Forntiden vaknar — fynden berättar om svunna tider
MITT i den brusande storstadstrafiken i det centrala Stockholm har forntiden vaknat till liv under arkeologernas varsamma händer. Undan för undan friläggs århundrade efter århundrade av Stockholms 700-åriga historia, och de olika fynden får avge sin berättelse om stockholmarnas liv och leverne under olika skeden och epoker. Det som har kommit att kallas ”Sveriges största arkeologiska utgrävning” har blivit ett populärt mål för lunchpromenaden. Här, framför gamla Riksdagshuset på Helgeandsholmen, granne med Slottet, har man kunnat blicka ner i den så kallade ”Riksgropen”. Här har man kunnat betrakta resterna av Stockholms förste överståthållares, Klas Flemings, palats och riksdrotsen Per Brahes palats, båda från 1600-talet, två hovstall, mynthuset, stadsmuren från 1400-talet, båtar från 1200-talet osv. Tanken att denna röst från forntiden skulle tystas genom att ett planerat storgarage för riksdagsledamöterna skulle placeras i gropen har upprört allmänheten och medfört ändrade planer som går ut på att det mest intressanta fyndområdet skall ingå i ett kommande museum på platsen.
Tidningen Historiska Nyheter upplyser oss om vad arkeologerna gjort för fynd i ”Riksgropen”. Ursprungligen bestod Helgeandsholmen av två öar. Den ena fungerade som kyrkogård eller begravningsplats, men båda öarna ingick i ett försvarssystem och var murbebyggda. Alla fartyg på väg till och från Mälaren passerade på den tiden genom det trånga Pålsundet (Norrström) mellan de två holmarna. Genom att upprätta ett befästningsverk på dessa holmar satte Stockholms grundläggare, Birger Jarl, ”ett lås för Mälarens sjö” och lät hejda alla fartyg för att utkräva tull. Undan för undan har öarna växt samman genom att avfall och vrakdelar har blivit fyllnadsmassa som nu får berätta om människors liv. Arkeologerna har frilagt cirka 14.000 fynd från olika epoker.
Hur levde människor då i och kring Stockholm? Vilka berättelser har man kunnat avlocka de olika fynden? Människors behov och inställning har tydligtvis varit lika i alla tider. Längtan efter att snabbt och lätt skaffa pengar genom spel fanns även på 1330-talet. Arkeologerna har funnit mynt, spelbrickor och tärningar gjorda i ben eller valrosstand. Spel om pengar utgjorde ett problem, och myndigheterna försökte stävja det. Omkring år 1350 blev högre insatser än en mark (12 dagslöner för en timmerman) förbjudna. Den som blev ihjälslagen vid spel skulle grävas ner under galgen, och dråparen skulle avrättas. Våld och stridigheter åstadkom mycket lidande bland människor. De cirka 700 skelett och 2.000 kranier man funnit avslöjar något om detta. En del har skador från slagsmål och svärdshugg, andra av pilar från det fruktade armborstet, vars pilar var fullt dödande på 150 meters håll. Dessa skelettfynd kan också berätta om lidande av sjukdomar, sådana som benbrott som gett upphov till benhinneinflammation och tuberkulos som angripit ryggkotorna. Ett skelett ropar ut en handikappad kvinnas lidande under 25—30 levnadsår — hon var född utan höftleder och kunde aldrig gå, utan var tvungen att förflytta sig med armarna. För att ge människor lindring anlades omkring år 1300 ett sjukhus som ställdes under ”den Helige Andes” beskydd och därför kallades Helgeandshuset. Det var en katolsk välgörenhetsinrättning, men det blev också en fristad för åldringar. Genom att donera hela sin egendom till kyrkan kunde förmögna borgare köpa sig plats här och även få bygga eget hus på området. Genom dessa donationer berikade sig katolska kyrkan med stora jordegendomar runt Stockholm.
Människor i allmänhet kunde däremot inte berika sig, vilket följande kan belysa: Under senare hälften av 1400-talet fick en timmerman arbeta 18 dagar för att kunna köpa en yxa, 12 för ett par byxor och 6 för ett par skor. För en dagslön fick han två höns. Arkeologerna har funnit en del mynt, de äldsta från åren 1330—1340, som Magnus Eriksson lät prägla. Man har även funnit ”räknepenningar” från 1500-talet. Dessa mynt lades i ett rutsystem, där olika rutor representerade ental, tiotal osv. Man kunde snabbt få fram summan genom att placera olika antal penningar i rutorna. På myntens baksidor fanns alfabetet från A till Z, varigenom dessa penningar blev populära bland skolbarnen. Tidningen Historiska Nyheter slår fast: ”Hittills har ca 150 mynt hittats på Helgeandsholmen. ... Nu kan man kanske äntligen få en bild av myntcirkulationen i Stockholm under medeltiden. De flesta mynten från Helgeandsholmen har hittats i ’pensionärslängan’, kyrkogården, innanför stadsmuren men framförallt på den plats (södra Helgeandsholmen) där målat fönsterglas fanns, möjligen från Helgeandshusets kapell. Här har ett flertal penningar från 1300-talet kommit i dagen.” Detta utgör en antydan om var pengarna hamnade i forna tider.
Andra fynd kan berätta vad som fanns i apoteket Morianens sortiment, åren 1670—1674. Man fann kärl med hallon, som användes till hallonbrännvin, vilket ansågs kunna förbättra blodet hos havande kvinnor, och violsirap, som användes som laxerande och urindrivande medel. Andra kärl innehöll växtdelar, t. ex. daggkåpa, målla och dån. Det fanns även flaskor med de något ovanligare apoteksmedlen gråsuggor och mjölbaggar.
Fynden på kyrkogården kan berätta om människors tro och förhoppningar. De flesta skeletten ligger med fötterna mot öster. Denna begravningssed bygger på tanken att de vid den yttersta dagen skall kunna resa sig upp och stå med ansiktet mot öster för att bokstavligen möta Jesus Kristus. Andra skelett är lagda i motsatt riktning, och det är då fråga om människor som ansetts ha levt i svår synd, som begått självmord eller blivit avrättade och inte ansetts värdiga att ligga åt rätt håll. Man har även funnit några barnskelett utanför kyrkogårdsmuren. Historiska Nyheter skriver om dem: ”Dessa barn har alltså begravts utanför kyrkogården. En trolig orsak är att de inte var döpta och därför inte berättigade att vila i vigd jord, men man ville ändå att de skulle ligga så nära kyrkogården som möjligt.” Prästernas tillvägagångssätt påminner om att man även på Jesu tid försökte hindra barn från att komma till Jesus, men att han tillrättavisade människorna för ett sådant handlingssätt. — Matt. 19:13—15.
Utgrävningarna på Helgeandsholmen väcker således forntiden till liv, och de många arkeologiska fynden berättar om människor i svunna tider. Även om den yttre ramen skiljer sig från den som omger vår tid, var människors inställning och behov lika dem som finns i våra dagar. Även på den tiden försökte falsk religion utnyttja och slavbinda människor, och även då hoppades människor på att få uppleva något bättre. Bättre förhållanden på jorden är något säkert och visst, och när det nya har börjat skall forntidens människor vakna till liv under Jesu Kristi varsamma händer och själva berätta för oss om svunna tider. — Upp. 20:13; 21:4, 5.
[Bild på sidan 27]
Flygfoto över ”Riksgropen” framför gamla Riksdagshuset