Högsta domstolen i Norge försvarar religionsfriheten till fördel för Jehovas vittnen

ÄR JEHOVAS VITTNEN lämpliga att uppfostra barn, eller kan deras tro skada barnens utveckling? Den frågan ställdes nyligen i en vårdnadstvist i Norge. Målet gick ända upp till Högsta domstolen. Vad blev resultatet?

Högsta domstolens ordförande kom till följande klart uttryckta slutsats: ”Efter detta anser jag inte det förhållandet att ... [modern] är ansluten till Jehovas vittnen utgöra något hinder för att hon tilldöms vårdnaden om [barnet].”

De fyra andra domarna i Norges högsta domstol kom alla till samma slutsats. Detta blev den lyckliga utgången av moderns långa och mödosamma kamp för att få behålla rätten att uppfostra sin dotter i överensstämmelse med sin tro och sitt levnadssätt.

Någon kanske tycker att det här resultatet inte borde komma som en överraskning, men i ett utslag för några år sedan intog Högsta domstolen faktiskt inte en sådan avgjord hållning i den här frågan som man kunde ha väntat sig. Det norska rättssystemet är byggt på principer där den enskildes rätt till religionsfrihet är fast förankrad och inte får kränkas. Men på grund av den hållning som Högsta domstolen hade intagit fällde några lägre domstolar utslag i vårdnadstvister som uppenbart var till nackdel för den av parterna som var ett Jehovas vittne. Många tyckte att detta var orättvist. De menade att utslagen grundades mer på antaganden och spekulationer om den tänkbara skada som barn som uppfostras av föräldrar som är Jehovas vittnen skulle kunna ta än på fakta i de aktuella målen.

Många är på det klara med att föräldrar som är Jehovas vittnen bemödar sig om att ge sina barn den bästa möjliga grunden för ett lyckligt liv. De uppfostrar dem i överensstämmelse med Guds ord, Bibeln, och dess principer. (5 Moseboken 6:6, 7; 2 Timoteus 3:15) Det verkar emellertid som om människor i allmänhet blir mer och mer likgiltiga för Bibeln och saknar kunskap om de sanningar den innehåller. Detta återspeglas i en ganska negativ inställning till moralnormer som hjälper människor att ”vandra ordningsfullt” och att ”föra ett lugnt och stilla liv”. — Filipperna 3:16; 1 Timoteus 2:2.

Vad var det då som fick Högsta domstolen att inta en sådan avgjord och positiv ståndpunkt till fördel för modern? Varför drogs saken inför domstol?

Bakgrunden till målet

Det hela började år 1988. Föräldrarna gick skilda vägar, och modern flyttade till egen bostad tillsammans med barnet. Fadern stämde henne efter påtryckningar från grupper i Norge, vilka under en tid aktivt har motarbetat Jehovas vittnen och vid alla möjliga tillfällen har försökt bringa dem i vanrykte. Han yrkade på att han ensam skulle tilldömas vårdnaden om dottern och att modern bara skulle få umgängesrätt. Den främsta orsaken till att fadern stämde modern var att hon hade börjat studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen och att hon formade sitt liv efter det nya hon lärde sig. Han hävdade att moderns religion skulle skada dottern och beröva henne en sund och normal uppväxt.

Herredsretten (tingsrätten) tilldömde fadern umgängesrätt men beslutade att barnet skulle stanna hos modern. En av de tre domarna hade emellertid skiljaktig uppfattning och ansåg att fadern skulle få vårdnaden.

Fadern överklagade domen i lagmannsretten (hovrätten). Återigen var rätten oenig. En av de tre domarna ansåg inte att man skulle fastställa herredsrettens dom, utan ville ge fadern vårdnaden. Vid voteringen argumenterade han starkt för sin ståndpunkt. Vittnesmålen från de personer som fadern åberopat hade övertygat honom om att barnet skulle lida obotlig skada om modern fortsatte att ha vårdnaden. Jehovas vittnens lära uppfattades som ett hot mot barnets bästa.

Också de båda andra domarna som var i majoritet hade det intrycket efter att ha lyssnat till dem som vittnade till faderns fördel, och de uttryckte oro för barnets uppfostran. Fadern överklagade domen i Högsta domstolen.

Före målets handläggning gjorde båda parterna stora ansträngningar att lägga fram bevis till stöd för sin uppfattning. Modern lade tonvikten på vad fakta visade angående barnet och angående allmänna erfarenheter från förr och nu beträffande Jehovas vittnens liv.

När det gällde faderns framställning noterade Högsta domstolen: ”Den överklagande parten har ... lämnat Högsta domstolen en ganska utförlig redogörelse för sektens läror. Det påvisas att Jehovas vittnens lärosatser och deras livs- och samhällssyn i vissa avseenden skiljer sig avsevärt från den inställning och de värderingar som är grundläggande i vårt samhälle, och det framhålls att det skulle vara skadligt för ... [barnet] att växa upp under ett sådant inflytande.”

Högsta domstolens ståndpunkt

Rätten framhöll i domskälen att ”[modern] aldrig har hindrat fadern att utöva sin umgängesrätt”. Ordföranden drog följande slutsats: ”Av de upplysningar som föreligger anser jag mig kunna fastslå att ... [barnet] är en glad och harmonisk flicka. De problem som kan uppstå därför att far och mor har mycket olika livssyn tycks hon, efter vad som har sagts av flera vittnen, ha hanterat på ett bra sätt.

Efter detta anser jag inte det förhållandet att ... [modern] är ansluten till Jehovas vittnen utgöra något hinder för att hon tilldöms vårdnaden om [barnet].” Rätten beslutade sedan enhälligt att barnet skulle stanna hos modern. Faderns umgängesrätt reducerades till hälften av vad lagmannsretten hade beslutat — umgängesrätten skulle omfatta två dagar varannan vecka, från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag, och två veckor varje sommar, vilket räknas som normal umgängesrätt.

Jehovas vittnen i Norge är mycket tacksamma för att domarna i Högsta domstolen avkunnade den här rimliga och rättvisa domen. Domarna genomskådade de falska anklagelser mot Jehovas vittnen som framfördes av flera av dem som vittnade i målet, uppenbart ett försök att skada Jehovas vittnen i allmänhet. I och med den här domen har Högsta domstolen fastslagit den enskildes frihet att tillbe Gud och att ge sina barn en god uppfostran i överensstämmelse med Bibelns principer.

[Bildkälla på sidan 28]

Foto: SCAN-FOTO/Annemor Larsen