Fallet med de försvunna sardinerna — ett olöst mysterium
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Sydafrika
”SARDINHYSTERI bryter ut på sydkusten”. Så löd rubriken till en artikel i numret för 26 juli 1978 av tidningen The Star, som utges i Johannesburg i Sydafrika. I artikeln hette det: ”Hundratals människor utrustade med hinkar, spjällådor och påsar vadade ut i havet vid Marina Beach strax söder om Margate för att fånga sardiner från det stora stim, som drivit in mot land där tidigt i morse. Stranden är fylld av människor, och alla springer med brinnande iver ut i vattnet tills det når dem till midjan.” Det årliga ”sardinloppet” hade börjat.
På södra Afrikas östkust uppträder regelbundet varje år under södra halvklotets vinter, ungefär i juli, stim av sardiner. Stimmen upptäcks först i närheten av hamnen i East London på Afrikas södra kust. Från land kan ett stim lokaliseras genom att man kan iaktta hur tusentals sjöfåglar flyger runt i luften och dyker ner i havet på en bestämd fläck. Ibland simmar vad man skulle kunna kalla ”lotsstim” före det stora stimmet. Huvudstimmen är enormt stora, ofta många kvadratkilometer, med oräkneliga millioner fiskar!
Vilket tillfälle för fiskälskare! Förutom att sardiner är ett byte för glupska sjöfåglar och hungriga människor, jagas de av fiender i havet — delfiner, hajar och andra stora fiskar. Dessa fiskar samlas i hundratal till det stora kalaset. Deras angrepp är emellertid begränsade till stimmets utkanter. Att de milliontals sardinerna ligger så tätt sammanpackade hindrar dessa fiskätande monster att tränga in i det kompakta stimmet. Om större fiskar försökte tränga in i stimmet, skulle deras gälar täppas till.
Men likväl, säger experterna, kan dessa rovdjurs glupskhet och livliga rörelser ibland driva ett stim in mot land. Stimmen kan också påverkas av vindar och havsströmmar. Vad det nu än kan bero på, är en del av fenomenet med sardinloppet att stimmen ibland på ett märkligt sätt strandar utmed kusterna. Det är inte ovanligt, hävdas det, att sardinerna packas samman i högar på upp till en meters höjd på stranden. Sardinerna åtföljs vanligen av ”havsjägare”, de större fiskarna, som slår vilt i det grunda vattnet och fångas i stort antal av människorna på platsen.
De väldiga stimmen drar mot norr och passerar slutligen staden Durban. Sedan inträffar något märkligt. Sardinerna bara försvinner!
Innan vi undersöker orsakerna till detta underliga sardinlopp och dess mystiska slut, låt oss lära oss mer om dessa små men fruktsamma fiskar.
”Sardinops ocellata”
Detta är det vetenskapliga namnet på den sardin som sluter upp i det berömda ”loppet”. Den är den rikligast förekommande av alla fiskar i kustområdena runt Sydafrika. Sardinen blir mellan 25 och 30 centimeter lång. Den har vacker form, är färgad i olika nyanser av grönt och blått, är en snabb simmare och är mycket känslig för variationer i vattnets temperatur och densitet eller täthet.
Väldiga stim har upptäckts utanför Namibias (Sydvästafrikas) kust, speciellt runt Walvis Bay. Sardinen är en fisk som simmar i ytvattnet och lever i de kalla vatten som väller upp utanför västkusten. Det är uppenbarligen så att en del stim drar söderut från detta område, rundar Afrikas sydligaste udde och sedan styr kosan mot norr för att ställa upp i det stora sardinloppet utanför provinsen Natals kust.
Den i sydafrikanska vatten förekommande sardinen, Sardinops ocellata, har många släktingar i andra delar av världen. Värd att lägga märke till är Sardina pilchardus i Europa — de sardiner som man i första hand använder i de välkända sardininläggningarna på burk. Nordamerika har också sin sardin, Sardinops caerulea, känd som den ”kaliforniska sardinen”. Alla dessa sardiner tillhör fiskfamiljen sill eller Clupeidae.
Men varför gör dessa myriader fiskar denna långa, tidsödande färd runt Afrikas sydligaste spets? Varför och hur försvinner de så mystiskt? Är det för att leka?
Försvinner de för att leka?
I viss utsträckning leker sardinerna under nästan hela året. Men man tror att huvudperioden infaller mellan september och februari. Sardinerna är mycket fruktsamma. Det beräknas att en enda hona kan lägga omkring 95.000 ägg! Dessa ägg flyter omkring i det övre vattenskiktet, och sedan, efter några få dagar, kläcks larverna, som slutligen förvandlas till mycket små fiskar.
Den huvudsakliga äggläggningen för den sydafrikanska sardinen sker då vattentemperaturen är mellan 14 och 16 grader Celsius utanför Sydafrikas västkust. En medeltemperatur på 15 grader ger de gynnsammaste förhållandena för intensiv äggläggning. Med hjälp av kartor och tabeller över havsytan, vilka utarbetats av Maritime Weather Office i Kapstaden i Sydafrika, kan man fastställa att temperaturen i havet utanför Sydafrikas östkust sällan sjunker under 19 grader. Den temperaturen är för hög för att det skall bli någon omfattande äggläggning. När man tänker på det förhållandet och på graden av könsmognad hos dessa sardiner, verkar det inte vara troligt att anledningen till sardinloppet är äggläggning.
Flyttar de?
Är det kanske så att dessa oräkneliga myriader sardiner flyttar för att finna områden med mer föda?
Undersökningar av maginnehållet hos sardiner i stimmen har visat att 75 procent av fiskarna hade tom mage, medan de övriga 25 procenten visade sig i genomsnitt innehålla 7,7 procent fytoplankton och 8,3 procent zooplankton (små växter och djurorganismer som flyter i havet). I jämförelse med Sydafrikas västkust är det relativt ont om plankton på östkusten.
Under juli månad 1959 och 1960 fann man inte en enda ung sardin i 69 fångster med notvarp utanför östkusten. Det finns alltså inget tecken på att vattnen utanför provinsen Natal i Sydafrika är rika på näring. Följaktligen är det osannolikt att sardinerna flyttar till dessa vatten för att skaffa föda.
Varför simmar de då åt det här hållet? En möjlighet skulle mycket väl kunna vara att de påverkas av havsströmmarna. Det anses av många att dessa strömmar i stor utsträckning styr fiskarnas flyttningar. Harden Jones visar i sin bok Fish Migration att fiskar kan använda strömmar och motströmmar för att förflytta sig. Han förklarar emellertid också att fiskar kan passivt föras, eller drivas, långa sträckor av havsströmmar, och ”vad som kanske inte är mer än ett kringspridande kan då te sig precis som en verklig flyttning”.
Deras mystiska försvinnande
Detta mysterium har noggrant studerats. Men försök att märka tillräckligt många sardiner under sardinloppet har misslyckats. Under år 1959 märktes 69 sardiner med metallstift, men ingen av dem hittade man igen. Men år 1960 gav en rapport från en fiskare på platsen en antydan om vad som skulle kunna vara en ledtråd. Under tidigare år hade han lagt märke till att under våren, ungefär i september, drog stora stim söderut. År 1958 fångade han en del av dessa sardiner och sade att de var magra, utan olja, och att de ruttnade snabbt sedan de blivit fångade.
Återvänder sardinerna till Atlanten med hjälp av Agulhasströmmen, som går i sydvästlig riktning? Detta är bara ett antagande, för vilket det än så länge inte finns några egentliga bevis.
Värdefull föda
Även om orsaken till och slutet på ”sardinloppet” fortfarande är ett mysterium, är det ett obestridligt faktum att sardiner ger rikligt med föda åt både människor och djur. Denna lilla fisk väger i medeltal bara omkring 85 gram, men ger 175 kalorier, 20 gram protein och 9 gram fett. Dessa läckra sardiner, inlagda i olja eller tomatsås, är mycket näringsrika!
Det variationsrika livet i havet är verkligen häpnadsväckande. Det återspeglar en skapare som inte bara är frikostig, utan som också älskar variation. En rapport från 1953 visar att bara i haven runt södra Afrika finns det 1.325 fiskarter! Det finns ännu mycket att lära om alla dessa levande varelser i havet, däribland svaret på frågan varför de sydafrikanska sardinerna gör sitt berömda, men märkliga lopp och sedan försvinner.
Det är fortfarande ett mysterium!
[Karta/bild på sidan 9]
(För formaterad text, se publikationen)
Sydafrika
Durban
East London
Port Elizabeth
Kapstaden