Frysning av kärnvapnen — ja eller nej?

I MAJ 1983 krävde de romersk-katolska biskoparna i Förenta staterna officiellt en minskning av de befintliga kärnvapenförråden och ett stopp för ”provningarna, framställandet och spridningen av nya kärnvapensystem”. De förklarade: ”Det får inte råda något tvivel om vår djupa skepsis beträffande det moraliskt acceptabla i något som helst bruk av kärnvapen.” — Se Vakna! för 8 augusti 1984, sidan 4.

I ett brev som avfattats i Lourdes i Frankrike den 8 november 1983 visade de romersk-katolska biskoparna i Frankrike att de inte var helt överens med sina amerikanska kolleger. I en förklarande not hävdar de franska biskoparna: ”Nationerna har full rätt att bygga upp sitt försvar för att hindra angripare, också med kärnvapen som avskräckningsmedel.”

I sitt brev förklarade de franska biskoparna: ”Förutsättningen för att kärnvapen skall vara moraliskt acceptabla som avskräckningsmedel är naturligtvis:

de bör endast användas i försvarssyfte

upplagring bör undvikas; avskräckningssyftet uppnås när hotet om motåtgärder gör att varje angrepp utifrån verkar meningslöst

varje försiktighetsåtgärd bör vidtas för att eliminera risken för att ett kärnvapenkrig skulle sättas i gång på grund av misstag, dårskap, terrorism etc.

de nationer som tar risken att använda kärnvapen som avskräckningsmedel bör, å andra sidan, föra en konstruktiv fredspolitik.”

Många franska katoliker protesterade högljutt mot sina biskopars ståndpunktstagande. Alain Woodrow, religionsskribent för paristidningen Le Monde, gav följande kommentar: ”Biskoparnas argumentering gränsade till sofisteri. Även om de förklarar att en ’hotelse är inte att bruka våld’, är skillnaden mycket hårfin, och de medger själva att om ett lands försvar skall inge förtroende, ’måste det landet ha beslutat sig för att skrida till handling om avskräckningsmedlen inte har avsedd effekt’.”

Det protestantiska kyrkorådet i Frankrike visade sig, intressant nog, inta en ståndpunkt som mer liknade de amerikanska katolska biskoparnas, då de några dagar senare förklarade sig vara för en ”frysning av kärnvapnen som ett första steg mot en nedtrappning av krigsrustningen, om också endast unilateralt”. Detta yttrande möttes i sin tur av stark opposition inom den protestantiska kyrkan. Enligt en pastor uppmuntrar en sådan inställning till ”aggression och omstörtande åtgärder från totalitära stater”.

Varför råder det sådana meningsskiljaktigheter inom kyrkorna i denna för vårt århundrade så viktiga fråga? Tydligtvis därför att de flesta av kyrkans dignitärer betraktar världssituationen ur en politisk, snarare än en skriftenlig, synvinkel. Det är sannerligen inte inom dessa splittrade organisationer som människor kan hoppas finna de i sann mening endräktiga lärjungarna till Kristus, ”Fredens furste”. — Jesaja 9:6, 7, NW; Johannes 17:20, 21.