Sann kärlek — är den död eller levande i våra dagar?

”JAG vet inte vad jag skall ta mig till”, snyftade Esther, som i tio år har varit rullstolsbunden på grund av multipel skleros. Hon hade just haft inbrott i sitt hem, där hjärtlösa tjuvar tagit allt de kunnat finna — 1.200 kronor i kontanter, två kilo kyckling, mjölk och hennes tioårige sons skolkläder. Denna hjälplösa, invalidiserade kvinna hade nu bara en krona kvar för att köpa mat och kläder åt sig och sin son.

Det denna kvinna fått uppleva är bara ett exempel av millioner runt om i världen, som visar hur de mindre lyckligt lottade blir lidande. Kanske ditt hjärta värker, när du läser om sådana tragedier. Ja, världen av i dag är verkligen genomsyrad av själviskhet och girighet. Våld och terrorism förekommer ofta i tidningsrubrikerna. Många tycker att sann kärlek är död i våra dagar.

Men de som besökte en serie sammankomster som Jehovas vittnen hållit över hela världen under det gångna året kunde inte låta bli att tycka att sann kärlek i allra högsta grad är levande. I Japan var det till exempel ett stort antal invalidiserade och handikappade bland de över 100.000 närvarande. Det var rörande att se den kärleksfulla omsorg dessa fick röna.

Tänk dig in i scenen: en hel sektion av sittplatsutrymmet är reserverad för de handikappade; tjogtals av hjälplösa invalider körs in i sina rullstolar; vid måltiderna hämtar frivilliga ett mål mat åt dem och hjälper dem varsamt att äta. (Se bilden på denna sida.) En man, som är så invalidiserad och framåtböjd att han knappast kan äta med sin enda friska hand, får kunnig hjälp av en vän som sätter fram ett litet bord bara för honom. Denna omsorg som visas av så många är i sanning en gripande syn.

Men sådan vänlighet var inte begränsad enbart till sammankomsterna ”Guds kärlek” i Japan. Tre MS-sjuka i Florence i Oregon i USA trodde att det var omöjligt för dem att närvara vid konventet, eftersom de inte kunde vara borta över natten från den speciella vård de fick på det hem, där de bodde. Andra vittnen hämtade dem emellertid och körde dem tillbaka hem varje dag — en färd på 270 kilometer. De gav också dessa handikappade mat och tillgodosåg alla deras behov alla fyra dagarna under konventet.

Den kärlek som ådagaläggs vid dessa konvent, som fram till hösten besökts av nästan 2.300.000 personer i 39 länder, var emellertid inte bara något som kom de handikappade till del.

Kärlek i hemmet

Kärleken har kallnat i många familjer till den grad att, som ett team sociologer uttryckte det, ”det intensiva fysiska våldet” i många hem i Förenta staterna ”bara överträffas av det som förekommer i krig och upplopp”! Men vid konventen blev familjer uppmanade att utveckla självuppoffrande kärlek. ”Ett lyckligt äktenskap”, sade en talare, ”är en förening mellan två människor som har lätt att förlåta.”

En uppmärksam delegat i Japan uppskattade särskilt detta råd. Tidigare hade hon stått i begrepp att söka skilsmässa, i sin bedrövelse över att hon inte kunde lita på sin man. I själva verket litade hon inte på någon människa. Hon blev psykiskt labil och började leva ett liv i dryckenskap och sexuell omoraliskhet, och till sist började hon umgås med självmordsplaner. Ett bibelstudium tillsammans med Jehovas vittnen hjälpte henne emellertid att ändra på allt detta och återupprätta goda relationer med maken. Hon var bland de 25.389 som under sommaren blev döpta vid dessa konvent runt om i världen.

”Fastän jag bara är 16 år gammal, har jag gjort allt omoraliskt som finns att göra!” började Tammy, som döptes vid ett av konventen i Förenta staterna. ”Det var som om jag måste göra uppror, så fort min far var i närheten.” Trots att hon rymde hemifrån och levde ett ”vilt liv” med sina ”vänner”, brukade hon då och då träffa ungdomar som var Jehovas vittnen. ”Jag minns att jag alltid kände mig tillfreds dagen efter det att jag varit tillsammans med vittnen. Detta, jämte den kärlek och hjälp vittnena gav, förde mig in i Jehovas familj”, slutar Tammy. Nu fann hon att hennes familjeliv där hemma blomstrade av verklig kärlek.

En ensam mamma, som hörde att sammankomstprogrammet skulle innehålla ett tal som skulle hjälpa ensamma föräldrar, kunde knappast vänta tills sammankomsten kom. Men så blev hennes bil plötsligt ramponerad i en svår olycka bara ett par veckor före konventet. När Janet och hennes tre barn hade tillfrisknat från sina sår och blånader, insåg hon med sorg i hjärtat att hon nu inte hade någon möjlighet att transportera sin husvagn till sammankomsten.

Snart erbjöd ett av vittnena henne en skåpbil, som hon fick använda, en annan reparerade hennes skadade husvagn, och till och med på vägen till konventet, då ett av hjulen på husvagnen lossnade, var det ett Jehovas vittne som hjälpte henne att komma i gång igen. När Janet satt bland åhörarna vid konventet, med tårar i ögonen på grund av den kärlek som visats henne, instämde hon av hjärtat med talaren, som sade: ”Gläd er, ni ensamma föräldrar, då ni vet att ni är en del av Guds andliga familj och får kärlek och stöd av många bröder och systrar!”

Ett brödraskap av kärlek

Var den kärlek som visades Janet bara en engångsföreteelse? Ett enastående exempel på gästfrihet, som berörde 2.400 Jehovas vittnen, visar att svaret är ”Nej!” I Ungern och Polen gjordes anordningar i samarbete med regeringen för att flera tusen Jehovas vittnen skulle kunna besöka konventet i Wien i Österrike. Men var skulle alla dessa människor bo? Hur skulle de få råd att äta, då varje delegat bara fick föra ut ett begränsat belopp utländsk valuta?

Vittnena i Wien mötte många av besökarna vid gränsen. Under de följande fyra dagarna, eller mer, gav de dem mat, husrum och skjuts och gjorde andra föranstaltningar för dem. Eftersom det bara finns 31 församlingar i Wien, var det ett mycket stort åtagande för dem att sörja för så många besökare. Somliga av de österrikiska vittnena körde bokstavligen hundratals kilometer och körde många turer för att sörja för sina medvittnen. Många hade mellan tio och femton av dessa besökare boende hos sig. Ett vittne, som bodde nära sammankomstplatsen, hade till sist 40 boende i sitt hus!

Ett oförglömligt ögonblick utgjorde en höjdpunkt vid slutet av sammankomsten. På grund av språksvårigheter var besökarna församlade i olika lokaler, men den sista dagen samlades alla de olika språkgrupperna i det stora stadion för att sjunga den avslutande sången tillsammans. Här stod nu dessa människor, som bara några dagar tidigare hade varit fullkomliga främlingar — besläktade bara genom tron. Men när de nu sjöng ”Vi tackar dig, Fader, för brödernas krets”, var de flestas röster kvävda av rörelse. Tårar strömmade ohämmat nedför deras strålande ansikten. Som en polack, som kämpade med tårarna, sade till en delegat från Förenta staterna: ”Jag kan knappast behärska mig av glädje över att vara här.” När han började förklara sin tacksamhet för den kärlek de österrikiska vittnena visat honom, brast han ut i gråt och blev tvungen att ursäkta sig. Efter sången ville ingen gå hem. Många av dem som dröjde kvar vinkade och klappade i händerna. Det var ett gripande uttryck för ett internationellt brödraskap.

Många har lagt märke till denna enhet. En utomstående i Italien sade till exempel till några vittnen: ”Om alla vore som Jehovas vittnen, skulle det verkligen vara fred!” Människor kan se att det råder äkta kärlek vittnena emellan. Detta är betecknande, med tanke på Jesu ord: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Joh. 13:34, 35.

Terrorism ersätts av kärlek

”Har världen blivit tokig?” stod det nyligen med stora bokstäver i en rubrik i tidningen Express-News i San Antonio i Texas. Artikeln som följde visade att terrorismen ”växer upp som svampar ur jorden” och ”hemsöker världen”. Du kanske själv påminner dig terroristdåd som du hört talas om på senaste tiden. Men om de som håller på med sådana handlingar inte ändrar sig, tycks det inte vara så stor chans att förhållandena skall bli bättre. Men kan en terrorist ändra sig?

En intern vid ett fängelse i Madrid i Spanien avtjänar ett fängelsestraff, som totalt belöper sig till nästan 500 år, för terroristdåd och väpnat rån! Efter att ha suttit inne i över tio år började han studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Hans uppförande förbättrades anmärkningsvärt. De förbluffade fängelsemyndigheterna beviljade honom till och med en speciell permission på fyra dagar, för att han skulle kunna närvara vid sammankomsten ”Guds kärlek”. Överväldigad av sin första sammankomst sade han: ”Detta är för underbart för att vara sant. Jag kan inte beskriva hur jag känner mig!” Sann kärlek förändrade hans personlighet.

”Uppväxt i en våldspräglad miljö, utbildad i militärläger till yrkesmördare”, börjar berättelsen i den italienska tidningen Giornale di Bergamo om en annan man, som döptes vid ett av dessa konvent. Artikeln berättade att denne unge man ”har kommit ut ur kriminalitetens tunnel [och blivit] ett Jehovas vittne”. Hans häftiga lynne ersattes av ett ”stilla lugn” som gjorde intryck till och med på nyhetsreportern.

Skulle det inte vara underbart om sådana förändringar kunde äga rum i världsvid skala? Vår jord skulle då sannerligen bli en mycket tryggare plats att leva på. Men alla vill inte ändra sig. Därför visar bibelns profetior att Guds rikes rättfärdiga styre snart kommer att ”krossa” upprorsmän och ”ifrån förtryck och våld” befria dem som nu lever enligt bibelns principer. Då kommer fredsälskande människor att blomstra ”intill jordens ändar”. — Ps. 72:1—14.

Sann kärlek till nästan

För att hjälpa människor att lära känna detta inspirerande hopp använder Jehovas vittnen många timmar till att tala om det med andra. Även under konventen var tid avsatt till att besöka människornas hem och tala med andra om detta kärlekens och hoppets budskap. Bland de många tusen som tog del i detta predikande i Japan var två kristna kvinnor, som besökte ett mindre företag. De blev varmt mottagna av direktören, som skaffade sig en del av deras litteratur. Ett av vittnena såg att han bar vigselring (vilket inte är så vanligt i Japan) och frågade hur det stod till med hans hustru.

”Hon dog för fyra år sedan”, sade direktören sorgset. Han blev mycket förvånad och fick tårar i ögonen, då vittnet visade honom bibelns hopp om ”en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apg. 24:15) På söndagen kom han till sammankomsten, ivrig att skaffa sig mer kunskap i bibeln. Hur uppskattade han inte dessa två kvinnors kärleksfulla besök!

Hur kan man utveckla sann kärlek?

Nästan alla håller med om att världen behöver mer kärlek. Men hur kan man utveckla sådan kärlek? ”Den som inte älskar”, säger bibeln, ”har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärleken.” (1 Joh. 4:8) Att lära känna Gud som person kräver exakt kunskap i hans ord, bibeln. Genom denna kunskap lär man känna vilken kärleksfull Gud Skaparen är och dras därför närmare honom. Den som känner uppskattning av det han får lära drivs att efterlikna denna kärlek i sitt eget liv. Det är detta som är drivkraften bakom den kärlek som så uppenbart var i verksamhet vid dessa konvent.

Varför inte ta kontakt med Jehovas vittnen och själv dra nytta av denna kostnadsfria hjälp att förstå bibeln och därigenom lära känna Gud ännu bättre? Ditt eget liv kan bli ytterligare ett bevis på att sann kärlek är levande i världen av i dag.

[Bild på sidan 14]

Sann kärlek i verksamhet: en handikappad delegat i Japan får hjälp med sin måltid

[Bild på sidan 15]

Inte ens avsaknaden av en far hindrar dessa familjer att utveckla sann kärlek

[Bild på sidan 17]

Nära Colosseum i Rom, en plats där det skett mycken blodsutgjutelse i forna tider, ådagalägger Jehovas vittnen kärlek genom att dela med sig av hoppets budskap