket förgås, och som blir godkänt genom eldsprov — må befinnas vara till pris och ära och härlighet vid Jesu Kristi uppenbarelse.” — Young. VT 1/12 49

Söndag, 28 maj

Tillkomme ditt rike! Ske din vilja på jorden, såsom den sker i himmelen! — Matt. 6:10, En amer. övers.

Himlarna och jorden är Jehovas skapelse, och därför borde hans rike härska över vår planet, jorden, och hans rättfärdiga vilja ske där bland alla hans jordiska undersåtar. Han hade ett underbart uppsåt med att skapa jorden, och hans uppsåt kommer inte att bli hindrat och förbli outfört. Vid den tid som han själv har bestämt kommer han att ha hela jorden befolkad med fullkomliga män och kvinnor, vilka alla är hängivna undersåtar, som av kärlek gör Guds vilja. Detta uppsåt är på ett outplånligt sätt registrerat i dessa ord: ”Ty så säger Jehova, som har skapat himlarna, den Gud som har danat jorden och gjort den, som har grundat den och som icke har skapat den till en ödemark [eller förgäves], som har danat den till att bebos: Jag är Jehova, och det finnes ingen annan.” (Jes. 45:18, Amer. stand. övers. i marginalen) I överensstämmelse med sitt uppsåt har han nu till sist tagit sin stora makt i besittning för att härska och för att låta alla människor känna hans trons myndighet. VT 1/6 49

Måndag, 29 maj

Gud ... har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. — Kol. 1:10—13.

Under alla dessa århundraden av utväljande och beredelse har dessa framtida arvingar till det himmelska riket givit sin tro och lydnad åt Kristus Jesus såsom Jehovas smorde Konung, och med dem såsom sina undersåtar har Jesus regerat över dem. De lyder Petrus’ förmaning: ”Älsken bröderna, frukten Gud, ären konungen.” (1 Petr. 2:17) De kommer alltid att vara honom underdåniga, ty han är deras Huvud och konungarnas Konung. Men de är inte de enda som Jesus skall regera över. Den tid kommer och det inom kort, då alla de 144.000 kommer att vara hos honom, förhärligade i det himmelska riket, och de kommer att ”regera med honom de tusen åren”. Men över vilka? Han skall regera tillsammans med dem över hela mänskligheten och intill jordens yttersta ändar. VT 15/2 50

Tisdag, 30 maj

Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska ... Jag skall komma himmelen [eng. övers.: himlarna] att darra, och jorden skall bäva och vika från sin plats — genom Jehova Sebaots förgrymmelse, på hans glödande vredes dag. — Jes. 13:11, 13.

Den kommande striden, som profetian betecknar med namnet Harmageddon, skall rasa både på den synliga jorden och i de osynliga himlarna, ty det motbildliga Babylon omfattar både en jordisk del och en himmelsk eller andlig del. Den himmelska är naturligtvis den högsta och mäktigaste delen. Den behärskar hela världsorganisationen. Endast Jehova Gud, den Allsmäktige, kan befria vår jord och dess folk från detta nutida Babylons övermänskliga välde. Den dag är nära då han skall göra detta. Dessa sataniska himlar är nu i darrning och förbidar sin tillintetgörelse i Harmageddonslaget. Jorden som där skall skakas från sin plats är den synliga, mänskliga delen av Satans organisation. Att himlarna bringas att darra och jorden skakas från sin plats innebär att hans världsorganisation, den synliga delen därav såväl som den osynliga, skall undanröjas. VT 1/3 50

Onsdag, 31 maj

Glädjens icke över mig, mina fiender! Om än jag faller, står jag upp. — Mika 7:8, 1878 års övers.

Förföljelsen tilläts att rasa mot Jehovas vittnen ända därhän, att deras offentliga förkunnelse av Riket blev dödad år 1918. Inte för att visa att Jerusalem ytterligare skulle förtrampas, utan för att bevisa för hela universum, att alla nationer, kristenheten inbegripen, förkastade Kristus såsom jordens rättmätige Konung. Hur kunde de bevisa detta förhållande, efter det att han hade blivit den fungerande himmelske Härskaren, annat än genom att förkasta hans budskap om Riket och hans sändebud, hans trogna efterföljare? Om slutet på förföljelsen skulle vara den avgörande faktorn, då skulle den tid varunder ”Jerusalem skulle bli förtrampat av hedningarna” inte upphöra förrän med striden vid Harmageddon. Men för att visa att det nya Jerusalems Konung alltjämt stod oberoende och självständig över alla hedniska makter och över deras gud, Satan, djävulen, återupplivade Jesus år 1919 den offentliga verksamhet, som hans kvarleva av efterföljare hade bedrivit. Under de trettio år som gått sedan dess har ingenting kunnat hejda dem. VT 1/4 50

Torsdag, 1 juni

Guds rike ... skall givas åt ett folk, som bär dess frukt.— Matt. 21:43.

När någon nation påstår sig vara kristen, så är det detsamma som att säga, att den är en teokrati. Ingen nation i världen kan bevisa att den är det. Guds ”heliga nation”, för vilken Kristus Jesus är Huvud och Konung, är hans ”församling”. Nationen är ”församlingen”. ”Församlingen” är denna nation. I en sant kristen nation utgör alla dess medborgare Guds osöndrade eller odelade församling, och nationens regering uppehåller Guds lag, sådan som den givits genom hans Son; och den upprätthåller och genomdriver den enda sanna tillbedjan av Gud, sådan Kristus Jesus lärt oss den genom sitt exempel. Den tolererar inte inom ”nationen” de många sinsemellan stridande religioner och politiska ideologier, som hör denna världen till, utan vidmakthåller fullständig enhet i fråga om tron på Gud och lydnaden mot honom i stället för mot människor. Det har aldrig varit Guds uppsåt, att den sanna kristna nationen skulle vara jordisk. Den är himmelsk, andlig, och absolut skild från och olik vilken som helst av denna världens politiska stater. VT 1/8 49