När man skall börja och hur mycket man skall säga

MÅNGA samvetsgranna föräldrar tycks tro att de kan klara av sexualupplysningen genom ett förläget samtal om blommor och bin under en tio minuter lång skogspromenad tillsammans med sin 13-åring. Men detta visar sig alltför ofta vara inte bara alldeles för lite, utan också alldeles för sent. Det är inte ovanligt att kärleksfulla föräldrar beklagar sig och säger: ”Det verkade som om de redan visste nästan allt som jag försökte tala om för dem.”

Finns det då ett bättre sätt att ge barnen dessa viktiga upplysningar? Och när bör föräldrarna i så fall börja, och vad kan de göra och säga?

Förståndiga föräldrar börjar lägga grunden till denna viktiga undervisning nära nog från barnets födelse. Om man börjar tidigt, kan man ge barnet upplysningarna i små portioner och på ett sätt som motsvarar dess förmågor och behov.

När föräldrar badar sina små, kanske de lär dem namnen på kroppsdelarna: ”Där är bröstet . . . magen . . . knät.” Varför hoppa över delarna mellan magen och knät? Är de skamliga på något sätt? Eller är de bara ”privata”? Vi vill naturligtvis inte använda vulgärt språk när vi talar om dessa könsdelar. Men varför inte helt enkelt säga ”penis” eller ”vulva”? Könsdelarna är också en del av det skapelseverk som Gud betecknade som ”mycket gott”. — 1 Moseboken 1:31; 1 Korintierna 12:21—24.

Lite längre fram kanske barnet tittar på när man byter blöjor på ett mindre barn, och man kan då på ett naturligt och värdigt sätt förklara att pojkar har en penis och flickor en vulva. Man kan också vänligt påpeka att de här kroppsdelarna är en privat angelägenhet. Sådana saker talar man om bara inom familjen, inte med andra barn eller med människor utanför familjekretsen.

På det här sättet kan man förklara många saker utan att det känns genant, om man bara börjar tidigt och tillfogar ytterligare upplysningar när barnen blir mogna för det.

Födelsens mysterier

När barnet är mellan tre och fem år gammalt,a kanske det börjar fundera över födelsens mysterier och frågar: ”Var kommer små bebisar ifrån?” Du kan helt enkelt svara: ”De växer på en varm och skön plats inne i sin mamma.” Vanligtvis är det allt som behövs just då. Senare kanske barnet frågar: ”Hur kommer bebisarna ut?” Du kan då svara: ”Gud har gjort en särskild öppning så att de kan komma ut.” Barn tröttnar snart om man blir för långrandig, så det bästa är att ge enkla och korta svar. Ge dem de upplysningar de behöver för tillfället och spar resten till en annan gång.

Om föräldrarna bara tar tillfället i akt, har de många möjligheter att undervisa sina barn. Om en nära släkting väntar barn, kan en mamma säga: ”Faster Kerstin skall nog få sin baby snart — min mage var ungefär så där stor några veckor innan du föddes.” Ett litet syskons emotsedda födelse ger föräldrarna många fina tillfällen till rolig och spännande undervisning.

Lite längre fram kanske barnet undrar: ”Hur kom bebisen in i magen?” Ett enkelt svar är: ”Säd från pappan träffar på en äggcell i mamman, och ett barn börjar växa, precis som ett frö i marken växer och blir en blomma eller ett träd.” Vid ett annat tillfälle kan barnet fråga: ”Hur kommer pappans säd in i mamman?” Då kan du på ett taktfullt sätt säga: ”Du vet hurdan en pojke är. Han har en penis. Mammor har en springa i sin kropp som den passar in i. På det sättet kommer säden in. Gud har gjort oss människor så, för att små barn skall kunna växa på en varm och skön plats tills de blir tillräckligt stora för att kunna leva utanför mamman. Då kommer det lilla barnet ut!” Du kan säga detta på ett sätt som väcker barnets förundran över hur fantastiskt Gud har ordnat allting.b

Du bör aldrig avfärda barnens frågor med ett förläget: ”Det där skall jag berätta när du blir tillräckligt gammal.” Ett sådant svar kan väcka deras nyfikenhet och kan till och med få dem att skaffa sig upplysningar från en mindre lämplig källa. Barn som är tillräckligt gamla för att ställa sådana frågor är också tillräckligt gamla för att få ett enkelt och respektfullt svar. Om du inte ger dem de upplysningar de behöver, kanske de drar sig för att fråga dig nästa gång.

Hur tidigt skall man börja?

Många föräldrar anser att deras barn bör ha åtminstone grundläggande kunskaper om sådana ting innan de börjar skolan, där de i annat fall troligtvis får mindre lämpliga upplysningar av andra barn.

En farfar förklarade: ”Jag hade aldrig ställt några frågor, men när jag var sex år gammal, tyckte min far att det var dags att tala om var små barn kommer ifrån. Han förklarade att det sexuella umgänget mellan en man och en kvinna som kan ge upphov till ett barn var lika naturligt som att äta, men att Gud hade sagt att det var till bara för människor som var gifta med varandra. På så sätt skulle det lilla barnet få både en mor och en far som kunde älska det och ta hand om det.” Han tillade: ”Den förklaring som han gav mig kom i exakt rätt tid. Jag hade redan sett andra sexåringar skratta åt omoraliska teckningar som jag inte förstod.”

När man förklarar sexuella ting, bör man naturligtvis inte framställa dem som något skamligt, utan som något personligt. Du kan upprepa att det är en familjehemlighet som man inte skall tala om med andra barn eller med personer utanför familjen. Om ditt barn glömmer sig någon gång, kan du vänligt säga: ”Sch! Kom ihåg att det är vår hemlighet. Det talar vi om bara i familjen.”

Ingenting att bli generad över

Om du känner dig generad över att behöva tala om sådana ting, tänk då på hur många ansvarskännande unga föräldrar som är osäkra på hur de skall förklara dessa ting för sina barn. Är inte uppriktiga och ärliga förklaringar i en kärleksfull hemmiljö långt bättre än det sätt varpå många i föräldrarnas generation fick lära sig sådana saker — genom smutsiga och tarvliga förklaringar av någon utanför familjekretsen?

Om du verkligen lyssnar till dina barn och besvarar deras frågor på ett enkelt och värdigt sätt, kommer du att göra det lättare för dem att komma till dig med andra frågor när de blir äldre och deras behov av information ökar.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 6]

Ett litet syskons väntade födelse ger föräldrarna många fina tillfällen till värdefull undervisning