En världsregering — Vilka är hindren?

INVÄVDA genom hela historien finns tusentals uppfattningar om hur en bra regering bör vara, från Konfucius’ Li-system (den rationalistiska samhällsordningen) till de begrepp som förespråkades vid konferensen i Dumbarton Oaks i Washington i USA, ur vilka Förenta nationerna uppstod. Men vems uppfattningar om ett regeringssystem kan fungera i global skala?

Världen består av drygt 150 nationer, var och en med sin egen regering. Många av dessa regeringar är lierade med den ena eller den andra av de två stora politiska ideologier som kämpar om världsherraväldet. Ett stort antal människor har emellertid förlorat tilltron till dem båda. Ingen av dem har löst de stora problemen i världen. Det är snarare så att världen, på grund av deras rivalitet, har blivit mer instabil och skrämmande. Rymdålderns teknologi har i hög grad ökat oron.

Ett samhälle av ömsesidigt beroende

Om rymdålderns teknologi har lärt oss åtminstone en enda sak om vår planet jorden, är det denna: Livet består av ett inbördes samspel, från den minsta encelliga varelsen till den mest komplicerade; praktiskt taget allting är sammanlänkat med allting annat. Alexander Pope, den berömde engelske poeten, beskrev i An Essay on Man (En essä om människan; 1733—1734) detta förhållande mellan alla ting som ”Tillvarons oändliga växelspel som från Gud utgick”.

Denna princip gäller också nationerna. De är ömsesidigt beroende av varandra. Det finns kanske inte något land, ja, inte ens någon ö, som kan handla på ett oberoende sätt i våra dagars krympande värld. Ett lands efterfrågan på olja är till exempel beroende av ett annat lands förmåga att producera olja för export. Och i likhet med en kedjereaktion får ofta ett lands tillgång till eller brist på olja många industrier som skenbart står utanför sammanhanget — kosmetikaindustrin, plastindustrin, läkemedelsindustrin — att anställa eller avskeda arbetare.

Eller jämför de industrialiserade nationerna i ”norr” med de underutvecklade nationerna i ”söder”. Dessa nationer i ”norr” har en fjärdedel av världens befolkning men äger nio tiondelar av dess tillverkningsindustrier och inkasserar fyra femtedelar av dess inkomster. Men världens ekonomier är sammanlänkade med varandra. I Förenta staterna, för att ta ett exempel, är var tjugonde anställning förenad med framställning av varor till länderna i ”söder”. Länderna i ”norr” är beroende av länderna i ”söder”, när det gäller råmaterial som används i datorer, radio- och TV-apparater och militär utrustning. Men de grundläggande behoven av föda, vatten, tak över huvudet, arbete, hälsovård, utbildning och sanitära anläggningar går mycket lättare att tillgodose i ”norr” än i de flesta länder i ”söder”.

För att en världsregering skall kunna fungera, måste den förstå att sådant som fattigdom, arbetslöshet, förorening och kärnvapendilemmat är som pusselbitar som passar ihop med varandra. Problemen kan inte lösas oberoende av varandra. De måste alla lösas tillsammans eller inte alls. Historikern William McNeill konstaterade: ”När och om en övergång från ett system bestående av stater till ett system med ett enda världsrike på jorden skall ske är den allvarligaste frågan mänskligheten står inför.”

Men de flesta nationer handlar som om de var stammar som styrs av hövdingar, utan något verkligt realistiskt begrepp om globalt ansvar för ekonomisk och social utveckling. Willy Brandt, tidigare förbundskansler i Västtyskland, framhöll för någon tid sedan i World Press Review: ”I vår moderna värld kan man inte sätta massvält, ekonomisk stagnation, miljökatastrofer, politisk instabilitet och terrorism i karantän inom nationella gränser.” En nations problem kan i själva verket påverka hela världens stabilitet.

Vad som erfordras

För att en världsregering skall kunna fungera, måste den vara i stånd att mobilisera världens fysiska och mänskliga resurser för att fylla de behov som de fattigaste i världen har. I ett antal länder består människors allt överskuggande bekymmer i att söka efter mat, vatten och tak över huvudet enbart för en dag i taget. Om en människas grundläggande behov inte blir tillfredsställda, förkvävs kropp och sinne, och anden berövas sin självaktning.

Om en världsregering skall kunna fungera, måste den ha förmåga att minska gapet mellan de rika och de fattiga länderna i fråga om levnadsstandard. ”Det finns rikedomar som räcker åt alla”, säger den kände franske redaktören André Fontaine, ”om vi bara ville använda dem till gagn för mänskligheten.” De välbärgade ländernas rikedomar har inte sipprat ut till de fattiga. De fattiga har blivit fattigare. Om du granskar nedanstående tabell, kan du se hur stor del av jordens befolkning som inte får sina grundläggande behov tillgodosedda.

För att en världsregering skall kunna fungera, måste den vara rättvis och inte gynna människor som bor i en del av världen mer än dem som bor i en annan del. Till vem kan vi då vända oss för att få en världsstyrelse som kan och kommer att tjäna till gagn för hela mänskligheten? Till människor?

[Tabell på sidan 6]

Människor vars grundläggande behov inte tillgodoses

Källa: Annals of American Academy of Political and Social Sciences