”Min hustru slutade sitt arbete”

Vakna!: Har din hustru någon gång varit tvungen att arbeta?

Cleve: Hon arbetade i omkring ett år efter det att vi hade gift oss. Sedan blev hon med barn och var tvungen att sluta.

Vakna!: Gick hon tillbaka till arbetet när barnet hade fötts?

Cleve: Det är konstigt. När hon hade slutat arbeta, märkte jag att jag egentligen inte saknade hennes pengar.

Jeane: [Skrattar] Cleve fick i vilket fall som helst inte se mycket av de där pengarna! Jag brukade köpa skor, klänningar, allt möjligt — han brydde sig inte om det. Jag såg naturligtvis till att vi kunde betala våra räkningar. Men om jag ville köpa två eller tre klänningar, så köpte jag helt enkelt två eller tre klänningar.

Vakna!: Var du därför tvungen att arbeta mycket övertid?

Cleve: Jag kommer ihåg en gång då jag behövde en del pengar för att reparera bilen. Jag tog därför ett extraarbete. Jag arbetade alla möjliga tider på dygnet för att tjäna extra. Men ändå kunde jag på sex månader inte spara en enda penny.

Vakna!: Vad hände?

Jeane: Det verkade som om ju mer han tjänade, desto mer gjorde vi av med.

Cleve: Pengarna bara försvann. Dessutom inkräktade all den där övertiden på min tid för kristna möten. Efter sex månader slutade jag därför övertidsarbetet, och på några månader hade jag i alla fall sparat tillräckligt mycket pengar för att kunna reparera bilen.

Vakna!: Jeane, har du någonsin gått tillbaka till arbetet?

Jeane: Ja. Förra sommaren tyckte jag att jag behövde mer pengar och började därför arbeta på ett daghem. Men jag arbetade bara i tre månader. Jag lade märke till att vår lilla sexåriga flicka blev förändrad. Cleve arbetade på nätterna och tog hand om henne på dagarna. Men så en kväll var jag tvungen att arbeta över.

Cleve: Jag hade somnat, och när jag vaknade kunde jag inte hitta henne. Jag ropade på henne. Inget svar. Jag kollade fönstren, dörrarna, hallen — jag tittade under sängarna — jag greps av panik! Och sedan kom hon ut ur garderoben och skrattade. Jag var alltför uppskakad för att ens tillrättavisa henne.

Jeane: När jag fick höra detta och tänkte på hur mitt barn klängde sig fast vid mig, började jag inse att hon helt enkelt längtade efter min uppmärksamhet. Jag drog därför slutsatsen att det inte var värt priset att arbeta. De pengar jag tjänade gick i alla fall åt till skatter, luncher och kläder. Så jag slutade.

Vakna!: Men innebar det ändå inte ekonomiska uppoffringar att sluta?

Jeane: Jehova Gud har alltid dragit försorg om oss. Och vi anser att Jehova har gett oss föräldrar ansvaret att ta hand om våra barn. Vi märkte att vår flicka helt enkelt inte fick den rätta omvårdnaden och att jag behövde vara tillsammans med henne mer. Det var viktigare för oss än något arbete.

Cleve: Och dessutom var de där extrapengarna egentligen inte till så stor hjälp. Vi är nöjda med det vi har. Vi är inte rika, men vi är inte heller fattiga. Jag ser somliga på mitt jobb som ibland arbetar sju dagar i veckan. Jag har själv prövat det. Det fungerar inte för mig.

Jeane: Jag vet att det är svåra tider, men vi tror verkligen på bibelns löfte i Matteus 6:33 att om vi söker Riket först, då kommer Gud att sörja för oss.

Vakna!: Vad gör du nu med din tid?

Jeane: De tre senaste månaderna har jag ägnat 60 timmar i månaden åt att undervisa människor i bibeln. Det är verkligen en glädje!

Vakna!: Så du tycker att en mor bör stanna hemma?

Jeane: Om det är möjligt. En mormor eller farmor kan helt enkelt inte ersätta en mor.