Upplevelser på fältet

Profeten Sakarja tillkännagav: ”I de dagarna skall det ske, att tio män av alla nationernas, tungomål skola fatta tag, ja, fatta tag i dens mantelflik som är en jude och säga: Vi vilja gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.” (8:23, eng. övers.) ”De dagarna” har kommit för Italien såväl som för alla andra nationer, folk och tungomål på jorden, och det är en daglig anledning till häpnad att se spontana uppfyllelser av denna profetia i detta land. Ett exempel på detta skall här omtalas.

Grupptjänaren i B——— gruppen av Jehovas vittnen i norra Italien fick för inte länge sedan ett oväntat besök av två män, som förklarade att de hade kommit som representanter för ett antal byar drygt 9, respektive 12, kilometer därifrån. De båda männen var inte sena att tillkännage avsikten med sitt besök: ”Vi vill vara kristna! Vi har hört att vi skulle kunna finna protestanter här som predikar en god lära. Vi har kommit underfund med att vi har blivit bedragna av prästen, och vi har vänt oss ifrån honom och önskar nu bli organiserade till en församling. Bland oss är mer än 120 familjer. Kan ni hjälpa oss?” Överväldigad av den största glädje, upplyste grupptjänaren dem genast om att en resande representant för Sällskapet, kretstjänaren, skulle komma den veckan och att denne gärna skulle besöka och tala med dessa intresserade familjer.

Som det blivit lovat, dryftades saken med kretstjänaren, man gjorde upp planer för ett offentligt föredrag, skaffade tillstånd av polisen, och allt var klart för måndag kväll. När bröderna den kvällen nalkades byn, gladdes de åt att se grupper på tre och fyra vandra i riktning mot lokalen för att besöka den ”nya kyrkan”, som de kallade det. Utanför lokalen hade en hop församlats, en ovanlig syn, ty i Italien börjar åhörarna i allmänhet inte anlända förrän föredraget redan pågått en stund. Men varför stod de utanför? För att ge ”predikanten” ett kungligt mottagande? Ingalunda! De stod utanför, därför att det inte längre fanns plats inne i lokalen: mötessalen och två angränsande rum var fullpackade med förväntansfulla människor, och de ankommande bröderna kände i det ögonblicket den medömkan som Jesus måste ha erfarit på sin tid, då han såg folkskarorna i behov av en herde.

Men Satan var besluten att kväva den ”nya kyrkan” i dess linda. Fem karabinjärer, som stod och väntade på kretstjänarens ankomst, underrättade honom omedelbart om att tillståndet att hålla mötet hade upphävts! Det var lönlöst att diskutera saken med dessa poliser. Polisstationen var närmare 5 kilometer avlägsen. Kretstjänaren uppmanade de församlade åhörarna att stanna kvar, ty han hade många viktiga saker att tala om för dem, och skyndade sig så till polisstationen. Med den italienska grundlagen i ena handen och kvesturens skriftliga tillstånd i den andra, lyckades han övertyga polismyndigheterna om att mötet borde tillåtas. De lät sig nöja på ett villkor: inget vin skulle få säljas och alla glas och flaskor skulle avlägsnas ur lokalen. Villkoret godtogs, ty talaren skulle använda baren som ”predikstol”!

Föredraget framfördes, det varade en och en halv timme, inför den mest uppmärksamma och mottagliga åhörarskara man kan tänka sig. Ingen kom in eller gick ut. När talaren läste upp citat som tillkännagav kyrkans hatfulla vrede över bibelns spridning och likaså officiella katolska kyrkodokument, som uppenbarade dess lärors hedniska ursprung, framträdde uttryck av överraskning och förvåning på ärliga ansikten, då människorna började förstå, varför kyrkan har hållit bibeln borta från det katolska folket. Att exakt räkna de närvarande var omöjligt, men över 1.000 personer lyssnade till föredraget, och ändå hade inte en enda löpsedel delats ut för att inbjuda dem! Det begränsade förrådet av 185 broschyrer, 18 böcker och 30 lösnummer av tidskrifterna placerades hastigt i ivriga händer.

Många var de intressanta kommentarer som gjordes efter föredragets slut. Hustrun till lokalens ägare hade varit sjuk och hade tidigare på dagen haft besök av sockenprästen, som hade rått henne till att fara till sjukhuset. ”Sjukhuset!” ropade hon. ”Det kan jag inte. Jag väntar den nya kyrkan hit i kväll!” En ung man yttrade: ”Jag har hört många tal av prästerna, kommunisterna och andra, men aldrig ett sådant föredrag som det här. Till de här människorna vill jag ansluta mig.” En annan sade: ”Jag trodde att vi hade sanningen, men nu måste jag erkänna, att det är ni som har den.” ”Det var på tiden att vi fick våra ögon öppnade”, menade en annan man, som bad om besök och ville prenumerera på La Torre di Guardia (= Vakttornet).

Det var i sanning en minnesvärd kväll. När bröderna tog avsked av folket där i samhället, stod dessa uppställda på bägge sidor om] gatan och ropade farväl och ”Kom tillbaka igen”. Detta innebar ett löfte om att gruppen av Jehovas tjänare där i trakten kommer att få många hjärteglädjande upplevelser i dessa dagar, när de hjälper dessa människor av en god vilja att ställa sig på Jehovas sida tillsammans med tusentals andra människor på jorden, som nu ropar: ”Vi vilja gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder!”