Katoliker, som är oroade över sin kyrka, talar ut

KVINNAN var, trots sin gråa tweeddräkt, nunna. Hon var i själva verket föreståndarinna för klostret Sisters of Mercy of Potomac i Maryland i USA. Som ordförande för Ledarskapets konferens för religiösa kvinnor delade hon talarstolen med påven Johannes Paulus II och introducerade honom för 5.000 av sina medsystrar, nunnor, i staden Washington. I sina välkomstord talade hon om sin djupa oro över Vatikanens princip att inte viga kvinnor till präster i kyrkan. Då påven steg fram för att tala till folkmassan, stod 53 nunnor i tyst protest. Alla var klädda i vanliga kläder.

Några månader senare, denna gång i Europa, sade den schweiziske teologen Hans Küng bittert: ”Jag känner djup skam över min kyrka.” Han uttalade dessa ord när han underrättades om att han av Rom ”inte längre kunde betraktas som en romersk-katolsk teolog”. Varför det? Bland annat på grund av hans vägran att erkänna läran om påvens ofelbarhet och hans frågor angående läran att Jesus Kristus och Gud är ett till väsen.

Även om många katoliker understödde Vatikanens fördömande av Küng, var det dock 50 spanska teologer som skrev att öppet brev i vilket de uttalade sitt ogillande av Roms beslut. Samtidigt undertecknade 67 amerikanska och kanadensiska teologer ett tillkännagivande i vilket de tog avstånd från kyrkans karakterisering av Küng såsom en som inte längre var en romersk-katolsk teolog.

Dessa är några av de opinionsyttringar som ärliga katoliker ger uttryck åt och som avslöjar den ökade oron över utvecklingen i den katolska kyrkan. Moralproblemen inom kyrkan påverkar mer och mer inte bara lekmännen, utan också prästerna. Uttalanden som publicerats i Vatikanens officiella tidning L’Osservatore Romano visar verkligen att problemen bland prästerna har nått allvarliga proportioner. Begrunda några få exempel:

Nedgång i antalet präster

Tidningen L’Osservatore Romano för 16 maj 1979 säger: ”Vi står inför en kraftig nedgång i antalet [teologie studerande i Italien]. Tendensen började visa sig för omkring 10 år sedan och har fortsatt fram till nuvarande tid. Fenomenet är en del av en mer allmän tendens som utmärker hela Europa.”

Enligt Vatikanens officiella tidning har det därför under de föregående tio åren varit en stadig minskning av sökande till prästämbetet. Alldeles som de till artikeln hörande tabellerna visar har nedgången varit mycket stor. I Italien var det bara en tredjedel så många teologie studerande inskrivna år 1978 som år 1962! I Frankrike prästvigdes år 1974 mindre än en tredjedel av det antal som hade prästvigts år 1965!

Vatikanens tidning påpekar: ”Nedgången i antalet av dem som deltar i undervisningen på seminarierna har orsakat en motsvarande nedgång i antalet seminarier. Det fanns sammanlagt 375 seminarier år 1970 men endast 259 år 1978. ... Från ett högsta antal av 918 vigda [präster] år 1966 [i Italien] har vi kommit ner till det låga antalet av 384 nya präster år 1978.”

Denna situation är inte begränsad till bara några få europeiska länder. Den italienska tidningen La Stampa säger angående detta: ”Det är [världen utöver], enligt en slutlig beräkning, fastställt att mellan åren 1965 och 1975 minst fyrtio tusen präster, inbegripet biskopar och sådana som tillhör religiösa ordnar, lämnat de heliga befattningarna. Och så har också tjugo tusen nunnor gjort.”

Hur många katoliker utövar fortfarande sin religion?

Hur förhåller det sig med den katolska hjorden? Somliga katoliker är rädda för att många katoliker blir det endast till namnet och har åberopat följande uppgifter från italienska tidskrifter: Närvaroantalet vid mässan har sjunkit med mer än hälften i Frankrike och Italien under de senaste femton till tjugo åren. I Italien, där det beräknas att 99 procent av befolkningen är katolsk, är mindre än en tredjedel av dem regelbundet med vid mässan! Och ändå är det fler katoliker i Italien än i Frankrike som går till mässan i kyrkan. I Frankrike är det bara 16 procent som går varje vecka.

Om ungdomars känslor är ett framtidstecken, då har italienska katoliker ännu en orsak att vara oroade. Tidskriften Panorama frågade ut unga italienare, som var från 16 till 24 år, och fann att bara 12,6 procent tyckte att andliga värden var det viktigaste i livet. Av de värden som ifrågasattes mest bland unga människor delade ”religion och kyrka” första platsen med ”familjen, äktenskapet och föräldrarna”.

Upproriska unga präster

Genom att det är färre sökande till prästämbetet, uppstår vad som kallas en ”yrkeskris”, och därför tycks det som om seminarierna inte kan sätta alltför höga krav på de sökande. Resultatet av detta har oroat många katoliker både i Italien och runt om i världen.

En katolsk lekman som skrev i den italienska tidskriften Seminari e Teologia framhöll år 1976 att ”till svar på ’yrkeskrisen’ har seminariet öppnat sina dörrar på vid gavel för alla, och bland andra har en brokig skara ungdomar blivit välkomnade”. Han fortsatte att beskriva de präster som utgick från sådana seminarier som ”upproriska, övermodiga, vanvördiga och nästan alltid ohjälpligt marxister”.

Denne katolske lekman beskrev den nya generationen präster i Italien som ”orostiftare som arbetade från sina helgade huvudkvarter, vilka är fulla av samhällsomstörtande affischer”, och han tillade: ”Låt biskopen försöka göra någonting åt dessa typer. Vi har sett vad som kan hända — det närmar sig revolution!” Vem är skuld till detta? Denne skribent framhåller: ”Felet ligger hos dem som borde hålla i tyglarna, men som har låtit dem ryckas ur sina händer, antingen som ett resultat av svaghet eller feghet eller till och med på grund av att de har gått över till de nya, moderna ideologierna.”

Vad påven gör

Påven Johannes Paulus II har klargjort att han inte önskar låta någon rycka kyrkoledarskapets tyglar ur händerna på honom. Religiösa publikationer har på senare tid skrivit om en påvlig ”tuktan” mot liberal teologi, moralisk slapphet och oro bland prästerna. Men alldeles som vi såg i början av denna artikel får påven röna motstånd från människor som är framträdande i kyrkoangelägenheter.

För att illustrera både den påvliga tuktan och den världsomfattande beskaffenheten av problemen med prästerskapet rapporterade den italienska tidskriften Avvenire att påven höll en allvarlig föreläsning för Jesu sällskap (jesuiterna). Han sade till den världsomfattande orden (27.700 medlemmar i 106 länder): ”Jag är sannerligen inte okunnig om det förhållandet ... att den kris som hemsöker religiöst liv i denna tid inte har sparat ert sällskap.” Han uppmanade jesuiterna, som ”har fått ett rykte om sig att ha gett det teoretiska underlaget för kyrkans inblandning i politiska och sociala frågor”, att inte ”hänge sig åt världsliga tendenser”. — New York Times för 7 december 1979.

En präst i USA, som har Vatikanens stöd, sade att påven är ”upprörd över att de sexuella normerna, inbegripet sådana som gäller homosexualitet, i religiöst liv i allmänhet sjunkit”, och han tillade att det hade rapporterats att många unga jesuiter i USA ”inte tror på livet efter döden och inte heller på att Jesus är Guds son och att de till och med är borta från mässan på söndagarna”.

Vatikanens fördömande av teologen Hans Küng är ett annat exempel på påvens ”tuktan”, och andra teologer kan också bli avskurna på grund av upproriskhet. I december 1979 blev Edward Schillebeeckx, en liberal holländsk teolog, utfrågad i Rom av Congregatio sancti oficii, den heliga kongregationen för trosläror. Denna kommitté som också fördömde Küng är den moderna ersättningen för inkvisitionen. Andra teologer, t. ex. den brasilianske franciskanerprästen Leonardo Boff, har också blivit kallade av samma kongregation för att förklara sig.

Under sin resa på våren 1979 framförde påven en vädjan till katoliker världen utöver att enas. Han underströk behovet av att hålla fast vid stränga moralnormer genom att vända sig emot äktenskapsbrott, homosexualitet och abort. Till och med icke-katoliker lovordade honom mycket för detta uttalande.

Men på samma gång misslyckades påven med att mildra katolska kyrkans inställningar som inte är så populära bland många katoliker och som inbegriper förbudet mot användningen av preventivmedel och kravet för prästerna att leva i celibat.

En orimlig situation

Allt detta har lett till en orimlig situation. Påven har i sitt motstånd mot abort och prästvigning av kvinnor och i sitt försvar av sträng sexuell moral åberopat stöd från bibeln. Men han har samtidigt visat sig vara mycket känslig för kritik mot läran om påvens ofelbarhet — en lära som inte finns i bibeln, alldeles som hans kritiker påpekar. Küng framhåller att den representerar en utveckling som är helt i strid med bibelns anda.

Påvens kritiker påstår att han inte ger rätt betydelse åt bibeln genom att vägra att tillåta katoliker att följa sitt eget samvete i sådana frågor som användningen av preventivmedel. Men dessa kritiker står vanligen i främsta ledet för en ny våg av lärdom som rubricerar stora delar av bibeln som ”inspirerad fantasi”.

Sådana bibelstuderandes inställning gentemot bibeln illustrerades i tidskriften Newsweek i en artikel som var betitlad ”Vem var Jesus?” Den framhöll att ”de flesta som studerar Nya testamentet tror att åtminstone en del uttalanden som tillerkänns Jesus bevisligen är hans egna. Det finns planer på att hålla en nationell konferens i vilken bibelstuderande skall försöka nå samstämmighet i fråga om vilka avsnitt som kan accepteras.” När sådana människor citerar bibeln som auktoritet, undrar man hur allvarligt de tar på sina egna argument.

”Undersöken eder själva”

Den katolska svenska översättningen av J. P. E. Benelius ger alla kristna följande råd: ”Undersöken eder själva, om I ären i tron, pröven eder själva.” (2 Kor. 13:5) Det är tillbörligt för ärliga och uppriktiga katoliker att undersöka både sig själva och sin kyrkas andliga tillstånd.

Den katolska kyrkan är naturligtvis inte den enda religiösa organisation som undergår förändringar i dag. Många olika protestantiska sekter debatterar intensivt sådana ämnen som prästvigning av kvinnor, tillåtelse av homosexuella i kyrkan, bibelns roll i kyrkans lära och godtagandet av moderna moralnormer i församlingen.

Är din kyrka inbegripen i en sådan debatt? Om den är det, bör du göra dig väl underrättad om de bibliska principer som är inbegripna. Oberoende av om du är katolik eller protestant, kan du ha hjälp av tabellen med bibliska principer på denna sida. Varför inte jämföra dem med vad de religiösa ledarna i din kyrka säger?

[Tabell på sidan 9]

(För formaterad text, se publikationen)

TEOLOGIE STUDERANDE

(i Italien)

1962 30.595

1978 9.853

[Tabell på sidan 10]

(För formaterad text, se publikationen)

FÖRSVUNNA PRÄSTER (Präster per 1.000 italienare)

FÖRSVUNNEN HJORD

1956 69 % (Procent som regelbundet

besöker mässan i Italien)

1977 28 %