Kan man få aids genom blodtransfusion?

En man öppnar dörren inifrån en lägenhet just när en kvinna går förbi. Han grabbar tag i henne, drar in henne och våldför sig på henne i tre timmar. Han är sprutnarkoman. Hon är 28-årig tvåbarnsmamma.

Av fruktan för HIV-smitta lät hon aidstesta sig. Enligt proven är hon frisk. Det var i januari. Men läkaren säger att hon inte kan vara säker förrän i september — om ens då. Varför inte det? ”De senaste amerikanska forskarrönen visar att det kan ta upp till ett år innan antikroppar mot viruset formats i blodet”, skriver en tidning i en kommentar till händelsen, som inträffade i en stad i mellersta Sverige. Frågan uppstår: Hur säkra är då blodgivartesterna?a

Uttalanden i massmedia har fått många att tro att risken att bli aidssmittad genom blodtransfusion är nära nog obefintlig.

I den broschyr om aids som i våras delades ut till hushållen i Sverige försäkrar man allmänheten: ”I vårt land testas alla blodgivare, så du behöver inte vara orolig för blodtransfusion i Sverige.”

Vakna!:s medarbetare ringde därför Aids-jouren för att få närmare besked. Så här löd en del av samtalet:

Vakna!: Är det så att en HIV-smittad inte uppvisar antikroppar i blodet förrän en tid efter smittotillfället?

Jouren: Ja.

Vakna!: Vid test av blodgivare kan man väl bara avgöra om det finns antikroppar i blodet?

Jouren: Det är riktigt. Man kan inte upptäcka virus, bara antikroppar.

Vakna!: En blodgivare kan alltså vara smittad utan att testet visar detta?

Jouren: Svar, ja.

Vakna!: Då finns det risk att smittas genom blodöverföring?

Jouren: Vi måste leva med den risken.

Vakna!: Varför sägs inget om det i broschyren?

Jouren: ... (Tvekan).

Vakna!: Kan det vara så att alltför många människor skulle vägra ta emot blodöverföring vid sjukhusen, om de visste detta?

Jouren: Du satte fingret på den ömma punkten. Vi kan inte gå ut med det i massmedia. Men risken för HIV-smitta vid blodtransfusion är mycket liten. Det finns risker med blodtransfusion som är mycket större.

Vakna!: Vilka då, till exempel?

Jouren: Olika slags hepatit (gulsot). På sikt kan det också vara livsfarligt.

Faror förtigs

Uppenbarligen släpps inte hela sanningen om riskerna ut. ”Nu ligger det emellertid i myndigheters natur att försöka ge ett intryck av att man har situationen under kontroll”, skriver Thomas Nordegren i en recension av böcker om aids och tillägger att ”alarmerande information särskilt om smittspridningen även i Sverige hemligstämplas med motiveringen att man inte vill skrämma allmänheten”.

Personal på en blodcentral i Stockholm har reagerat mot att broschyren beskriver blodtransfusion som en stängd smittväg. ”Det är fel att bedöma den som helt ofarlig”, säger en laboratorieassistent, enligt en artikel i Dagens Nyheter. I samma artikel sägs det: ”Cirka fem procent av de HIV-smittade bildar inga antikroppar mot viruset och avslöjas därför inte vid tester.”

Svenska Dagbladet skriver också: ”Plasman och blodet som finns ute på sjukhusens blodcentraler är obehandlad. Där måste man förlita sig på blodgivarnas hederlighet. Även om blodgivarna testas finns det en period på mellan två och sex veckor när antikropparna mot HIV ännu inte bildats. Då går inte HIV-testet att lita på.” Sanningen tycks vara att ingen egentligen vet hur länge det kan dröja innan antikroppar bildats.b

Ansvarskännande läkare och myndighetspersoner är oroade. ”Observera att någon hundraprocentig säkerhet dock inte finns, vilket varje läkare som ordinerar blodtransfusioner bör vara medveten om, och aldrig transfundera i onödan”, säger överläkaren Michael G. Koch om HIV-smitta via blodöverföring i Läkartidningen, nr 15, 1987. Claes Högman, chef för blodcentralen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, säger om smittorisken att ”det är vanskligt att göra en uppskattning”. Och generaldirektören för Socialstyrelsen medger: ”Blodtransfusioner kan inte, trots alla försiktighetsmått, göras absolut säkra.”

Redan många offer

Blodtransfusioner har redan orsakat många fall av HIV-smitta. Dödsfall har också rapporterats. Visserligen härrör de flesta fallen av smitta från tiden innan noggranna tester av blodgivare började göras. ”Hittills har 70 personer smittats av HIV-virus genom blodtransfusioner”, skrev Dagens Nyheter för 15 mars i år i en rapport om Sverige. ”Av de 31.982 kända fallen av aids i USA uppges två procent eller 657 offer ha ådragit sig sjukdomen genom blodtransfusioner”, skrev Svenska Dagbladet för 18 mars i år.

Även om sakkunniga bedyrar att risken att smittas via blodöverföring på svenska sjukhus är liten, sedan man började testa blodgivarna, så finns det ändå en risk. Och den risken måste öka och accelerera i relation till den totala spridningen av aids. Prognoserna för smittospridning är skrämmande. ”Under de närmaste fem åren kommer 50—100 miljoner människor i världen att vara smittade av aids och varje smittad beräknas i genomsnitt föra HIV-viruset vidare till 100 andra”, säger en rapport från FN:s Världshälsoorganisation (WHO), som för närvarande inte räknar med något vaccin mot aids. Antalet blodgivare som bär på viruset — i ett så tidigt stadium att antikroppar inte hunnit visa sig — måste alltså öka och därmed smittoriskerna.

Det som nu händer i samband med denna hantering av blod bekräftar vad Jehovas vittnen så länge hävdat och erfarit när det gäller dem själva, nämligen att det är ett skydd att lyda Guds lag och — i detta fall — den föreskrift som Jesu apostlar utfärdade till de kristna: ”Den heliga anden och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav: att ni avhåller er från ... blod. ... Om ni undviker allt sådant handlar ni rätt.” — Apostlagärningarna 15: 28, 29 (1981). Se också verserna 19 och 20 samt 1 Moseboken 9: 3, 4.

[Fotnoter]