Hur världskrigen påverkade min familj

En ung student berättar här om den hjärtesorg och det lidande hans släktingar fick uppleva.

EGENDOMLIGA ting inträffar under internationella konflikter, vilket framgår av hur första och andra världskriget påverkade min familj. Låt mig först berätta för dig om Emil och Max.

Emil var min mammas morfar. Han var son till tyska immigranter, som bodde i en liten stad i Minnesota i USA. Emil var omkring 19 år gammal, när han blev inkallad som infanterist under första världskriget och sändes i väg till Frankrike för att strida.

Min mammas farfar hette Max. Han bodde i Tyskland, i den lilla byn Einberg. Hans hustru Marie hade nyligen dött i tuberkulos, och Max var nu ensam med fyra små pojkar — tio, åtta, sex och fyra år gamla. Trots att barnen nu inte hade någon mor som kunde sköta dem, blev Max inkallad och sändes till Frankrike för att strida för Tyskland — han sändes till samma ställe där min mormorsfar Emil nu stred på Amerikas sida.

En av Max’ fyra söner var Rudi, som är min morfar. När Max åkte i väg för att strida i Frankrike, lämnades Rudi och hans tre bröder nästan helt på egen hand — det var bara några grannar som såg till dem då och då. Pojkarna var mycket hungriga, eftersom deras far inte var hemma och kunde köpa mat åt dem, och det var mycket ont om mat på grund av kriget. De lärde sig därför att stjäla mat för att kunna överleva.

Under tiden stred min morfarsfar Max och min mormorsfar Emil i skyttegravarna där borta i Frankrike. Ett av vapnen på den tiden var stridsgas. Skyttegraven där Emil befann sig belades med gas, och många av soldaterna dog. Emil fördes till sjukhus. Han tillfrisknade, men han hade men av gasen i hela sitt liv och dog mycket ung. Vi undrar fortfarande om Emil och Max någonsin möttes ansikte mot ansikte där på slagfältet. Båda överlevde det krig som man trodde skulle göra slut på alla krig.

Senare framträdde Hitler på scenen i Tyskland. Vid det laget hade Max’ fyra pojkar vuxit upp och var i värnpliktig ålder. Tre av dem blev inkallade i Hitlers armé. Men den fjärde, min morfar Rudi, hade emigrerat till Amerika och blivit bagare. Han hade slagit sig ned i samma lilla stad i Minnesota som Emil var ifrån, och han gifte sig med Emils dotter, min mormor.

Svåra tider igen

Det dröjde inte länge förrän Amerika och Tyskland var i krig med varandra igen. Detta var en svår tid för mina morföräldrar. Hur bad de inte och hoppades att min morfar Rudi inte skulle bli inkallad och bli tvungen att strida mot sina egna bröder på andra sidan jorden! Det visade sig att myndigheterna inte skulle kalla in honom, eftersom han var bagare och ansågs nödvändig för att förse samhället med mat. Men under hela denna tid oroade sig Rudi för sina bröder i Tyskland och undrade om de var i livet.

När Amerika gick med i kriget, var min mormors bror 17 år och skulle just avsluta sin gymnasieutbildning. Dagen efter examen blev han inkallad och sändes till ett militärt utbildningsläger. Skulle han också bli tvungen att strida mot släktingar som han kände till men aldrig hade sett?

Hur hade det gått för min morfar Rudis bröder i Tyskland under den här tiden? En var krigsfånge i Ryssland. En annan befann sig i ett amerikanskt fångläger i Frankrike. I ett läger var fångarna så undernärda att en dag, då en katt gick förbi taggtrådsstängslet, fångade min morfars bror katten, dödade den, flådde den och åt den rå! Mot slutet av kriget befann sig den tredje brodern på ett trupptransporttåg. Det var just den dag då vapenstilleståndet tillkännagavs. Hans tåg bombades, och han blev dödad.

I den lilla byn Einberg, där de fyra bröderna vuxit upp, inträffade andra allvarliga händelser. Min morfarsfar Max, som hade gift om sig några år tidigare, hade ytterligare två barn. Tyskland höll på att förlora kriget, och ockupationsstyrkorna fanns överallt på landsbygden. Eftersom de flesta fäder var i fält, fanns det ingen hemma som kunde skydda familjen.

Soldaterna bröt sig in i hemmen. Husen plundrades, och ibland blev kvinnorna våldtagna. Om byborna blev varnade att soldaterna var i antågande, brukade de föra ut sina döttrar och gömma dem ute i höstackarna, så att de skulle vara i säkerhet.

Kriget tog slut, men verkningarna upphörde inte i och med undertecknandet av fredsavtalet. Min morfars överlevande bröder åkte tillbaka hem till Einberg i Tyskland. Deras liv blev aldrig som förut. En fick åka ut och in på sjukhus i hela sitt liv och dog mycket ung. Den andre brodern, Bernhard, kom nyligen från Tyskland på besök till oss i Kalifornien. Hans son hade redan genomgått militär utbildning. Det har också mina morbröder här i Amerika. Finns det något förnuft i allt detta? Var skall det sluta?