Förvridet, knöligt, knotigt och vackert
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Spanien
Vad är det som är förvridet, knöligt knotigt och vackert? Vad kan förse dig med bränsle till att förjaga vinterkylan, svalkande skugga i sommarhettan, dressing till din sallad, balsam på dina sår och till och med ljus i nattens mörker? Svaret är det tåliga, kraftiga gamla olivträdet, av experterna kallat ”Olea europaea”
Har du någon gång sett ett olivträd? Om du bor nära Medelhavet, har du säkert gjort det, för dessa träd tycks trivas också på den torraste och kargaste mark. Som en fackman uttryckte det ”Denna växts unika betydelse ligger främst i dess karakteristiska permanenta odlingssätt, ... den ger avkastning även under de allra svåraste förhållanden. Den motstår långa perioder av nära nog fullständig brist på skötsel och återhämtar sig med lätthet från kritiska perioder förorsakade av väderlekskatastrofer eller problem i samband med odlingen.”
Det odlade olivträdet har ett rikt lövverk av långa, smala blad med blekgrön översida och grågrön undersida. Olivlundarna i Andalusien i södra Spanien sträcker sig mil efter mil med rader av välskötta träd. När vinden prasslar i lövverket, åstadkommer de två färgnyanserna i bladen en vacker, skimrande effekt.
En del olivträd antar egendomliga former. Stammarna tycks slingra sig om varandra, så att de ser ut som brottare invecklade i hård strid eller som ormar som slingrar sig upp ur sitt bo. Det dröjer naturligtvis många år innan det blir på det sättet. Men olivträdet har inte bråttom.
Det kan ta ända upp till 50 år innan ett träd kommer upp i full olivproduktion. Många träd på spanska fastlandet är över 400 år gamla. I Syrien, Palestina och Tunisien har somliga trädstammar levat i mer än tusen år. Den spanska ön Mallorca i ögruppen Balearerna är också känd för sina tusenåriga olivträd med väldiga stammar och ändlös formrikedom. Trädens stammar tycks anta olika skepnader, alltefter betraktarens fantasi.
Ingenting på olivträdet går till spillo. Löven tjänar som kreatursfoder, rötterna som bränsle, och veden kan — fast den är så knölig och knotig — poleras till en glänsande, bärnstensfärgad yta med vackra ådringar. Den viktigaste av dess produkter är naturligtvis frukten, som har försett människan med olja i tusentals år.
Frukterna finns i många olika storlekar, från en till fyra centimeter i diameter, beroende på om de är runda eller ovala. De finns också i många olika färger. En del är gröna, andra är svarta, och åter andra antar olika violetta nyanser. Vad beror skillnaden på? De flesta sorter är först gröna, blir sedan violetta, för att till sist, när de är riktigt mogna, bli svarta. Färgen beror alltså på när frukten plockats; och detta påverkar naturligtvis såväl smaken som oljehalten.
Om du färdas genom trakter där det växer olivträd, bör du inte falla för frestelsen att plocka en oliv från ett träd och äta den. Om du gör det, kommer du att få en obehaglig överraskning, eftersom oliver egentligen inte går att äta utan föregående behandling.
För att neutralisera den beska smaken lägger man först oliverna i blöt i utspädd alkalilösning (natronlut), som får tränga igenom omkring två tredjedelar av fruktköttet, så att bara litet av det beska lämnas kvar i mitten för att ge smak. När luten tappats av, täcks oliverna med vatten, som byts många gånger under en tid av en till två dagar för att det mesta av luten skall avlägsnas. Här i Spanien flyttas oliverna sedan över till 680-litersfat med saltlake, där de får ligga kvar mellan en och sex månader. Slutprodukten läggs sedan in tillsammans med lagen i konservburkar av glas eller i små plastpåsar för att säljas till allmänheten. Större kvantiteter läggs i tunnor och metallbehållare för export och försäljning till affärer, barer, hotell och restauranger.
Hur man utvinner olivolja
Olivträdets viktigaste produkt är oljan, som har skattats mycket högt av människan i årtusenden. Hur utvinns oljan, och vad används den till?
Den mödosammaste delen av skördearbetet är att plocka ner oliverna från träden. Man kan göra detta på två sätt. Den långsammaste metoden är handplockning, som ger olja av garanterat bättre kvalitet, medan den populäraste metoden är vareo, då man slår på grenarna med långa käppar, så att oliverna faller ner på finmaskiga nät eller plastpresenningar, som bretts ut under trädet. Denna metod, som användes även på bibelns tid, är snabbare men skadar lätt träden och frukterna. (5 Mos. 24:20; Jes. 24:13) När oliverna är svarta och mogna, har de den största oljehalten, vilken kan variera från 20 till 30 procent av den färska fruktens vikt.
När oliverna skördats, tvättas de och får passera mellan valsar, så att de krossas. Massan flyttas sedan över till en hydraulisk press, som pressar ut den viktiga oljan. Denna olja innehåller föroreningar och främmande partiklar, som sedan silas bort med hjälp av en serie dekanteringskärl. Nu för tiden sker denna process mycket snabbare i välutrustade fabriker, där man begagnar sig av moderna maskiner, som till exempel centrifugalseparatorer. Slutprodukten är fin olivolja.
Olivträdet på bibelns tid
Ett berömt bibliskt uppslagsverk säger att ”inget träd nämns oftare av forntida författare, och inget träd har heller aktats högre bland forntidens nationer”. Olivträdet spelar verkligen en framträdande roll i bibeln tillsammans med vinträdet och fikonträdet. Detta är bara vad man kan förvänta, eftersom Palestina ligger på de breddgrader där olivträden trivs.
Första gången olivträdet nämns i bibeln är i Första Moseboken, där det sägs att när flodens vatten på Noas tid hade börjat avta, kom en duva tillbaka till arken, ”och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb”. Detta visade att vattnet hade sjunkit undan. — 1 Mos. 8:11.
Ett annat tidigt omnämnande av olivträdet finns i Jobs bok, där man får en intressant inblick i olivträdets blomningssätt. Där citeras Elifas från Teman, då han säger: ”Han bliver lik ett vinträd, som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd, som fäller sina blommor.” (Job 15:33) Olivträdets blommor har lätt för att falla av, och detta gör att odlaren fruktar för varje ogynnsam vind eller fläkt som skulle kunna omintetgöra trädets förmåga att bära frukt.
Kung David, som skattade olivträdet mycket högt, gjorde följande poetiska uttalande: ”Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.” (Ps. 52:10) Denna och andra bildliga beskrivningar av olivträdet i bibeln hjälper oss att förstå att det var en passande symbol av fruktbarhet, skönhet, värdighet och välstånd.
Ett annat beaktansvärt exempel på hur bibeln omnämner olivträdet finner vi i aposteln Paulus’ illustration om hur grenar av ett vilt olivträd ympas in i ett odlat olivträd. Detta är i själva verket tvärt emot gängse bruk, vilket Paulus säkert kände till. För att få god frukt av ett vilt olivträd, måste en gren från ett odlat olivträd ympas in. Med denna ovanliga liknelse visade Paulus att genom Guds nåd hedningar, som var av ”ett vilt olivträd”, hade ympats in bland de judar som utgjorde ”det ädla olivträdet” för att bilda det andliga ”Guds Israel”. — Rom. 11:17—24; jämför Galaterna 3:28; 6:16.
I århundraden har oliver och olivolja tillhört baskosten för människor i Spanien. Förutom att olivoljan används i matlagning, utnyttjas den inom textilindustrin, till framställning av hygieniska och kosmetiska produkter, till smörjolja och för medicinskt bruk. Nästa gång du ser ett förvridet, knöligt, knotigt gammalt olivträd, tänk då på hur vackert det är och på hur länge och troget det tjänat människan, och tacka Gud för att han gett oss ett så mångsidigt träd.