”Min hustru var tvungen att börja arbeta”

Vakna!: Vad arbetar du med, John?

John: Jag sköter arkivet på en fabrik.

Vakna!: Och du, Carrie?

Carrie: Jag tar hand om gamla, hjälper dem i deras hem.

Vakna!: Vad var det som gjorde att du började arbeta?

Carrie: Vår ekonomi. Hyran och maten blev bara dyrare, och vi kunde inte få det att gå ihop.

John: Här behöver en familj minst 1.200 till 1.400 dollar i månaden för att leva. Vår hyra är över 400 dollar i månaden. Maten går på omkring 50 dollar i veckan. Och så har vi bilen, kläder och tvätträkningar.

Vakna!: Så Carrie började genast att arbeta?

John: Inte med en gång. Jag försökte först arbeta övertid. Ibland arbetade jag tio eller elva timmar om dagen — och fem eller sex timmar på lördagarna.

Carrie: Ja, det var väldigt svårt för oss båda. Vi hade aldrig någon tid tillsammans. Han kom hem, åt sin middag och gick raka vägen i säng. Och ändå fick vi det inte att gå ihop.

John: Jag visste att jag inte skulle kunna hålla på någon längre tid. Du förstår, jag började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Och allteftersom jag gjorde framsteg började jag inse att jag inte hade tid för allt detta arbete. Jag behövde tid för andliga aktiviteter, till exempel kristna möten. Jag beslöt därför att det måste bli slut på övertidsarbetet. Vi väntade emellertid tills vår dotter blev lite äldre. Jag ville definitivt att Carrie skulle vara hemma så länge flickan gick i skolan. Men när hon började på högstadiet, arbetade Carrie ibland deltid på olika varuhus. Senare beslöt vi att det skulle vara mest praktiskt att hon tog ett heltidsarbete.

Vakna!: Tyckte du illa om att börja arbeta, Carrie?

Carrie: Nej. Jag förstod hur pressad John var. Jag var därför bara glad att kunna hjälpa till.

Vakna!: Hur har ditt arbete påverkat ert förhållande?

Carrie: Ja, nu när John inte arbetar så mycket övertid har vi lite mer tid för varandra.

John: På det sättet har det blivit lite bättre sedan Carrie började arbeta, eftersom den ekonomiska bördan har blivit lite lättare. Men vi är noga med att inte försumma varandra.

Carrie: Vi tycker om att slå oss ner och resonera igenom saker och ting tillsammans. Vi gör alla inköp tillsammans. Och vi planerar veckosluten så att vi kan arbeta tillsammans i predikoarbetet från dörr till dörr — det är något vi särskilt uppskattar.

John: Det är den bästa tiden vi har tillsammans.

Vakna!: Hur är det med hushållsarbetet?

Carrie: Vi delar på det. Var och en har sina uppgifter. Jag lagar maten, och lyckligtvis är John inte svår att göra till lags när det gäller mat. Om jag är trött och bara gör en sallad, är han ändå nöjd. Vår dotter sköter disken, och John gör sådana saker som att torka och bona golven.

Vakna!: Känns det inte jobbigt efter en hel dags arbete?

John: Jo, det gör det. Men vanligtvis får vi arbetet gjort. Men jag vet att jag inte skulle behöva göra många av dessa hushållssysslor om Carrie var hemma hela dagarna.

Vakna!: Tycker du att det är bra att både mannen och hustrun arbetar?

John: Inte om det inte är nödvändigt. Det är inte bra för en familj att vara alltför beroende av hustruns inkomst. Vad händer om hon blir med barn eller blir sjuk? De extra påfrestningarna kan också vara en verklig prövning för ett ungt par. Vi hoppas därför att vi en dag kan förändra vår nuvarande situation så att vi båda kan ha deltidsarbete. På det sättet skulle vi kunna ägna flera timmar om dagen åt den kristna tjänsten.