Att leva med ett inlärningshandikapp

Det bästa sexårige David vet är dagens sagostund. Han älskar att höra mamma läsa, och han har inga svårigheter att komma ihåg det han hör. Men han har ett problem. Han kan inte läsa själv. Alla uppgifter som kräver visuell förmåga gör honom mycket frustrerad.

Sarah går i tredje klass men skriver ovanligt dåligt. Hon har svårt att forma bokstäverna, och vissa av dem skriver hon bakvända. Det som särskilt oroar hennes föräldrar är att hon har svårt att skriva sitt eget namn.

Josh, en pojke i yngre tonåren, är duktig i alla ämnen utom matematik. Han har oerhört svårt att fatta numeriska begrepp. Bara att titta på siffror gör honom arg och irriterad, och när han skall göra sin matematikläxa, är humöret snart på nollpunkten.

VAD är det för fel med David, Sarah och Josh? Är de helt enkelt lata, tjuriga och kanske obegåvade? Inte alls. Alla dessa tre barn är minst normalbegåvade. Men alla tre har också specifika inlärningsproblem. David lider av dyslexi, en term som täcker flera olika typer av lässvårigheter och läsrubbningar. Sarahs grava skrivsvårigheter kallas dysgrafi, och Joshs oförmåga att fatta grundläggande matematiska begrepp kallas dyskalkuli. Detta är bara tre typer av inlärningssvårigheter, men det finns många fler. Vissa experter hävdar att minst tio procent av alla barn i USA har sådana problem.

En definition av begreppet inlärningssvårigheter

De flesta barn har ibland problem med att lära sig saker och ting, men vanligtvis betyder inte det att de har inlärningssvårigheter. Det visar bara att alla barn har sina starka och svaga sidor i fråga om inlärning. Somliga har utpräglade auditiva förmågor och har lätt att inhämta information genom att lyssna. Andra är mer visuellt begåvade och har lättare att lära sig saker och ting genom att läsa. Men i skolan samlas eleverna ihop i ett klassrum och förväntas kunna tillgodogöra sig undervisningen vilka metoder som än används. Det är därför oundvikligt att vissa barn får problem med inlärningen.

Somliga experter hävdar emellertid att man måste skilja mellan vanliga inlärningsproblem och specifika inlärningssvårigheter eller inlärningsstörningar. De menar att inlärningsproblem kan övervinnas med tålamod och ansträngning, medan inlärningsstörningar sägs vara djupare rotade. ”Barn med inlärningsstörningar tycks uppfatta, bearbeta och lagra vissa typer av information på ett felaktigt sätt”, förklarar forskarparet Paul och Esther Wender.a

Att ett barn har något slag av inlärningsstörning behöver dock inte betyda att det är förståndshandikappat. För att belysa det drar paret Wender en parallell med tondöva personer, som inte kan uppfatta skillnader mellan toner av olika tonhöjd. ”Tondöva personer är inte hjärnskadade, och det är inget fel på deras hörsel”, förklarar Wenders. ”Ingen skulle påstå att tondövhet beror på lättja, dålig undervisning eller dålig motivation.” Det förhåller sig på samma sätt med barn med inlärningsstörningar, säger de. Ofta är det bara en viss typ av inlärning som de har problem med.

Detta förklarar varför många barn med inlärningssvårigheter har en intelligensnivå som mer än väl motsvarar genomsnittet — ja, somliga är oerhört begåvade. Det är ofta denna paradox som ger läkarna en fingervisning om att det kan röra sig om något slag av inlärningsstörning. Boken Why Is My Child Having Trouble at School? förklarar: ”Barn med inlärningssvårigheter ligger vanligtvis minst två år under den nivå som skulle kunna förväntas med tanke på deras ålder och intelligenskvot.” Problemet är följaktligen inte helt enkelt att barnet har svårt att hålla jämna steg med sina kamrater, utan att dess prestationer inte motsvarar dess egen potential.

Hur man ger sådan hjälp som behövs

Något som ofta förvärrar problemet med inlärningssvårigheter är de känslomässiga aspekterna. Barn med inlärningsstörningar som inte klarar sig så bra i skolan betraktas kanhända som misslyckade av sina lärare och kamrater och kanske rentav av sin egen familj. Tyvärr får många sådana barn därför en mycket negativ jagföreställning, som ibland är bestående. Risken för en sådan utveckling är påtaglig, eftersom inlärningssvårigheter vanligtvis inte försvinner med tiden.b ”Inlärningssvårigheter är ett livslångt problem”, förklarar dr Larry B. Silver. ”Den oförmåga som gör det svårt att läsa, skriva och räkna kommer också att ställa till problem inom idrott och andra aktiviteter, familjeliv och umgängesliv.”

Det är därför mycket viktigt att barn med inlärningssvårigheter får stöd och uppmuntran av sina föräldrar. ”Barn som vet att deras föräldrar backar upp dem har en god grund för att kunna utveckla en känsla av kompetens och självtillit”, sägs det i boken Parenting a Child With a Learning Disability.

Men för att kunna stötta dem måste föräldrarna först analysera sina egna känslor. En del föräldrar har skuldkänslor, som om de på något sätt var ansvariga för barnets tillstånd. Andra grips av panik när de tänker på den överväldigande uppgift som ligger framför dem. Båda dessa reaktioner är destruktiva. De gör att föräldrarna blir handlingsförlamade och hindrar barnet från att få den hjälp det behöver.

Om en expert konstaterar att ditt barn har inlärningssvårigheter, bör du inte misströsta. Tänk på att sådana barn helt enkelt behöver extra mycket hjälp för att lära sig vissa saker. Ta dig tid att informera dig om de möjligheter till hjälp som finns för barn med inlärningssvårigheter på din ort. Många skolor är i dag mycket bättre rustade att klara av sådana situationer än de var för en del år sedan.

Sakkunniga framhåller att man alltid bör berömma barnet för dess prestationer, hur små dessa än är. Var därför frikostig med beröm. Men samtidigt får man inte försumma att sätta gränser för barnet. Barn behöver struktur i tillvaron, och detta gäller i ännu högre grad barn med inlärningssvårigheter. Låt ditt barn veta vad som förväntas av det, och håll fast vid de normer som du har ställt upp.

Slutligen bör du försöka se realistiskt på situationen. Boken Parenting a Child With a Learning Disability belyser det på följande sätt: ”Tänk dig att du går till din favoritrestaurang och beställer kalvkotlett. När kyparen kommer med maten, upptäcker du att du har fått lammkotlett. Båda maträtterna är goda, men du var inställd på kalv. Många föräldrar måste lära sig att tänka om. Du kanske inte var inställd på lamm, men du upptäcker att det är fantastiskt. Det är likadant när man uppfostrar barn som har speciella behov.”

[Fotnoter]