Bibelns syn

Är det ödet som formar din framtid?

EN HAND stryker försiktigt bort jord från ansiktet på ett barn — en handling av ömhet som många föräldrar har gjort. Men den här situationen är helt annorlunda — kusligt annorlunda. Barnet, som just skall begravas, är ett av de mer än 2.000 offren i en katastrof som fick hela Indien att sörja och som slog resten av världen med fasa. Ett vitt moln av utläckande giftgas hade lagt sig över staden Bhopal och spred död och förintelse omkring sig.

”Ödet!” utropar vissa indier när de tänker på den här tragedin. Andra nöjer sig med sådana tankar som: ”Det var förutbestämt”, eller: ”Det stod skrivet.” Men inte alla indier skyller ett blint öde för katastrofen i Bhopal.

Vad tror du? Var ödet ansvarigt? Är det ödet som formar vår framtid?

Är det ödet som ”drar i trådarna”?

Den lära som är förbunden med ödet, fatalismen, lär att ”händelser är förutbestämda för all framtid på så sätt att människor inte har makt att förändra dem”. Vem har förutbestämt dem? ”En övernaturlig opersonlig kraft”, säger några fatalister. Andra tror att en gud har bestämt ens hela livsmönster, bland annat när och hur man skall dö, och att det inte finns något man kan göra för att ändra på det.

Bibeln framhåller dock en kontrasterande syn. Den säger att somliga händelser och de goda och de onda människornas öden är förutbestämda, men att enskilda individers öden inte är fastställda. I Dictionary of the Bible sägs det om ordet ”öde” som det används i en viss översättning: ”En undersökning av sammanhanget visar att det ingenstans framställs någon blind fatalism. Ibland åsyftas människornas gemensamma lott och ibland den dom som människor drar över sig själva eller som uttalas över samhället.” — Se till exempel 4 Moseboken 16:29 i engelska Reviderade standardöversättningen.

Lägg märke till hur bibeln upprätthåller den grundläggande förnuftiga lagen om orsak och verkan när den säger: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Galaterna 6:7) Denna vers är ett axiom. Den behöver inget bevis, inget ”därför”. Och eftersom vi skördar vad vi sår, är det då inte uppenbart att vi är ansvariga för resultatet av mycket som händer oss? Det är inte ett blint öde som styr.

Vår fria vilja

Vi har en fri vilja. Att vi har möjlighet att välja fritt framgår tydligt av följande skriftställe: ”Jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande må leva genom att du älskar Herren [Jehova], din Gud, och hör hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder för dig liv och lång levnad.” (5 Moseboken 30:19, 20) Varför skulle Jehova Gud uppmuntra oss att välja livet om vi inte hade något val?

Om vi bara vore robotar av kött och ben, vars handlingar hade förutbestämts av någon himmelsk programmerare, vilket värde skulle det då ligga i Jesu råd: ”Ansträng er kraftigt för att komma in genom den trånga dörren” som leder till evigt liv? Eller vilken betydelse skulle det ligga i hans uttalande: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst”? Ingen som helst! En andligen lat människa skulle inte ha någon orsak att anstränga sig för att tjäna Gud eller för att vara uthållig i att hålla fast vid bibliska riktlinjer. — Lukas 13:24; Matteus 24:13.

Om Jesu efterföljare Paulus trodde att hans slutliga öde redan var avgjort, då blir dessa hans ord meningslösa: ”Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp. Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till.” — Filipperna 3:12—14, 1981.

Skulle det vara förnuftigt av en kristen att ”sträcka sig mot” och ”löpa mot målet” om ödet hade avgjort vem som skulle vinna redan innan loppet började? Trosuppfattningen att ”det som måste ske, det sker” håller inte när man jämför med bibelns syn.

Vi är således inte blott och bart marionetter i händerna på en högre makt som styr alla våra handlingar. Vårt öde var inte avgjort före födelsen.

Varför de goda drabbas av onda ting

Om ödet inte formar vårt liv, varför förefaller det då som om goda människor drabbas av onda ting? ”Tid och oförutsedd händelse” påverkar oss alla, lyder ett svar som bibeln ger. (Predikaren 9:11, NW) Människor kan bli oskyldiga offer av en slump. De kan vara på fel plats vid fel tidpunkt.

Ett annat svar som bibeln ger är att människorna har ärvt synd och således även ofullkomlighet. ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden [spred sig] på så sätt ... till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Därför är inte bara människors handlingar underkastade fel och brister, utan även det de bygger eller tillverkar. Att man bryter mot säkerhetsföreskrifter, att man inte följer varningar som ges, att goda föresatser övervinns av girighet och liknande hör till sådant som kan skrivas upp på människans ofullkomlighets skuldkonto.

Ödet formar således inte vår framtid; vi är fria att välja vårt eget öde. Den brittiske poeten William Ernest Henley gav uttryck åt en liknande övertygelse när han sade: ”Jag är herre över mitt öde och kapten över min själ.” Men mer än 3.000 år före Henley formulerade en bibelskribent tanken mer exakt. Han visste att valet mellan en bra och en dålig framtid låg i hans händer. Det berodde på om han valde att lyda Gud eller inte. Han skrev: ”Utvälj åt er i dag vem ni vill tjäna. ... Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren [Jehova].” — Josua 24:15.

[Infälld text på sidan 26]

Var det ödet som låg bakom tragedin i Bhopal?

[Infälld text på sidan 27]

Många tror att ens hela liv har blivit förutbestämt och att man inte kan göra någonting för att ändra på det

[Infälld text på sidan 27]

Bibeln säger att somliga händelser är förutbestämda, men att enskilda individers öden inte är fastställda