Varför fann man Jesus så anstötlig?

UNDER det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen befann sig den judiska nationen i tyranni under det hedniska romerska imperiet. För första gången hade man nu en stark känsla av att tiden var inne då Gud skulle uppresa en befriare åt sitt folk, den utlovade Messias. Som den moderne judiske historikern Abba Hillel Silver påpekade: ”Det första århundradet ... , i synnerhet generationen före förstöringen [av Jerusalem år 70 v.t.], fick uppleva en anmärkningsvärd våg av messiansk känslosamhet.”

Historikern Flavius Josephus, som levde under det första århundradet, berättar också om detta fenomen, då han säger följande om en grupp män som framträdde på hans tid: ”Det var dessa förförare och bedragare, vilka under förevändning av gudomlig iver för omstörtningar och uppror bearbetade folket och förledde det till svärmiskt vansinne, så att det drog ut med dem i öknen, för att där få se tecken av Gud, att Han ville befria dem.”

Fastän många av dem som påstod sig vara Messias under det första århundradet lyckades samla stora anhängarskaror, är det bara Jesus från Nasaret som är allmänt känd i våra dagar. Och ändå kunde den judiska nationen på den tiden inte acceptera honom som den utlovade Messias. Följande frågor är därför av vikt: Varför var det relativt få judar som trodde att Jesus var Messias? Varför fann de flesta honom så anstötlig?

Rabbinen Hyman G. Enelow säger beträffande detta: ”De föreställningar som i judarnas sinne var förknippade med Messias ... förverkligades inte genom Jesus.” Enkelt uttryckt blev alltså Jesus inte accepterad därför att han inte infriade de förväntningar judarna i allmänhet hade. Som vi redan har sett beskrev profeten Jesaja Messias som en framtida kung som skulle skipa förblivande fred, rättvisa och rättfärdighet. Bibliska profetior som denna bidrog till att forma judarnas förväntningar. Eftersom Messias skulle bli kung över Israel, kunde man förvänta att vilken som helst hednanation som hade makten över Israel vid tiden för hans ankomst skulle tvingas avstå från sin överhöghet.

Så småningom kom man emellertid allmänt att tro att Messias i själva verket skulle ta ledningen bland judarna i att omstörta detta hedniska styre. Uppslagsverket Encyclopaedia Judaica uttrycker det på följande sätt: ”Judarna under den romerska perioden trodde att [Messias] skulle uppresas av Gud för att bryta det hedniska oket och regera över ett återupprättat Israels rike.”

Man finner spår av denna allmänt spridda uppfattning i skrifter från denna period. Josefos skrev till exempel om de judar som gjorde uppror mot Rom år 66 v.t.: ”Vad som dock huvudsakligen förmådde dem till kriget var ett tvetydigt orakelsvar, som likaledes var upptecknat i deras heliga skrifter, att vid denna tid skulle en person av deras nation tillkräkta sig världsherraväldet.”

Detta bekräftas också av det faktum att det var en speciell typ av individer som åtnjöt folkets stöd i sina messiasanspråk. Historien visar att med undantag av Jesus från Nasaret var de som påstod sig vara Messias under denna period politiska revolutionärer. I The Book of Jewish Knowledge sägs det: ”Det som var utanför, det vanliga med dessa messiaspretendenter under det första århundradet var att var och en tjänade som en samlande kraft för judisk resning mot romerskt styre. I motsats till Jesus ... var de andra ’messiasfigurerna’ under denna period utan undantag militanta orostiftare och patrioter.” Detta mönster var helt enkelt en återspegling av de gängse förväntningarna.

Det är därför uppenbart att judarna under det första århundradet inte hade den senare uppfattningen om en lidande eller döende Messias. Den judiske forskaren Joseph Klausner ger i själva verket följande kommentar: ”Hela tanken på en Messias som skulle avrättas var på Jesu tid omöjlig att fatta ... för judarna.” Inte ens de få judar som trodde att Jesus var Messias förväntade att han skulle få lida eller bli dödad. — Matteus 16:21, 22.

Följaktligen kunde den som kanske tilltalats av Jesu undervisning förvisso ha blivit oroad över att Jesus inte störtade det romerska styret och började härska som kung över Israel, utan i stället blev avrättad av detta romerska styre. Som Klausner förklarade: ”Den korsfäste Jesus var en besvikelse för de flesta av dem som följde honom i livet.” Det är därför inte så underligt att den forntida kristne missionären Paulus från Tarsus talade om ”Kristus hängd på pålen, för judarna en orsak till fall”! — 1 Korintierna 1:23.

Men trots den skarpa kontrasten mellan Jesu liv och de judiska förväntningarna var det tusentals judar på den tiden som kom till tro på att Jesus var Messias. Vad var orsaken till detta?

[Bild på sidan 5]

Judiska förväntningar: DETTA? eller DETTA?