Många religioner — varför?
”I VÅRA dagar ler vi åt puebloindianernas regndanser. ... Men vad gör vi själva när vi är desperata? ... Vid de två tillfällen då mitt liv skakats av vånda i samband med en personlig kris, gjorde jag precis som de där indianerna — jag bad en bön om hjälp.” Så skrev filosofiprofessorn Huston Smith i inledningen till sin bok Great Religions of the World (Världens stora religioner).
Människans behov av att söka hjälp hos en högre makt när hon befinner sig i svåra situationer tycks vara både fundamentalt och universellt. Antropologer och historiker berättar att människan från första början känt detta behov när hon förbryllats av naturkrafterna, hotats av rovlystna vilda djur och känt rådlöshet inför döden och livet efter detta. Detta, säger de, i förening med fruktan för det okända, ledde till religionens tillkomst.
Boken Religions in Japan (Religioner i Japan) framhåller till exempel på tal om shintoreligionens uppkomst: ”Allt som väckte en känsla av vördnad ansågs i synnerhet vara genomsyrat av gudomlig och mystisk kraft; därför kom naturkrafterna, särskilt vördnadsbjudande träd, klippor eller berg, och andra oförklarliga naturfenomen att bli föremål för dyrkan. De fick namnet ’kami’ (gud).” Med tiden uppstod legender, ceremonier, ritualer och helgedomar. Dessa vidarebefordrades från generation till generation. Och på så sätt uppstod shintoreligionen.
Enligt denna teori uppfann sumererna, egyptierna, hinduerna, kineserna och alla de andra forntida civilisationerna sina egna former av tillbedjan, sina egna religioner, oberoende av varandra. Dessa präglades sedan av människornas sätt att leva — deras föda, deras sedvänjor och även landets klimat och geografiska förhållanden. Resultatet blev alla de olika religioner vi ser omkring oss i våra dagar.
Oberoende av varandra eller från samma källa?
En sådan förklaring är emellertid tillfredsställande bara till en viss grad. Även om den tjänar till att förklara varför det finns så många olika religioner, lämnar den vissa väsentliga frågor obesvarade. Om alla de olika religionerna utvecklades oberoende av varandra, hur kan vi till exempel då förklara de många fundamentala likheter mellan dem som inte helt enkelt kan tillskrivas naturliga, mänskliga reaktioner?
Tänk till exempel på alla de historier och legender som rör människans ursprung. Även om detaljerna varierar, är ändå tron på att människan skapades av jordens stoft mycket utbredd. En grekisk legend säger att Prometheus formade de första människorna av lera och att Athena blåste liv i dem. Indianerna i Peru använde termen ”alpa camasca” (besjälad jord) för att beskriva den första människan. En nordamerikansk indianstam, mandanerna, trodde att den ”Store Anden” danade två gestalter av lera och gjorde dem levande genom sin muns anda. En forntida kinesisk legend säger att Pan-gu skapade mänskliga figurer av lera med element av yin och yang; en annan legend berättar om hur Nu-kua, en mytisk gestalt, formade män och kvinnor av gul lera. Listan kan göras hur lång som helst, och den inbegriper legender bland stammarna i Afrika och invånarna på öarna i Mikronesien.
Ännu mer häpnadsväckande är den allmänt utbredda förekomsten av legender om hur onda förfäder förintades i en vattenflod och hur mänskligheten överlevde eller på nytt dök upp på scenen. Folkslag och stammar i fjärran länder runt om på jorden berättar olika versioner av samma historia.
Vad är källan?
Var och en som är det minsta bekant med bibeln märker genast likheten mellan sådana legender och bibelns berättelser om skapelsen och floden i Noas dagar. Men, kanske du frågar, vad har bibeln att göra med grekernas, de nordamerikanska och peruanska indianernas, kinesernas och alla andra folkslags legender? Det är inte så att dessa religioner har inspirerats av bibeln. I stället förhåller det sig så att bibeln skildrar hur de många religionerna kom till på ett sätt som förklarar både skillnaderna och likheterna dem emellan.
I sin Världshistoria skrev H. G. Wells: ”Överallt, där den primitiva civilisationen drog fram i Afrika, Europa eller västra Asien, reste sig ett tempel, och där civilisationen är som äldst, i Egypten och Sumerien, där finnas de talrikaste spåren av tempel. ... Civilisationens början och de första templen infalla samtidigt i historien. De följa varandra troget åt.”
Detta är vad Första Moseboken i bibeln berättar för oss: ”Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt. Men när de bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.” (1 Moseboken 11:1, 2) Sinear ligger i Mesopotamien, det man brukar kalla civilisationens vagga.
Redogörelsen fortsätter med att berätta att när människor slog sig ner i Sinears slättland, slöt de sig samman om ett byggnadsprojekt: ”Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn, vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn. Vi kunde eljest bli kringspridda över hela jorden.” — 1 Moseboken 11:4.
Vad var det för slags stad och torn de byggde? Staden, som kallades Babel eller Babylon, var huvudsakligen en religiös stad. Man har funnit inte mindre än 53 tempel i dess ruiner. Dess religionsutövning kännetecknades av triader av gudar och av tron på människosjälens odödlighet, på ett dödsrike eller helvete och på astrologi. Avgudadyrkan, magi, trolldom, spådom och ockultism spelade en viktig roll. Det ökända Babels torn var inte bara ett monument eller ett landmärke; andra liknande byggnadsverk som har grävts fram i detta område visar att det troligen var en ziggurat med många avsatser och dessutom hade ett tempel längst upp. Det skulle höja sig över och dominera staden.
Hur gick det med byggnadsprojektet? Bibelns berättelse lyder: ”Därav fick den namnet Babel, eftersom Herren [Jehova] där förbistrade hela jordens tungomål. Därifrån spred också Herren [Jehova] ut dem över hela jorden.” — 1 Moseboken 11:9.
Då byggnadsmännen fann att de inte längre kunde kommunicera med varandra, övergav de sitt projekt och började ge sig av i olika riktningar. Vart de än begav sig, förde de med sig sina religiösa trosuppfattningar, idéer, legender och myter. Årtusenden av utveckling på olika platser har resulterat i alla de olikheter man ytligt sett finner bland världens religioner. Men under ytan finns det omisskännliga likheter, bevis på att de kommer från samma källa — Babel eller Babylon.
Med avseende på denna gemensamma källa till falsk religion konstaterade J. Garnier i sin bok The Worship of the Dead (Dyrkan av de döda): ”Inte bara egyptierna, kaldéerna, fenicierna, grekerna och romarna, utan också hinduerna, buddisterna i Kina och Tibet, goterna, anglosaxarna, druiderna, mexikanerna och peruanerna, urinnevånarna i Australien och till och med vildarna på Söderhavsöarna måste alla ha fått sina religiösa föreställningar från en gemensam källa och ett gemensamt centrum. Överallt finner vi de mest häpnadsväckande sammanträffanden i fråga om riter, ceremonier, sedvänjor, traditioner och i fråga om deras respektive gudars och gudinnors namn och inbördes relationer.”
En bekräftelse på ovanstående är följande kommentar av Joseph Campbell i hans bok The Masks of God: Primitive Mythology (Guds masker: Primitiv mytologi): ”Arkeologin och etnografin under de femtio senaste åren har klargjort att de forntida civilisationerna i den Gamla världen — de i Egypten och Mesopotamien, på Kreta och i Grekland, Indien och Kina — härstammade från samma källa och att denna överensstämmelse i fråga om ursprung tillfredsställande förklarar de homologa formerna i deras mytologiska och rituella strukturer.”
Resultatet
Bibeln förklarar inte bara bakgrunden till dessa trosuppfattningars stora spridning, utan förutsäger också resultatet — upprättandet av ett världsvälde av babylonisk falsk religion. I starka och livfulla ordalag beskrivs den som ”den stora skökan som sitter på många vatten; med henne har jordens kungar begått otukt. ... På hennes panna var det skrivet ett namn, en hemlighet: ’Det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden.’” (Uppenbarelseboken 17:1, 2, 5) Hon utövar ett oerhört inflytande inte bara över massorna, utan också över de politiska, militära och kommersiella systemen på jorden.
Vad har resultatet blivit av att det stora Babylon så länge behärskat människor och nationer? Vilket slags frukt har frambringats under inflytande av dess många former av religion? Detta skall vi behandla i följande artikel.
[Karta på sidan 6]
(För formaterad text, se publikationen)
Från Babylon spred sig religiösa uppfattningar och myter till alla delar av värden
ITALIEN
GREKLAND
BABYLON
EGYPTEN
INDIEN