”Är det din röst på bandet?”

DENNA fråga ställde min brorsdotter till mig för en tid sedan. Att fånga upp ljudet av djur, barn och vänner på magnetband har blivit mycket vanligt. Att tala in brev på band är också mycket populärt. Det är i själva verket lätt gjort att kombinera bilder med ljud och att sedan spela upp detta igen.

Men vad är ett magnetband? Och hur tillverkas det? Vi beslutade oss för att ta reda på detta genom att besöka en fabrik där man tillverkar band och där vi kunde se hela proceduren.

Rundvandringen börjar

Vår guide började rundvandringen med att förklara vad ett magnetband är. Det består av omkring 12 till 15 olika komponenter. Dessa kan i stora drag delas upp i fyra kategorier. Den första kategorin är naturligtvis basmaterialet av polyester, på vilket alla de andra komponenterna anbringas. Den andra består av järnoxid för ljudåtergivningen och kol för att hålla isär de enskilda järnoxidpartiklarna. Den tredje kategorin är en serie bindemedel, som håller fast oxiden vid polyesterfilmen, och vinylplast som hindrar bindemedlen från att bli alltför hårda och bräckliga, vilket skulle orsaka oxidavflagning och dålig bandflexibilitet. Den fjärde kategorin utgörs av ämnen som gör bandet glatt och lättrörligt. Dessa ämnen möjliggör en jämn och mjuk bandrörelse, god kontakt mellan bandet och tonhuvudet, minimal slitning på tonhuvudet och låg friktion. Alla dessa komponenter bildar tillsammans ett modernt magnetband av hög kvalitet. Med dessa grundläggande upplysningar kan vi nu bättre förstå hur man tillverkar bandet.

Först stannade vi vid en tank på över 1.100 liter. Det är här alla fasta och flytande komponenter börjar sin färd mot att bli ett magnetband. Denna tank för blandning påminner om en elektriskt driven blandare. Komponenterna blandas noggrant under hög hastighet och värme för att sätta i gång de kemiska reaktioner som bildar de bindesystem som håller fast järnoxiden vid polyesterfilmen. Tanken måste hållas i rörelse i många timmar för att frambringa de kemiska reaktioner som krävs för att bilda starka bindemedel. ”Låt oss nu gå bort till den där maskinen som ser ut som en cementblandare”, föreslår guiden.

Guiden förklarar att de hårda, fasta kemikalierna direkt läggs i denna maskin, som kallas kulkvarn. Den vänder och vrider sig ungefär som en cementblandare eller tumlare. Blandningen, som tidigare gjorts i dispersionstanken, tillsätts. Kulkvarnen, som innehåller över 2.000 kilo stålkulor, mal järnet och de andra komponenterna flera gånger, medan den roterar. Namnet ”kulkvarn” är faktiskt passande. Det väldiga trycket av kulornas tyngd och den ständiga rotationen gör att blandningen blir fullständigt homogen, dvs. alltigenom likartad, och reducerar de enskilda partiklarnas storlek till mindre än en mikron (= 0,001 mm).

Efter 24 till 60 timmar, beroende på om blandningen skall användas till audioband eller videoband, pumpas materialet i kulkvarnen genom en serie filter eller renare, som mäter ända ner till en mikron. Reningen är mycket viktig. ”En bit främmande föremål på sjutton mikron orsakar till exempel en märkbar ’dropout’ på en bild”, berättar guiden. När oxiden har lämnat kulkvarnen och har renats, måste den hela tiden hållas i rörelse för att hindra att komponenterna avsätter sig eller skils åt.

Exakt beläggning på filmen

Nu kommer vi till det egentliga hjärtat i fabriken — själva beläggningen av järnoxid på polyesterfilmen. Detta kan göras med ett av de tre beläggningssystem som finns — motvals, kniv eller gravering. Det krävs att de utrymmen, där hela denna process sker, har ett luftreningssystem. För att utestänga smuts och damm befinner sig alla maskiner, som används för att belägga banden, i utrymmen som är väl avskärmade.

I processen med motvals, som illustreras här, löper filmen (1) runt drivvalsen (2). Oxiden (3) läggs på överföringsvalsen (4), och det är utrymmet mellan överföringsvalsen (4) och mätarvalsen (5) som slutligen bestämmer tjockleken av oxiden som läggs på filmen. Namnet ”motvals” kommer av att oxiden överförs från överföringsvalsen (4) till polyesterfilmen (1). Filmen löper i den motsatta riktningen till överföringsvalsen och utrymmet mellan överföringsvalsen och drivvalsen (2) är polyesterfilmens exakta tjocklek. Oxiden har därför ingen annanstans att ta vägen än på filmen.

Efter allt detta passerar filmen eller bandet genom ett magnetiskt fält. Nu är filmen ett magnetband. Sedan gör bandet en färd genom 12 eller 15 meter långa torktunnlar till uppläggningssystemet, där bandet lindas upp till en rulle (eller spole). Varje varv läggs exakt ovanpå det undre.

Valsning

Nästa process är valsningen. ”Valsning?” frågar min brorsdotter. ”Ja, valsning är troligen det mest svårförstådda momentet i bandfabriken”, kommenterar guiden. Alla videoband, de flesta bra kassettband och några bra audioband valsas eller glättas. Det är valsningen som ger bandet det jämna och blanka utseendet på den sida där oxiden ligger.

Vi kan påminna oss att om vi har en bandspelare med smutsiga tonhuvuden, så blir ljudåtergivningen sämre, och en skrovlig yta på bandet har egentligen samma verkan som smutsiga tonhuvuden. En skrovlig yta hindrar en nära kontakt mellan tonhuvudet och det egentliga bandet. Efter beläggningen av magnetskiktet finns det millioner mikroskopiskt små höjder och dalar på bandet. Men valsningen tar bort dessa ojämnheter och åstadkommer en mycket jämn yta. Eftersom det inte finns några grova upphöjningar, blir det dessutom mindre skavning på oxiden och mindre slitage på tonhuvudena.

Den stora valsmaskinen har två kromvalsar som är åtskilda av en sammanpressad bomullsvals. Valsningen utförs med två samverkande system — värme och tryck. Kromvalsarna upphettas till en temperatur på mellan 70 och 100 grader Celsius. Sedan passerar bandet mellan kromvalsarna och bomullsvalsen, och ett yttre tryck på upp till 50 ton anbringas. På grund av det kombinerade trycket och värmen jämnas topparna ut, och resultatet blir den spegelblanka poleringen på våra dagars band.

Att skarva leadern

”Låt oss nu gå till vår bandskarvningsavdelning”, uppmuntrade oss vår guide. ”Om ni någon gång har tittat på början eller slutet av ett band”, fortsätter hon, ”lade ni kanske märke till att dessa delar av bandet består av en bit färgat eller ofärgat band. Denna del kallas leader. Orsaken till att man måste ha en leader i början och slutet är att bandet är för tunt och ömtåligt för att stå emot den påfrestning som uppstår, när bandet stannar vid snabbspolning.” C 30- och C 60-band är 0,018 millimeter tjocka. Leaderbandet är tre gånger så tjockt och kan därför stå emot mycket större påfrestningar.

Bandskarvning är en av de processer i vilken massproduktion inte bara är mycket mer ekonomisk, utan också frambringar en absolut överlägsen produkt. En perfekt skarvning mellan leadern och bandet kan göras om man skarvar bandrullen, när den är 15 eller 30 centimeter bred, i stället för att vänta tills det 3,81 millimeter breda bandet rullas upp på en enskild kassett. Hur så? Jo, när bandrullen senare skärs till rätta bredder, är magnetbandet, skarven och leadern redan sammanfogade, och på så sätt blir det skarvade området exakt lika brett som det övriga bandet.

Tillskärning av bandet

Ett av de svåraste momenten, när man tillverkar band, är tillskärningen, dvs. att bandet skärs till lämpliga bredder. Toleranser kan bara tillåtas upp till 0,05 millimeter, och bandet måste löpa rakt. Om bandet skulle böja eller bukta sig, kommer hela produkten att bli förstörd, och allt arbete som har lagts ner på bandet i tidigare moment kommer att vara bortkastat.

”Hemligheten ligger i exakt styrning av bandet, kontroll av dragningen, att riktningen är rätt och i en inbyggd utjämning av eventuella ojämnheter i bandmaterialet”, förklarar guiden.

Själva tillskärningen av bandmaterialet utförs av roterande knivblad, som är byggda för toleranser på mindre än en tusendels millimeter. Hela ingreppet av knivbladen är ofta mindre än en tjugondels millimeter. Båda ytterkanterna på den breda bandrullen kasseras för att undvika variationer och ojämnheter som uppstår i kanterna, när man lägger på magnetskiktet. Det är bara mittendelen av den breda bandrullen som används. Detta är den sista etappen för ljudband till rullbandspelare. Videobanden går igenom ytterligare en rening, och kassettbanden passerar vidare till monteringsavdelningen.

Montering av kassetten

Det kan nämnas att varje kassett måste monteras för sig. En maskin lindar upp bandet på kassettens spolnav, medan en skötare sätter in en tapp av rostfritt stål, bandledare, skärm av mumetall, tryckkudde och teflonskivor. Bandet, som redan har försetts med ”leaders”, spolas upp på en foto-elektrisk rullmaskin. Den enskilde skötaren kan därför inte kontrollera kassettbandets längd. Allt detta har tidigare kontrollerats i bandskarvningsavdelningen, där man exakt kan kontrollera bandets längd.

När kassetterna är monterade, måste de förseglas. Man kan använda två olika metoder. I den första metoden — ”ljudförsegling” — använder man ultraljud (metoden liknar mycket en elektronugn), som smälter en liten plaststräng runt kanterna på kassetten. En arbetare kan försegla upp till 11.000 kassetter på en dag. I den andra metoden använder man fem skruvar, som automatiskt skruvas i. På en dag kan en arbetare montera ungefär 2.000 kassetter på detta sätt. Många människor går i dag över till ljudförseglade kassetter, och skulle ett fel uppstå, köper de ett reservkassetthölje med skruvar för att montera ihop den trasiga kassetten. Till slut skall kassetterna också märkas och packas.

Vår rundvandring avslutas

När denna intressanta rundvandring närmar sig sitt slut, besöker vi avdelningen för kvalitetskontroll, där man tar stickprov på varje sats av kassetter. Andra laboratorier kontrollerar varje sats av olika sorters blandning från varje kulkvarn, videoband och audioband. I en fabrik som tillverkar band måste varje del av tillverkningen noggrant undersökas och kontrolleras. Videobanden kan man titta på för att värdera kvaliteten. Enhetlighet är det ständigt återkommande och viktigaste ordet vid kvalitetskontroll. Andra laboratorier testar hållbarheten och livslängden och utför dropout-tester såväl som att man kontrollerar med mikroskop och granskar kemiska variationer, spänning, packning och så vidare. Ofta lägger man ner lika mycket pengar på att kontrollera och värdera banden som på att tillverka dem. På de senaste åren har det skett en avsevärd kvalitetsförbättring av band — först tack vare bättre järnoxid, sedan med hjälp av valsning och därefter användandet av kromdioxid och numera kobolt och den nya järnoxiden.

Så var vår rundvandring till ända. Vi tackade och tog farväl av guiden. När vi lämnade anläggningen, gick våra tankar till de många användningsområden som finns för magnetband. Ett av dessa är inspelningen av Johannes’ evangelium, som utgavs vid Jehovas vittnens internationella konvent ”Segerrik tro”. Handikappade människor, som inte kan gå ut, uppskattar mycket att få lyssna till Guds ord. När vi nu tänker på vad vi har fått lära oss under denna rundvandring, uppskattar vi bättre det noggranna arbetet med att tillverka magnetband — denna häpnadsväckande filmremsa som kan bära ”din röst”. — Insänt.

[Diagram på sidan 19]

(För formaterad text, se publikationen)

1 2

3 4 5

[Diagram på sidan 21]

(För formaterad text, se publikationen)

VAD BESTÅR EN KASSETT AV?

kassetthölje

teflonskiva

spolnav och gripare

band

bandledare

tapp av rostfritt stål

skärm

tryckkudde

[Bild på sidan 19]

När trumman (ovan) roterar, pulvriserar stålkulor blandningen i kulkvarnen