Goda håvor bör njutas med måtta
”HURU mångfaldiga äro icke dina verk, o Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat. Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid. ... Du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor. Prisen Jehova!” Så utropar psalmisten i Psalm 104:24, 27, 28, 35 (citatet ur v. 35 enligt Amer. stand. övers ... Ja, på alla sidor såg han bevisen för Jehovas godhet och kärleksfulla omvårdnad om sina skapelser.
Och när Gud sörjde för människans livsuppehälle, nöjde han sig inte med att förläna sin jordiska skapelse det allra nödvändigaste, utan han lät välsignelser regna över henne i stor ymnighet. Han drog försorg om många slag av säd, av frukter, av grönsaker och av kött. Och inte endast många slag, utan också många olika sorter av varje slag, så att människan kan njuta av många olika sorters äpplen, päron, druvor osv. och därtill av dessa i olika former, färska, konserverade, torkade, som till exempel russin, pressade, som druvsaft, eller jästa, som vin.
Men somliga gör säkert invändningar mot att vi inbegriper viner och andra alkoholhaltiga drycker bland de goda håvor som Skaparen har berett åt människan. Vatten, mjölk, fruktsafter och alkoholfria drycker, det må så vara, men vin, öl, konjak och andra alkoholhaltiga drycker — nej! De ber oss betrakta en imponerande statistik och en mängd förhållanden som visar hur mycken skada alkoholen har vållat människans sinne och kropp och hennes familjeliv. De pekar på en företeelse som man alltför ofta ser i våra städer: drinkaren som raglar gatan fram eller ligger i rännstenen; de riktar uppmärksamheten på de många olyckshändelser som har sin grund i alkoholismen, för att inte tala om brottsligheten, både bland de vuxna och bland ungdomen. Naturligtvis, framhåller de, kan ingen ha något gott att säga om alkoholhaltiga drycker; varje kristen borde inte endast vara absolutist, utan borde också understödja nykterhetsrörelsen.
Vilken hållning bör Guds tjänare, de invigda kristna förkunnarna, intaga beträffande vin m. m.? Först av allt måste vi lägga märke till att Jesus klart tillkännagav, hurusom hans efterföljare inte var av världen (Joh. 17:16), och angav att det skulle vara dårskap av dem att använda sin tid, sin energi och sina medel på att försöka laga denna utslitna gamla värld med de kristna principernas nya lappar. Låt världen försöka reformera sig själv genom social lagstiftning, genom nykterhetsrörelser och liknande. Den kristne har endast en förpliktelse, och ”detta ena” gör han: ”Predika ordet.” (2 Tim. 4:2) Han kommer inte att försöka påtvinga andra sina åsikter, men kommer att sträva efter att bringa sitt liv i harmoni med de principer som är uppställda i bibeln. Den ensam innehåller tillfredsställande och auktoritativa upplysningar om vad som är rätt eller orätt i alla frågor beträffande personligt uppförande.
Som läsaren torde ha lagt märke till i ett tidigare nummer av denna tidskrift, ger inte bibeln sitt stöd åt bruket av tobak för den kristne förkunnarens vidkommande, även om den inte nämner tobaken vid namn (av det mycket påtagliga skälet att tobaken var okänd utanför västra halvklotet till femton hundra år efter det att bibeln skrevs). Tobak är ett narkotiskt medel som gör dess brukare till slavar; att hänge sig åt den är orent, skadligt för både sinnet och kroppen såväl som fördärvligt för andra som är tvungna att inandas rökmättad luft. Tobak är förvisso inte någon av de goda håvor som människan bör njuta av.
Å andra sidan finns det några ting som är lovliga eller icke lovliga, beroende på syftet. Att jaga och fiska fördömes av Skriften, när detta sker uteslutande som sport. Det är själviskt och ont att beröva en skapelse livet bara för spänningen i att mäta sin makt och sina förmågor med den eller för att tillfredsställa lusten att döda. Men vilt och fisk är bland de goda håvor som Gud har givit åt människan, och därför är det alltigenom rätt och tillbörligt att jaga och fiska för att få mat och kläder.
Så finns det återigen vissa ting som är lovliga, men inte nyttiga (1 Kor. 10:23), och ett handlingssätt kan vara bra, men ett annat bättre. (1 Kor. 7:38) Äktenskapliga fröjder är bland de välsignelser som är lovliga för människan att njuta av, men de som hänger sig åt omoraliskhet kommer att bli tillintetgjorda av Guds hand. ”Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka” (Ords. 18:22), och äktenskapet må hållas i ära bland alla. (Hebr. 13:4) Här ger Skriften också förmaningar angående det tillbörliga handlingssättet; äkta makar bör vara nöjda med varandra (Ords. 5:19) och bör handla redligt och hänsynsfullt mot varandra. — 1 Petr. 3:7; 1 Kor. 7:3, 4.
Och så finner vi att Skriften ger visa råd angående vad som är rätt och vad som är orätt när det gäller bruket av vin och starka drycker. Ingenstädes är de helt och hållet förbjudna. Melkisedek, som var präst och konung, lät bära ut bröd och vin åt Abram. (1 Mos. 14:18) Israeliterna fick föreskrifter beträffande bruket av vin till drickoffer åt Jehova. (3 Mos. 23:13) Psalmisten talar om för oss, att Gud har tillhandahållit vin för att ”liva upp människans hjärta”. (Ps. 104:15, Moffatt) Och Vidare ger Skriften det rådet: ”Drick ditt vin med glatt hjärta”, och säger att ”vinet gör livet glatt”. (Pred. 9:7; 10:19) Och gång på gång brukas vin som en bild av de goda andliga håvor som Gud ger åt människan: ”Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten; ... hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk. ... Hören på mig, så skolen I få äta det gott är och förnöja eder med feta rätter.” (Jes. 55:1, 2) Och återigen: ”Visheten har byggt sig ett hus ... Hon har ... blandat sitt vin ... Kommen och äten av mitt bröd och dricken av vinet som jag har blandat. Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva.” — Ords. 9:1—6.
När vi vänder oss till de grekiska skrifterna, finner vi att det allra första underverk som Jesus utförde bestod i att förvandla vatten till vin; och både det grekiska ord som användes och berättelsen själv gör det klart, att det inte bara var druvsaft, utan var jäst vin. (Joh. 2:3—10) Vid ett annat tillfälle talade han om att man inte skulle hälla nytt vin i gamla skinnläglar, för att de inte skulle sprängas sönder, och att gammalt vin var att föredraga framför det nya. (Luk. 5:37—39) Och återigen angav han klart och tydligt, att det var vin som åsyftades och inte ojäst druvsaft. Han själv tillät sig att dricka vin och kom därigenom de egenrättfärdiga skrymtaktiga fariséerna att (falskeligen) anklaga honom för att vara en drinkare. — Matt. 11:19.
Vidare finner vi att Paulus gav Timoteus följande råd: ”Sluta upp med att icke dricka något annat än vatten; drick litet vin till nytta för din matsmältning och mot dina täta sjukdomsanfall.” (1 Tim. 5:23, En amer. övers.) Av denna samling skriftställen framgår det mycket tydligt, att vin är bland de goda håvor som Skaparen har givit människan att njuta av.
Det skulle emellertid vara ett allvarligt misstag att dra den förhastade slutsatsen, att emedan vin i sig självt inte blivit förbjudet, kan man njuta det till övermått eller så att det hetsar upp de lägre passionerna. Omåttlighet är orätt och skadlig, oavsett vad den gäller, och Skriften fördömer omåttlighet i fråga om mat (frosseri) lika strängt som omåttlighet i fråga om dryck, ett förhållande som helnykteristerna är benägna att förbise. — 5 Mos. 21:20; Ords. 23:20, 21.
Den kristne förmanas att utöka ”kunskapen med självbehärskning” och underrättas om att den ande som Gud har givit oss är en ande inte av försagdhet utan av kärlek och av kraft och av självtukt. (2 Petr. 1:6; 2 Tim. 1:7; En amer. övers.) Vi lägger också märke till att Paulus rådde Timoteus att dricka ”litet” vin för sin hälsas skull och att han mycket bestämt fastslog, att de som var benägna för ”mycket” vindrickande inte skulle förordnas som tillsyningsmän eller medhjälpare i den kristna församlingen. (1 Tim. 3:3, 8; Tit. 1:7; 2:3) Och då ju dessa skall vara föredömen, så följer därav att de övriga i församlingen inte heller får vara begivna på vin. I stället för att vara ”fyllda” av vin, varmed följer ett oskickligt leverne, bör alla låta sig uppfyllas av den heliga anden, Guds verksamma kraft. — Ef. 5:15—18.
Att det är både dåraktigt och orätt att till övermått dricka vin och starka drycker framgår ytterligare av följande skriftställen: ”Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel? Jo, där man länge sitter kvar vid vinet.” ”En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.” (Ords. 23:29, 30; 20:1) ”Ve dem som äro hjältar i att dricka vin och som äro tappra i att blanda starka drycker [och klena och ynkliga i att verkställa rättvisa], dem som giva den skyldige rätt för mutors skull.” (Jes. 5:22, 23) ”Vin och rusdrycker taga bort förståndet.” — Hos. 4:11, En amer. övers.
Avhålla sig från vin har sin tid
Skriften anger inte endast att bruket av vin måste ske med måtta, utan också att dricka har sin tid och avhålla sig från att dricka har sin tid, såsom det är med varje företag under solen. När bör man då avhålla sig från att dricka? De levitiska prästerna var befallda att inte dricka vin när de tjänade inför Jehova i tabernaklet. (3 Mos. 10:9) De fick inte vara under vinets inverkan och inte heller vara beroende av dess stimulerande egenskaper, när de utförde sina prästerliga åligganden. Deras sinnen och samveten måste kunna känsligt reagera för Jehovas lag, och detta skulle knappast vara fallet, om de var påverkade av alkoholhaltiga drycker. Detta talar kraftigt för att de som tjänar Jehova i våra dagar likaså bör avhålla sig från att dricka vin och dylikt, medan de är upptagna av sin tjänst som förkunnare. Därigenom kommer de inte endast att bevara sig i det bästa psykiska och andliga tillstånd och att ha sig själva fullständigt under kontroll, utan de kommer också att undvika att i onödan stöta dem som ryggar tillbaka för sådana som luktar alkohol. Att man sannolikt inte kan använda sitt omdöme på bästa sätt, när man hänger sig åt att dricka vin, anges likaså i Ordspråksboken 31:4, 5 (Moffatt): ”Det är icke för konungar att dricka vin i djupa drag, icke för furstar att stjälpa i sig starka drycker. De kunde eljest över bägaren förgäta sin lag och döma fel i den olyckliges sak.”
Respekt för andras principer och samveten kan mana oss till att avhålla oss från vin. Vi kan känna oss starka och i stånd till att behärska oss genom att njuta med måtta, men vi bör inte narra eller locka vår broder till att dricka, om han känner att det är bäst och säkrast för honom att avstå. (Se Hab. 2:15, 16.) Ja, vi bör inte ens själva dricka, när vi är i sällskap med dessa som är svagare, utan för vår broders andliga välfärds skull i stället neka oss njutningen att dricka. Såsom aposteln Paulus så väl uttrycker det: ”Det är sant, att allting är rent, men det är orätt av en man att såra andras samveten genom vad han äter. Det rätta handlingssättet är att icke alls äta kött och att icke dricka något vin eller göra något annat, om det sårar din broders samvete.” — Rom. 14:20, 21, En amer. övers.
För dem som har svårt att hålla sig själva i tygeln torde det vid alla tillfällen vara bäst att avhålla sig från att dricka rusdrycker. Det är bättre att neka sig den korta tillfälliga njutningen av att dricka vin än att dra smälek över sanningen och kanske komma andra att snava. Och att neka sig detta borde inte vara någon stor påfrestning. Judarna redde sig utan vin i fyrtio år (5 Mos. 29:6), och det förefaller inte som om de saknade det alltför mycket. Vi läser nämligen om att de längtade efter Egyptens kött, purjolök, rödlök och vitlök (4 Mos. 11:5), men inte om att de saknade sitt vin. Rekabiterna var villiga att reda sig utan vin, därför att de hade fått den befallningen av sin förfader Jonadab; och de fick lovord av Jehova för att de lydde detta bud. (Jer. 35:1—19) Daniel och hans tre kamrater blev välsignade för att de vägrade att röra konungens läckerheter, däribland vin. — Dan. 1:8—21.
Att gå på bjudningar
I våra dagar är det en tendens hos några av Herrens tjänare att gå på bjudningar där det finns möjlighet att dricka mycket. Det är tillrådligt att vara på sin vakt. Med ett omåttligt bruk av dryckesvaror kan ett samtal följa som är långt ifrån uppbyggligt och handlingar som inte tål ljuset. När man på sådana bjudningar åsidosätter den andliga välfärden, är det fara å färde för alla Guds tjänare som önskar få hans godkännande. Äkta makar kan finna sig flörta med andra och sätta sin trohet mot varandra på spel för det spännande i att ”leka med elden”. Unga och ogifta människor, som genom att på rätt sätt odla gåvan att kunna leva ogift har så mycket att se fram emot i tjänsten som pionjärer eller som missionärer i främmande länder eller i tjänsten i de olika Betelhemmen, finner sig upptända av passion och kan som följd därav råka i äktenskapliga situationer. För att bevara sin ostrafflighet måste de axla ytterligare bördor i form av familjeförpliktelser och finna sig i en motsvarande inskränkning av sina privilegier i samband med Riket, och alltsammans med en dålig början.
Alltför ofta smakar dessa bjudningar av den gudlösa världens inställning: ”Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.” (Jes. 22:13) De har mera tycke av Belsassars gästabud, där han, uppeggad av vin, uppsåtligt smädade Jehovas namn, än av Jesu samvaro med sina apostlar och lärjungar efter sin uppståndelse, då de åt bröd tillsammans.
Naturligtvis är det inte i och för sig något ont i att vännerna kommer tillsammans då och då och i litet större utsträckning än vanligt njuter av de goda håvor som Herren har skänkt människan i fråga om mat och dryck. I själva verket kan sådana tillfällen rent av bidraga till att hjälpa intresserade människor av en god vilja att inse, att Jehovas vittnen inte är några fanatiska ytterlighetsmänniskor. Men låt oss vid sådana tillfällen inte glömma, att vi är Jehovas tjänare, låt njutandet av mat och dryck ske med måtta, så att det inte blir till smälek och inte heller får tråkiga efterverkningar, och framför allt, låt samtalet vara rent och röra sig kring uppbyggliga ting. Att sjunga och spela Rikets sånger, att syssla med något slags biblisk ”frågesport”, att berätta upplevelser i tjänsten på fältet osv., allt sådant kan tillsammans låta en dylik afton inte bara skänka förströelse och glädje, utan också föra nytta med sig.
Må varje kristen tjänare alltså vara på sin vakt och komma ihåg, att Satans avsikt är att moraliskt fördärva människosläktet för att komma alla dess medlemmar att bli tillintetgjorda i striden vid Harmageddon, att om man sår i köttet, får man skörda fördärv, och att ”[vi] ha tillbragt nog tid i det flydda med att göra såsom hedningarna tycka om att göra, med att hängiva [oss] åt sinnlighet, passion, dryckenskap, festande, utsvävningar”. (1 Petr. 4:3, En amer. övers.) Må vi göra ett hederligt, vist och hänsynsfullt bruk av vår kristna frihet. Njut med måtta de goda håvor som Gud har berett; ”vare sig I äten eller dricken eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära”; hav alltid det förhållandet för ögonen, att ”Guds rike icke består i vad vi äta eller dricka, utan i oförvitlighet, frid och lycka genom att vi äga den heliga anden”. — 1 Kor. 10:31; Rom. 14:17, En amer. övers.