Har livet någon mening?

En man i åttioårsåldern tänker: ”Mitt liv är nästan slut. Det har gått så fort. Det är bara en kort tid kvar. Vart har det tagit vägen? Vilken mening hade det? Livet ligger nu helt och hållet bakom mig, och det finns ingenting framför mig utom graven och glömskan. Så meningslöst livet var! Det är inte att undra på att cynikerna säger: ’Låt oss äta och dricka och vara glada, för i morgon skall vi dö.’”

Men är detta allt vi kan vänta oss?

I FÖRTVIVLAN över människornas belägenhet utropade för länge sedan en man som genomgick en smärtsam prövning utan att veta orsaken: ”Människan, av kvinna född, lever en liten tid och är full med oro. Hon växer upp såsom ett blomster och faller av, flyr bort såsom en skugga och bliver icke.” — Job 14:1, 2, Åkeson.

Är detta allt vi kan vänta oss? Har livet någon mening? Under århundraden har människor i alla generationer om och om igen ställt sig dessa frågor, i synnerhet när de blivit gamla. De ser tillbaka på sitt liv och undrar vad det haft för mening.

Några kan säga vid en gammal människas begravning: ”Hon levde ett rikt liv.” Antagligen betyder detta att döden då är accepterad. Men betyder ett rikt liv i det förflutna att det är lättare att acceptera att man dör? Eller gör detta det svårare? Skulle det inte vara lättare att lämna ett tomt och innehållslöst liv än ett rikt? Ingen säger: ”Jag är så lycklig så jag skall begå självmord!” Det är de olyckliga och förtvivlade som tillgriper självmord. Gårdagens fulla mage är inte till tröst för dagens tomma. Och det som tycks vara meningsfullt under livet är ofta inte så meningsfullt när döden närmar sig.

Livet har förlorat sin mening för många. Världsscenen är dyster. Livet är värdelöst. Det är otillfredsställande för många. De unga blir försummade, och de äldre blir undanskuffade till trista sjukhem. Påfrestningarna hopar sig tills hjärtat inte orkar längre eller tills man bryter ut i våldshandlingar. Den politiska korruptionen sprider sig, och förtroendeklyftorna vidgas. De människor som är oroade och som försöker förbättra förhållandena kan påverka dessa lika mycket som en loppa som angriper en elefant. Människor blir missräknade och överhopar sig med sysselsättningar som kretsar kring dem själva. Angående denna tendens framhåller en av Förenta staternas mest sålda böcker på senare tid, The Culture of Narcissism: ”Eftersom människorna inte har något hopp om att på något sätt förbättra sitt liv i denna fråga, har de blivit övertygade om att vad som verkligen betyder något är att förbättra sitt eget psyke: genom att lära känna sina känslor eller äta hälsosam föda eller ta lektioner i balett eller magdans eller försjunka i Österlandets vishet eller jogga eller lära sig ’gemenskap’. ... De söker starkare upplevelser, och de försöker skaka av sig sin lättja och återuppliva sin aptit på livet. ... Mental hälsa betyder att kasta alla hämningar och omedelbart tillfredsställa varje impuls.” — Sidorna 29, 39, 40, 43.

När människor följer denna kurs, blir deras meningslösa liv ännu meningslösare, och i sina desperata ansträngningar att fly kastar de sig in i sexuella orgier och perversiteter och fortsätter med vandalism och meningslöst våld. De gör bruk av narkotika och väljer till och med den slutliga flykten från verkligheten — självmord. Allt detta gör de därför att de tycker att deras liv inte har någon mening.

Människan lever några få korta år, och sedan är det graven och glömskan. Hur kan livet få en mening? Vad gör en människa mer betydelsefull än en myra eller en gräshoppa? I det ofantliga universums rymd känner hon sig som ingenting — oväsentlig och betydelselös. Hon är här för ett ögonblick och försvinner sedan för evigt. Livet tycks vara fåfängt!

Någon kanske undrar: ”Hur skulle mitt liv kunna ha någon mening? När jag inte längre finns — vem kommer att sakna mig och hur länge? Och om någon saknar mig — hur skulle det kunna hjälpa mig? Jag är bara en bland många tusen millioner människor. Vem lägger märke till mig, vem bryr sig om mig och vem kommer ihåg mig?”

Men stopp ett tag! Någon lägger märke till dig, någon bryr sig om dig och någon kommer ihåg dig. Om du vill och om du gör någonting åt det har livet mening. Följande artiklar visar att det verkligen förhåller sig på detta sätt.