Skapelsen återspeglar gudomlig vishet

Små husjägare

Hur beter sig en bisvärm, som lämnar sitt ursprungliga bisamhälle, när den vill finna ett nytt hem? ”Spanare flyger ut för att söka efter lämpliga håligheter, där de kan upprätta ett nytt bisamhälle”, sägs det i tidskriften Natural History (juni/juli 1979, sid. 75) som svar. ”Håligheten måste väljas ut med största omsorg, eftersom den måste vara så beskaffad att den kan hålla dess invånare varma och torra under den långa, kalla vintern, något som är mycket betydelsefullt för att bisamhället skall kunna överleva. Spanarna återvänder och talar om vad de har funnit genom att utföra samma slags dans som de utför, när de vill tala om var det finns föda. Till att börja med rapporterar spanarna att de funnit många olika platser som är tänkbara, men det dröjer inte länge — i allmänhet en eller två dagar — förrän de alla dansar på ett och samma sätt, vilket visar att de åsyftar en och samma plats.” Vad får spanarna att ”komma till samma slutsats” i en så viktig fråga? Forskarna har funnit att ”varje spanare talar om vad den har funnit genom att visa en entusiasm som återspeglar vad för slags kvalitet det är på den tänkbara bostaden”, sägs det i Natural History. ”Nu kommer spanaren att sluta dansa och i stället iaktta de andras danser för att se vilka andra platser de hänvisar till. Den kommer sedan att flyga i väg och söka upp dessa platser och kommer kanske också att ännu en gång inspektera den plats den själv funnit. Därefter återvänder den hem till svärmen och visar genom sin dans vilken plats som den anser vara bäst. Biet har nu undersökt alla de platser som är aktuella, jämfört dem med varandra och till sist fattat ett beslut. När så gott som alla spanare är eniga — det vill säga när de alla genom sin dans hänvisar till samma plats — kommer svärmen att sätta fart och låta sig ledas till den utvalda håligheten.”

Små, små konstruktörer?

Mikrobiologer har för inte så länge sedan upptäckt att det finns bakterier som i sina mikroskopiskt små kroppar innehåller kedjor av magnetiska partiklar. Forskarna funderar på om inte dessa partiklar bildar inbyggda ”kompasser” som kan hjälpa den lilla organismen att förstå åt vilket håll nedåt är, något som är nödvändigt för att den skall kunna lokalisera de sediment den behöver för att existera. Vad som är häpnadsväckande när det gäller dessa små partiklar är att om de bara skulle vara något mindre eller något större, skulle de inte kunna fungera som kompasser. Richard B. Frankel vid National Magnet Laboratory, en avdelning vid Massachusetts Institute of Technology i USA, säger att dessa ”bakterier har löst ett intressant problem inom fysiken genom att producera partiklar av magnetit i exakt rätt storlek för en kompass av dimensionen 500 ångström [0,000005 cm]”. Den evolutionistiske biologen Stephen Jay Gould vid Harvarduniversitetet hänför ett sådant litet geni till de lägre bakterierna och kallar det för ”en organism som bygger en utomordentligt fin maskin inne i sin egen kropp”. Och den artikel han skrev i den engelska tidskriften New Scientist var betitlad: ”En naturlig konstruktör som konstruerar med precision” och hade som underrubrik: ”Bakterier med inbyggda magneter uppenbarar vilken minutiöst noggrann ingenjörskonst som finns inom biologin”. Vem är det i verkligheten som är konstruktören och ingenjören bakom dessa små bakterier? Är det biologin, bakterierna eller en intelligent, allvis Skapare? Det får du själv avgöra.

Framkallar kroken smärta?

Är det riktigt att masken inte känner någon smärta, när den vrider och krumbuktar sig på metkroken? Detta har nöjesfiskarna sedan lång tid förutsatt att de inte gör. Svenska vetenskapsmän har funnit att maskar, i likhet med människor och djur, producerar sådana kemiska ämnen som man vet hjälper när det gäller att uthärda smärta. Eftersom dessa substanser finns i maskens ”hjärna”, uppstår frågan om inte masken ändå känner av kroken. Naturligtvis kan man också fråga sig vilket slags smärta masken i så fall känner och i vilken utsträckning den gör det.

”Kunskap om världen”

I boken Dieu existe? Oui. (Existerar Gud? Ja.) får naturforskaren professor Grassé göra följande uttalande: ”En värld utan Gud är en absurdhet. Utan Gud finns det ingen mening med människan; då kanske hon rentav inte är någon människa längre. I vilket fall som helst är en människa utan Gud ofullständig. Jag tror att den forskare eller vetenskapsman som inte tror på Gud berövar sig själv möjligheten att få rätt kunskap om universum. Gud är den enda förutsättningen för att man skall kunna få en sådan rätt kunskap om världen.” — Jämför Ordspråksboken 1:7.