Televisionen — hur den påverkar oss
TELEVISIONEN har i mycket stor utsträckning blivit en del av vardagslivet för flertalet människor i vår tid. I Förenta staterna anser somliga att TV-n är det viktigaste som finns i hemmet. I Kina har TV-apparaten fått ersätta cykeln och symaskinen som den senaste statussymbolen. I Storbritannien är det fler och fler människor som söker läkarbehandling för magbesvär, ryggvärk och cirkulationsproblem i benen på grund av att man tillbringat timmar framför ”burken”.
Världen utöver är nu 465 millioner TV-apparater i bruk — en för varje 10-tal människor på jorden — och en del apparater är i gång så mycket som sex och en halv timme om dagen. Denna ogräsliknande spridning av TV har nu blivit ett angeläget föremål för forskning och studium.
Det visuella mediets makt
”Televisionen har en omskapande makt som åtminstone kan jämföras med det tryckta ordets och kanske är lika stor som själva alfabetets.” Detta hävdar professorn i kommunikation, Neil Postman, i en intervju, publicerad i U.S. News & World Report. Det här är egentligen inte överraskande, eftersom televisionen är ett huvudsakligen visuellt medium. Men till skillnad från det tryckta ordet ger dess rörelse, ljud och ofta färgrika bilder åskådaren känslan av att vara med själv. På det sättet engagerar den tittarens fullständiga uppmärksamhet — kropp, sinne och känsla. Detta i sin tur minskar eller t. o. m. överflyglar tittarens kritiska och analyserande förmågor och får vadhelst som visas på bildskärmen att förefalla helt och hållet trovärdigt och godtagbart.
I många länder intar reklamen en framträdande ställning i TV-utsändningarna. Annonsörerna är uppenbarligen väl medvetna om televisionens unika förmåga att engagera tittaren. De ger varje år ut milliarder på TV-reklam med ett mål i sikte — att förmå tittarna att köpa deras produkter. Ett typiskt exempel på sådana reklamprogram är de som handlar om modejeans. De säger inget om kvalitet eller pris på produkten, utan de drar fördel av verkan av den ”image” som de framställer för de tilltänkta köparna — köpare som sedan är villiga att betala två eller tre gånger det vanliga priset för det som de sett annonseras i TV.
En annan sak som är karakteristisk för televisionen är dess förmåga att nå en omfattande publik runt hela jorden mer eller mindre samtidigt. Det har t. ex. rapporterats att 600 millioner TV-tittare jorden runt såg människan för första gången sätta sin fot på månen just i det ögonblick då det hände, och omkring 1.000 millioner människor såg de olika tävlingarna i den tjugonde olympiaden i TV just medan de pågick.
Eftersom TV-bolagen ständigt strävar att dra till sig större och större publikskaror med program som tilltalar dem, blir de i själva verket skiljedomare över offentlig smak och inställning. Genom sin programutformning dikterar bolagen vad tittarna får se och när de får se det. De avgör också vad som är socialt och politiskt viktiga ämnen att diskutera och debattera. Man måste emellertid komma ihåg att när det gäller att bestämma vad som skall sändas, är den avgörande faktorn vanligtvis inte vad som är till publikens bästa, utan vad som har största säljförmågan.
Televisionens inverkan på barnen
De flesta forskare och folk inom TV-industrin är överens om att barnen är särskilt känsliga för och påverkbara av vad de ser på TV. En underliggande orsak till detta är den mängd tid och uppmärksamhet de ägnar åt televisionen. Professor Postman, som vi citerat tidigare, förklarar saken på det här sättet: ”TV är ett medium som blir begripligt för barn med början vid omkring 36 månaders ålder. Från denna mycket tidiga ålder övar televisionen ständigt inflytande.”
Hur påverkar detta ”ständiga inflytande” barnen? ”Jag kan genast urskilja dem som ser mycket på TV”, säger en förskolelärare med 20 års erfarenhet. ”Det är vanligen de barn som i sina lekar härmar TV-hjältarna — de som du ser stå på ett bord med en handduk eller ett förkläde på ryggen som en cape, precis som Läderlappen har. De springer ofta omkring utan mål och slår omkring sig och skriker. De som ser mycket på TV är ofta de som inte kan sitta still och lyssna på en berättelse utan att skruva sig i vånda och oupphörligt avbryta. Men om jag visar en film, sitter de blickstilla och stirrar på den.”
Stirrandet är klart något som överförts från TV-tittandet, och det skapar ett annat problem hos barnen — skral läsförmåga. När man läser, måste ögonen röra sig över den tryckta sidan rad för rad, medan hjärnan klarar ut innebörden i det som läses. ”Man har i allmänhet inte insett”, anmärker dr Edgar Gording, föreståndare för Gordinginstitutet för utveckling av synförmågan, ”att vanemässigt TV-tittande tränar ögat att inte röra sig.” (Det hopar sig också alltmer bevis för att barnens uppfattningsförmåga, fantasi, konversationsförmåga och ordförråd påverkas av för mycket TV-tittande.)
Barnens TV-tittande har också en annan allvarlig följd. Vuxenvärldens otäcka hemligheter — äktenskapsbrott, skilsmässor, homosexualitet, incest, korruption, brutalitet, våld osv. — som längre tillbaka hölls på avstånd från barnen, blir nu helt och ohöljt exponerade för barnen genom televisionen. Resultatet? Barndomens oskuldsfullhet finns inte längre.
Hur förhåller det sig med de vuxna?
För de flesta människor som äger en TV är tittandet avkopplande, bekvämt och till synes oskadligt. Men sedan mitten av 70-talet har en hel del sagts och publicerats om TV-tittandets skadliga effekter, särskilt när det gäller våldet som visas. Fast en del åtgärder har vidtagits för att minska inslagen av våld i TV-programmen, så blev det så att TV-rutan ändrade färg från blodrött till blått. ”Man undertrycker våldet, och i stället sticker det själviska utnyttjandet av sex upp”, säger en som analyserar massmedia. Till och med en medlem av ett programcensurråd medger: ”När det gäller att sätta ihop program har sexualiteten nu ersatt våldet.”
De ansvariga för sändningarna försvarar emellertid sin inställning genom att säga att ”tittarna talar med kluven tunga”, eftersom undersökningar ständigt visar att program bemängda med flirtigt uppträdande och sexuella anspelningar, sådant som serveras i många av underhållningsprogrammen, är bland de mest populära. De gör gällande att de bara ger publiken vad den vill ha.
Det är inte bara så att kvaliteten på TV-underhållningen är tvivelaktig, utan mediets begränsningar gör det också till en otillfredsställande källa för nyheter och information. Varför det? Därför att televisionen inte bara bestämmer tidpunkten då du kan få kvällsnyheter, utan du måste också se hela utbudet av nyheter för att få del av en viss rapport som t. ex. väderleksrapporten. Böcker, tidskrifter och dagstidningar kan å andra sidan tas fram och läsas när som helst, och du kan skumma, hoppa över, leta fram och välja ut just det du önskar.
Alternativet
Tidningen The Daily Yomiuri i Japan rapporterade att 42 familjer i staden Kobe deltog i ett av samhället understött program för att bryta ”de mentala bojor som TV-serier och underhållningsprogram utgör”. Den genomsnittliga familjen i Kobe ser på TV omkring fyra timmar om dagen. Men för en månads tid skulle de här familjerna, som varierade från nygifta 20-åringar till pensionärer, dra ur kontakten till sina TV-apparater för att pröva hur ett liv utan TV skulle bli. Vad fann de?
Först och främst fann de att ”avvänjningssymptomen” inte var alldeles smärtfria eller lätta att uthärda. En familj lyckades inte klara sig utan TV en hel dag. Fyra andra gav också snart upp och hoppade av från programmet. Hur gick det för resten? Lägg märke till vad rapporten säger:
”Folk berättade med entusiasm hur en känsla av lugn och ro hade återkommit till deras hem, att de gick till sängs tidigare och steg upp tidigare, läste mer och kände sig i allmänhet i bättre form.
En mor sade att hon och hennes man nu har livliga pratstunder med sina barn, något som var sällsynt när TV-n var deras främsta sällskap under kvällen.
Andra sade att deras barn, som förut inte lyft ett finger för att hjälpa till i huset, nu bäddade själva och hjälpte till med disken.”
Många TV-innehavares inställning tycks börja förändras. Förr skulle de flesta av dem finna det otänkbart eller inte ens uthärdligt att vara utan TV. Nu säger de ofta att de önskade att de hade tillräckligt stark vilja eller mod att vara utan den eller åtminstone ha bättre kontroll över sina tittarvanor. Om det är så du känner det, så må du veta att varje ansträngning du behöver göra nu kommer att bli rikt belönad.
[Bild på sidan 21]
Eftersom vanemässigt TV-tittande tränar ögat att inte röra sig, hämmar detta läsförmågan — så säger experterna